Goda råd om krypning

Hjärnan växer och utvecklas när den används. Som förälder har du många möjligheter att påverka hur hjärnan utvecklas hos ditt lilla barn. Här kan du ställa frågor och bli inspirerad!
Hege
Inlägg: 1590
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 15:39

Goda råd om krypning

Inlägg av Hege »

Hej alla krypintresserade mammor!

Jag undrar om vi tillsammans kan göra en tråd till glädje för "nya användare". Alltså en tråd där man hittar goda råd, utan att måtte läsa sig genom mängder av trådar. Det finns mycket guld när det gäller krypning här på forumen, men i olika forum, och i olika trådar. Något av det bästa är mammornas egna råd om hur de gjort.

Så ni är välkomna att länka och klippa in när ni kommer över bra saker som har varit skrivit tidigare. Kanske vi inte ska länka tråder på fem-seks sidor, kan bli väl mycket att läsa, men välja ut lite "best of"? I fall det går?

Kram, Hege
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Inlägg av TorsMamma »

Då bidrar jag med mina "HEGES BÄSTA" citat som jag har samlat på mig!!!

Hege inlägg!
Hege skrev:Orkar ni lite hjärnutvecklings-gnäll i denna tråden...?

För det är (sorgligt nog) inte bara utvecklingen av motoriken som hindras av detta vagnsittande. Det är ju det som STYR motoriken, själva kontrollcenteret, kroppens dator, som går skadelidande här.

Hjärnan är ju inte ferdigutvecklad när vi föds, utveklingen pågår ju för fullt innan vi börjar skolan. Och det som behövs är intryck från de fem sinnen , och mengder av korsvis rörelse, som åstadkommer vid ålning, krypning, gående och löpandet.

Sinnenintrycken får hjärncellerna att växa, och bli mogna och ... om ni vill, smarta.

Den korsvisa rörelsen samordnar de två hjärnhalvorna. Hjärncellerna kan vara så stora och mogna de vill, men det är så att högra hjärnhalva styr vänstra öga, öra, ja hela den vänstra delen av kroppen, och vice versa fär den vänstra hjärnhalvan/högra delen av kroppen. Är de två hjärnhalvorna inte samkörda, ja då är heller inte ögonen samkörda. Eller öronen, armarne eller resten av kroppen för den delen.

Samordning av hjärnhalvorna kommer inte av sig själv. Samordningen, ko-ordineringnen utvecklas när barnet rör sig i korsvist mönster.

Numera finns ryggläget, babygympa (på rygg), babysitters, gåstolar och annat som förhindrar och stör den viktiga korsvisa rörelsen och utvecklandet av hjärnhalvornas samordning.

Inte samordnat syn kan ge problem med djupseende och givetvis problem när man ska se de små bokstavene och läsa.

Inte samordnat hörsel på de båda öronen kan leda till problem med att sortera ljud. Höra alla ljud på samma gång, och lika högt. Det igen kan mycket väl leda till koncentrationssvårigheter.

Läs- och koncentrationsvårigheter, lyder det bekannt? Fråga vilken lärare som helst.

Så ni ska veta att jag blir rädd när jag ser alla dessa stora barn i vagnar. För jag vet at deres föräldrar inte vet detta. Det här är neurosaker på hög nivå, mycket få föräldrar har denna kunskap.

Och mer som föräldrar inte har är tid. Det tar tid för små att gå själva, det är bekvämt och säkert att ha dem i vagnarna. Även för dagispersonal, det är ju altför få personal på altför många barn. Jag ser det som en tänkbar förklaring på att alla dessa barn sitter i vagnar.

Och vi har aldrig hatt såna mängder av läs- och koncentrationssvårigheter hos barn som vi har i dag.
Hege skrev:Hej Puffis

Berätta för din pappa att förmågan att föra sina ögon i hop, sån att man kan titta på sin egen nästipp, den förmågan utvecklas när bebisen kryper.

Får bebisen inte krypa, utvecklas inte detta, som kallas konvergering.

För att krypa, måste det finnas trygga golv. Det finns inte hos buskmännen i Khalahariökenen, eller hos indianerna som jag inte kommer i håg namnet på just nu (sitter på mitt jobb och smygskriver...).

Dessa indianer är mycket primitiva den dag i dag. De har intet skriftspråk, inget sätt att "lagra" musik (vid hjälp av noter, som vi gör), de har inget system för längd på varken rum eller tid, och så vidare. För att kunna läsa, skriva (noter eller bokstaver), eller göra saker som vi "civiliserade" människor gör, så måste man kunna konvergera ögonen. Man kan inte läsa eller skriva om båda ögonen tittar rakt fram. Kolla själv, det du läser nu, det läser du för att dina två ögon och texten bildar en triangel. Tittar dina ögon rakt fram, kan du inte läsa mina ord. Är du med?

Så mycket kort; TEORIEN är att om det inte finnas golv, (hos indianer och Buskmän), finns det hellet ingen civilisation. Där det finns golv (egypterna och Inka-indianerna) där finns det också civilisation. För att civilisationen blir till på ca. 50 cm avstånd från ögonen.

Kram, Hege

(Låt mig veta hur det går... Med att övertyga din pappa. Min gissning är att du inte klarar det. Jag har aldrig övertygat någon än... Annat än mammorna på forumet här... :wink: )
Hege skrev:Hej Stellas mamma
De säger att deras barn inte "gillar" att ligga på mage
Ja, den har jag hört några gånger...

Jag klipper in en sak som jag skrev i en tidigare tråd :

När barn ska åla på golvet, så är det en JÄTTEJOBB för dom. Ni som inte försökt själva; ner på golvet och åla några meter, fem eller sex. Jobbigt, vad?

Det är TUNGT att åla, och det behövs mycket andning. Ett sätt att få i gång andningan för de små bebisarna, så det kommet mycket syre till hjärnan och till musklerna, är att gråta. Gråting sätter effektivt i gång den respirationen som behövs för att man ska få ålat sig lite bortöver golvet.

Ju mer man tar i med gråt och skrik, ju mer luft till lungerna. Ju mer luft till lungerna, ju mer kan man få rört på sig. Ni vet ju själva hur mycket andning det ska till för att gå upp två trapper, eller hur?

Men vad händer när bebisen "pumpar igång" respirationen med gråt eller skrik? Jo, mamma tror att han är frustrerad, ledsen eller grinig, och "räddar honom" från golvet. Och hindar ålningen. Utan att hon vet det, så hindrar hon utveckling.

Så era frustrerta, griniga bebisar, de fixar och grejar helt enkelt med sin respiration!

Bebisen behöver också sin "frustration" för att komma nån vart!

Bebisen säger "Nu jävlar ska jag komma i väg", och tar i för kung och fosterland. Då ska han ha beröm och heja-rop, han ska inte tas upp från golvet. Han ska få lite hjälp med att skyva i från, stöd gärna hans fotsulor med dina egna händer, men låt honom skyva i från själv. Låt honom låtas medan han gör det. Har ni hört spjutkastare? Har ni hört röten? (Heter det så? När de skriker i det spjutet går i väg??)

Så mistolka inte grinighet och frustration. Era bebisar reagerer helt som de ska, det är tolkningen som inte hänger med. (Och vem kan klandra er för det? När lärde man på BVC om barnets ökade behov av respiration vid fysisk anstrengning?)

Det kan du ju informera lite om nästa gång du möter på "-mitt barn vill inte..." Vaddå vill inte??

Kram, Hege
Hege skrev:Här hittade jag lite om ål-brädan/kryp-brädan:

Brädan tillverkas i plywood och har storleken 1,5 m x ca 45 cm. Den skall ha kanter på långsidorna som bör vara ca 15 cm höga. Brädan kläs invändigt och över kanterna med skumgummi (tunn) och "skai" (konstläder).

Brädan placeras på golvet med ena änden förhöjd med ex telefonkataloger under. Barnet placeras på mage med fötterna där brädan är som högst. Det skall inte vara lika högt som en rutchkana utan bara tillräckligt för att barnet skall glida ned då det rör sig.

Framför barnet, på golvet, placerar sig föräldrarna och lockar med något trevligt föremål (vi använde mobiler och fjärrkontroller ).

Då barnet sprattlar och rör sig kommer det allt närmre målet och lyckas slutligen få tag i föremålet. Föremålet får inte flyttas längre bak utan barnet skall känna att ansträngningen är mödan värt.

Barnet blir efterhand medvetet att "om jag rör foten så händer si och om jag tar i med handen händer så".

Upprepa detta flera ggr/dag och i takt med att barnet tar sig snabbare ned för brädan sänker man den upphöjda delen för att så småningom ha brädan i plant läge


Skriven av Nancy.
Hege skrev:Hej Lena,

och förlåt att det har dröjd innan svaret kom...

Nej, krukset är ju att man kan inte veta vem som behöver fyra dagar och vem som behöver fyra månader. För det är försent, höll jag på att säga.

Barnens hjärnor är underbara skapelser, som man ännu inte har fullständiga kunskaper om. Dessutom utvecklas de i olik takt, allteftersom hur mycket stimuli de får, om de har en skada eller inte, hur mammans kosthåll har varit under graviditeten...

Det jag kan säga, för det har IAHP sagt till mig är:

Ju yngre barn, ju mindre ålning behövs. En oskadad hjärna behöver mindre ålning än en skadad hjärna. En hjärna som har blivit "utsatt" för mycket stimuli, behöver mindre än en som inte har fått så mycket stimuli.

IAHP bruker också säga:

En god, frisk hjärna i ett perfect neurologisk miljö (mycket stimuli, tillgång till magläge på golv) har de bästa förutsättninger.

En i utgångsläget god, frisk hjärna i ett dåligt neurologisk miljö (lite stimuli, ryggläge...) har INTE så goda förutsättninger.

En skadad hjärna i et perfect neurologisk miljö har goda förutsättningar,

Medan en skadad hjärna i dåligt neurologiskt miljö, ja här kommer jag inte i håg ordagrant vad de säger, men goda förhoppningar ska man inte göra sig. Vilket är skrämmande, för det är så de flesta hjärnskadda barn har det i Sverige idag. Inte ligger de på golvet, och inte talas det om att deras hjärnor ska få mycket stimuli. (Liten digretion där...)



Sen är det hjärnor som behöver lite ålning, men mycket krypning, och vice verca. Men vet bara inte vilka de är. Det bästa är att ge hur mycket möjliget till ål och kryp som helst till barnet, så kommer utvecklingen att komma av sig själv. Färdigålat efter en vecka, och börjar på krypningen? Ja, då var det menad så.
Suttit i babysitter, och sen fått gå i gåstol, och så börjar direkt på gåendet? DET var nog inte menad så.

Ålningen utvecklar en specific del av hjärnan (den såkallade reptilhjärnen), krypningen en annan (lillhjärnan). Sen kommer det viktiga gåendet och springandet, som ger fart på utvecklingen till storhjärnan, The Human Cortex, det som skiljer oss från djuren. Huh, vad rädd jag blir när jag ser alla dessa fem-åringar som köras i vagn på stan.

Så svaret på din fråga om när det är ferdigålat är: När barnet börjar krypa. Såfremt det har varit gett möjligheter till ålning.

En annan sak är att när ålbarnet har upptäckt hur snabbt det går med krypning, då är det omtrent inte möjligt att få till mer ålning. Så man får känna sin besökelsestid, så att säga.

Kram, Hege
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Inlägg av TorsMamma »

Här kommer också några bra länkar som jag gillar!

Magtrivseltips!
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=11239

Min dotter blev underkänd på halvårskontrollen (en av mina superfavvotrådar som jag hänvisar till OFTA)
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=11561

Hur uppmuntra till att åla framåt (samma mamma som ovan och en liten fortsättning)
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=11592

Hjälp till krypning (om vikten av att åla innan krypning och HUR)
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=14055

ålning/krypning (fina HEGE svar)
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=14486

Färdigålat? (när har man egentligen ålat klart, kort tråd)
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=15296
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Inlägg av TorsMamma »

SÅ, NU har jag tömt HELA mitt "kryp och ål" förråd! :lol:

Kanske kan vi få denna tråden som klistrad??? :P
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Inlägg av TorsMamma »

Jo, Lite "krönikor" måste vi ju ha också!! :wink:

Tillbaks på mage!
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... onika-2007

Lägg barnet på mage
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... et-pa-mage

Lögn herr professorn (ang magläget för sömn och PSD)
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... -professor

Nåja, kanske den sista inte är riktigt kryp och ål vänlig, men tänk om någon "halkar in" på denna endå! :wink:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Hege
Inlägg: 1590
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 15:39

Inlägg av Hege »

Kära nån, här gick jag bort från datorn en liten timme, och tråden är redan hur lång som helst!!

Tack, kära Tors Mamma! Dig kan man lita på tills Dovre faller! (Vilket är ett norskt uttryck, och betyder i princip "till evig tid"...

Nu ska jag läsa genom alla trådar, det tar nog resten av kvällen... :wink: :wink:
beccisen
Inlägg: 324
Blev medlem: fre 18 feb 2005, 12:02
Ort: Blekinge

Inlägg av beccisen »

Hej

Oj vilken bra tråd :) Ville bara tacka för initativet, perfekit för min "situation" nu :)

tack tack

Kram Rebecca
Mamma till Bustjejen -04, Flinkillen -06 och
Coola-killen -08
Hege
Inlägg: 1590
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 15:39

Inlägg av Hege »

Här har jag klippt lite i gammal tråd:



Det är tyvärr så att BVC och andra som råder oss föräldra med små barn, inte fattar hur viktig krypandet är. Det kan vara för att man ser det som en transportfråga, och inte en fråga om hur hjärnan utvecklas. Det kommer nog så småningom, men inte i tid för våra små barn. Kanske för våra barns barn...

Du kan mycket väl hjälpa henne lite på traven så hun fattar galoppen när det gjelder krypriktningen.

Punkt ett: Av med strumporna! De små tårne måste få fäste när man ska få fart framåt.

Punkt två: Varmt och rent golv som är trevligt att vistas på.

Punkt tre: Föräldrar som visar med hela sig att magläge på golvet är helt OK, ja faktisk att föredra. Ta med tidningen ner på golvet, spendera lite tid där nere.

Punkt fyra: Ge lite hjälp. Sätt dig bak henne, stöd hennes fötter så hon kan "sparka" från, och få uppleva hur det känns att bevega sig framåt. Visa hur hon ska ha tårna för att få fäste. Pris och beröm för varje centimeter! Det ska va så roligt att avstedkomma en liten bit, att man genast blir sugen på att försöka igen.

Punkt fem: Ordning och reda, om detta barn inte ålar, så måste det vara lite åling innan kryping. När det är dags för kryping måste strumporna på.


Punkt sex: Ju mer ålning ju bättre! I hjärnan händer nu vid ålningen saker vi inte kan se. Nu läggs grunden för utvecklingen av lillhjärnan, och de två stora hjärnhalvorna. Ålningen är mycket viktig, och vore det här mitt barn, så hade jag gjort sträckor som skulle ålas varje dag. Flera gånger om dagen. Ett, två, tre så är ungen uppe och kryper, och då är det svärt att få till mer ålning.
Hege
Inlägg: 1590
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 15:39

Inlägg av Hege »

Litt mer klipp...



Det jag nu ville gjort om det gjällde mitt lilla barn, var att göra en kravlebana.
Såhär föreslår IAHP:

Spädbarnets kravlebana
Över åren har IAHP utvecklad en enkel miljö som innefattar allt vad det nyfödda barnet behöver när det kommer till magläget, och några fördelar attåt. Det kallas Spädbarnets kravlebana.

Kravlebanan är vid nog att tillåta spädbarnet röra sina armar och ben, men trång nog att sätta honom i stand till att pusha från på sidorna med sina fötter. Det underlättar rörelser.

Sedan banan är rak, så rör spädbarnet sig framåt, och kaster inte bort tiden med att röra sig runt i cirklar, något som är vanligt för spädbarn. Dessa cirkelrörelser kan frustrera spädbarnet, därför att de varken kan förutse, eller kontrollera vart de åstadkommer.

Banan är gjort av plywood, men några cm skumgummi som täcker insidan av sidorna och golvet i banan. Man fäster så skai ovanpå, så att det hela minner om bänken man ligger på när man får massas. Inte för mjuk, inte för hård, och lätt att hålla ren.

Sidorna (10 cm höga, och bara på långsidorna)) bildar en barriär, och skyddar mot drag, och skyddar även spädbarnet mot att båda barn och vuxnas ”påbumpningar” där han ligger på golvet.

Hur snabbt spädbarnet lär sig kravla, och således utvecklar sin hjärna, är oförfalskad ett resultat av hur utmärkt hans miljö för rörelse är, och hur mycket tid han får spendera i denna miljö!

En av de stora fördelarna med denna kravlebana är dens mobilitet. Den kan lätt flyttas runt i huset, den kan även följa med ut på resa! Man kan ta sitt eget varma, rena trygga golv med sig överallt!

En japansk mamma, anställd på IAHP, födde sin baby på et sjukhus i Philadelphia, och tog sin 1 ½ meter långa kravlebana med sig. Morgonen efter födseln hade hon kravlebanan bredvid sig i sängen, med sin nyfödde son kravlande i den! Sköterskorna var häpna.

Sedan alla spädbarn hos IAHP anställda kravlar i sina banor strax efter födseln, så är det en konstant ökande av kvantiteten på kravlandet. Ju mer de har möjligheten att kravla, ju närmare kommer de till faktisk att använde kravlingen till transport. IAHP sina nyfödde utökar sitt kravlande med 30 cm om dagen. Om den nyfödde kravlar totalt 30 cm första dag, försöker man få till totalt 60 cm den andra dagen, totalt 3 meter den tionde dagen. Detta har fungerat väl, och varit mycket effektivt!

Om man önskar att speeda upp detta lite, eller att man har kommit sent i gång, eller den lille verkar vara en maklig liten skapelse, så kan man ge lite assistans vid hjälp av tyngdkraften. Då gör man enkelt kravlebanan om till den skråställde kravlebanan.

När spädbarn inte är i sand till att röra sig, så beror det på att tyngdkraften är för stärk för dom att försera. Tyngdkraften drar oss neråt varje minut av våra liv, och skapar friktion och vikt. Den skråställda kravlebanan överlistar tyngdkraften och hjälper spädbarnet, istället för att förhindra.

Man höjer helt enkelt den ena ändan av kravlebanan, och skapar en liten nedförsbacke.

Nu drar tyngdkraften spädbarnet ned kravlebanan, och blir en vän istället för en fiende. Den minsta lilla rörelse av armar och ben skapar en framåtriktad rörelse. Tidigare osuccéssfulla arm och benrörelser blir viktiga, målriktade, drivande rörelser! Som et resultat, framåtriktad kravling blir utvecklad mycket snabbare än vanligt.

Håll spädbarnets kravlebana som en skråställd kravlebana tills han börjar kravla på det plana golvet, och skråställningen inte behövs mer.

Men justera vinkeln på skråställningen undervägs, det är viktig!

Målet här är att göra rörelse succésfylld. Givetvis, om den ena änden höjs för mycket vill spädbarnet simpelten sklida ner, och det vill skrämma honom, och han vill inte lära något.

Den höjda ändan ska vara just så hög att det gör det lättare för honom att röra sig. Blir det för lätt, så måste ändan sänkas lite.

Oavsett om man använder den skråställda kravlebanan i tillägg till kravlebanan, eller bara kravlebanan, så vill han lära att röra sina armar och ben målriktad, och således påbörja den utomordentlig viktiga kravlingen
Hege
Inlägg: 1590
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 15:39

Inlägg av Hege »

Lite till...


Ingen blir gladare än jag när jag hör om små bebisar (och större också, givetvis) som får möjlighet och uppmuntran till att ligga på mage, och kravla och sedan krypa. Jag är inte så förtjust i ordet "träna", för mig ger det assosiationer til kinesisk gymsnastikträning, med OS-guld för ögat. Och det är inte alls vad detta handlar om. Detta handlar om möjlighet och uppmuntran, och att kravling, kryping, gåendet och sen löpandet ska bli ett nöje för den lilla, något som ska ge positiv känsla när man använder sin kropp. När möjligheten och uppmuntran, tilsammans med en liten gnutta organisering blir till kilometervis av kravling och kryping, då händer det saker både i kroppen och i hjärnan som ger en stor vinst både på kort och lång sikt.


Jag ska göra en liten sammenlikning:
Om man tänker människans funktioner: syn hörsel hudkänsla språk motorik och finmotorik.

Tänk dig att du har ett armband med seks pärlor, där var av funktionerna fick vara en pärla. Sex pärlor är inte mycket, så det måste vara lite space mellan pärlorna. Låt armbandet ligga på bordet. Försök nu att lyfta motorikpärlan (något som händer med era barn när de får möjlighet och uppmuntran til krypandet. Då "lyfter" ni era barns motoriska funktion, den motoriska pärlan). Ni lyfter motorikpärlan, och vad händer med de andra pärlorna? Jo, du kan inte lyfta motorikpärlan särskillt högt utan att de andra pärlorna är tvungna att följa med!! Med andra ord, ni kan inte lyfta era barns motoriska funktioner utan att ni samtidigt lyfter era barns funktioner i området syn, hörsel, hudkänsla, språk och finmotorik.

Jag har haft ett barn med neurologiska problemer i alla dessa "pärlor". Och jag har haft den enorma glädjen att lyfta det barnets motoriska pärla, och sett de andra pärlorna följa efter. Jag tog mitt hjärnskadda barn upp til de friska barnens nivå. Samtidigt hadde jag ett friskt barn som till en viss grad fick sin motoriska pärla lyftad (i och med att hon hängde på sin storasysters program), och detta barn är nu på en nivå som är långt över genomsnittsbarnets nivå (säger dagis, skolpsykologen, BVC, simskolefröken, slalomfröken, skridskoläraren, AW (faktisk!!) och andra som har glädjen att få sällskap av denna mogna, artiga och alldeles underbara femåring jag är så häldig att få vara mamma för).

Så i den korta kravl och kryp-perioden läggs ett grunnlag (grundmuren och 1. etage) som blir ett fundament så stärkt att det som kommer senare (2., 3., 4., och 5. etage) står mycket starkare än det annars ville gjort. Utan en riktig bra grunnmur och 1. etage, så kan det hända huset börjar svaija där uppe i 4. och 5. etage. Jag säger inte att det kommer ramla ner, men man kanske inte kan bygga mer enn 5 etager. Medan där grunnmuren är skickligt lagt kan man kanske bygge på både 10 och 12 etager.

Barnet som går utan att ha krupit först kanske inte har riktig samma balans senare, på cykel ock skridskor som barnet som både kralvade och kröp innan han gick. Synen kanske inte är lika bra, så läsandet och skriavndet blir mer jobbigt än det annars skulle varit. IAHP har många, många barn i sitt arkiv som underbygger det jag säger, och Sverige har i dag flera barn med motoriska svårigheter och läsproblemer än man någonsin har haft. Men i Sverige har det heller aldrig tidigare funnits ett större utbud av barnstolar, babygym där ryggläge är påkrävd, gåstolar och andra innrätningar som hindrar babyen att röra sig fritt, i riktig miljö och med uppmuntran. Babyfängsel är vad det är, tycker jag.

Så jag uppmuntrar allt vad jag kan: Uppmuntra era barn til kravl och kryp! Som Päivi gör när hon ligger på mage foran Hugo och drar i hans händer så han ska få inn tekniken. Utmärkt!

Och lilla Vega som önskar stå, och så småningom gå bredvid möblerna, hon är driven av utvecklingen. Det här är ingen ända på krypningen, men en början på det att gå. Det är som när barnen står på händer och knän till en början och rockar fram och tilbake och tränar sin balans. Det är övergången från kravling till kryping. Kravling vill fortfarande gå snabbast när man ska nånstans, men krypandet är nästa steg. Stå och gå bredvid möblene är "förpraktiseringen" innan gåendet, men krypandet är fortfarande det som går snabbast när man ska i väg.
Hindra henne inte, men fortsätt att uppmuntra till krypandet. Det klarar du nu, innan hon börjar gå. Efter gåendet har du ingen chans till det mera.
Hege
Inlägg: 1590
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 15:39

Inlägg av Hege »

Och mer...


Bebisar är inte redo för horisontal position när de föds. Musklar och ben är inte redo, men det blir dom så småningom. Tills det sker, och det sker när bebisen reser sig och böjar gå, så är hans position att vara parallellt med markytan. Det kan han vara på rygg eller på mage. Men det är TRÅKIGT att ligga på rygg och bara se taket, dessutom blir skallen platt där bak. Och dessutom ligger alla andra pattedyrbarn med magen ner (för att skydda blötdelarna i magen, den stärka ryggraden skyddar bra), så därför konkluderar vi med att det måste vara bra för människobarn också. Fra mägläget ska det ju dessutom komma båda kravling och kryping, så det är nog bäst att göra rätt från början.

Om man er baby, och inte äter, blir gost med eller ombytt, var är man då, och vad gör man där? Sitter man i "fängelse" i en stol, babysitter eller annan innretning? Eller ligger man på golvet på mage och är fri att röra sig som man vill?

Golvet er bebisens arena, men förvänt inte att bebisen ska tycka om golvet om inte DU gör det. Om DU är positiv till at bebisen är på golvet, så vill bebisen köpa det av dig. Om du har minsta tvivel om det här med golvet, så låt inte din bebis vara där! Dina känslor vill smitta över på barnet, och vistelse på golvet vill inte bli lyckad. Oavsett vad du ska göra med din bebis, om du inte är övertygad att det är rätt, så gör det inte.

Men ni som har era bebisar på golvet, låt dem vara där så mycket det går. Minimum fyra timmar om dagen. Maximum så mycket som ni kan få till!
Hege
Inlägg: 1590
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 15:39

Inlägg av Hege »

Också en läsvärd länk...


Om att ta ledningen över krypandet
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=10847
LenaK
Inlägg: 179
Blev medlem: fre 02 nov 2007, 12:15
Ort: Stockholm

Ålning igen

Inlägg av LenaK »

Hege skrev: Färdigålat efter en vecka, och börjar på krypningen? Ja, då var det menad så.
Ålningen utvecklar en specific del av hjärnan (den såkallade reptilhjärnen), krypningen en annan (lillhjärnan).
Hej, Hege,
min son har i en månad nu dragit sig fram med hjälp av armar och tår, han är snabb och ivrig men det kommer inga korsvisa rörelser. Och nu försöker han ställa sig på alla fyra och jag är rädd att han ska börja krypa innan den rätta ålningen kommer igång. Jag är medveten om att senare blir det svårare att få honom att åla, så min fråga är:
:?: är det just det korsvisa mönstret som är viktigt vid ålningen eller "räcker" det med fel ålning för hjärnans utveckling :?:
Det känns som att man behöver vara två för att "träna in" de korsvisa rörelserna, eller finns det ngt sätt att göra det själv på? Frågar eftersom när min man kommer från jobbet så är inte sonen på sitt bästa ålningshumör längre. Dessutom tycker min man att man inte ska hjälpa naturen för mycket :roll:
Lena, mamma till
pojke -juni 02,
flicka -januari 05,
pojke -september 07
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Inlägg av TorsMamma »

Hej, två är alltid bättre än 1, men 1 är bättre än ingen. :wink:

Det är den korsvisa ålningen du vill ha (se tidigare svar i annan tråd). Beroende på HUR barnet ålar så hjälper man fötter eller armar eller gärna båda. Men det är jättesvårt tycker jag att bara säga. Läs i denna tråden och ALLA länkarna de har många supertips.

Inga strumpor, glidvänliga kläder så man inte KAN stå på alla fyra. Jag hittade en teknik på ett barn där han tog tag i mina fingrar när jag låg på mage framför och erbjöd dem. Då såg jag till att han tog tag i varannan hands finger och drog sig fram och sen erbjöd jag andra handens finger som han tog och drog sig fram. Då blev det lite korsvis.

Vad det gäller fötterna så trycker du på "stortårna" växelvis och då gärna mot ett roligt mål! Gärna mutor osv... :wink:

Hoppas detta hjälper?
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
LenaK
Inlägg: 179
Blev medlem: fre 02 nov 2007, 12:15
Ort: Stockholm

Inlägg av LenaK »

Tack, Torsmamma,
vilket tålamod! Att svara i båda trådarna utan att bli förbannad!
Problemet är att han använder tårna korsvis, det är bara händerna som jobbar i par :?
Och han "ålar" långa sträckor och blir ganska missnöjd om man försöker hjälpa till. Han vill nå sitt mål så snabt som möjligt och ser mig som ett hinder då :cry:
Lena, mamma till
pojke -juni 02,
flicka -januari 05,
pojke -september 07
Skriv svar

Återgå till "Frågor om IAHP och program för friska barn "