Sigge vill göra som storebror och vill således sitta på stora toaletten med toaringen. Han lyfter själv locken och försöker få sittringen på plats. Med lite hjälp från storebror fungerar det bra. Sen ska byxor och blöjor av innan jag får lyfta upp honom på toan. Dä, dä, dä säger Sigge och pekar på Traktortidningen, Emils favoritlektyr på toaletten, som han vill läsa medans han gör, ja sitter på toan.
En dag ska Emil hjälpa honom och det uppstår lite problem. Först försöker Emil få Sigge att luta sig ordentligt framåt så snoppen hamnar ner i toan. När detta inte funkar petar Emil lite på Sigges snopp så den ska peka ner i toan. När inte heller detta funkar säger Emil: - Nej Tittis, snoppen är för kort!
Gissa om jag fnissade medans Sigge inte brydde sig ett endaste skvatt. Emil som konstaterat att snoppen var för kort gick sin väg och började leka.
En morgon när Father A väckte killarna behövde Emil gå på toa, på väg dit tog han av sig byxorna och på väg därifrån åkte pyjamaströjan av. Då frågade Father A om han inte ville ha sin pyjamas på sig. Emil: - Katter har inte kläder. Katter har päls!
Så sant, så sant.
En period var Emil lite bekymrad över alla dinosaurer, giraffer och småspöken som härjade i grabbarnas rum nattetid. Då uppfann vi anti-sprayen som utrotade alla ovan nämnda individer om man då sprayade varje kväll innan nattningen. Detta fungerade ju alldeles utmärkt om det inte varit för Dinosaurieungen som klarade sig. Emil tog den till sitt hjärta och visade glatt upp den samtidigt som han förklarade att den var pytteliten. Antar att det var därför vi inte riktigt kunde se den.
Denna lilla Dino-unge fick sen följa med på allt Emil gjorde, sitta på bordet medans vi åt, leka med leksakerna och sova på Emils kudde. En sen kväll ropar Emil på mig, när jag frågade vad det var för problem sa han: Mamma, Dinosaurieungen viftade med sin svans på Tittes (Emils) näsa så jag vaknade.

Jag: Då tar jag och lägger ner den bredvid din kudde så kan du sova vidare. Emil: Sov gott mamma. Sen somnade han.

Eftersom vi sprayat bort Dino-ungens föräldrar tyckte Emil att det var lite läskigt att vara ute själv. Han kom inspringande och sa att han tyckte att han hörde Dinosauriemamman och pappan komma.

Emil kan fortfarande, ett par veckor efter utsläppandet av Dino-ungen, ibland säga att han saknar sin Dino-unge men att den hittat sin mamma och pappa nu.

En morgon kom Emil skuttande in i vårt sovrum och kröp ner till mig medans Father A och Sigge matade hundar, släppte ut katten och gjorde välling. Då säger Emil att han är en dinosaurie. Jaha säger jag och klappar honom på rumpan, men du har ju ingen svans. Emil: Jo mamma, Titte har svans, en liten, här. Och så pekar han på sin snopp.


Snacka om fantasi

Kram Susan