Tips och erfarenheter av kejsarsnitt

[Lillsprudlis]

Hej alla!

Vi ska ha ett syskon till lilla Victor och denna gången sker det med ett planerat snitt den 5 februari.

Har läst lite böcker om operationen och känner mig hyfsat förberedd, men här hittar man alltid många erfarna människor som har massor att berätta. Så ni som varit med om kejsarsnitts födsel, berätta! Hur var det? Vad kan jag förbereda mig på? Hur länge låg ni på BB. Erfarenheter av hur man presenterar den lilla nyfödda nykomligen för ett större syskon? Hemma eller på BB?

Som ni ser har jag massor av frågor.

Hoppas på svar!
Kram på er
Yvonne

[Nancy]

Hej Yvonne

Vad fantastiskt spännande med ett litet barn till. Jag vet inte om jag gratulerat dig ordentligt men då gör jag det skamligt sent nu istället: Grattis

Det här var ju en trådstart jag gick igång på vill jag lova. I bagaget har jag ett akutsnitt i narkos, ett vaket planerat snitt och ett planerat snitt med både vaket och sövt tillstånd

Återkommer lite senare eller imorgon. Grattis igen

Kram från Nancy

[Johanna w.]

Grattis till bebisen i magen

Jag har liksom Nancy ett UR- akut snitt och det nu senaste ett planerat.

Det var underbart och surrealistiskt.
Jag hade träffat personalen och besökt rummet tidigare så det var skönt.

Kom in på morgonen och visste, jaha om två timmar så håller jag min lilla tjej, det kändes sjukt för mig och lite onaturligt. Men väldigt skönt att veta att de hade full koll och att snart var hon här

Jag hade mindre ont andra gången trots att det var lite mindre skuret. Smärtan i början är obehaglig, men på mig gjorde det inte särskilt ont, mest obehagligt.

Vad du kan veta som chockade mig lite är att när dom ska ta ut bebisen så föses man runt på britsen

Förts gången fick jag stanna i 4 dagar då K tappade väldigt mycket i vikt, med H sov jag där två nätter, hade fått stanna kvar men ville hem till K.

Har du BB? Där står det jätte fint och bra beskrivet om Annekteringen. Det lade hela grunden här hemma tror jag och någon svartsjuka har jag än inte märkt av

Kramar Johanna

[Lillsprudlis]

Hej och tack Nancy och Johanna

Jo Victor, som nu är 2 1/2 år är standardmodellad sen första dagen på BB. Barnaboken är min bibel så visst jag har läst om Annekteringen men har några frågor om det. Hur gjorde ni? Jag menar, jag kommer kanske att ligga innne på BB i 3-4 dagar och under den tiden kommer naturligtvis pappan och Victor att hälsa på mig, ska Victor inte träffa den lille nyfödde då? (allt enl BB).Tycker annars att det verkar som en bra metod.

Hur fungerade det för er med att komma igång med amning? Jag tänker framför allt på den smärta man har i såret efterråt och svårigheten att lägga till sig barnet. Tips

Tack, snälla, för att ni vill dela med er Lyssnar gärna in era berättelser och erfarenheter.

Kram
Yvonne (som just nu känner mig som en gravid bokhylla)

[Johanna w.]

Smärtan är inte så farlig vill jag påstå. Det stramar, bränner och svider. Bebisen ligger inte så långt ner som snittet är heller, men jag kan varmt rekommendera amningskudde. Då slipper bebisens fötter komma nära snittet, du håller ingen tyngd själv och avlastar armar. För mig var det toppen!

Den håller även äldre syskon borta från snittet, ligger som ett skydd.

Med första så tog det 5 dagar innan det rann till, men då var det hela så dramatiskt också. Med andra tog det två dagar ungefär.

Vi bestämde att K inte skulle komma till oss på BB. Det skulle bli så konstigt. Jag där, med för henne en främling, kan inte stiga ur sängen. Sen ska hon gå och jag stanna kvar...Nej, det kändes bättre att hon fick vara hemma och vi kom till henne ist.

[ilindstrom]

Hej!

Alla mina barn har kommit via k-snitt. Det jag kommer på så här på en gång är att ta med en kamera och be barnmorskan som är med er från avdelningen att ta kort. Fantastiskt tycker mina barn att få se när pappa klipper navelsträngen osv.

Jag har inte haft ont alls i såret och amningen har kommit igång som den ska. Men en sak som jag lärt mig är att steristripa såret uåå till 6 månader efteråt. Därefter köpte jag ett speciellt plåster på apoteket som gör att ärret inte blir "hårt". Detta har gjort att mitt ärr den här tredje gången ser mycket bättre ut än förut.

Kommer säkert på fler saker.

Grattis till liten i magen.

kram
Ida

[Nancy]

Hej igen

Vad spännande att ta del er andras erfarenheter

Jag är lite nyfiken på om det blir snitt på Östra eller Mölndal Deras rutiner skiljer sig åt en del men jag kan berätta mer om det sen om du vill.

Förberedelserna innan snittet är att man får klä om till rock och tjusiga långa strumpor. Sen sätter barnmorskan droppnål och kateter. En del bm sätter katetern efter att bedövningen sätts. Jag har varit med om båda delarna och tycker inte det är nån större skillnad.

Bra tips som ilindström kom med, att ta med kamera och be personalen om att ta kort. Vi har jättefina kort från barnens födelse och flera av korten är tagna från innan vi ens sett barnen själva.

När man ligger på operationsbritsen kan det kännas svårt att andas. Man har huvudet längre ned än fötterna och allt pressas uppåt. Lite syrgas brukar hjälpa.

Efter att barnet är fött kan de antingen göra en snabb koll och sen lägga det hos dig eller lägga barnet hos dig först och göra kollen sen. Innan förlossningen är man kanske maniskt rädd för de där korta stunderna av åtskildhet men väl i stunden är man bara intresserad av att allt skall gå bra så man tänker inte på sånt. Alla som jobbar på BB vill att mamman skall ha barnet så snabbt som möjligt och de gör så gott de kan för att det skall bli så.

Amning har jag ingen direkt omfattande erfarenhet av men då jag provat har jag inte upplevt problem med att operationssåret skulle hindra.

Det är jätteviktigt att vara smärtlindrad de första dagarna för att man skall våga vara uppe och röra på sig. Hur man upplever smärtan efteråt måste vara högst individuellt. Jag vet de som klarar sig på panodil och så har vi såna som jag som räknar ned timmarna till nästa morfinspruta... Å andra sidan har mina smärtor gått över efter några dagar och sen har jag knappt känt något alls.

Planerade snitt lär göra att den omedelbara smärtan efteråt minskar. Detta för att ryggbedövningen ger en viss smärtlindring första dygnet och att smärtan hinner avta en smula. Själv har jag haft jätteont oavsett men fått bra hjälp till smärtlindring.

Det kan göra ont när magen skall komma igång. Tarmarna skall lägga sig på plats efter graviditeten och det bildas gaser som gör ont. Be att få paraffinolja morgon och kväll, de har sånt på avdelningen. Smakar för jäkla äckligt men hjälper fint.

Första gången man skall resa sig efter snittet känns det som om inälvorna skall trilla ut. Det gör de inte och det känns bara så illa denna enda gång.

Ta dig ur sängen genom att lägga dig på sidan och häv sen benen över kanten. Att använda magmusklerna är inte trevligt alls.

Om du behöver hosta gör du såhär: ta ett djupt andetag, pressa en kudde mot magen och hosta sen.


Om annektering: jag har inte haft besök av något barn på BB. Det kändes bäst att låta syskonen träffas hemma. Vi har gjort på samma sätt både då Lucine och Lani kom hem. Jag har kommit in först medans pappa och bebisen väntat utanför. Sen har vi låtit syskonen träffas. När Lani föddes i somras hade Leia förvarat en liten body i sin garderob och den gick hon ganska omgående och hämtade. Sen satte vi på Lani den nya bodyn. Har för mig att Lussi hann med att peta Lani i ögat också. Precis som de andra skriver har vi aldrig upplevt nån tillstymmelse till syskonrivalitet. Där gissar jag att det mesta (som så mycket) sitter i ens huvud. Hur man tänker styr hur man agerar antar jag.

Stor, stor kram från Nancy

[Johanna w.]

Klockrent Nancy, jag glömde det där med gaserna

Kram Johanna

[Solglimt]

Ja, det det där med gaserna kan jag skriva under på att det INTE var trevligt. Det var ingen som sa till mig att gå upp och gå efter snittet så gaser ansamlades och jag kan lova att det gjorde FRUKTANSVÄRT ont! Dagen efter snittet låg jag och kved i sängen och kunde inte röra mig, och de trodde att jag hade inre blödningar tills någon kom på att det kunde vara detta med tarmar som var i oordning och gaser som ansamlades...Så upp och gå!!! Smärtan från såret var ett intet jämfört med det.

Jag var livrädd inför själva operationen ( ville föda vaginalt egentligen ) men det gjorde inte ont alls, och jag tyckte inte det var särskilt obehagligt heller, förutom själva vetskapen att de skar i mig...

En fråga som kanske kapar tråden lite, hoppas det är ok Är det svårare att föda vaginalt efter att man genomgått ett snitt? Någon har sagt det till mig, och rekommenderade snitt igen vid en eventuell andra graviditet.

[Johanna w.]

Solglimt:

Har man gjort två k- snitt så rekommenderas snitt igen, men inte om du bara har ett tidigare k- snitt. Det kan säker vara individuellt också, så kolla med din BM för säkerhets skull

[Lillsprudlis]

Tack Nancy, Johanna och Ida För att ni vill dela med er.

Snittet kommer att ske på Östra.

Vad gäller kateter så kommer jag att önska att de sätter den när jag fått spinalen, vill inte känna obehaget.

Tack för tipset om amningskudde, ska införskaffa en. Jag hade ju så vansinnigt ont av amningen i 2 månader med Victor och fick en hel del problem med värk i ryggen bla (spännde mig så), skulle behövt en redan då.....

Jo, jag har tänkt på hur man hjälper stroke patienter upp från sängen och kommer att använda mig en del av den kunskapen (är sjuksköterska i botten) man jobbar mycket med tyngdlagen och rullar ur sängen med kroppen nära sängkanten. Använder mig av det trixet även nu.

Känns skönt att höra att smärtan är hanterbar. Tarmarna, ja....fick parrafinolja förra gången också eftersom jag sprack med en sfinkter ruptur, funkade jättebra. det ska jag bara ha

Har läst om detta med att det kan upplevas svårt att andas, är det alltid så Jag tycker (som säkert alla) att det är jobbigt att inte få luften riktigt till sig. Jag har astma och upplever det lite panikartat. Är det syrgas man får då eller är det lustgas? Har även läst att man ligger lite till vänster för att inte klämma det stora blodkärlet.

Jobbar på Mölnlycke Health Care med sårprodukter och vi har ett bra ärrförband med silikon (Mepiform) som är suveränt för att mjuka upp ärr och gör dem mindre röda och dessutom förebyggger den upphöjda ärr (sk hypertrofiska ärr). Kommer även att ha med mig våra operations förband (Mepilex Border) med silikon som vidhäftning istället för dessa otäcka klisterförband. Med silikon som vidhäftning så slipper man att huden strippas när förbandet ska tas av och dessutom gör det inte heller ont. Man kan tom öppna och titta och återförsluta om man vill ha lite koll på såret.

Tack för era tips om när syskonen ska träffas. Låter klokt som ni säger att träffas när man kommer hem istället. Jag gör nog också så.

Victor är så rolig, han pratar om att Lillebror ska få "tuttejuice" av honom när han kommer ut. Ibland sparar han små smörgåsbitar till Lillebror och lägger dem på sidan på bordet. Att han ska få låna hans "nöss" (gossedjur)...visst låter det fint. Få se hur verkligheten blir

Tack för era tips och att ni vill dela med er


Kram
Yvonne

[miar70]

Ja, det det där med gaserna kan jag skriva under på att det INTE var trevligt. Det var ingen som sa till mig att gå upp och gå efter snittet så gaser ansamlades och jag kan lova att det gjorde FRUKTANSVÄRT ont! Dagen efter snittet låg jag och kved i sängen och kunde inte röra mig, och de trodde att jag hade inre blödningar tills någon kom på att det kunde vara detta med tarmar som var i oordning och gaser som ansamlades...

Precis det där var jag med om också och det var verkligen fruktansvärt!

Ingen sa nåt till mig heller om det här, så jag trodde jag fått nån allvarlig akut sjukdom i axlarna, för det var där smärtan satt på mig.

Såret? Det var ingenting! Stramade lite, men inget ont.

Grattis och varmt lycka till, lillsrpudlis!

[Nancy]

Snittet kommer att ske på Östra.

Vad gäller kateter så kommer jag att önska att de sätter den när jag fått spinalen, vill inte känna obehaget.

Så gjorde de på Östra nu senast då Lani föddes. Fast be om det innan för att vara säker.

Låter ju på det du beskriver som om du verkligen är en förberedd snittpatient Yvonne Det här kommer att gå jättefint. Smärtan efteråt är hanterbar men det är fel stund att försöka vara tapper om man nu funderat i de banorna. De smärtstillande som ges skadar inte barnet oavsett om man ammar eller ej men det vet du säkert redan.

Den ganska otäcka känslan då man reser sig förat gången upplevde jag starkast första gången. Andra och tredje var det inte alls lika illa men det kan ju ha berott på att jag inte hade nån effekt kvar av ryggbedövning eftersom det var narkos första gången.

Har för mig att det stämmer det du skrev om att man ligger lite till vänster men jag minns inte helt. Gällande andningen är de mycket, mycket uppmärksamma på hur du mår och man blir verkligen väl omhändertagen. Skriv gärna ett kort "förlossningsbrev" innan (jag pm:ar gärna mitt som exempel om du vill) och se till att berörda parter har läst detta. Där kan du ju ta upp detta med din astma.

Jo, en sak till. Östra är ju större med fler förlossningar och jag tror att risken för att man få vänta är större. Det är fler akutsnitt och de kommer före de planerade. Jag var inte alls beredd på detta nu i somras och tyckde det var jobbigt att inte få komma till operation förrän långt efter lunch trots att vi ombetts vara där sedan 08.00.

En sak till som kanske inte alls är aktuellt: om du skulle behöva tilläggsmata redan på BB så har de ersättnings såklart men av nån anledning dåligt med flaskor (inga alls på min avd). Jag hade med en egen liten flaska och den använde jag under hela bb-vistelsen.

Tid på bb:
Leia: ons-sön
Lucine: tis-tis (fick inflammation i livmodern)
Lani: tis-lör

Kram från Nancy

[Lillsprudlis]

Tack Mia för lyckönskningar tänker ofta på dig och dina sjukvårdsupplevelser, du är så tapper, vet inte vart du får din kraft ifrån. Att du orkar ge så mycket och inte "bara" här på forumet. En stor, stor styrke kram till dig.

Tack Nancy för allt du vill dela med dig . Jag ska skriva upp nappflaska och ska skriva ett brev ockå (tänkte först inte göra det) men som du säger det är nog viktigt att de vet om min astma. Bra att veta att man ska vara beredd på att få vänta. Ok, fyra dagar kan jag räkna med, minst.

Känner mycket mer förberedd nu efter att ni gett mig massor av tips. har nästan varit mer "orolig" nu med ett snitt än när jag skulle föda vaginalt.

Känns som jag har mindre kontroll denna gången. Innan Victor föddes hade jag ju tränat andning och krystning och läste boken "föda utan smärta". hade aldrig ont under min 42 långa förlossning men värksvaghet gjorde att krystningen , som tog 2,5 timme, resulterade i en sugklocka som gav mig skador och därefter en dålig läkning med massor av gyn undersökningar efterråt, pust. Så en depression på det, ont i fötter, nageltrång, ont i underlivet, ont i axlar och skuldror pga smärtsam amning i 2 månader.......hann bara , knappt, återhämta mig så blev jag gravid igen . Ett mirakel kan man tycka med tanke på att sexlivet är/var i stort sett obefintligt
Jag hoppas på att jag ska slippa så många komplikationer denna gången och jag kommer deffinitivt inte att amma till varje pris, så det så.

Nu blev det långt igen och så blev det en "liten" skriva av sig roman också

Kram på er
Yvonne

[Beckabus]

Hej där! Kan inte på något sätt säga att det fanns några nackdelar med snitt.. men det kanske är för att jag inte har något barn tidigare och därför inte har något att jämföra med.. Visst snittet kändes ju lite, kom inte upp och gick förrän dagen efter, men några gaser kände jag inte av.. kanske var det för att jag innan (2 veckor ungefär) hade börjat med Fänkål-Anis-te.. Anledningen till det var att jag fick tips om att det kunde hjälpa till med bröstmjölk-stimulering.. sen att det är gashämmande kanske är en fördel i det här läget med.. Amningen kom i alla fall igång redan 2 timmar efter snittet.. Hur gott som helst.. Lycka till nu.. *kram*