ska storasyster komma och hälsa på på bb?

lilla mia · Inlägg av **lilla mia** » tis 01 jul 2008, 00:03

hej!

det är ju inte riktigt dax än men funderingarna börjar komma.

så, enl AW ska man inte ta upp syskonent till bb. utan den nya familjemedlemmen ska presenteras på hemmaplan. men lilla tjejen har ju blivit så stor. hon fyller ju faktist tre precis samtidigt som bebien är beräknad- så när som på ett par dagar.

vi läser böcker nu om bebisar och hon pratar om den dagligen. jag upplever att hon verkligen ser fram emot det här. väldigt pysslig med sin docka. matar, byter, vyssar osv. kommer gärna fram och klappar och pussar på bebisen i magen. varför skulle hon inte kunna komma upp och hälsa på med pappa? jag tror hon skulle fixa det.

vi har en bok som hon i stort sett vill höra dagligen "snart har vi en baby" som handlar om edvin som snart ska få ett syskon. när ellen kommit får edvin följa med till bb och lämna en present till lillasyster och pappa har köpt blommor till mamma. hon pratar om att hon också ska göra så. sen ska hon hem med pappa och bädda till bebisen i hennes spjälsäng eftersom hon ska få en "stor" säng- som mamma och pappa har.

vad tror ni andra? hur har ni gjort?

kram

Tina-Stina · Inlägg av **Tina-Stina** » tis 01 jul 2008, 08:33

Hej!
Jag hade inte tagit med tjejen till BB eftersom jag har erfarenheter av det. En nära släktings son var 3 år när han fick ett syskon, och eftersom de inte använder sig av anna w metoder, var han givetvis med och hälsade på lillasyster. Han klarade inte av det alls!

Han vägrade titta på syskonet och mamman fick inte ta i honom. Mamman grät och grabben var arg och vrålade och skrek. Kaos!

Kanske för att han var just 3 år och fattade lite med vad som hänt, även om han var införstådd i det hela innan. I över ett år kunde de inte lämna honom i samma rum som lillasyster, eftersom han nästan hade ihäl syrran!

Hade väl kanske inte med bb vistelsen att göra, men hemskt att se!

Detta händer ju inte alla så klart! Många barn klarar säket av det, men det räckte för att övertyga mig att det är bättre att träffas hemma.
Jag har en 4-årig och en 2-åring hemma nu som ska få syskon när som helst, och då blir det annektering hemma

Vi gjorde det sist och det fungerade utmärkt

Det är mina tankar, och ni känner ju eran tjej och vad hon klarar

Kanke blir jättebra att ta med henne

mvh Tina

lilla mia · Inlägg av **lilla mia** » tis 01 jul 2008, 15:26

Hej igen!

Det lät ju inte som nån höjdare det din vän varit med om. Funderingen kvarstår. Kankse känner jag när vi väl är där vad som blir det bästa.
Ingen med en positiv upplevelse av att ta med syskonet?

Gäst · Inlägg av **Gäst** » tis 01 jul 2008, 20:05

Jag har inte heller låtit storebror hälsa på på BB.

Men visst var jag frestad. Men när jag tänkte efter så var det lika myckt för min skull i sådana fall. Det var ju JAG som ville att han skulle se sina tvillingsyskon.
Jag lät i alla fall bli.

Och nu för tiden så får man ju gå hem, efter bara några timmar om man mår bra och vill det.

Men känn efter och besluta själv

Antonias mamma · Inlägg av **Antonias mamma** » tis 01 jul 2008, 22:55

Jag har samma funderingar, och det som nog blir avgörande i vårt fall är hur länge jag måste stanna på BB. Här i Vasa åker ingen hem ens dagen efter, och när jag berättar att jag låg kvar tre nätter förra gången tycker folk det är LITE. Så länge kan jag absolut inte själv tänka mig att vara utan Antonia

och jag tycker det vore grymt även mot henne

Så om jag (vi) inte får åka hem på andra dagen/efter två nätter så kommer Antonia att få hälsa på oss där. Hon är då 2 år 9 mån.
Jag är fullt medveten om vad det står i Barnaboken om saken men jag måste ju följa mitt hjärta också!

ms Sophie · Inlägg av **ms Sophie** » ons 02 jul 2008, 00:53

Om du kan, orkar och vill så är nog det bästa att mötas hemma första gången!
När storasyskonet är så litet är det kanske konstigt att möta mamma och nya bebisen på bb första gången. Bättre kanske att få vara med och förbereda för hemkomst av mamma och bebisen hemma! Göra i ordning hemmet för bebisens ankomst!

Vi hade ju två "stora" barn när vår lillskrutt kom så de mötte oss på BB för de ville dit och träffa lillasyster. Kunde inte hålla sig då inte

Men så är de 10 och 11 år äldre också.
Jag skulle hålla mig på hemmaplan när det gäller småbarn även om jag skulle sakna stora/lilla barnet... precis som Antonias mamma tar upp.

lilla mia · Inlägg av **lilla mia** » ons 02 jul 2008, 13:01

kul med fler inputs!

antonias mamma- du måste skriva och berätta hur ni gjorde! jag väntar med spänning! och lycka till!

kram!

ulrikaj · Inlägg av **ulrikaj** » ons 02 jul 2008, 13:32

Jacob var hemma med mormor och morfar när pappan var inne på sjukhuset och hälsade på Liw och mej.
Tänkte som så att skulle Jacob följa med tomas och sen när dom ska hem så kanske det skulle kännas konstigt för Jacob varför inte jag följde med hem utan stannade med Liw.Kanske skulle svartsjuka uppstå då?Ja,så tänkte jag iallafall.Klart jag ville han skulle komma,men det var mina känslor.Åkte hem efter 3dagar och mötet hemma blev så bra.

/ulrika

Nancy · Inlägg av **Nancy** » ons 02 jul 2008, 13:40

sonica skrev: Men visst var jag frestad. Men när jag tänkte efter så var det lika myckt för min skull i sådana fall. Det var ju JAG som ville att han skulle se sina tvillingsyskon.

Instämmer med sonica och ni andra som vänligt avråder.

Jag tycker att Barnaboken har en viktig poäng i att om syskonen får mötas på hemmaplan första gången är det dit båda (alla) hör. Går inte att ifrågasätta att syskonet hör till familjen, oavsett om man blir arg eller sur på det.

Förra sommaren var jag två vändor på sjukhus inom loppet av en månad. Först 4 dagar då jag brutit foten och då var Leia med och hälsade på. Rekommenderas inte. Hon blev mest ledsen och förvirrad (2 år vid tillfället). På BB var jag sen i åtta dagar pga komplikationer. Jag träffade inte Leia då. Ok, det var väl ingen idealisk lösning eftersom Leia inte ens fick träffa sin pappa och dessutom tvingades iväg till mormor halva tiden (sjukdom även hos maken) men jag har för Leias skull aldrig ångrat att jag inte träffade henne under tiden.

Tufft som f*n var det med så många dagar och min smärtgräns går nog snarare vid 3-4 dagar...

Ändå tycker jag att det är viktigt att precis som sonica nämner fundera på vems behov man bevakar -barnets eller ens eget

Om barnet är i hemmiljö tillsammans med ex mormor och vissa stunder pappa (om han kan pendla mellan bb och hemmet) så tror jag att det är lugnare för en liten tös på 3 att vara hemma.

Kram från Nancy

miar70 · Inlägg av **miar70** » ons 02 jul 2008, 20:43

Hej lilla mia och vad härligt med bebisväntan

Mitt råd är att du låter syskonen träffas på hemmaplan! Då känner sig storasyster trygg och kan slappna av.
En av gångerna lätjag barnen komma på BB, det var när min trea fötts,och det var INTE lyckat!
Då var storasyskonen 3½ och 1½, och storebror som var äldst ville bara ha med mig hem, och vägrade ens titta på lillasyster, och storasyster kom fram och tittade på bebisen och STÖRTtjöt

! Och själv blev jag bara stressad och ledsen och ville åka med hem när de for... så det var en dyr lärpeng, och inget jag kan rekommendera.
Nu funkar såklart inte alla barn lika, men jag håller med föregående talare - om det är mest för din skull så är det kanske bäst att ta annekteringen på hemmaplan

!

VARMT lycka till, hoppas du får en fin förlossning!

Kram Mia

Antonias mamma · Inlägg av **Antonias mamma** » tor 03 jul 2008, 11:48

Jag önskar tillägga att förhållandena för Antonia här hemma då jag är på BB kommer att vara allt annat än vana och trygga, och jag kommer därför INTE att kunna tänka att hon har det bäst här på något sätt. Vi saknar barnvakter helt och hållet och BF innfaller mitt i skördeperioden då maken är piskad att sitta i tröskan hela dagarna. Det finns ingen som kan rycka in där heller. Mina föräldrar kan inte längre vara här med henne pga pappas sjukdom, farmor och farfar - vem är det? - och våra syskon arbetar förstås dagligen. Så vi har ingen aning om hur vi ska lösa det här och vem som ska vara hos henne.
Alla är inte lika lyckligt lottade då det gäller folk som ställer upp runt om en och då är det inte heller lika lätt att lösa dylika frågor enligt "reglerna". Det handlar verkligen INTE om att tänka på sig själv och vad man själv vill, utan att få det att gå ihop rent praktiskt. Orkade bara inte ta upp allt detta i mitt första inlägg, vilket det nu känns som om jag borde ha gjort eftersom jag tydligen blev rejält missförstådd.

Nancy · Inlägg av **Nancy** » tor 03 jul 2008, 12:10

Men snälla Antonias mamma, det är väl ingen som påstått nåt annat än att man gör så gott man kan utifrån de förutsättningar man har

OM man har chans att välja tycker jag däremot gott att man kan ställa sig frågan om för vems skull man gör saker.

Kram från Nancy

miar70 · Inlägg av **miar70** » tor 03 jul 2008, 13:41

Jag är ledsen om du känt dig trampad på tårna av mitt inlägg, Antonias mamma, det var såklart inte meningen

Jag ville bara svara lilla mia på hennes fråga hur vi gjort och vad vi tyckte!

Självklart är det så att alla inte har den möjligheten att kunna välja, jag känner några som t o m fått ta med sig storasyskon på förlossningen därför att ingen barnvakt funnits... Och det går ju det med, fast det kanske inte är det man önskar?

Men OM det finns möjlighet så tror JAG att det bästa är att vänta med att låta syskonen träffas tills man är hemma, utifrån mina egna erfarenheter! Och går inte det, då gäller det att koppla på den berömda attityden och genomföra

!
Och som sagt - numera har de så himla brått att få hem mammorna från BB så det är nog bara undantagsvis man får stanna mer än 6-8timmar...

KRAM!

lilla mia · Inlägg av **lilla mia** » tor 03 jul 2008, 13:57

Hej!

Vilken fart det blev! Jag har förstått budskapet! Låta storasyster vara hemma om det finns möjlighet! Och i vårat fall gör det det. Satt också och läste i barnaboken igår och vips så käns allt så självklart. Nu har jag era goda råd och barnabokens självklara argument med mig.

Kram!

Gäst · Inlägg av **Gäst** » tor 03 jul 2008, 20:38

Antonias mamma: Förlåt om jag uttryckte mig på ett sätt som du tog illa vid dig.

Jag tror att man gör sitt bästa efter sina förutsättningar. Och ingen klandrar dig för att tänka mer på dig själv.

Men det var så JAG tänkte inför BB vistelsen.
Jag längtade ju ihjäl mig inför att bror skulle presenteras för sina syskon.
Alltså det var MIN längtan.

Men sen tänkte jag att pojken är 14 månader, och det ger inte honom någonting. Möjligen blir han förvirrad. Jag upplevde han var lite för liten också till att ens förstå vad som skulle hända, han skulle fatta "nada" om han kom upp på sjukhuset. Vi hade ställt iordning sängar och sånt, men kopplingen till syskon, nådde nog aldrig fram. Han förstår ju inte så många verbala utläggningar, eller gjorde då i vart fall.

Det var så jag menade, när jag skrev att jag ifrågasatte för vems skull det var.
Att det skulle ge mer för mig än för honom. Och så hade jag då möjligheter till barnvakter som jag kände mig trygg med.

Men jag tror att det går att ordna det bra på BB också, man får var lite uppfinningsrik.
Tex gå ut och möta barnet i bilen och pappan går till nyfödingen.
Och sen ha ett möte bara du och barnet, pappan och barnet kan ju tex ha städat bilen, och det lägger du ju märke till och är så förtjust över det, och sen gå in och presentera babyn,
nu skenar jag ju i väg, och svamlar till det, och låter helt galen kanske

Men jag tror man kan hitta på bra lösningar om fantasin flödar...

Hoppas du förstår att jag har förståelse för att inte alla har samma möjligheter med barnvakt.
Jag ber återigen om ursäkt.