Så här har vi gjort!

Forum för nygamla barntillsynstankar, konstruktiva förslagsalternativ och samarbete under personligt ansvar.
Ninapn
Inlägg: 99
Blev medlem: mån 27 nov 2006, 16:25
Ort: Malmö

Så här har vi gjort!

Inlägg av Ninapn »

Jag tänkte bara dela med mig av mina egna erfarenheter av att "våga vägra dagis" :D .
När min första pojke föddes för tre år sedan var jag i sluttampen av min utbildning, hade bara magisteruppsatsen kvar. Jag var övertygad om att barn gick att kombinera med mina dåvarande framtidsplaner, och jag skäms idag för att säga det, men fem dagar efter att min älskling kom till världen satt jag på min första föreläsning igen :oops: . Jag läste på nätterna när jag ammade, och drevs av en vilja att "bevisa" att jag kunde :oops: Var nu den kan ha kommit ifrån... :twisted:
Nåja, det gick som tur var snabbt upp för mig att jag var inne på helt fel spår, och när jag efter några månader av en slump började läsa i min mammas gamla ex av Barnaboken så föll ju allting på plats :D 8) TACK ANNA!!! :heart: :heart: :heart:
Sedan dess har jag vetat att jag inte vill lämna bort mina barn, och det fick bli min utgångspunkt när jag planerade mitt nya liv. Jag bestämde mig för att bli egenföretagare, och min man har tvingats lyssna igenom förmodligen en miljon affärsidéer, den ena vildare än den andra :D Jag bestämde mig för att jag ville göra något som inte skulle skapa destruktiv stress, som skulle gå att kombinera med ett liv tillsammans med barnen. Jag ville inte ha tuffa deadlines eller arga kunder som ringer och skäller på mig när jag sitter på lekplatsen med mina små. Jag ville kunna styra min tid, och starta något som sedan kunde "rulla" och där det dagliga arbetet kunde delegeras. Det slutade med att jag öppnade en butik i våras, och sedan ytterligare en efter sommaren. Visst har jag jobbat otroligt intensivt i perioder, stuckit iväg varje kväll kl 19 när barnen somnat, men nu funkar det! Jag är hemma på dagarna med mina älsklingar, och vi har två anställda som jobbar alla vardagar. Jag har börjat kunna plocka ut en mycket liten men ack så efterlängtad inkomst. Det känns så himla coolt att vi har fixat det, och så fantastiskt rätt att barnen hela tiden har fått vara med! Dom har varit med och målat och renoverat, byggt klädställningar och borrat upp belysning. Min treåring har tom fått egna blåbyxor :heart: De har varit med på inköpsmöten, och de har sprungit kring mina ben när jag tagit betalt :D Idag fick min lille, store pojke gå ensam in i blomsteraffären och köpa blommor att sätta på disken! Stoltheten i hans ögon när han kom ut med buketten och växeln till mig och lillebror tror jag inte att de flesta dagisbarn får känna särskilt ofta... Detta blev ju en hel roman, det var inte meningen.... Hoppas att min lilla historia kan ge idéer! Det finns så många fler vägar att gå, så många fler sätt att göra saker än de flesta verkar tro...
Kram till er alla, och tack för detta fantastiska forum!!! :heart: :heart: :heart:
Mamma till två ljuvliga pojkar födda sep 2005, resp juni 2007
Ottilia
Inlägg: 354
Blev medlem: sön 09 jan 2005, 00:28
Ort: Uppsala

Inlägg av Ottilia »

Hej!

Vilken härlig berättelse! såklart att det går, bara man vill och är villig att satsa, eller hur? Du är en sann inspiration!

Vad är det för butik (er) du driver? Nyfiken!!! :wink:

Hälsningar från Ottilia :heart:
Mamma till flicka född 040903.
anna
Inlägg: 4520
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 14:23
Ort: Ulricehamn
Kontakt:

Inlägg av anna »

:D Men vad ROLIGT och inspirerande att läsa om :!:
Jag är också nyfiken... Vad är det för butik?

kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03. Driver eget grossistföretag hemifrån huset.
Ninapn
Inlägg: 99
Blev medlem: mån 27 nov 2006, 16:25
Ort: Malmö

Inlägg av Ninapn »

Kläder, smycken och allehanda smått och gott :D Jag ville mest bara dela med mig av min erfarenhet av att BÅDE börja jobba OCH strunta i dagis... att man inte måste utgå ifrån föräldraledigheten och få den att räcka så länge som möjligt. Så mycket energi, drivkraft och fokus som barnen ger så känns det som att allt är möjligt! Men det är väldigt många som inte tror att det går att jobba utan att ha barnet på dagis och det känns så sorgligt. Och märkligt! Jag menar, hur gör resten av jordens befolkning och hur har man gjort i alla tider?? Jobbat tillsammans såklart :D
Mamma till två ljuvliga pojkar födda sep 2005, resp juni 2007
anna
Inlägg: 4520
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 14:23
Ort: Ulricehamn
Kontakt:

Inlägg av anna »

:D Jo, så är det förstås! :D
Jag har också ett företag, hemifrån huset! :D

kram och fortsatt lycka till!!
:D anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03. Driver eget grossistföretag hemifrån huset.
Fjällfolket

Inlägg av Fjällfolket »

:D :heart:

/Fjällmor
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Nina :thumbsup: Klok är du - och dina raringar kan vara lyckliga som har fått just dig till mamma :heart: En sann inspiratör :D
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Fjuttan34
Inlägg: 3
Blev medlem: tis 20 mar 2012, 14:03
Ort: Kungsbacka

Re: Så här har vi gjort!

Inlägg av Fjuttan34 »

Jösses vad inspirerande! Hoppas att allt går bra!

Lycka till =D>
<3 Flora, hjärtat mitt
Alma
Inlägg: 655
Blev medlem: mån 24 okt 2011, 21:35

Re: Så här har vi gjort!

Inlägg av Alma »

=D> Härligt att höra!

Jag bytte också "karriär" när vi gick i barnplaner. Mina tidigare jobb hade aldrig funkat utan att hamna i hämtlämnings-stadiet.

Jag funderade på allt jag kunde och sedan gjorde jag kurser av det. Kursplaneringen kan ske på kvällar och nätter och en hel del kan jag bestämma själv, dvs dagar och tider för kurserna då maken tar över.

Och sedan har jag ju stött på en hel del andra som också vill jobba deltid. Och så har vi slagit samman viss kursverksamhet. Bra eftersom det ofta är någon unge någonstans som är sjuk och man inte vill ställa in kurser.

Sen har det blivit en hel del utbyten in natura också (nej jag skattefuskar inte). Vi delar numera bilen och andra prylar. En granne som gillar att laga mat har startat middagsrestaurang hos sig en kväll i veckan, dit går vi för att backa upp den familjen och de hjälper oss med annat som annars skulle ha kostat. En tjej i vänkretsen har slagit sig in på att göra och laga kläder, också något som kan göras med barnen hemma. En har startat ett kafé, hennes barn är med jämt och vi är där och avlastar en gång i veckan och köper viss mat via henne. Några odlar kryddor, blomster och vissa grönsaker till hennes verksamhet. När hon har catering är vi ett helt gäng med barn i kaféet som hjälper till, och äter under jobbet. Ett par har blivit hunddagmammor, det är skoj och kaosartat när vi hjälper till där med stretande hundkoppel kring alla barnens ben.

Man blir inte rik på slantar men det är kul. Och barnen kan vara med!
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
Irmasmamma
Inlägg: 1253
Blev medlem: sön 04 dec 2011, 10:13
Ort: Tyresö

Re: Så här har vi gjort!

Inlägg av Irmasmamma »

Alma skrev:
Sen har det blivit en hel del utbyten in natura också (nej jag skattefuskar inte). Vi delar numera bilen och andra prylar. En granne som gillar att laga mat har startat middagsrestaurang hos sig en kväll i veckan, dit går vi för att backa upp den familjen och de hjälper oss med annat som annars skulle ha kostat. En tjej i vänkretsen har slagit sig in på att göra och laga kläder, också något som kan göras med barnen hemma. En har startat ett kafé, hennes barn är med jämt och vi är där och avlastar en gång i veckan och köper viss mat via henne. Några odlar kryddor, blomster och vissa grönsaker till hennes verksamhet. När hon har catering är vi ett helt gäng med barn i kaféet som hjälper till, och äter under jobbet. Ett par har blivit hunddagmammor, det är skoj och kaosartat när vi hjälper till där med stretande hundkoppel kring alla barnens ben.

Man blir inte rik på slantar men det är kul. Och barnen kan vara med!
Kära Alma :heart: Jag blir så otroligt inspirerad (och lite avundsjuk :oops: ).
Men var i allsin dar har du hittat alla dessa människor?
Jag och min man pratar jämt och ständigt om den här typen av liv, och alla vi pratar med tycker att det låter så bra och fint.....MEN när det kommer till kritan så är det ingen som vill dra ner på standarden/flytta ifrån stan osv.

Vår yttersta dröm skulle nog vara en självförsörjande (AW-) by, och vi skulle inte tveka att flytta ut på landet varsomhelst i Sverige om det bara fanns. Men det finns ju inte :(
Och ska man starta en så gäller det att hitta en massa likasinnade samt gärna få med sig några nära och kära. och sen ska alla vilja "ge upp" sina jobb på samma gång.... Tja, den tanken kanske är lite extrem.....men det slutar alltid där när jag och min man diskuterar.
Vi blir så ledsna när vi inser gång på gång att trots att han och jag vill precis samma sak så kommer det inte att gå eftersom inte tillräckligt många andra vill det.

Ja, vad vill jag med det här inlägget...? Jag vet inte riktigt. Men jag känner mig lite uppgiven för att samhället ser ut som det gör.

:heart:
Irma :heart: 111108, SM från 3 veckor.
Olof :heart: 131008, SM från början.
Alma
Inlägg: 655
Blev medlem: mån 24 okt 2011, 21:35

Re: Så här har vi gjort!

Inlägg av Alma »

Hej Irmasmamma,
Jo det finns! Och det går faktiskt att etablera lite av denna kultur var man än befinner sig har jag märkt. Jag har bott i olika miljöer, lägenhet, bostadsrätt/hyresrätt, stort hus, liten stuga, kollektiv, studentbostäder, andrahandslägenheter, rivningskontrakt - i stan, nära stan och en bit från stan osv.

Några av mina vänner har startat byar och stora bostadsrätter med mer gemensamt liv inplanerat. Några bor i organiserade kollektiv.

Jag vill ha samarbetet mindre organiserat. Att det flyter utan en massa möten. Så när vi bodde i lägenhet och renoverade skrev vi en lapp i alla portar att vi skulle hyra in en massa massa maskiner. Den som behövde kunde komma och låna.

Det gjorde de inte. Däremot kom de för att kika på vad vi gjorde. Kaffestund förstås. Och prat om området. Mycket gnäll, det mesta var fel. Men också öppenhet för att kanske vi tillsammans kunde ordna upp det... Några av oss gick på möte tillsammans. Vi fick med oss rullstolskalle som annars inte hade vågat, en man som annars alltid satt ensam inne. Visade sig vara superkraften. Invaldes i styrelsen, till honom kunde man komma med förslag.

Och så blev grannkvinnan mitt emot i farstun gammal. Henne hade jag aldrig mött, inte på flera år. En dag stapplade hon ut i farstun med soporna. Svårt gå i trappen. Inte svårt att erbjuda att jag kunde hämta hennes sopor på morgnarna. Eller hon bara ställa utanför dörren. Stor glädje. Fika hos henne. Hon vattnade våra blommor sedan. Bjöds och kom på födelsekalas.

I bostadsrättsområdet infördes städdagar. Alla sura, jag och maken glada. Man skulle vara sur på att jobba ihop. Det skulle köpas in sådana tjänster skulle man tycka. Men alla entrepenörer som varit där hade varit sååå dåliga. Och sen var det svårt att vara sur i flera timmar. Jag ville bygga kompost. Det ville två gubbar också, vi byggde utan en massa beslut pch plankorna åkte jag och köpte på stört. Alla stolta över att fylla den med löv. Styrelsen kunde avboka lövhämtningen som annars skett med svarta plastsäckar. Varm korv och kaffe. Prat om området.

Nästa år var lövhögen i komposten mull. Vad göra med denna hög? Vi tanter lade den som runda former ovanpå gräset utanför de fula husen. En lånade min bil och köpte plantor. Jättefint. Och bilen fick hon låna många gånger sedan. Hon passade vår katt i retur. Blomstren måste vattnas. Några tanter gjorde det, stod och pratade efteråt. Fika och gemensam cigarettrökning.

Och så vidare. Så här började det i liten skala. Man får börja själv, liten skala och organisera så lite som möjligt. Nu är jag van vid att dela allt möjligt. De flesta är inte vana vid det, men alla kan bli. Med små steg i taget.

Man behöver bara vara två som börjar dela. Om man tänker att många ska dela heltid med barn, bil, boende osv då blir det väldigt stora apparater som aldrig blir av. Man börjar med att man tar någon annans ungar också en dag när en annan familj behöver. Sedan behöver man själv... Och så kan man organisera något litet som blir mycket betydelsefullt!
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
Irmasmamma
Inlägg: 1253
Blev medlem: sön 04 dec 2011, 10:13
Ort: Tyresö

Re: Så här har vi gjort!

Inlägg av Irmasmamma »

Oooooooo har inte sett att du svarat, Alma!
Som vanligt otroligt inspirerande läsning! :heart: :D
Tror verkligen att du har en viktig poäng när det gäller det där med att hålla den storstilade organisationen och antalet möten nere....det hela riskerar ju annars att antingen bli sönderdiskuterat eller rinna ut i sanden helt.
Mina föräldrar bor i kollektivhus (med många fördelar också såklart) så jag har sett på nära håll hur det kan vara när varje pyttepyttepunkt måste stötas och blötas och demokratiskt framröstas bland många olika viljor....

Ursäkta trådkapning förresten! :wink:

:heart:
Irma :heart: 111108, SM från 3 veckor.
Olof :heart: 131008, SM från början.
SaraMilana
Inlägg: 1567
Blev medlem: ons 31 aug 2011, 12:21
Ort: Huddinge

Re: Så här har vi gjort!

Inlägg av SaraMilana »

Irmasmamma skrev:Vår yttersta dröm skulle nog vara en självförsörjande (AW-) by, och vi skulle inte tveka att flytta ut på landet varsomhelst i Sverige om det bara fanns. Men det finns ju inte :( :heart:
Grannhuset är till salu, vi kan väl börja i liten skala? ;) :D
Irmasmamma
Inlägg: 1253
Blev medlem: sön 04 dec 2011, 10:13
Ort: Tyresö

Re: Så här har vi gjort!

Inlägg av Irmasmamma »

SaraMilana skrev:
Irmasmamma skrev:Vår yttersta dröm skulle nog vara en självförsörjande (AW-) by, och vi skulle inte tveka att flytta ut på landet varsomhelst i Sverige om det bara fanns. Men det finns ju inte :( :heart:
Grannhuset är till salu, vi kan väl börja i liten skala? ;) :D
:lol: Härligt! Ska genast kolla in! :D :heart:
Irma :heart: 111108, SM från 3 veckor.
Olof :heart: 131008, SM från början.
Alma
Inlägg: 655
Blev medlem: mån 24 okt 2011, 21:35

Re: Så här har vi gjort!

Inlägg av Alma »

Hur gick det? Bor ni grannar nu?
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
Skriv svar

Återgå till "I stället för dagis - tankar och idéer"