19 månaders skriker hysteriskt vid måltider

[Sullan]

Vet inte vad vi ska göra. Varje kväll när vi äter middag så liksom låser det sig för sonen. Han tar några tuggor och sedan börjar han gråta hysteriskt, och han slutar inte

Vi försöker ignorera honom men till slut är han så uppjagad att han bara ligger över bordet och hulkar och gråter. Stakars storebror fyra år äter vidare men det är ju synd om honom också som aldrig får någon matro.

Vi ser till att alla har samma på tallriken och att även den lille äter med sammaslags bestick och glas etc som den store, men det är åndå kaos VARJE DAG. Nu går han på dagis och äter bara frukost och middag hemma, men innan var det även kaos vid flera måltider men aldrig lika mycket som vid middagen. Är han för trött???? Sover 11-12 timmar plus på dagis (1,5h). Är han inte hungrig? de äter mellanmåk vid 14.30 och middag är 18.00. Är han för hungrig, har vid flertalet tillfällen gett honom lite frukt vid 16.00 tiden.

Inget har gjort någon skillnad, någon som har samma erfarenhet, elller några tips, eller ska vi bara vänta ut den här perioden?

[Gäst]

Vi har också lite skrik vid middagsbordet dom senaste dagar.Min son har det inte så bra på dagis äter för lite och sover för lite så blir det gnäll när man ska äta.När han är hemma och jag har koll på mat och hans sovande då är det rönt nöje att sitta och äta middag. min 16 mån. son får mellanmål 14.15 efter dagis sen sover han efter när vi har ättit en halv timme då blir han pigg

Jag tror att din son kan vara trött och behöver mer sömn eller nått mellanmål kan vara gott med smoothie, saltat keks.Kanske ska du byta plast vid bordet bara förslag.

Hoppas det hjälper
Lycka till
Linda.D

[Gäst]

http://www.pampers.com/sv_SE/content/ty ... 1016223.do

Kram

[annawahlgren]

- - - sedan börjar han gråta hysteriskt, och han slutar inte.
Vi försöker ignorera honom men till slut är han så uppjagad att han bara ligger över bordet och hulkar och gråter.

Varför försöker ni ignorera honom Vem har lärt er det

Ni letar orsaker till hans sammanbrott men gör ingenting åt dem Felsökning utan åtgärd

Skulle NI vara nöjda med en förklaring, vore det bra då

Barnet kan inte gärna tydligare tala om att han inte mår bra, där och då - han är i princip så olycklig som det går att bli. Detta får naturligtvis inte ignoreras. Ovsett vad det beror på - trycket från er att han ska uppföra sig som en vuxen eller åtminstone som storebror (som det är synd om ) eller bristande aptit eller trötthet eller reaktioner på vad han nu upplevt och inte upplevt på dagis (som han är för liten för), så har vi fortfarande att göra med en liten unge som mår akut apa, skriker förtvivlat och lägger sig och hulkar över matbordet. Det "låser sig", som du så riktigt skriver, därför att han dag efter dag INTE får den hjälp ut, den hjälp till lugn, den hjälp till glädje och lättnad som han så frenetiskt ber om.

Nu frågar du inte efter vad du / ni kan eller borde göra, utan bara efter vad hans beteende möjligen kan bero på. Så jag säger bara: ett mönster har etablerats som bara NI kan bryta, inte han. Status quo går alltid att förklara, och så kan man hoppas på att det bara är en "period", som går över av sig själv så småningom (och det gör det i regel, eftersom människan är ett extremt anpassningsbart djur), men vill man MÖTA och verkligen på djupet FÖRSTÅ sitt barn, så att man kan:
leda
visa
lära
hjälpa
då får man inte ens teoretiskt umgås med tanken på att ignorera ett litet barn som så uppenbart, gång på gång på gång, ber om lindring från vad det än är som är för MYCKET.

[kiki]

Anna

Sånna här svar får mig att bli aldeles varm i kroppen av Samtidigt som jag vet att det svider, men för att utvecklas måste jag få höra sanningen.

Tack för att du finns Anna

kram Kristina

[annawahlgren]

8-[ Tack 8-[

[Kristin]

Hej!

Vår yngste som (18 mån) har också börjat på dagis (TROTS att Anna tycker att det är för tidigt [-( ) och han är inte på bästa humör när vi kommer hem på em. Idag grät han JÄTTEMYCKET och jag kämpade så fort jag bara kunde för att göra middagen klar. Har insett att jag/maken måste förbereda middagen kvällen INNAN. När han väl fått mat i sig blev han sitt glada jag och strålade hela kvällen . Funderar även på att ha med mig en banan till honom vid hämtning på dagis (de äter mellis 14.30).

Jag antar att ni äter 18 för att maken kommer hem då och ni vill äta tillsammans? Lilla killen klarar inte det hos oss och därför äter vi senast 17 oavsett om maken/makan är hemma. Det kommer ju en tid när han växer till sig lite och kan "ta" en väntan.

Ha det!
Kristin

[Sullan]

Hej!

Tack för era svar, tack Anna. Har inte varit här inne på ett tag. Jag är lost och vet inte hur maken och jag ska göra för att vägleda sonen (21 månader)han inte ska få sina bryt vid middagarna. I dag tex. vi åt pastagratäng med grönsker. Allt var frid och fröjd tills en bit pasta ramlade av gafflen, då kastar han iväg gafflen och gallskriker och tar inte en tugga mer. Detta hände efter kanske fyra tuggor. Jag gav tillbaka gafflen och låtsades som om ingenting hade hänt, han fortsätter skrika hysteriskt. (Kan tillägga att det var så här även innan han började på dagis).

Han klarar inte alltid av gaffel, men får han ingen gaffel så slänger han skeden och skriker (nu får han både sked och gaffel).

Har han ätit upp tex sina gurkor och jag har gurka kvar så gallskriker han tills han får mina gurkor, som han ändå bara kastar iväg sedan.

Vad gör vi för fel? Vi ger honom små portioner så att det inte ska kännas överväldigande. Han får av allt som alla vi andra får. Vi försöker ha en lugn konversation vid matbordet som inkluderar alla. Hur ska vi hantera bryten, vad ska vi göra när han börjar skrika? Låta honom sitta kvar och skrika? Ta upp honom och trösta honom? Låter vi honom säga tack för maten så bara skriker han vidare, går han från bordet vill han sitta i någons knä och äta från vår tallrik (vi vill ju inte ge honom den vanan).

Det känns som att vi låtit detta gå så långt nu så att måltiden blir en plåga för alla, speciellt för den lille knatten som vi tycker jättesynd om men som sagt jag vet inte vad jag ska göra mera.

[annawahlgren]

Du måste nog arbeta lite på sikt. Bryta mönstret. Inte vara så otålig. Rom byggdes inte på en dag.

Det har gått troll i detta och det pratar man sig inte ur.

Se till att han är hungrig, till att börja med. Det kan han inte vara om det inte gått minst 3 tim, helst 3,5, sedan sist han åt. Och däremellan ska det inte ens vara så mycket som ett glas vatten.

Vid bordet sitter man för att äta. Så länge man äter, kan man få härja med både det ena och det andra (se "Bekymmer? Mat" i Barnaboken).

Men tar härjandet över ätandet, så att det inte äts utan kastas och protesteras, ska måltiden anses avslutad. Det ska tackas för maten med handen om handen och vänlig stil, och sedan pytsas ner. Varpå ni andra fortsätter måltiden med selektiv hörsel, om man säger.

Förstår inte alls vad han har för problem, säger Attityden av självklarhet, medan ni högljutt ägnar er åt ert, överröstar honom med ert glada prat och undviker att titta på honom (och verkligen inte tycker synd om honom, för då tror han det bara själv. Och det ÄR ju inte synd om honom, eller hur )

Och så glufsar ni väldigt behagfullt i er all den goda maten medan ni högt och ljudligt utgjuter er över hur fantastiskt gott allting är, och tackar sedan er själva och varandra grundligt för maten och avslutar det hela. Inte tal om att tjata, bjuda rester, behandla barnet som en annan tiggevovve

Envisas med den här lilla minikuren i tre dagar. Jag lovar - han svälter inte ihjäl Han får aptit.

Skriv sedan hit och jubla

[Sullan]

Hej Anna!

Tack så mycket för ditt svar, jag ser äntligen ljuet i tunneln och ska rapportera om denna minikur!

Tackar!!!!

[Sullan]

Jaha, då intog man attityden och började minikura. Mellis var kl 14.30 och inget att äta gavs innan middag kl. 18.00. Det var ganska gnälligt sista 1,5 timmen innan middag men det brukar det vara.

Jag la upp mindre än vanligt på tallriken (tog ett säkert kort och hade pasta och korv).
Han åt lite grönsaker, de fyra små korvbitarna, några få pastabitar (kanske fem) och bad sedan om mera korv, han fick tre bitar till, åt en och började sedan kasta besticken i golvet. Jag plockade till en början upp dem och låtsades som om de bara råkat hamna där, men då han hade slutat äta och fortsatte att slänga dem i golvet så tackade vi för maten (handen om handen) och tallriken ställdes undan på diskbänken och Markus sattes ner på golvet. I dag var han i alla fall inte gallskrikande vid matbordet som han brukar.

Jag har lite funderingar:
1. gjorde jag rätt?
2. det var inte kul att vara nere på golvet och han gnällde och försökte klättra upp i mitt knä samt ville att jag skulle leka med honom (blåsa upp en ballong). Hur hanterar jag detta? Jag sa bara att "mamma äter" och fortsatte äta och prata med storebror (maken kom hem sent) som om inget hade hänt. Han gnällde hela tiden nere på golvet och slutade inte förrän jag var klar, reste mig och kunde blåsa upp ballongen åt honom.
3. oftast så blir han helt hysterisk av någon anledning under måltiden, och kastar iväg bestick eller mat, detta händer antingen innan han ens har tagit första tuggan eller efter några tuggor. Vad bör jag göra då? Ska vi tacka för maten med en hysterik unge och sätta ner honom på golvet eftersom måltiden är avlutad? Han ligger då på golvet och gallskriker hysteriskt.
4. Bör vi ge honom välling innan han lägger sig, vi har slutat med det eftersom vi äter sen middag och han lägger sig senast 19.30. På kvällen brukar han bara dricka ett par klunkar ur flaskan sedan leker han bara med den.

Den tredje frågan tycker vi är den absolut svåraste och jobbigaste för det är ju synd om lille plutten som är så ledsen.

[Krümel]

Hej,
jag undrar om det inte är lite förtrots inblandat i det här? Vid ett sånt beteende skulle jag nog faktiskt ha sängdumpat och fortsatt sen som om inget hänt. Vi "fick lov" att sängdumpa igen vid utbrott (vilka vi försökte förutse och förhindra) med mycket gott resultat. Lovisa tog emot det med lättnad. Det var som om det bara blev för mycket med allt och hon behövde en paus. Sen var det bra igen.

[Sullan]

Hej!

Vet inte om någon läser denna tråden längre, men om så är skulle jag hjärtans gärna vilja ha feedback på frågan nedan. De måltider som inte börjar med gallskrik fungerar bättre enligt Annas minikur, men tyvärr så är många måltider enligt nedan. Vad bör vi göra då? Jag tycker så synd om lillplutten.

Oftast så blir han helt hysterisk av någon anledning under måltiden, och kastar iväg bestick eller mat, detta händer antingen innan han ens har tagit första tuggan eller efter några tuggor. Vad bör jag göra då? Ska vi tacka för maten med en hysterik unge och sätta ner honom på golvet eftersom måltiden är avlutad? Han ligger då på golvet och gallskriker hysteriskt.

Tack på förhand!

[indra]

Hej Sullan!
Läste igenom lite snabbt din tråd.
Känner igen mig en del i att måltiden varit hysterisk med gråt o kasta ner bestick mat o tallrikar innan man hinner stoppa han. När jag någon gång tog ner han från matbordet om han bara skrek vid bordet så kastade han sig oxå ner o gallskrek på golvet.
För Teos del har det blivit bättre när vi gav han en frukt, oftast en halv banan på tallriken tillsammans med den andra maten om vi märkte att han började bli ledsen innan han ens smakat på maten. Har känns som han är så hungrig i bland att han då bryter i hop vid matbordet, och då har en halv banan hjälpt o sedan har han ätit av den andra maten oxå ( han älskar banan). Numera är det mindre sällan det händer. Hoppas du får mer svar.
Kram

[ewmmeos]

Försök att notera om det finns några specifika händelser eller faktorer som kan utlösa hans gråt vid middagen. Det kan vara något i samband med miljön, maten eller till och med hur måltiden presenteras. Se till att måltidsmiljön är lugn och avslappnad. Undvik stress eller konflikter kring matbordet. Det kan vara till hjälp att skapa en positiv och rolig atmosfär under måltiden. Om möjligt, låt honom vara delaktig i förberedelserna av måltiden. Det kan vara att välja ingredienser, röra om i grytan eller liknande. Detta kan öka hans intresse för mat och göra måltiden mer engagerande.