Ålning, krypning och hemiplegi

[Stellas mamma]

Hej!
Jag är så glad att denna hemsida finns: Genom en klok vän fick jag reda på den och genomförde SHN-kuren med ett då 5 månader gammalt barn som gick från att aldrig sova mer än 20 min i taget dygnet runt, till att sova 12 tim i sträck om natten! Man kan bli frälst för mindre! Stella är nu drygt 7 månader och sömnen fungerar fint. Vid samma tidpunkt började jag läsa om IAHP här eftersom jag just fått reda på att min flicka haft en neonatal stroke, som resulterat i hemiplegi på höger sida, främst höger arm, hand samt synbortfall åt höger på båda ögonen. Jag har anmält mig till kursen "What to do about your braininjured child" i Philadelphia i april, men behöver lite tips, peppning och råd att komma igång själv innan. Jag blev ledsen när sjukgymnasten igår sade att barn med hemiplegi brukar hasa på rumpan istället för att åla och krypa - Stella älskar att ligga på mage och spenderar många timmar på golvet, men hon ålar inte utan liksom "hoppar" och kommer mest lite bakåt. Jag är tacksam för all input!
Stellas mamma

[annanl]

Hej Stellas mamma!

Kursen är jättebra. Man får sig en tankeställare helt klart.

Ett tips från mig som har ett barn på intensive treatment program är att du borde gå med i vår mail grupp på google den heter Doman. Där är det drygt 15 familjer med. Vi vet någon ytterligare familj som tränar som inte är med där men i övrigt är nog alla som vi känner till som gått kursen, är på aspirantprogrammet, leisure series program eller intensive treatment program med. Det är också 2-3 familjer som tränar på intesivprogram för en avknoppning till IAHP som heter FHC (family hope center).

Mitt barn var då en sann stjärthasare först sedan blev han ''kaninhoppare'' när vi försökte få honom att krypa men efter jag läst boken WTD och fått en nytändning gällande träningen satte vi in ''attack 2'' när Oskar var 4 år och då efter mycket jobbande (hann även gå kursen) så lärde han sig korsvis krypande. Vi vann

Nu håller vi fortfaranda på och kryper och maraton kryper men oskar har faktiskt även gående i sitt träningsprogram så för närvarande klarar han att gå 200 meter/dag som han har i sitt träningprogram (40 ggr*5m)

Förresten så har vi en hemsida också som det även står om här någonstans den heter www.hjarnstimulans.se

Lycka til!
Anna

[kiki]

Vill bara "hejja på" Jag är imponerad av er som inte nöjer sig med sjukgymnastens insnöade kommentarer utan letar vidare. Ni är otroliga, och jag är imponerad och skickar mina kramar

Kristina

[Stellas mamma]

Hej och tack för snabba, fina svar!
I samma veva som jag började leta efter något som jag mer kunde göra för Stella så hittade jag en länk till hjärnstimulans och mailade dit, så jag är faktiskt med i Domangruppen! Men det är väldigt passivt än så länge, för jag känner att jag är så väldigt mycket novis och ni som skriver har så mycket kunskap och erfarenhet, så jag är bara glad över att jag får ta del av era erfarenheter. Det som jag verkligen har haft glädje av än så länge är inställningen - Doman beskriver en sinnesstämning/inställning till barnet som passar mig. Alltid när jag har besökt den svenska sjukvården känns det som om jag har fått en kall våt filt över mig, men när jag läser Doman så känner jag mig istället stark, energirik och kraftfull!
Stellas mamma

[TorsMamma]

Hej Stellas mamma och VÄLKOMMEN!

Ja visst kan man bli frälst för mindre när man får ett barn som sover 12 timmar och vaknar överlycklig och pigg på livet.

Sen har jag faktiskt hjälpt några kompisar och en här på forum lite med ålning och krypning. Men dessa har definitivt INTE haft samma problem eller varit i närheten av det arbete som ni gör/har och står inför. Men jag VET en sak!!! Det är värt varenda liten stund när man ser belöningen.

Min son är inte på något sätt hjärnskadad utan tvärt om, jag använder Doman för att han skall få ALLA FÖRUTSÄTTNINGAR som man bara kan. Jag kan ju bara inte läsa, lära och veta bättre utan att få min son att köra enl. Doman och deras utveckling. Vi kör matte, läsa, åla, krypa och nu även gå, klättra osv...
Jag har själv jobbat med rehabilitering av olika skador, långtidsjukskrivna och har en "vana" att se hur kroppen rör sig och bör röra sig. Detta gör att just Doman ligger mig EXTRA varmt om hjärtat.

Har du läst denna tråden något, den är ganska bra faktiskt?

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=11592

Har ni en "kravlebana" eller ålbana? Kan ni få den att fungera? Här kanske jag kan hjälpa till och tipsa lite.

Har du även läst denna krönika? Den är också bra.

http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... onika-2007

Tänk när man vet allt detta... HUR kan man då INTE låta sitt barn spendera MASSA tid på magen?

Ps. gå jättegärna in under "profil/signatur" och skriv barnets födelsedatum där så är det också lättare för virrpannor som jag att hålla reda på "var" i utvecklingen ni befinner er. Ds.

Och du, jag är sjukt avis på att du får äran att åka till USA och träffa dessa fantastiska människor det handlar om, och när du kommer hem förväntar jag mig få lära mig ALLT du kan.

[Hege]

Hej Stellas mamma

Ja, det du skriver om Domans inställning till barnen är helt riktig. De erbjuder hopp och utveckling där andra bara ser hinder och stagnation. Den våta filten är en mycket täckande jämförelse!

I tillägg är Domas apparat så proffsigt och effetivt att man knappt tror det är sant. Allt finns under ett tak, alla pratar med varann, och när man är på "appointment" och kommer in till staffmember nr. 3, så vet han redan vad du pratade med nr. 1 och nr. 2 om. Första gång jeg upplevde det blev jag helt häpen. Jag anade inte att sånt gick an.

Mina råd innan du åker dit på kurs är:
Ta med varma innekläder! Kurslokalen håller 14 grader.
Åk med öppent sinn.
Fråga, fråga, fråga medan du är där. Och frågar inte du, så lyssna till vad andra frågar om, och vilka svar de får.

Annars är det inte länge till april. Förberedelser du kan göra innan, är att tänka ut hur ert liv kommer at bli om ni väljer att gå for Doman fullt och helt. Mentalt inställa sig, så att säga.

Och drömma om hur det blir när ni kommer ut på andra sidan... Vårat liv ble helt ändrat, till mycket bättre än vi kunde drömma om. Visst var det strävsamt, men värt varje minut vi lade ner i jobb.

Fotsätt ha Stella på mage, och leta rätt på åltips som jag har skrivit tidigare här på forumet i IAHP delen. Det finns knep för att hjälpa ålandet på väg.

Ålbrädan till. ex.
Är det någon som kan länka till den tråden, månne?

Kram, Hege

[Hege]

Ja, där kom en länk påplats, snabbare än jag kunde säga länk...

Kram!!
Och tack TorsMamma, en klippa är du!

[ilindstrom]

Go Stella, go Stella

massor med kramar från hela familjen
Ida

[Stellas mamma]

Hej och tack för all uppmuntran, det värmer mer än ni kan ana!
Det är alldeles fantastiskt att jag kan få så mycket feedback på det som jag ägnar hela dagarna åt att fundera över.
Och Ida, det är tack vare dig jag kommit så här långt med Stella överhuvudtaget, eftersom det var du som så finkänsligt tipsade mig om SHN-kuren och hemsidan - det glömmer jag aldrig.
Stella ligger på mage flera timmar varje dag och "studsar". Numera har hon dock börjat visa ganska mycket ilska och frustration - hon liksom spänner sig och försöker något - hon vet bara inte vad! Jag tar det som ett positivt tecken på att hon inte nöjer sig med att ligga och guppa.
Min man håller på att bygga ett inclined floor, men det är inte klart ännu. Jag vill gärna höra lite mer om krypbanan, Tors mamma! Jag läser och andas Doman, främst "What to do.." men även "How smart.." fast där har jag inte kommit så långt ännu. Tack för de praktiska tipsen, Hege - det känns onekligen som en livsvändning att åka till Philadelphia, jag förstår att saker och ting kommer att förändras. Men det känns spännande!
Stellas sjukgymnast tyckte faktiskt att det var bra att hon låg så mycket på mage, men annars har jag aldrig hört någon föreslå det. Det är oerhört skrämmande tycker jag!
Jag har nästan gjort mig osams med de "vanliga" mammorna på babyyogan för att jag totalsågar deras inbördes tävlan om vem av deras barn som går först, vilken gåstol som är bäst (!) etc, samtidigt som barnen får ligga som strandade sälar i sina bilbarnstolar under träningen! De säger att deras barn inte "gillar" att ligga på mage - inte så konstigt när de aldrig får träna på det. Jag gör det inte, men under varje pass får jag stor lust att plocka ut deras barn ur stolarna och lägga dem på mage!

[TorsMamma]

Jo tack du, det är många som man var vän med innan AW tiden som man helt plötsligt märker att man har INGET gemensamt med längre.

Det finns en tråd som avhandlar just detta med att vi inte är riktigt som alla andra, men för första gången känner jag min ändå som om jag hittar så många fler LIKA mig själv tack vare detta forum och AW

Att inte ha det som alla andra:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 931#117931

=D> MER MAGLÄGE till BARNEN!!!! =D>

[Hege]

Hej Stellas mamma

De säger att deras barn inte "gillar" att ligga på mage

Ja, den har jag hört några gånger...

Jag klipper in en sak som jag skrev i en tidigare tråd :

När barn ska åla på golvet, så är det en JÄTTEJOBB för dom. Ni som inte försökt själva; ner på golvet och åla några meter, fem eller sex. Jobbigt, vad?

Det är TUNGT att åla, och det behövs mycket andning. Ett sätt att få i gång andningan för de små bebisarna, så det kommet mycket syre till hjärnan och till musklerna, är att gråta. Gråting sätter effektivt i gång den respirationen som behövs för att man ska få ålat sig lite bortöver golvet.

Ju mer man tar i med gråt och skrik, ju mer luft till lungerna. Ju mer luft till lungerna, ju mer kan man få rört på sig. Ni vet ju själva hur mycket andning det ska till för att gå upp två trapper, eller hur?

Men vad händer när bebisen "pumpar igång" respirationen med gråt eller skrik? Jo, mamma tror att han är frustrerad, ledsen eller grinig, och "räddar honom" från golvet. Och hindar ålningen. Utan att hon vet det, så hindrar hon utveckling.

Så era frustrerta, griniga bebisar, de fixar och grejar helt enkelt med sin respiration!

Bebisen behöver också sin "frustration" för att komma nån vart!

Bebisen säger "Nu jävlar ska jag komma i väg", och tar i för kung och fosterland. Då ska han ha beröm och heja-rop, han ska inte tas upp från golvet. Han ska få lite hjälp med att skyva i från, stöd gärna hans fotsulor med dina egna händer, men låt honom skyva i från själv. Låt honom låtas medan han gör det. Har ni hört spjutkastare? Har ni hört röten? (Heter det så? När de skriker i det spjutet går i väg??)

Så mistolka inte grinighet och frustration. Era bebisar reagerer helt som de ska, det är tolkningen som inte hänger med. (Och vem kan klandra er för det? När lärde man på BVC om barnets ökade behov av respiration vid fysisk anstrengning?)

Det kan du ju informera lite om nästa gång du möter på "-mitt barn vill inte..." Vaddå vill inte??

Kram, Hege

[TorsMamma]

Tack Hege, det var denna också jag letade efter. Nu är den sparad.

[annanl]

''I samma veva som jag började leta efter något som jag mer kunde göra för Stella så hittade jag en länk till hjärnstimulans och mailade dit, så jag är faktiskt med i Domangruppen! Men det är väldigt passivt än så länge, för jag känner att jag är så väldigt mycket novis och ni som skriver har så mycket kunskap och erfarenhet, så jag är bara glad över att jag får ta del av era erfarenheter. '' (misslyckades visst med citatknappen)


Hej igen Stellas mamma!

Jag håller tyvärr med om att googlegruppen är väldigt passiv förnärvarande! Skriv gärna ett mail och säg hej där så att andra får veta att du är med. Du är mer rutinerad än vad du tror!

Gruppen kan ju endast bli aktivare om folk skriver så skriv!

Ang ålbrädan kan jag berätta att en sådan har vi haft ett antal månader åt Oskar men nu har han tagit examen från den. Den var jättebra! Nu har vi andra roliga redskap istället. Min flicka vill klicka på en smiles så här kommer någon \:D/

Hej för nu![quote][/quote]

[Hege]

Här hittade jag lite om ål-brädan/kryp-brädan:

Brädan tillverkas i plywood och har storleken 1,5 m x ca 45 cm. Den skall ha kanter på långsidorna som bör vara ca 15 cm höga. Brädan kläs invändigt och över kanterna med skumgummi (tunn) och "skai" (konstläder).

Brädan placeras på golvet med ena änden förhöjd med ex telefonkataloger under. Barnet placeras på mage med fötterna där brädan är som högst. Det skall inte vara lika högt som en rutchkana utan bara tillräckligt för att barnet skall glida ned då det rör sig.

Framför barnet, på golvet, placerar sig föräldrarna och lockar med något trevligt föremål (vi använde mobiler och fjärrkontroller ).

Då barnet sprattlar och rör sig kommer det allt närmre målet och lyckas slutligen få tag i föremålet. Föremålet får inte flyttas längre bak utan barnet skall känna att ansträngningen är mödan värt.

Barnet blir efterhand medvetet att "om jag rör foten så händer si och om jag tar i med handen händer så".

Upprepa detta flera ggr/dag och i takt med att barnet tar sig snabbare ned för brädan sänker man den upphöjda delen för att så småningom ha brädan i plant läge


Skriven av Nancy.

[TorsMamma]

Denna tråden tror jag nog också att du skulle uppskatta att läsa, jag länkar till sid 2 som är kanon, men du hittar nog mer där som är bra!


http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=

Där fanns bl. a detta.

Hej,
jag tycker inte alls ni har gjort nåt fel, ni har ju gjort efter de kunnskaper ni har haft, och bättra kan man ju inte göra, eller hur?

Och det är inte för sent, ni har inte gjort nån skada. Ni kan vara helt lugna.

Det jag nu ville gjort om det gjällde mitt lilla barn, var att göra en kravlebana.
Såhär föreslår IAHP:

Spädbarnets kravlebana
Över åren har IAHP utvecklad en enkel miljö som innefattar allt vad det nyfödda barnet behöver när det kommer till magläget, och några fördelar attåt. Det kallas Spädbarnets kravlebana.

Kravlebanan är vid nog att tillåta spädbarnet röra sina armar och ben, men trång nog att sätta honom i stand till att pusha från på sidorna med sina fötter. Det underlättar rörelser.

Sedan banan är rak, så rör spädbarnet sig framåt, och kaster inte bort tiden med att röra sig runt i cirklar, något som är vanligt för spädbarn. Dessa cirkelrörelser kan frustrera spädbarnet, därför att de varken kan förutse, eller kontrollera vart de åstadkommer.

Banan är gjort av plywood, men några cm skumgummi som täcker insidan av sidorna och golvet i banan. Man fäster så skai ovanpå, så att det hela minner om bänken man ligger på när man får massas. Inte för mjuk, inte för hård, och lätt att hålla ren.

Sidorna (10 cm höga, och bara på långsidorna)) bildar en barriär, och skyddar mot drag, och skyddar även spädbarnet mot att båda barn och vuxnas ”påbumpningar” där han ligger på golvet.

Hur snabbt spädbarnet lär sig kravla, och således utvecklar sin hjärna, är oförfalskad ett resultat av hur utmärkt hans miljö för rörelse är, och hur mycket tid han får spendera i denna miljö!

En av de stora fördelarna med denna kravlebana är dens mobilitet. Den kan lätt flyttas runt i huset, den kan även följa med ut på resa! Man kan ta sitt eget varma, rena trygga golv med sig överallt!

En japansk mamma, anställd på IAHP, födde sin baby på et sjukhus i Philadelphia, och tog sin 1 ½ meter långa kravlebana med sig. Morgonen efter födseln hade hon kravlebanan bredvid sig i sängen, med sin nyfödde son kravlande i den! Sköterskorna var häpna.

Sedan alla spädbarn hos IAHP anställda kravlar i sina banor strax efter födseln, så är det en konstant ökande av kvantiteten på kravlandet. Ju mer de har möjligheten att kravla, ju närmare kommer de till faktisk att använde kravlingen till transport. IAHP sina nyfödde utökar sitt kravlande med 30 cm om dagen. Om den nyfödde kravlar totalt 30 cm första dag, försöker man få till totalt 60 cm den andra dagen, totalt 3 meter den tionde dagen. Detta har fungerat väl, och varit mycket effektivt!

Om man önskar att speeda upp detta lite, eller att man har kommit sent i gång, eller den lille verkar vara en maklig liten skapelse, så kan man ge lite assistans vid hjälp av tyngdkraften. Då gör man enkelt kravlebanan om till den skråställde kravlebanan.

När spädbarn inte är i sand till att röra sig, så beror det på att tyngdkraften är för stärk för dom att försera. Tyngdkraften drar oss neråt varje minut av våra liv, och skapar friktion och vikt. Den skråställda kravlebanan överlistar tyngdkraften och hjälper spädbarnet, istället för att förhindra.

Man höjer helt enkelt den ena ändan av kravlebanan, och skapar en liten nedförsbacke.

Nu drar tyngdkraften spädbarnet ned kravlebanan, och blir en vän istället för en fiende. Den minsta lilla rörelse av armar och ben skapar en framåtriktad rörelse. Tidigare osuccéssfulla arm och benrörelser blir viktiga, målriktade, drivande rörelser! Som et resultat, framåtriktad kravling blir utvecklad mycket snabbare än vanligt.

Håll spädbarnets kravlebana som en skråställd kravlebana tills han börjar kravla på det plana golvet, och skråställningen inte behövs mer.

Men justera vinkeln på skråställningen undervägs, det är viktig!

Målet här är att göra rörelse succésfylld. Givetvis, om den ena änden höjs för mycket vill spädbarnet simpelten sklida ner, och det vill skrämma honom, och han vill inte lära något.

Den höjda ändan ska vara just så hög att det gör det lättare för honom att röra sig. Blir det för lätt, så måste ändan sänkas lite.

Oavsett om man använder den skråställda kravlebanan i tillägg till kravlebanan, eller bara kravlebanan, så vill han lära att röra sina armar och ben målriktad, och således påbörja den utomordentlig viktiga kravlingen.

Kram, Hege