Erfarenheter av bäckenmätning samt avstannat öppningsskede

Tips- och samtalsforum kring havandeskap och förlossning
Skriv svar
Antonias mamma
Inlägg: 846
Blev medlem: lör 11 mar 2006, 11:29
Ort: Österbotten, Finland

Erfarenheter av bäckenmätning samt avstannat öppningsskede

Inlägg av Antonias mamma »

Hej alla erfarna föderskor :D

Har nu 3 mån. kvar till BF (15.8) och har börjat fundera alltmer på förlossningen. Vill verkligen få revansch och tränar förstås profylax så ofta jag orkar och hinner. Men...
Min förra förlossning blev ju en 17 h lång mardröm och alla mina positiva förväntningar och min tuffa attityd fick sig minst sagt en törn. En kort sammanfattning:

:arrow: Det började med att jag 10 dagar över BF fick värkar, som pågick i nästan två dygn hemma, utan att bli tätare eller regelbundna.
:arrow: På dag 12 över BF hade jag tid för igångsättning, och samma morgon var jag nere i 10 min. mellan värkarna.
:arrow: Blev intagen kl.9.00 och boostad med oxytocindropp, fullt ös, och 16-tiden på em. också hinnsprängning då inget desto mer börjat hända.
:arrow: Efter detta började den faktiska mardrömmen och trots att jag nog tränat proyflax då också (inte så mycket som jag borde, men i alla fall - jag hade ju koll på tekniken), så förlorade jag snabbt kontrollen pga smärtan. Lustgas, 2 x PCB och 2 x epidural finns antecknat i journalen.
:arrow: Antonia kom ner snett och fastnade på nåt sätt så att jag aldrig öppnades mer än 8 cm. Kanterna som var kvar försökte läkaren få undan och sen måste jag krysta på kommando.
:arrow: Krystningsskedet blev 50 min. långt och efter den nästsista krystningen försvann jag i smärtschock och var borta under en stund. Sedan tog jag i en sista gång innan jag skulle dö, för det var jag säker på att jag skulle göra. Och då kom hon, med sugklockans hjälp förstås. Och läkaren hade förstås en del handarbete att ta itu med efteråt, om man säger... :roll: :(

Det jag nu börjat fundera på är om det hos mig finns några FYSIOLOGISKA orsaker/förklaringar till att hon kom ner snett och fastnade. Kan det hända igen :?:

Nu finns det folk i min omgivning som försöker uppmuntra mig till att kräva mätning av bäckenet och magnetröntgen, men då jag tog upp detta med min läkare nu senast sade han att blir det aktuellt så är det bara vanlig röntgen som används - och att jag enligt honom nog inte verkar vara för trång i bäckenet. Nej, det trodde jag inte heller men finns det annat som kan påverkar/vara orsak :?:

Någon som varit med om liknande eller har erfarenheter att dela med sig av :?:

(Är INTE ute efter att få ett planerat snitt - men vill till varje pris undvika ett akut sådant också - vilket var väldigt nära senast. Det dom hakade upp sig på var att dom inte fick av mig ringarna :shock: :roll: . I övrigt var alla slangar på plats osv...)
Diplomerad SHN-kurare och mamma till
Antonia :heart: :heart: :heart:, född 25.11.05, kurad 8/06
Amadeus :heart: :heart: :heart:, född 17.8.08, kurad 1/09

www.sandsdrommar.com
blivandemamma
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1573
Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03

Inlägg av blivandemamma »

Hej!
Jag har INGA erfaenheter av det här, hoppas jag inte gör dig besviken. Det jag vill skriva och verkligen poängtera är det här med att läkarna gärna kör över en. Jag tycker det är viktigt att din läkare tar det här på fullaste allvar. Du är orolig, din förra förlossning blev en jobbig upplevelse och självklart är du rädd att uppleva det här ingen. Din läkare måste förstå din rädsla och du måste förklara för honom att även om han i det här skedet inte ser det som att det finns medicinska skäl att göra en mätning/kontroll av beckenet, så behövs det för din skull. För att du skall kunna samla kraft, få självförtroende och ta överhanden om rädslan.

Det är hans skyldighet som läkare att få dig att känna dig trygg inför din förlossning. Upplys honom om det, ställ krav!

Kramar, Anna
Gammalt barnaboksbarn och mamma till
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Hej Anna :heart:
I all hast länkar jag till mina frågor inför ankomst nr 3...

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=8528

Kram
Susanne :D
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Ska lägga till också...nu när jag tog mig lite mer tid och läste mer noga... :wink: Såg att det inte var i själva utdrivningsskedet som dina frästa problem låg, utan i öppnings.

Enligt den information jag fick om mätning av bäcken så är det ingen större idé. Rent krasst är det så "att har man fått ut ett barn så är man inte förtrång". Då hade de inte ens kommit ut. Dock kan det ju vara andra faktorer (ex. snedvriden eller vad som) som kan påverka. Det är inget man kan se dock. De sade också att avstannat, och långdraget, öppningsskede inte är kopplat till förtrång, utan det är mer utdrivningsskedet.

Dock har jag, som jag skriver i min länk, förstått att det ofta kan bli trassligt efter epiduralen och det var därför jag gjorde som jag gjorde inför barn nr 2.

Trots hur det nu blev vid barn nr 2 så är jag mycket nöjd med den förlossningen. Det var en helt annan känsla än vid nr 1. Då var jag, och maken, mer passiva deltagare medan vi vid nr 2 var aktiva och jobbade positivt. Kejsarsnittet som sedan blev för nr3 var enbart för barnets skull - jag hade hellre testat igen.

Kram igen :D
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Antonias mamma
Inlägg: 846
Blev medlem: lör 11 mar 2006, 11:29
Ort: Österbotten, Finland

Inlägg av Antonias mamma »

Susanne* skrev:Rent krasst är det så "att har man fått ut ett barn så är man inte förtrång". Då hade de inte ens kommit ut. Dock kan det ju vara andra faktorer (ex. snedvriden eller vad som) som kan påverka. Det är inget man kan se dock. De sade också att avstannat, och långdraget, öppningsskede inte är kopplat till förtrång, utan det är mer utdrivningsskedet.

Dock har jag, som jag skriver i min länk, förstått att det ofta kan bli trassligt efter epiduralen och det var därför jag gjorde som jag gjorde inför barn nr 2.
Tack för svaret Susanne* :D

Jag blev faktiskt lite klokare och min egen uppfattning är också att epiduralerna kan ha påverkat. Dock vet jag inte alls i vilket skede dessa gavs - jag kanske redan var öppen 8 cm då? Det är ju då som man har mest ont enligt Wilsby i alla fall.
Jag ser fram emot diskussionen på BB med fadder-barnmorskan. Då ska jag be henne verifiera detta att trånghet främst påverkar utdrivning och inte öppning, samt gå igenom hela mina förra förlossning.

Finns det andra ännu eller är jag verkligen den enda här med en dylik mardröm i bagaget :shock: :?:
Diplomerad SHN-kurare och mamma till
Antonia :heart: :heart: :heart:, född 25.11.05, kurad 8/06
Amadeus :heart: :heart: :heart:, född 17.8.08, kurad 1/09

www.sandsdrommar.com
kattklo

Inlägg av kattklo »

Hej!
Be om din journal?! DÅ kan du ju se när dom olkia bedövningarna sattes in iallafall och dra slutsatser med hjälp av detta.

Och jo, min förlossning nu den andra gången var väl ingen dans på rosor direkt. Och med det kan jag väl konstatera att ingen förlossning är den andra lik och att MYCKET faktiskt kan bero på barnet/omständigheterna och inte på DIN kropp ,DITT bäcken ,DIN värksvaghet (eller styrka). Att det alltid ska bli lika bra eller dåligt alltså.

För mig blev det enormt tufft i och med att Allan hängde upp och ner, "strypt" i sin alldels för korta navelsträng. Detta gjorde att mina värkar aldrig tog mig framåt, eller var extremt seeeega (men onda). Inte ens vattenavgång gjorde att huvudet kom på plats. Och huvudet behöver ju trycka på för att värkarna ska trycka på och göra den sista nyttan.
Huvudet kom inte enda ner trots 24 timmar med rediga värkar FÖR ATT han inte nådde ner, hur mkt min livmoder än försökte pressa ner honom!

Detta kunde vi ju inte veta. där vi kämpade, utan det kändes ju som att det var jag som var seg. (Trots att andra barnet ska komma på en kafferast typ)

Jag hoppade runt, studsade boll, dansade, andades...alles.
Till slut drog vi droppet i botten och äntligen krampade min livmoder ihop sig till en hård citron och Allan for med huvudet rätt (och ströps) varpå jag krystade glad och lättad snabbt ut en medtagen unge.

Vad vill jag säga med detta?
Öh, ingen förlossning är den andra lik, det kommer an på andra saker än bara DIG ska du veta.
Andningen hjälpte mig enormt.
När dom kopplade på värkstiimulerade dropp kom tåget och körde över mig och då hjälpte lustgas enormt. Inte mot smärtan men jag kopplad av och blev lite på lyset.
Det värkstimulerande droppet gjorde värkarna opålitliga, långa och jävliga och det gjorde ingen nytta förrän vi krämade på det rejält!
Då kom Allan ut på 10 minuter!

Lite input/svammel :D
Emma80
Inlägg: 1751
Blev medlem: ons 27 jun 2007, 13:08
Ort: Stockholm

Inlägg av Emma80 »

Emil fastnade också och jag har precis som du funderat över om det är för att mitt bäcken är för trångt. Jag fick epidural först när jag var öppen 8 cm och sen stannade allt av trots värkstimulerande. Var fullt öppen men inget hände på 3 h. Då blev det sugklocka och två pers som drog för kung och fosterland. Jag var fullkomligt bedövad så jag slapp känna denna smärta, kan inte ens föreställa mig vad du gått igenom! Jag har tänkt att epiduralen är en stor bov i dramat, ska gå på profylax redan om 1,5 v för att vara så förberedd jag kan.

Kram Emma
:heart: Emil född 070510 :heart:
:heart: Elias född 081005 :heart:
Gäst

Inlägg av Gäst »

:D Hej! Jag har heller ingen erfarenhet av det du skriver, men ville bara heja på lite och instämma i kören "ingen förlossning är den andra lik"!
Med mitt första barn var det så här: Förlossningen började med vattenavgång. Sen hände ingenting och ingenting och ingenting. Svaga värkar. Typ 3 cm öppen tror jag, efter två dygn. Och så blev jag igångsatt med dropp. Det gick bra först, sen helvetiskt ont, epidural och ett krystningsarbete som pågick i 2 timmar. Då hade jag knappt sovit på två dygn, det var mitt i natten, jag var helt utmattad och inte ett dugg glad... :cry: Drabbades av förlossningsdepression.
Med andra barnet fick jag värkar, som jag inte tyckte var nåt att hetsa upp sig över. Åkte lugnt och handlade, lagade mat, nattade barn. Sen gjorde det rätt ont. Rätt regelbundet. Men det var nog inget akut, trodde jag. Vi åkte i alla fall iväg till förlossningen, hade 7 mil att köra. Kom in och var öppen 9 :shock: cm, lillasyster föddes en knapp timme efter inskrivningen efter knappt 10 minuters krystvärkar och med ingen annan smärtlindring än lite lustgas. Total lycka.
Med detta vill jag säga, att jag tror inte du behöver oroa dig för att det ska bli likadant som förra gången. Lycka till! :heart: Karin
Gäst

Inlägg av Gäst »

Jag drabbades av värksvaghet, eller avstannat värkarbete.

Jag har en gammal tråd, här på barnaväntan, om tidiga sammandragningar med mina tvillingar,
jag tror att min kropp blev så van dessa rätt onda sammandragningar, så när det blev dags, var de liksom inte tillräckliga.

Jag var öppen 4- 5 cm, länge :shock: , i veckor :!: Och tvilling ett var väldigt långt nersjunken. Halvvägs ute, nästan :)
När jag var öppen 5, och inget hände, utan bara värkar, som alltid tog slut, så satte de i gång förlossningen.
De tog hinnorna och gav mig värkstimulerande (maxdos), men likafullt så fick jag inte mer än sisådär 15-20 lindriga värkar, .

Krystvärkarna, kändes nästan inte alls. Fick stå i svävare, och då kändes krystvärkarna, lite, lite.
Jag krystade då, fast de var svaga, hade jag då haft eda, så hade jag inte alls kännt krystvärkarna.
Med Tvilling två, så var värkarna ännu mindre, de maxade droppet, stängde av droppet, fick amma tvilling 1 för att stimulra värkar..
Kejsarsnittet var oerhört nära, sakerna stod utanför dörren....

De tryckte och försökte få ner barnets huvud, och tillslut lyckades de nå huvudet, och kunde ta hål på hinnorna.
Fick dock inga kystvärkar då heller.
MEN :idea: jag hade ju haft tusentals värkar hemma, så jag visste i vilket läge, de brukade komma,de brukade komma när jag låg på sida, och inte på rygg. (av någon konstig anledning)
Så jag bad läkarna, som började förbereda snitt, att få lägga mig på sida,
och visst, då fick jag ett par svaga krystvärkar.

Precis som för kattklo, så var en av tvillingarna strypt i navelsträngen, men sen
i efterbördsskedet, kom inga värkar alls, livmodermunnen stängdes, och kroppen verkade inte alls vilja släppa ut moderkakorna, så de fick ta ut moderkakorna manuellt. Jag sövdes ner, och de plockade ut dem på operation...

Ingen glad och uppmuntrande historia,
MEN det positiva är att jag ville hela tiden(men fick inte) ligga på sida,
det var först när, de gav upp, och med tvilling ett började pratade om sugklocka, som jag fick komma över på sida, och sen när det förberedes kejsarsnitt, och de också gav upp, som jag fick ligga på sida, som jag fick några värkar alls.
Alltså, jag tror att man vet hur man ska göra,
men man måste vekligen lyssna till vad kroppen vill...
Nu är ju en tvillingförlossning väldigt speciell, och man måste av säkerhetsskäl, ligga och vara under uppsikt, med ultraljud, och hålla fast tvillingen, etc..
i en vanlig förlossning har man ju lite mer frihet...

Vid mina två tidigare förlossningar har värkarbetet både vid öppnings, och utdrivnings, såväl som efterbördsskedet föflutit bra.

Alla förlossningar är olika. Tänk på det :!:
kram
Gäst

Inlägg av Gäst »

Tänkte bara tillägga att jag under öppningskedet, försynt sa: Att jag hemma, under flera månader, haft värkar, som i de flesta fall kom när jag låg på sidan, endast EN av all personal som var där inne, tog notis om mina ord, (en AT läkare under utbildning) och hon försöke verkligen framföra mitt budskap till de andra läkarna. typ - Hon kanske orde få lägga sig på sidan, om det kanske kommr fler värkar då...
Men de slog dövörat till :(

Nu säger jag inte att man jusst behöver ligga på sidan...men så var de för mig, och jag visste det liksom,
så de rutinerade läkarna borde liksom ha lyssnat mer på mig...

Med detta vill jag ha sagt: LYSSNA till din kropp. Och det gör man bäst utan bedövning :wink:
Antonias mamma
Inlägg: 846
Blev medlem: lör 11 mar 2006, 11:29
Ort: Österbotten, Finland

Inlägg av Antonias mamma »

Tack alla ni som svarat :!: =D>
Mitt mål är nog att klara mig utan både epiural och PCB denna gång, för jag vet ju att den typen av bedövning inte påverkar värkarbetet i rätt riktning. Men blir det samma resa med samma pinvärkar även denna gång vete sjutton hur det ska gå. Men som sagt - alla förlossningar är olika [-o< :thumbsup:
Diplomerad SHN-kurare och mamma till
Antonia :heart: :heart: :heart:, född 25.11.05, kurad 8/06
Amadeus :heart: :heart: :heart:, född 17.8.08, kurad 1/09

www.sandsdrommar.com
Boris
Inlägg: 88
Blev medlem: mån 13 aug 2007, 12:36
Ort: Oslo

Inlägg av Boris »

Blir så arg :evil: när läkare ej lyssnar på oss, som blomman sagt tidigare så finns det dock läkare där ute som brinner för sitt jobb så ge dig ej om du vill bli uppkollad mer o kanske kräv en ny läkare.

Jag var orolig jag med för att storleken på bäckenet (mamma hade förlitet för oss) ej skulle passa prinsessans huvud så jag läste på lite och använde mig lite av :idea: http://spinningbabies.com/ :idea: och deras tekniker. Fick en riktigt bra förlossning och var fullt öppen utan att använt mig (medvetet) av profylaxandning som jag ändå övat. Hon komm ut med bakhuvudet först som är den lättaste delen :D att ha först. Min förlossningsberättelse ligger under "lista för beräknad nedkomst 2008" . Har även hört att Doulas kan vara bra hjälp med tipps att se till så bebisen ligger optimalt för att komma ut.

Hoppas det hjälper lite och att du får den härliga förlossningen du önskar.
Prinsessa född 06/04/2008
Fjällfolket

Inlägg av Fjällfolket »

Hej!

Min första fastnade. Jag orkar inte skriva om det nu, men jag vill tipsa om en bok som hjälpt mig massor inför förlossningarna.

http://www.vattumannen.se/index.asp?Red ... id%3D28692

Tack vare övningarna i denna bok har jag kunnat hjälpa till under barnets väg ut..

Lycka till :heart:
/Fjällmor
Skriv svar

Återgå till "Barnaväntan"