Gravid utan ömmande bröst - är det möjligt?
Jag ska försöka ta till mig det ni säger. Mina tidigare graviditeter har jag alltid känt så stor kärlek från början och aldrig varit det minsta orolig men nu... Som sagt jag ska verkligen försöka glädjas och inte ta ut något elände i förskott.
Det var en otroligt bra liknelse du gjorde med flaskan, Dixie. Jag såg det verkligen framför mig
. Vilken vecka är du i? Jag är tydligen enligt ultraljudet 7+4. Visst ska det bli härligt med en bebis igen? Jag längtar så mycket. Jag har väntat på mitt tredje barn i flera år.
Innan barnmorskan hittade den lilla så var jag orolig att det inte skulle finnas något där och sen blev jag besviken över att det bara var en och inte två (jag är galen, jag vet!
)
Det var en otroligt bra liknelse du gjorde med flaskan, Dixie. Jag såg det verkligen framför mig
. Vilken vecka är du i? Jag är tydligen enligt ultraljudet 7+4. Visst ska det bli härligt med en bebis igen? Jag längtar så mycket. Jag har väntat på mitt tredje barn i flera år.Innan barnmorskan hittade den lilla så var jag orolig att det inte skulle finnas något där och sen blev jag besviken över att det bara var en och inte två (jag är galen, jag vet!
)Pojke, 7 maj 2002 och en flicka, 7 feb 2005, en flicka 29 mars 2009-39+6. En flicka i himlen som blev 5 månader i magen.
PS
Torpsara: jag pratade med en kurator precis när det hade hänt men jag tyckte inte det gav så mycket. Hur fick du tag på en psykolog? hade du "rätt" till det så att säga eller ordnade du det själv?
Jag skulle i och för sig behöva en psykolog - jag har mycket i bagaget.
Förstod på en annan tråd att du också försöker bli gravid! Lycka till önskar jag dig 
Vi kanske blir ett gäng med bebis 09 här på forumet - det vore så kul!
Torpsara: jag pratade med en kurator precis när det hade hänt men jag tyckte inte det gav så mycket. Hur fick du tag på en psykolog? hade du "rätt" till det så att säga eller ordnade du det själv?
Jag skulle i och för sig behöva en psykolog - jag har mycket i bagaget.
Förstod på en annan tråd att du också försöker bli gravid!
Lycka till önskar jag dig Vi kanske blir ett gäng med bebis 09 här på forumet - det vore så kul! Pojke, 7 maj 2002 och en flicka, 7 feb 2005, en flicka 29 mars 2009-39+6. En flicka i himlen som blev 5 månader i magen.
-
TorpSara
Tja, jag har en hel hoper med psykologer och psykoterapeuter i mitt bagage, men av helt andra skäl. Jag är välförsedd i både mitt umgänge och i min familj. Jag har gått i KBT för spindelfobi, men i övrigt har jag fått hjälp med hantering av känslor och känsloliv sedan födseln, sas. 
Men jag fick även erbjudande via kurator, om det skulle bli besvärligt vid nästa graviditet, så det kan man få, i allafall på vårt eminenta sjukhus.
Men jag fick även erbjudande via kurator, om det skulle bli besvärligt vid nästa graviditet, så det kan man få, i allafall på vårt eminenta sjukhus.Hej!
Jag tror att jag är så tidigt som i vecka 6+3. Jag brukar ALLTID skriva upp när mensen börjar i min almanacka men inte denna gång inte .
Så vi får väl förhoppningsvis se på UL om några veckor, hur det verkligen ligger till
!
Jag tycker det ska bli helt fantastiskt att få en liten bebis till! Och samtidigt undrar jag hur allt ska fungera rent praktiskt? Men det tar vi den dagen 8) .
Jag är inte den mest praktiska människa på jorden men jag har sett de som är värre och ändå klarar av fler barn så det fixar sig! Med barnaboken och AW forum så går allt!
Jag skulle verkligen också vilja göra ett så tidigt UL som du gjort elinmats, härligt att få se det lilla ! Jag känner bara av lite illamående, extrem trötthet och ett stundvis pms liknande humör 
. Pms humöret känner jag inte alls igen, (iallafall inte från de tidigare graviditeterna ) och inte heller detta tidiga illamående. Jag är verkligen ingen kräkmagad person men nu är tom viss mat lite illamående framkallande för att inte prata om kattens halvätna möss...urk.
elinmats mår du illa något eller slipper du det? Har dina tidigare graviditeter skiljt sig från varandra?
Kram
Jag tror att jag är så tidigt som i vecka 6+3. Jag brukar ALLTID skriva upp när mensen börjar i min almanacka men inte denna gång inte
.Så vi får väl förhoppningsvis se på UL om några veckor, hur det verkligen ligger till
! Jag tycker det ska bli helt fantastiskt att få en liten bebis till! Och samtidigt undrar jag hur allt ska fungera rent praktiskt? Men det tar vi den dagen 8) .
Jag är inte den mest praktiska människa på jorden men jag har sett de som är värre och ändå klarar av fler barn
så det fixar sig! Med barnaboken och AW forum så går allt! Jag skulle verkligen också vilja göra ett så tidigt UL som du gjort elinmats, härligt att få se det lilla
! Jag känner bara av lite illamående, extrem trötthet och ett stundvis pms liknande humör . Pms humöret känner jag inte alls igen, (iallafall inte från de tidigare graviditeterna ) och inte heller detta tidiga illamående. Jag är verkligen ingen kräkmagad person men nu är tom viss mat lite illamående framkallande för att inte prata om kattens halvätna möss...urk.elinmats mår du illa något eller slipper du det? Har dina tidigare graviditeter skiljt sig från varandra?
Kram
Mamma till Älsklingen 060501 i mitt hjärta. Godbiten 070629 här på jorden och i mitt hjärta. Underbaringen här på jorden och i mitt hjärta 090414
060501 i mitt hjärta. Godbiten 070629 här på jorden och i mitt hjärta. Underbaringen här på jorden och i mitt hjärta 090414Mina första två graviditeter var precis likadana och ut kom det bebisar som var exakt lika stora och såg likadana ut Lika söta båda två - men nu är de lite mer olika varandra.
Den här graviditeten skiljer sig på grund av brösten som sagt - väldigt mysko tycker jag. Det borde kännas något tycker jag. Annars är jag trött (men det kan bero på att det är tråkigt på jobbet) men inget illamående det har jag aldrig haft. Börjar få lågt HB redan så jag käkar niferex nu.
Din graviditet verkar ju skilja sig rejält, intressant! Det verkar så jobbigt med illamående men jag läste någonstans på forumet att magnesium kan hjälpa
Hoppas du får göra ett tidigt ul. Min MVC är så bra på det sättet, väldigt generösa med ul. Du borde få göra det tycker jag med tanke på det du varit med om tidigare.
Lika söta båda två - men nu är de lite mer olika varandra.Den här graviditeten skiljer sig på grund av brösten som sagt - väldigt mysko tycker jag. Det borde kännas något tycker jag. Annars är jag trött (men det kan bero på att det är tråkigt på jobbet) men inget illamående det har jag aldrig haft. Börjar få lågt HB redan så jag käkar niferex nu.
Din graviditet verkar ju skilja sig rejält, intressant! Det verkar så jobbigt med illamående men jag läste någonstans på forumet att magnesium kan hjälpa
Hoppas du får göra ett tidigt ul. Min MVC är så bra på det sättet, väldigt generösa med ul. Du borde få göra det tycker jag med tanke på det du varit med om tidigare.
Pojke, 7 maj 2002 och en flicka, 7 feb 2005, en flicka 29 mars 2009-39+6. En flicka i himlen som blev 5 månader i magen.
Hej!
Jag har verkligen inte tillstymmelse till ömmhet eller annat i brösten heller, och så var det med tvåan också, där är det precis som vanligt.
Så häftigt att dina bebisar såg precis lika ut och vägde samma!
Tack för magnesium tipset. Det ska jag testa om det blir värre.
Jag tror inte att jag får göra något tidigt UL, däremot hoppas jag att jag får fler UL under graviditeten precis som det gjordes med tvåan. De kallade det för tillväxtUL. Vår första kille vägde bara 2400 g. och var bara 42 cm lång . Moderkakan var inte helt hundra men det var inte dödsorsaken.
Härligt för dig att du slipper illamåendet!
Jag har verkligen inte tillstymmelse till ömmhet eller annat i brösten heller, och så var det med tvåan också, där är det precis som vanligt.
Så häftigt att dina bebisar såg precis lika ut och vägde samma!
Tack för magnesium tipset. Det ska jag testa om det blir värre.
Jag tror inte att jag får göra något tidigt UL, däremot hoppas jag att jag får fler UL under graviditeten precis som det gjordes med tvåan. De kallade det för tillväxtUL. Vår första kille vägde bara 2400 g. och var bara 42 cm lång
. Moderkakan var inte helt hundra men det var inte dödsorsaken.Härligt för dig att du slipper illamåendet!
Mamma till Älsklingen 060501 i mitt hjärta. Godbiten 070629 här på jorden och i mitt hjärta. Underbaringen här på jorden och i mitt hjärta 090414
060501 i mitt hjärta. Godbiten 070629 här på jorden och i mitt hjärta. Underbaringen här på jorden och i mitt hjärta 090414Vet du vad dödsorsaken var? För mig handlade det om extrem otur, jag fick ett parvovirus som de flesta människor är immuna emot men inte jag tydligen. Flickan var för övrigt helt frisk och normal men full med virus och moderkakan också.
Flickan var för övrigt helt frisk och normal men full med virus och moderkakan också.Pojke, 7 maj 2002 och en flicka, 7 feb 2005, en flicka 29 mars 2009-39+6. En flicka i himlen som blev 5 månader i magen.
Hej!
Det gjordes obduktion och togs massor med prover på både mig och honom men allt var ok. Så det klassades som psd som det tydligen alltid gör när man inte kan hitta orsaken .
Parvovirus hur får man det? Sån extrem otur och så fruktansvärt . Tyckte du att det var akönt att få en förklaring? I början tyckte jag att det var så svårt att det inte fanns en förklaring för oss, varför han dog, men jag fick försöka tänka som att psd ju också var en slags förklaring, om än luddig...
Kram
Det gjordes obduktion och togs massor med prover på både mig och honom men allt var ok. Så det klassades som psd som det tydligen alltid gör när man inte kan hitta orsaken
.Parvovirus hur får man det? Sån extrem otur och så fruktansvärt
. Tyckte du att det var akönt att få en förklaring? I början tyckte jag att det var så svårt att det inte fanns en förklaring för oss, varför han dog, men jag fick försöka tänka som att psd ju också var en slags förklaring, om än luddig...Kram
Mamma till Älsklingen 060501 i mitt hjärta. Godbiten 070629 här på jorden och i mitt hjärta. Underbaringen här på jorden och i mitt hjärta 090414
060501 i mitt hjärta. Godbiten 070629 här på jorden och i mitt hjärta. Underbaringen här på jorden och i mitt hjärta 090414Parvovirus får man som en förkylning på bussen eller av snoriga barn på dagis. För vuxna blir det bara som en liten förkylning, för barn blir det lite värre, det ser ut som att de fått en örfil för de blir röda på kinderna. Det här viruset är farligast att få i mitten av graviditeten och det lyckades jag få. Ibland kan foster överleva en sådan virusattack men det här var för kraftigt för min lilla flicka.
Vad konstigt det är med psd. Men jag känner mig trygg med andningslarm. Men psd i magen kan man ju aldrig skydda sig emot. Usch vad hemskt att råka ut för. Hur klarade du dig i genom sorgen? Pratade du med någon? Var du desperat att bli gravid igen? Det var jag nämligen. Och jag ville absolut ha en flicka. Det har jag tack och lov släppt nu. En pojke eller flicka spelar ingen roll för mig.
Vad konstigt det är med psd. Men jag känner mig trygg med andningslarm. Men psd i magen kan man ju aldrig skydda sig emot. Usch vad hemskt att råka ut för. Hur klarade du dig i genom sorgen? Pratade du med någon? Var du desperat att bli gravid igen? Det var jag nämligen. Och jag ville absolut ha en flicka. Det har jag tack och lov släppt nu. En pojke eller flicka spelar ingen roll för mig.
Pojke, 7 maj 2002 och en flicka, 7 feb 2005, en flicka 29 mars 2009-39+6. En flicka i himlen som blev 5 månader i magen.
Ja, det är en del saker som kan hända på resans gång, men som tur är så är det ju trots allt väldigt ovanligt. Jag tror att det är 2 barn på 1000 som drabbas av psd i magen. Två för många...
Först och främst har jag världens mest underbara man. Han har verkligen stöttat mig och jag honom genom detta, men vi fick också bra vägledning genom en diakon från Svenska kyrkan som arbetar och erbjuder hjälp till alla på vårt sjukhus som är med om något slags trauma. Det kan gälla allt omöjligt. Sen fick vi också möjlighet att prata med en psykolog som var specialiserad på just psd. De tog hand om oss jättefint på sjukhuset också.
Nej, jag hade inte bråttom att bli gravid igen. För jag ville bara ha David, inget annat barn. Till en början. Jag visste genom en vän att det kan bli så, så jag sa till min man att när jag kan börja längta efter ett nytt barn då är jag redo för det. Jag pratade lite med min psykolog om detta och hon förstod mig, men efter ett tag så sa hon till mig att jag skulle försöka placera honom någonstans inom mig. Hon sa också att väntar man för länge med att försöka bli gravid igen kan man gå in i en helt annan typ av sorg, mer som en depression. Så jag placerade honom i mitt hjärta och ända sedan dess har jag inte varit rädd för att han ska försvinna för att jag får ett till barn. Efter fem mån blev vi gravida igen och det spelade inte någon roll alls vad det blev kände jag under graviditeten men i efterhand kan jag säga att jag är jätteglad att det blev en kille till, det var som att han besegrade allt ont med att komma till oss! (Men hade det varit en tjej så hade det ju varit precis lika underbart)!
Sen har jag pratat väldigt mycket med vissa vänner och det är en process som nog kommer att vara hela livet ut, att få berätta och sörja. Att tillåta sig längta, vara ledsen och sörja men att också tillåta sig vara glad och känna att livet är fantastiskt och vackert. För ingen eller inget kan ta David från oss. Han lever inom oss i våra hjärtan, jag kan på riktigt känna att han är där... och i allt som är vackert, havet, blommorna, snön men framför allt i solen. Vi bor så vi har solnedgång varje kväll...
Jag skriver väldigt mycket om honom märker jag, ett uppdämt behov. Man tror att såret läkt lite och så börjar man att tänka på honom mer och märker att blodet knappt slutat rinna ur såret...
Det finns så mycket som är svårt med detta, människor som tittar lite besvärat/konstigt på en om man pratar om sin son som "bara legat i magen" och varit död i mer än två år, så därför gör jag det så ytterst, ytterst sällan. Men jag försöker att inte klandra någon för det, jag önskar de aldrig behöver få förståelsen, för då måste de uppleva det.
Har du fått någon hjälp? Och känner du att du har fått bearbetat det som hände dig och din lilla flicka?
Kram
Först och främst har jag världens mest underbara man. Han har verkligen stöttat mig och jag honom genom detta, men vi fick också bra vägledning genom en diakon från Svenska kyrkan som arbetar och erbjuder hjälp till alla på vårt sjukhus som är med om något slags trauma. Det kan gälla allt omöjligt. Sen fick vi också möjlighet att prata med en psykolog som var specialiserad på just psd. De tog hand om oss jättefint på sjukhuset också.
Nej, jag hade inte bråttom att bli gravid igen. För jag ville bara ha David, inget annat barn. Till en början. Jag visste genom en vän att det kan bli så, så jag sa till min man att när jag kan börja längta efter ett nytt barn då är jag redo för det. Jag pratade lite med min psykolog om detta och hon förstod mig, men efter ett tag så sa hon till mig att jag skulle försöka placera honom någonstans inom mig. Hon sa också att väntar man för länge med att försöka bli gravid igen kan man gå in i en helt annan typ av sorg, mer som en depression. Så jag placerade honom i mitt hjärta och ända sedan dess har jag inte varit rädd för att han ska försvinna för att jag får ett till barn. Efter fem mån blev vi gravida igen och det spelade inte någon roll alls vad det blev kände jag under graviditeten men i efterhand kan jag säga att jag är jätteglad att det blev en kille till, det var som att han besegrade allt ont med att komma till oss! (Men hade det varit en tjej så hade det ju varit precis lika underbart)!
Sen har jag pratat väldigt mycket med vissa vänner och det är en process som nog kommer att vara hela livet ut, att få berätta och sörja. Att tillåta sig längta, vara ledsen och sörja men att också tillåta sig vara glad och känna att livet är fantastiskt och vackert. För ingen eller inget kan ta David från oss. Han lever inom oss i våra hjärtan, jag kan på riktigt känna att han är där... och i allt som är vackert, havet, blommorna, snön men framför allt i solen. Vi bor så vi har solnedgång varje kväll...
Jag skriver väldigt mycket om honom märker jag, ett uppdämt behov. Man tror att såret läkt lite och så börjar man att tänka på honom mer och märker att blodet knappt slutat rinna ur såret...
Det finns så mycket som är svårt med detta, människor som tittar lite besvärat/konstigt på en om man pratar om sin son som "bara legat i magen" och varit död i mer än två år, så därför gör jag det så ytterst, ytterst sällan. Men jag försöker att inte klandra någon för det, jag önskar de aldrig behöver få förståelsen, för då måste de uppleva det.
Har du fått någon hjälp? Och känner du att du har fått bearbetat det som hände dig och din lilla flicka?
Kram
Mamma till Älsklingen 060501 i mitt hjärta. Godbiten 070629 här på jorden och i mitt hjärta. Underbaringen här på jorden och i mitt hjärta 090414
060501 i mitt hjärta. Godbiten 070629 här på jorden och i mitt hjärta. Underbaringen här på jorden och i mitt hjärta 090414-
Kalaskakan
Hej Bejb!
Traskar förbi och lämnar ett meddelande.. sitter och småfnissar lite för mig själv, du ville ha ömma boobs va? Mina är plenty ömma och börjar anta storlek D. Du kan få lite av min ömhet, jag delar systerligt 8)
*Menat väl och sagt med glimten i ögat* för jag vet hur det är att oroa sig när symtom uteblir/finns i överflöd utav.
Kram!
Traskar förbi och lämnar ett meddelande.. sitter och småfnissar lite för mig själv, du ville ha ömma boobs va? Mina är plenty ömma och börjar anta storlek D. Du kan få lite av min ömhet, jag delar systerligt 8)
*Menat väl och sagt med glimten i ögat* för jag vet hur det är att oroa sig när symtom uteblir/finns i överflöd utav.
Kram!
Hej Dixie!
Jag har haft mycket runt omkring och inte varit på forumet. Du har verkligen inte sagt något opassande, tvärtom det var intressant och sorgligt att läsa om David. Jag förstår verkligen att du har ett uppdämt behov av att prata om honom, vi pratar mycket om vår Jennie som hon heter. Hon är i allra högsta grad verklig för oss i våran familj. Jag har bearbetat det hela ganska bra tror jag men det är värre för min man. Han sa häromdagen att INGEN frågat honom hur han tagit det hela eller hur han mår. Alla frågar bara hur jag tog det. Så han har nog inte bearbetat tror jag.
Jag mår bra, och magen har svällt ut redan det blir väl så kanske med trean!
Skriver mer snart! Ska lägga barn
Jag har haft mycket runt omkring och inte varit på forumet. Du har verkligen inte sagt något opassande, tvärtom det var intressant och sorgligt att läsa om David.
Jag förstår verkligen att du har ett uppdämt behov av att prata om honom, vi pratar mycket om vår Jennie som hon heter. Hon är i allra högsta grad verklig för oss i våran familj. Jag har bearbetat det hela ganska bra tror jag men det är värre för min man. Han sa häromdagen att INGEN frågat honom hur han tagit det hela eller hur han mår. Alla frågar bara hur jag tog det. Så han har nog inte bearbetat tror jag. Jag mår bra, och magen har svällt ut redan
det blir väl så kanske med trean!Skriver mer snart! Ska lägga barn
Pojke, 7 maj 2002 och en flicka, 7 feb 2005, en flicka 29 mars 2009-39+6. En flicka i himlen som blev 5 månader i magen.