NJUT av varandra! Kramar Elle
Från sorg till barnaväntan. Nu börjar resan!
-
blivandemamma
- Rådgivare/advisor
- Inlägg: 1573
- Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03
PM:a så skickar jag gästlösen-
Fd Medlem
-
blivandemamma
- Rådgivare/advisor
- Inlägg: 1573
- Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03
Efter hinnsvepningen på tisdagen kände jag absolut ingenting. Den gjorde heller inte ont, eller var speciellt obehaglig. Hade en del förvärkar under kvällen, som jag haft så många gånger innan. Blev lite tungt att andas men inte så att jag inte kunde röra mig eller prata. Sov rätt oroligt under natten, vet egentligen inte varför, hade inte ont eller så. När det sedan blev onsdag, hade jag bestämt mig för att förereda julpyntet för torsdagen. Så jag och Arvid ägnade förmiddagen åt att städa.
När Arvid sedan sov middag, försökte jag också vila men kände mig inte speciellt trött. Somnade till strax innan Arvid skulle upp och då, i sömnen kände jag en värk som kanske tog i liiiite mer än de andra gjort. Tänkte inte mer på det, fikade med Arvid och började förbreda middag. Tog fram fisk ur frysen. Då och då kom värkar som gjode ondare än tidigare. Tänkte att det var förvärkar det med men orkade inte riktigt vara igång och städa mer så jag la mig lite på soffan. Mamma ringde vid fyra och jag hade ett par värkar som jag fick koncentrera mig på att andas igenom men förklarade för henne att det var inga riktiga det heller.
När Daniel sedan kom hem, ca kvart över fyra, kommenterade mamma att jag faktiskt hade rätt tätt mellan det som jag kallade förvärkar. Tog fram ett program på datorn som räknade värkar och såg att jag hade ca 8 minuter mellan dem. Enligt den sidan skulle man åka in som omföderska när man hade 6 minuter mellan? Trodde det var 3 minuter för alla haha! Sa till Daniel att det kanske kan vara så att jag hade värkar. Men att jag inte trodde det. Tar en dusch först sen kan vi ringa och prata med förlossningen i Kristianstad sa jag.
Daniel satte sig vid datorn och jag tog upp Arvid och duschgrejer till ovanvåningen (hade julgardiner i blöt i badkaret nere haha!). Fick en värk mitt i trappan och snäste till Daniel att jag faktiskt hade ont. Han hade nog inte förstått det.
Var jätteskönt att duscha och varje gång jag försökte gå ur duschen kom en ny värk, och jag gick tillbaka in igen. Till slut sa Daniel att nu tyckte han att vi skulle ringa och att jag fick gå ur duschen.
Den sista nedpackningen av grejer till förlossningen, hade jag ju inte packat. Sådant som man använder varje dag. Så det gjordes NU. Jobbigt med täta värkar. Försökte luta mig fram och profylaxandas när de kom. Daniel bestämde att mina värkar var för täta för att han skulle vilja åka till Kristianstad, där vi dessutom inte hittade riktigt. Så han ringde sin mamma och bad henne möta oss i Lund, för att ta Arvid.
Hade en del jobbiga värkar i bilen, men trodde inte direkt att förlossningen var på gång. Vi blir säkert hemskickade tänke jag.
I bilen kom jag dessutom på att vi inte ringt förlossningen, så jag ringde Lund när vi var påväg. En sur sköterska sa att de egentligen inte hade plats och att jag borde ringt tidigare. Men till slut var vi ändå välkomna. Utanför förlossningen mötte daniels mamma oss. Jag kramade Arvid länge, tyckte det var jobbigt att lämna honom. Sedan fick vi vänta flera minuter på förlossningen innan någon släppte in oss. Vårt rum var heller inte färdigt utan vi fick vänta i förlossningens gemensamma matrum. Där satt några ungdomar och tittade nyfiket på oss. Ställde en massa konstiga frågor och irriterade mig rent allmänt. Snart var rummet klart och vi visades in på rum 5.
Där kopplades jag till CTG och bebisen mådde fint. Hann äta en halv hamburgare som svärmor hade med sig, innan undersökningen. Inte för att jag var hungrig men för att jag mindes hur snabbt energin tog slut utan mat, sist.
Kvart i sju undersöktes jag och barnmorskan tittade förvånat på mig "du måste ha jätteont, du är ju öppen 6 centimeter". Jo, jag hade ganska ont kände jag, men hade inte vågat säga något, av rädsla att jag bara öppnat mig någon ynka centimeter och hade allt jobb framför mig. Nu lyckades jag pipa fram att jag kanske kunde tänka mig lite lustgas.
Koncentrerade mig på att känna när värken var på väg, slappna av i bäckenet och andas djupt. Bästa ställningen var sittande på sängkanten med båda benen ner på ena sidan och lutad mot en kudde, när sängens huvudände var högt upphissad. Testade att ligga på sidan men precis som förra gången, tyckte jag att det gjorde som ondast då. Satt även en del i grensle över en stol och lutade mig mot en sackosäck på sängen, så gjorde jag nästan hela förra förlossningen. Men det var jobbigt att slappna av i bäckenet samtidigt som värkarna började trycka nedåt. Vid halv nio sa jag att jag började känna ett större tryck och lite krystningsreflexer. Klockan nio undersöktes jag och var då fullt öppen. Då var också lustgasens läge på max
Sist fick jag epidral då jag var öppen 6 centimeter, så den här gången kändes värkarna mycket mer intensiva. Samtidigt så minns jag att barnmorskan här någonstans säger till mig att de skall ha skiftbyte och undrar om jag vill att hon skall stanna eller lämna över!? Då är jag alltså öppen 10 centimeter och har krystkänsla. Haha. Så jag bestämmer att de skall ha överlämning i rummet. Ifall något händer. Här minns jag inte riktigt när, men jag tror de hann lämna över lagom tills jag säger att jag måste krysta. Kommer upp i sängen och de klipper upp mina nättrosor eftersom jag börjar krysta direkt. Känner hur barnet trycks ner ordentligt. Hör också barnmorskan säga att hela hinnblåsan står ut. Så nästa sak jag minns är att vattnet går som en explosion och någon säger "Oj!" får en kraftig krystvärk som går in i ännu en, och hela bebisen kommer. Samtidigt tittar jag upp, ser att klockan är 21:38 och möter undersköterskans blick när hon säger "21:38". "Ja det var hon", säger jag. Hela rummet är fullt med fostervatten och han passade på att bajsa när han kom också så Daniel tar diskret av mina strumpor och säger att han nog slänger dem
Han skriker inte när han kommer ut, direkt. Så de stryker honom en stund över ryggen tills han till slut börjar skrika. Då lägger de honom på mitt bröst. Navelsträngen är rätt kort men det går. Han är så fin och slutar skrika ganska snart efter att han kommit upp till mig. Daniel klipper navelsträngen och jag ammar, får ut moderkakan och blir sydd ett litet stygn.
Att det är en Ebbe, står ganska klart redan från början.
När Arvid sedan sov middag, försökte jag också vila men kände mig inte speciellt trött. Somnade till strax innan Arvid skulle upp och då, i sömnen kände jag en värk som kanske tog i liiiite mer än de andra gjort. Tänkte inte mer på det, fikade med Arvid och började förbreda middag. Tog fram fisk ur frysen. Då och då kom värkar som gjode ondare än tidigare. Tänkte att det var förvärkar det med men orkade inte riktigt vara igång och städa mer så jag la mig lite på soffan. Mamma ringde vid fyra och jag hade ett par värkar som jag fick koncentrera mig på att andas igenom men förklarade för henne att det var inga riktiga det heller.
När Daniel sedan kom hem, ca kvart över fyra, kommenterade mamma att jag faktiskt hade rätt tätt mellan det som jag kallade förvärkar. Tog fram ett program på datorn som räknade värkar och såg att jag hade ca 8 minuter mellan dem. Enligt den sidan skulle man åka in som omföderska när man hade 6 minuter mellan? Trodde det var 3 minuter för alla haha! Sa till Daniel att det kanske kan vara så att jag hade värkar. Men att jag inte trodde det. Tar en dusch först sen kan vi ringa och prata med förlossningen i Kristianstad sa jag.
Daniel satte sig vid datorn och jag tog upp Arvid och duschgrejer till ovanvåningen (hade julgardiner i blöt i badkaret nere haha!). Fick en värk mitt i trappan och snäste till Daniel att jag faktiskt hade ont. Han hade nog inte förstått det.
Var jätteskönt att duscha och varje gång jag försökte gå ur duschen kom en ny värk, och jag gick tillbaka in igen. Till slut sa Daniel att nu tyckte han att vi skulle ringa och att jag fick gå ur duschen.
Den sista nedpackningen av grejer till förlossningen, hade jag ju inte packat. Sådant som man använder varje dag. Så det gjordes NU. Jobbigt med täta värkar. Försökte luta mig fram och profylaxandas när de kom. Daniel bestämde att mina värkar var för täta för att han skulle vilja åka till Kristianstad, där vi dessutom inte hittade riktigt. Så han ringde sin mamma och bad henne möta oss i Lund, för att ta Arvid.
Hade en del jobbiga värkar i bilen, men trodde inte direkt att förlossningen var på gång. Vi blir säkert hemskickade tänke jag.
I bilen kom jag dessutom på att vi inte ringt förlossningen, så jag ringde Lund när vi var påväg. En sur sköterska sa att de egentligen inte hade plats och att jag borde ringt tidigare. Men till slut var vi ändå välkomna. Utanför förlossningen mötte daniels mamma oss. Jag kramade Arvid länge, tyckte det var jobbigt att lämna honom. Sedan fick vi vänta flera minuter på förlossningen innan någon släppte in oss. Vårt rum var heller inte färdigt utan vi fick vänta i förlossningens gemensamma matrum. Där satt några ungdomar och tittade nyfiket på oss. Ställde en massa konstiga frågor och irriterade mig rent allmänt. Snart var rummet klart och vi visades in på rum 5.
Där kopplades jag till CTG och bebisen mådde fint. Hann äta en halv hamburgare som svärmor hade med sig, innan undersökningen. Inte för att jag var hungrig men för att jag mindes hur snabbt energin tog slut utan mat, sist.
Kvart i sju undersöktes jag och barnmorskan tittade förvånat på mig "du måste ha jätteont, du är ju öppen 6 centimeter". Jo, jag hade ganska ont kände jag, men hade inte vågat säga något, av rädsla att jag bara öppnat mig någon ynka centimeter och hade allt jobb framför mig. Nu lyckades jag pipa fram att jag kanske kunde tänka mig lite lustgas.
Koncentrerade mig på att känna när värken var på väg, slappna av i bäckenet och andas djupt. Bästa ställningen var sittande på sängkanten med båda benen ner på ena sidan och lutad mot en kudde, när sängens huvudände var högt upphissad. Testade att ligga på sidan men precis som förra gången, tyckte jag att det gjorde som ondast då. Satt även en del i grensle över en stol och lutade mig mot en sackosäck på sängen, så gjorde jag nästan hela förra förlossningen. Men det var jobbigt att slappna av i bäckenet samtidigt som värkarna började trycka nedåt. Vid halv nio sa jag att jag började känna ett större tryck och lite krystningsreflexer. Klockan nio undersöktes jag och var då fullt öppen. Då var också lustgasens läge på max
Sist fick jag epidral då jag var öppen 6 centimeter, så den här gången kändes värkarna mycket mer intensiva. Samtidigt så minns jag att barnmorskan här någonstans säger till mig att de skall ha skiftbyte och undrar om jag vill att hon skall stanna eller lämna över!? Då är jag alltså öppen 10 centimeter och har krystkänsla. Haha. Så jag bestämmer att de skall ha överlämning i rummet. Ifall något händer. Här minns jag inte riktigt när, men jag tror de hann lämna över lagom tills jag säger att jag måste krysta. Kommer upp i sängen och de klipper upp mina nättrosor eftersom jag börjar krysta direkt. Känner hur barnet trycks ner ordentligt. Hör också barnmorskan säga att hela hinnblåsan står ut. Så nästa sak jag minns är att vattnet går som en explosion och någon säger "Oj!" får en kraftig krystvärk som går in i ännu en, och hela bebisen kommer. Samtidigt tittar jag upp, ser att klockan är 21:38 och möter undersköterskans blick när hon säger "21:38". "Ja det var hon", säger jag. Hela rummet är fullt med fostervatten och han passade på att bajsa när han kom också så Daniel tar diskret av mina strumpor och säger att han nog slänger dem
Han skriker inte när han kommer ut, direkt. Så de stryker honom en stund över ryggen tills han till slut börjar skrika. Då lägger de honom på mitt bröst. Navelsträngen är rätt kort men det går. Han är så fin och slutar skrika ganska snart efter att han kommit upp till mig. Daniel klipper navelsträngen och jag ammar, får ut moderkakan och blir sydd ett litet stygn.
Att det är en Ebbe, står ganska klart redan från början.
Gammalt barnaboksbarn och mamma till
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
-
ilindstrom
- Inlägg: 2797
- Blev medlem: ons 14 nov 2007, 14:56
Hej! Vad roligt att läsa din berättelse! Nu har jag också en, men den tänker jag inte dra här i din tråd. Bra gick det i alla fall! Min lille son föddes i måndags den 15/12 vid lunchtid och vi kom hem igår onsdag. Storasyster och farmor hade städat, bäddat om och tagit fram filten där "lillen" (lillebror) skulle ligga. Vi kom hem under hennes middagslur och lillen sov som en stock, så jag hann träffa henne ordentligt innan det var dags för henne att träffa lillebror. Det klappades och pekades ut kroppsdelar på den ännu sovande men snart vaknande bebisen. Sen fick hon vara med vid amning och blöjbyte, varefter umgänge tog vid. Hålla, kramas, pussas och ögonkontakt. Förundran över det underbart lena lilla huvudet och en oerhört orolig min när han skrek. Åh vilken lycka detta är!!!
Dotter 2007-01-29, son 2008-12-15 och dotter 2010-03-26
-
blivandemamma
- Rådgivare/advisor
- Inlägg: 1573
- Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03
GRATTIS Cyan!
Vill höra allt ju! Har du ingen egen tråd? Kapa min annars!
Ni födde väl i Lund?! Var du nöjd med förlossningen mm? Vill höra allt! Vad skall lillebror heta?!
GRATTIS än en gång!
Och TACK för alla fina ord! Förlossningen känns kanon såhär i efterhand. Jag trodde jag skulle behöva bearbeta den lite men jag vet inte, jag har reda gått vidare?!
Nu tänkte jag avsluta den här tråden. Återkommer kanske på späda
TACK för alla fina ord, stöd och tankar under den här graviditeten. Det har verklligen varit härligt att känna.
STORA KRAMAR
Anna
Vill höra allt ju! Har du ingen egen tråd? Kapa min annars!
Ni födde väl i Lund?! Var du nöjd med förlossningen mm? Vill höra allt! Vad skall lillebror heta?!GRATTIS än en gång!
Och TACK för alla fina ord! Förlossningen känns kanon såhär i efterhand. Jag trodde jag skulle behöva bearbeta den lite men jag vet inte, jag har reda gått vidare?!
Nu tänkte jag avsluta den här tråden. Återkommer kanske på späda
TACK för alla fina ord, stöd och tankar under den här graviditeten. Det har verklligen varit härligt att känna.
STORA KRAMAR
Anna
Gammalt barnaboksbarn och mamma till
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
-
Gäst
8)