Nu börjar det närma sig!

[Johanna w.]

Ja, som jag längtar. Det är inte förrens nu som jag faktiskt börjar förstå att jag har turen att få vara med om detta fantastiska- att få barn än en gång
Det känns helt underbart och förberedelser och boande är i full gång här hemma

Jag och Karisma hade en traslig start. Förlossningen slutatde med Ur akut kejsarsnitt och då var jag öppen 10 cm. Jag andades fint genom värkarna och hade tränat mycket profylax. Men sen kom dessa krystvärkar alldeles för tidigt och för intensivt och jag panikade. Vi bestämde oss för att jag skulle ta Epidural men dom tog ett laktat först som låg på över 6 så det blev narkos och som sagt och snitt.
Hon låg i vidöppet läge m navelsträngen två varv hårt runt halsen, detta i samband med för mycket dropp ( födde genom Dublin metoden utan att vilja det ) gjorde att det blev som det blev. ( Ev kan jag dessutom ha för trångt bäcken och ska röntgas i v. 36.)

I början av min grav var jag så förlossningsrädd och nyföddsrädd kan man säga, eftersom jag fick en förlossning dep. så har jag fått gå på Juno samtal. Det har varit helt fantastiskt och jag känner mig rå peppad på att ta min revanch

Dessutom har jag forumet och Sm. Alla ni kloka och underbara som finns med och ger stöd och vägledning och det är verkligen fantastiskt. Utan AW hade jag inte haft en tanke på att få barn så här tätt med tanke på hur jag mådde sist. Men i samband med att jag kurade Karisma ( då 6,5 mån) har vi sovit som folk och det var den sista pusselbiten som saknades. Hoppet om att få en lyckad start och en ovärdelig gåva till Karisma är obeskrivlig för mig.

Så till min fråga efter detta korta intro
Jag har läst Lucine och Sm där hon redan från början införde skak i handtaget på vagnen ( detta efter smekmånaden antar jag) Hur är tanken med det? Att man lägger vaken bebis mätt och belåten m besked genom skak i handtag? Och om liten vaknar i skarv el efter nattmål och har svårt att somna om ska man då bara ge besked? Även om det är lesset?
Vill så gärna få till det denna gången, även om jag försöker släppa all prestations ångest om man säger så funderar jag mycket på vad jag kan göra annorlunda.

Kramar Johanna m liten i magen

[Jannika]

GRATTIS till 2:an! Det kommer naturligtvis att gå alldeles fantastiskt superbra med både förlossning och spädis denna gång.

Jag har inte en aning om vad du frågar om, överkurs i min värld, men jag hoppas att du släpper detalj- och prestationstänket och tar dig tid att lyssna in, lära känna och gosa med din nya bebis. Lära känna den nya lilla personen som kanske är en kopia av Karisma men antagligen inte är det. En alldeles ny människa och personlighet att lära känna. Då kommer du att känna vad det är som behövs. Inga nyfödisar kan förväntas somna själva, de behöver hjälp av proppmätt mage och eventuellt lite snällt buff, vagnande eller klappande. Anser jag.

En smekmånad är en smekmånad. Eller två, som Fjällmor brukar ha.

Jättegrattis igen!

Kram Jannika

[Nancy]

Jättefint svar av Jannika

Det var inte konstigare än att jag alltid skakade i handtaget när jag lade ned henne att sova och det redan från början. Snart blev det en signal till henne som lugnade även vid uppvaknanden ex. i vargtimman. Brukade även säga ramsan x 1 lite i förbifarten sådär på väg bort från vagnen för att sedan låta den ersätta "skaket" då Lucine blev tillräckligt stor.

Önskar dig varmt lycka till inför förlossningen

[Johanna w.]

Tack Jannika och Nancy

Jag ska njuta och ta det lungt, precis som du skriver Jannika! Något annat vore väl otänkbart
Vill bara förbereda mig och räta ut frågetecken som jag har. Vill ju kunna ge alla förutsättningar för god sömn, vet ju hur det kan gå annars .

Tack igen,
Kram Johanna

[elinmats]

Hej!
Vad kul att du väntar en liten det gör jag med och det är SÅ spännande! När det gäller att göra rätt från början kan du läsa på allt om Standardmodellen. Det finns bra manualer här på forumet. Det gjorde jag med min tvåa och hon skötte sig exemplariskt från start tack vare denna manual. Det står precis hur man ska göra vid vilken ålder

[SusanD]

Bra Johanna, ta verkligen till dig att de två första månaderna ska vara som en förlängd graviditet. Ta tid på er att lära känna den nya lilla familjemedlemmen i lugn och ro. Njut för tiden går så fort även om det känns som om den då och då står helt stilla. Ha SM i bakhuvudet men låt den bli där tills ni är mogna att plocka fram den i lugn och ro.

Kram Susan

[Johanna w.]

Tack för svar
Jag ska ta till mig det

Kramar Johanna

[Johanna w.]

Hej!

Idag var jag på Juno samtal som jag går på regelbundet för att bearbeta min tidigare förlossning. Hon som jag går till är en underbar och störtskön kvinna med många års erfarenhet.
Iaf så skulle vi gå ner till förlossningen på KS där jag ska föda för att jag skulle få se hur det ser ut och kunna bearbeta ev känslor ( antar jag) som kan dyka upp.
Vi går ner, går genom div korridorer och jag ser skylten som jag så väl känner igen: " Förlossning".
Plötsligt kan jag inte andas. Det svartnar för mina ögon och jag känner att benen viker sig. Jag vaknar upp ganska omgående och ser skylten igen, börjar stört gråta och hyperventilera. Vi går in i ett rum. Jag har panik. Kan inte kontrolera min gråt, det bara forsar, jag försöker slappna av och andas och så småninom ger det med sig. Jag lyckas få fram att jag vill här ifrån -NU!
Vi går tillbaka till hennes rum och jag blir mig själv igen. Vad hände undrar jag inom mig?! Vad var det?

Ing-Britt säger att jag fick en panikångest-attack (stavning?) Hon föreslår att jag ska fundera ännu en gång över snitt. Jag vill bara hem, jag måste få smälta allt säger jag. Och så bokade vi in en ny tid i nästa vecka.

Det far hundra tankar genom mitt huvud och jag känner mig helt lost. Å ena sidan känns det som ett misslyckande att ta ett snitt utan att ge det en till chans- en vaginal förlossning en till chans alltså.
Men å andra sidan känns det som ett klokare beslut m tanke på min reaktion och tidigare erfarenheter att begära snitt. Hellre ett planerat snitt än ett akut, så tänker jag. Har läst allt jag kommit över om snitt på nätet och imorgon ska jag ringa min Bm och prata m henne.

Tidigare idag var allt bäcksvart för mig, och helst av allt ville jag inte behöva föda det här barnet överhuvudtaget, det kunde stanna i min kropp. Jag skiter i det här tänkte jag
( det är ju lite sent att dra sig ur )

Men nu börjar solen lysa igenom bakom molnen och det känns faktiskt inte som ett misslyckande att aldrig få uppleva en vag. förlossning.
Alla har vi ju våra erfarenheter och alla är dom ju unika varesig man föder på det ena el det andra sättet.

Om det finns någon som har erfarenhet av ett akut och ett planerat snitt så får ni gärna skriva t mig. Det skulle vara guld värt för mig

Må bäst, kramar Johanna

[Johanna w.]

Nu har jag fått min snitttid. 10/10! Känns skönt och spännande
Nu ska det tvättat bebiskläder (som först ska hämtas från källaren) bakas och lagas mat. Jag har inte förberett mig alls
Med K hade jag väskan packad redan i v. 32, hihi. Ja, det känns som att man är lite coolare denna gången iaf

Kram på er alla Johanna

[Johanna w.]

Wow tre T:n i ett ord!!!

[miar70]

Vad skönt att du fått en tid!
Och du har så rätt, man blir verkligen coolare för varje barn som är på väg!

Försök vila så mycket du kan nu innan, det kan vara lätt att glömma bort!

Kram och massor med lycka till!

Mia

[*frieda*]

Spännande, spännande. Den 10/10. Vad skönt att få veta att just den dagen kommer faktiskt bebisen

Kram f

[Johanna w.]

Tack, Miar och Frieda

Jo, vila ja... hmm det måste jag bli bättre på Jag sover när K sover långlur men annars är jag rätt dålig på den fronten...

Frieda: Jag har en känsla av att det blir tidigare ändå. Men det känns ju skönt att veta att senast då är liten här=).
Men en del av charmen är ju att vakna och tänka- Kan det bli jusst idag? Så var det iaf för mig och det var sååå spännande fast det blev ju en hel del känna efter analysera osv som jag slipper denna gången

Kramar Johanna

[Johanna w.]

Hej, alla kloka forumister .

Jag var inne på förlossningen idag pga att jag kände mig svimmfärdig och mkt svullen. Ringde ordinarie bm som tyckte att det var bäst att dom tog sig en titt på fl.
Väl där så visade det sig att jag inte hade havandeskapsförgiftning (som min bm var orolig för) däremot så var det bekymmrade över att jag hade så mycket sammandragningar. Läkaren sa att det kunde vara på g för mig, men det känns ju inte bra eftersom jag bara är i v.36+4 Dessutom hittade dom det som man brukar hitta ( minns inte vad det heter ) i urinen vid urinvägsinfektion. Så nu har det provet skickats på odling.

Undrar om någon av er kloka vet hur det kan påverka? Och jag undrar om och varför det är farligt att få det när man är gravid? "Farligare" än annars alltså? Kan fostret på något sett påverkas?

Kramar Johanna

[blivandemamma]

Hej Johanna!
Vad jobbigt med mycket sammandragningar. De kollade inte om du börjat öppna dig också? Är man inte fullgången vid 37+0? Tycker du bör få bricanyl utskrivet, om du nu ändå skall snittas så bör ju inte bricanyl ha någon betydelse för framtida förlossning.

Är det GBS du menar? För det kan vara orsaken om man har UVI. Jag har själv GBS så isf förklarar jag gärna hur det fungerar.

Förstår om det blev lite omskakande för dig. Men tänk, nu har du klarat dig så fint hela vägen. Bebisen är nästan färdigbakad. Du har gjort ditt jobb! Strålande också. Nu får då ställa krav på andra inom vården (och din BM, hon skall vara den som är din stöttning och kollar upp det här till dig!).

KRAMAR ,
Anna