Att inte ha det som alla andra...

[cissii]

Hej!

Man ska nog vara lite försiktig med att säga till andra föräldrar att barnet är nöjt för att hon äter och sover 12 h per natt.

Fast jag är väldigt övertygad om att mitt barn är såpass glad som hon är just därför. Och det är ju just för dom föräldrarna som har det svårt med mat och sömn som jag vill informera om att Anna W finns.
För min dotter hade inte sovit sina 12 tim utan denna kloka kvinna.
Dom känner sig kanske misslyckade just för att dom inte får handgripliga råd från tex BVC, och därför känner vanmakt inför sin situation. Och här finns det en sätt som ger praktiska råd, något att hålla i s.a.s.
Och alla barn är olika absolut, men alla behöver dom sova, i lugn och ro.

Ska alla kolikföräldrar klassas som dåliga för att de inte får skriket att sluta?

Jag har inte klassat några föräldrar som dåliga, om den frågan var riktad till mig? Jag har bara hävdat att MIN unge är glad och nöjd därför att hennes grundläggande behov är tillfredställda.

[annawahlgren]

Tack, cissii

Det som jag saknar nu är att få träffa mammor och pappor som följer Anna Wahlgrens barnaboken. Att få vara glad ihop, att få vara stolta ihop, det skulle vara nått de.

Tack för din härliga stolthet - din ryggrad

Varför inte kasta in en anmälan till BB-campen i Gastsjön 5-9 juni 2008 Det finns plats, och jag lovar - det blir en upplevelse som inte går av för hackor Bland idel likasinnade och små barn som bara är så lyckliga och kärleksfulla som små barn ska vara

PM:a mig om du vill vara med!

Välkommen är du, västsverige

Jag förstår dina synpunkter, och det sista någon vill här på forumet är att ytterligare försvåra för den som redan har det svårt. Vi vill försöka hjälpa. Och vi lyckas rätt ofta, får jag säga - med mycket ödmjuk tacksamhet O:)

Du har naturligtvis helt rätt i att ett litet barns myckna ätande och dito sovande inte garanterar att barnet är nöjt. Jag kan ju droga en unge med Theralen så att barnet sover både 12 och 18 timmar, och jag kan tvångsmata honom eller henne så maten rinner ut genom öronen, men det betyder ju inte att jag kan vänta mig något barnets sköna välbefinnande. Tvärtom, får man nog säga

Den goda maten och den goda sömnen ger FÖRUTSÄTTNINGARNA för välbefinnandet, för den optimala utvecklingen, för friheten (från bl a överlevnadssångest). Det är som att hälla bensin i en bil - en förutsättning. Bilen går inte utan bensin. Den kommer inte ur fläcken. Med bensin är bilen MÖJLIG att köra, inte utan. Men det betyder ju inte att den kör som en dröm, per automatik, bara för att den har fått bensin i tanken.

Det här är ju inte särskilt konstigt. Det har väldigt lite, eller ingenting alls, med personligheten att göra eller det faktum att alla barn är olika. Alla människor är olika, kannibaler och professorer, städerskor och kungar. Men alla är gjorda av kött och blod. Alla behöver äta flera gånger varje dag, och alla behöver sova gott om natten. Om de ska kunna fungera som folk! Helst också njuta av livet och utvecklas fritt. Inte minst i enlighet med just sin individuella personlighet.

"Kolikföräldrar" är ett lika bisarrt uttryck som "kolikbarn". Inga barn föds med kolik. Lika lite föds folk som "huvudvärkskvinnor" eller "magsårsmän". Din inställning pockar på medlidande med de stackars föräldrarna, som råkat "skaffa" ett så besvärligt barn. Genetiskt Ärftligt Otur Guds straff Förr i världen hette det: "Dig har jag fått för mina synder." Trevligt

Jag säger det jag tycker borde vara självklart: felsökning hjälper inte de små barnen. De har inte bett om att få ställa till ett h-e för sina dagars upphov. Det som hjälper är att deras allmänmänskliga basbehov tillfredsställs, dagligen, nattligen och med råge. Gärna med lite gott humör också.

Små barn ska njutas - och njuta själva

Kolik är icke lindrad överlevnadsångest. Botemedlet heter mat, mycket mat, mera mat och ännu mera mat. På mätt mage - bokststavligen mätt MAGE (med larm) - ska de små barnen sedan mycket enkelt hjälpas i ro för att få den sömn de så innerligt väl behöver, stadda i en så intensiv utveckling som de är. Kort sagt, lugnas där de ligger och få vara i fred, på sin mätta mage.

Konstigare är det inte. Om man alltså ser till det lilla BARNETS intressen och inte till sin egen eventuella offermentalitet. (Som ju kan vara ett nog så flagrant personlighetsdrag )

[Elle]

Sköldis, har du sett vår tråd under Kackelforum som heter "Stockholmsföräldrar"? Vi är ett gäng, nya som gamla -alla är välkomna, som brukar träffas runt om stan lite då och då. Nästa träff är ngn gång 23-26 november och då kommer även Anna her self

Vi NJUTER, har ROLIGT och är STOLTA

Kram och välkommen!
/Elle

[Aquarius]

Oj, det har blivit många inlägg sedan igår, kul att fler än jag kände behov av just detta ämne!

Har fått jätte mkt hjälp av att läsa era inlägg, så tack för det.

Till sköldis: känner igen mig, i början frågade också många i mammagruppen men sedan har nu de flesta slutat. Känns som folk ibland inte vill ha råd, särskilt inte från en person "där allt fungerar", förstår att man i en sådan sits kanske upplever sig som att man misslyckats som förälder. Men det är ju absolut inte vad jag vill uppnå, utan bara berätta att saker och ting behöver INTE vara så jobbiga. Ibland så känner jag att folk väljer hellre att ha det lite kämpigt än att ta goda råd från någon för att få det bättre....lite konstigt!

Hade jag själv inte hitta barnaboken, och träffat på mig själv....så är iallafall min personlighet att jag hade frågat ihjäl den personen och sedan åkt iväg och köpt boken....har faktiskt börjat märka att det är en viss personlighetstyp som faktiskt väljer att köra te x sm/kuren.

Hoppas på fler erfarenheter/råd, för råd vill ju iallafall vi ha

[TorpSara]

Hade jag själv inte hitta barnaboken, och träffat på mig själv....så är iallafall min personlighet att jag hade frågat ihjäl den personen och sedan åkt iväg och köpt boken....har faktiskt börjat märka att det är en viss personlighetstyp som faktiskt väljer att köra te x sm/kuren.

Precis så (nästan) var det för mig. Jag stötte på marie-d :heart: på ett annat forum (FL ) och fick nys om SM. Och med lite coatching från henne där och lite läsning här så var vi ju rätt snabbt på banan, och tvärsålda såklart. Tyvärr orkar jag sällan missionera där, trots att jag gissar att det finns fler som jag.
Det roligaste är att min nära och kära kollega kör SM sedan vi sågs när hennes son var sex veckor och är pecis så såld som vi andra. HON missionerar!

[Doris]

Känns som folk ibland inte vill ha råd, särskilt inte från en person "där allt fungerar", förstår att man i en sådan sits kanske upplever sig som att man misslyckats som förälder.

Jag tror, eller jag har erfarit, att folk är väldigt rädda att prata om barn som mer lika än olika. Om de ser att mitt barn mår bra, sover bra, äter bra, så tror de att det är beroende på mitt barns personlighet. Varför deras barn inte sover tror de också beror på just det barnets personlighet. Och föräldrar verkar vara väldigt rädda att ta ifrån barn (vad de tror är) deras personlighet.

Däremot verkar de inte så rädda för att ta ifrån sig själva möjligheten att hjälpa sitt barn och sig själva. Typ: barnets oförmåga att sova är skrivet i stjärnorna, det finns inget man kan göra, han/hon är sån.

Det finns en allmän rädsla för att våga ta beslut, tycker jag. Att ta kommandot. Att visa var skåpet ska stå. Att styra när barnet ska äta och sova. Kan det ha med den kvinnliga könsrollen att göra, som inte direkt förespråkar att vi skall veta hur och när allt ska ske, dvs verkligen styra och bestämma?

Jag tror nämligen att detta är en av anledningarna till att Anna Ws budskap inte når fram till alla - hon (du, om du läser detta, Anna) visar upp en otraditionell kvinnoroll genom att vara säker på sin sak och inte bry sig om att vara till lags. Säger att "så här ska det vara", kommer med tydliga lösningar och sitter inte på flera stolar för att blidka så många som möjligt. Att vara så rak och övertygad är provocerande. Därför vågar man/jag/vi inte heller tala klarspråk på tex Öppna Förskolan när folk frågar, med rädsla för att uppfattas som dominant eller som en översittare.

[miar70]

Jag tror nämligen att detta är en av anledningarna till att Anna Ws budskap inte når fram till alla - hon (du, om du läser detta, Anna) visar upp en otraditionell kvinnoroll genom att vara säker på sin sak och inte bry sig om att vara till lags. Säger att "så här ska det vara", kommer med tydliga lösningar och sitter inte på flera stolar för att blidka så många som möjligt. Att vara så rak och övertygad är provocerande. Därför vågar man/jag/vi inte heller tala klarspråk på tex Öppna Förskolan när folk frågar, med rädsla för att uppfattas som dominant eller som en översittare.

JA!
Precis så känner jag! Du slår huvudet på den berömda spiken
Jag har försökt den här raka stilen, men det går inte! Folk blir oroliga, det KAN inte vara så enkelt att det faktiskt finns SVAR på sömn och matfrågor... färdiga lösningar... Jag tycker det är jättejättesvårt!!!
Hur gör man? För att nå fram utan att vara en besserwisser...

[Doris]

Hur man gör för att inte vara en besserwisser? Ja du, fråga inte mig, jag ÄR en besserwisser, haha!

Skämt åsido. Jag tror att bara man erkänner att man har haft det jobbigt själv men kommit på en lösning, så accepterar folk det. Det är den perfekta ytan som inte tolereras, men den finns ju inte, fast det kanske inte märks när ungen bara sover och sover och äter som den ska.

Alltså, lite som när man pratar med barn. Man tar sig till deras nivå, man börjar inte från där man själv är, för man har ju haft så himla många fler år på sig att öva och lära sig. Man börjar med att förstå hur den andre har det, bekräftar att det inte är kul och att alla kan ha det så ibland, men att det finns en lösning!

Så tror jag iaf.

[annawahlgren]

(du, om du läser detta, Anna) visar upp en otraditionell kvinnoroll genom att vara säker på sin sak och inte bry sig om att vara till lags. - - Att vara så rak och övertygad är provocerande. Därför vågar man/jag/vi inte heller tala klarspråk på tex Öppna Förskolan när folk frågar, med rädsla för att uppfattas som dominant eller som en översittare.

Det lustiga ( ) är att folk fullständigt missar, när det gäller mig, att det är i RUTINERNA, och i rutinerna enbart, som jag pekar med hela handen, tar tveklös ledning och bestämmer hur det ska vara. Men i övrigt? Då är det JAG som står förstummad och bara baxnar, mållös, över hur folk härjar med sina barn, styr och ställer, babblar och förmanar, lägger sig i och dominerar, kör över och vet bäst och aldrig kan lämna ungen I FRED

Alla som träffat mig och sett mig med små (eller inte så små) barn, vet hur jag närmar mig ytterligt försiktigt, upprättar kontakt på barnets villkor, väntar in och bekräftar, möter och besvarar, söker och lyssnar, trevar efter det mänskligt gemensamma och alltid rör vid dem, så som vi alla vill bli rörda vid, med värme, glädje och ömhet. Eller med skoj i botten. Men aldrig med bandtraktor Av något slag. Det jag vill för små barn är FRIHET, och från mig, som representant för vuxenvärlden, ska de ha respekt - och enkel glädje över mötet med dem.

Jag är fullständigt förfärad över det "dominanta översitteri" som så ohyggligt många småbarnsföräldrar, och även spädbarnsföräldrar numera, ägnar sig åt i dessa dagar.

Och man behöver inte leta efter dem. De syns och hörs överallt. Brrr

Vadå frihet Vadå respekt Vadå glädje över mötet med ens de egna små barnen Kan dessa dominanta översittare ens stava till de orden

Tack, det var skönt att få det sagt [-(

[cissii]

Det finns en allmän rädsla för att våga ta beslut, tycker jag. Att ta kommandot. Att visa var skåpet ska stå. Att styra när barnet ska äta och sova.

Motsatsen till "lydnad" är ju personligt ansvar, det är väl det som skrämmer antar jag. Om man tar personligt ansvar/ledning för barnets mat och sömn, så kan man inte skylla ifrån sig om man får problem. Inte på Bvc och inte heller på barnets personlighet.
Det är väl det som så skrämmande för många, att det finns någon som pekar på det som alla redan vet, innerst inne. Att barn behöver sova, att det är rent livsnödvändigt.

Sen det här med besserwisse och så tycker jag inte man ska tänka så mycket på. Man är ju påläst på och man har praktiserat, det man vill förmedla. Då är det klart att man vet mer än den som inte har det, och det är väl inget att smyga med.

[västsverige]

Hej igen! Ann, tänk om jag är en av de där du ser som styr och ställer över sina barn på stan! Ibland, när man haft en jobbig morgon med mycket trots (med trots menar jag att sätta sig på tvären och ifrågasätta precis allt jag som förälder säger), så kan ett beteende på stan vara droppen som får bägaren att rinna över, och man exploderar inför publik. Ibland tänker jag att "nu tänker folk att jag borde inte ha barn". Men jag är en tålmodig förälder som ger mina barn massor av fina upplevelser och kärlek, men jag tål inta att bli provocerad i det oändliga. Då måste jag väl sätta ner foten? Vi är ju betydligt äldre än våra barn, måste vi inte ta makten och visa hur man bör/inte bör bete sig?
Det känns som ni alla kloka, pedagogiska föräldrar här inne aldrig skäller på sina barn....... Ni är bra inspirationskällor men får lätt en annan att känna sig misslyckad...

[Sköldis]

Hejsan

Så mycket tänkvärd läsning. Vad glad jag blev av att läsa om träffen den 5-9 juni. Vill väldigt gärna vara med. Jag undrar om mannen får följa med
Elle jag har läst tråden om era träffar och så plötsligt blev jag osäker på om jag kunde följa med. Jag fick någonslags konstig prestationsångest över att jag så nyligen har läst Barnaboken och tänk om jag inte är lika "duktig" som dom andra mammorna Tillfälligt hjärnsläpp 8-[
Jag hänger gärna på

Jag har en idé till dig Anna. Kan man inte skriva en bok om några familjer som valt att följa din Sova hela natten kur samt Banaboken. Det kanske är en knasig idé men jag hade köpt boken rakt av
Det skulle vara fantastiskt om vi som valt att ta del av Barnaboken öppnar våra munnar och ger en nyanserad bild, eller en motvikt till allt prat om hur jobbigt det är med barn. Jag ser en bild framför mig att vi går ut hur våra hus/lägenheter möts upp på gatorna och varför inte, håller varandra i hand. Anna Wahlgren får ta så fruktansvärt mycket skit från barnkåren (stavning???) så man vill ju liksom hjälpa till.

Vill bara berätta en liten rolig sak. En dag i veckan behöver jag hjälp 2 timmar. Var rätt negativ till att söka barnvakt. Men sambon övertalade mig och vi satt upp en lapp i affären. En äldre dam svarar och har nu varit hemma hos oss, bekantat sig med sonen och mig. Sonen sover 1.5h timmar av tiden hon är hos oss . Men iallafall, jag berättade om Anna Wahlgren och läggningsrutinerna, matningsrutinerna osv. Varpå hon berättar att hon har Barnaboken hemma. Hennes söner sov alltid på magen, hon tröstade där dom låg i sängen. Skrattet innan gonatt var klart som korvspad för henne. Det finns många smygisar som själva följer Anna men som inte säger det först man själv talat om det.
Det blev långt det här.
kram

[Aquarius]

Den här tråden blev verkligen vad jag hade hoppats på, har fått en massa tips och råd, nu känner jag mig ännu starkare, stoltare och en förståelse för hur andra kanske kan uppleva av att vara nära mig.

Sedan det Doris skrev, att vi kvinnor inte skall ta hjälp utan vi förväntas klara detta alldeles utmärkt själva, vem kräver det männen eller vi andra kvinnor. Varför är det fullt att ta hjälp? Skall du ta körkort, utbilda dig förskolelärare, polis jag vad som helst så läser du ju till dig kunskap. Men att bli mamma skall man klara utan "utbildning", självklart klarar ju alla att ta hand om sitt barn, så det överlever man längs vägens gång kan man göra saker och ting lättare eller svårare men det verkar så folk oftast väljer den svårare vägen...

Jag har aldrig varit mamma förut, jag visste ingenting innan. På MVC fick vi tips och råd om allting fram till förlossningen (för mig snittet) och därefter då det verkliga tuffa kommer då förväntas vi klara detta alldels själva, för det har vi människan gjort i tusentals år.......

Men nu lever vi inte förr utan nu år 2007, och samhället är annorlunda.
Så tänk om vi hade fått en utbildning till att vara föräldrar, hur man hanterar sömnen, maten, rutinerna, etc etc...var annorlunda saker och ting hade varit...

Sköldis, bokförslaget till Anna lät som en utmärkt ide, håller med, läser folk hur andra haft det så tror jag det är lättare för folk att förstå. Tänk bara på Camilla Läckberg, när jag har nämnt att hon har kört SHN och barnaboks tänket så ser jag direkt att folk tänker: hmm kanske inte så dum ide, för hon verkar ju "normal". Så Anna; ngt du tänkt på, vad ser du för fördelar och nackdelar med en sådan bok?

[Cyan]

Mycket intressant tråd det här. Det faktum att AW-mammor har dessa problem säger ju en hel del...

Jag brukar säga att det är tur att jag inte är religiös, för jag är missionär av naturen. Har jag hittat nåt som är bra vill jag sprida det till allt och alla. Ingen ska behöva missa den där fantastiska biofilmen bara för att de inte har hört talas om den. Har jag sett en bra film så tipsar jag folk, men blir inte förnärmad om de inte går och ser den. Jag har gett dem förutsättningarna för en skön bioupplevelse och sen är det upp till dem.

Jag gör exakt samma sak med Barnaboken. Jag ser till att folk hör talas om den och låter dem få veta vilken skillnad Annas råd gjort i mitt (och andras) liv. I synnerhet folk som inte har barn (ännu) eller som är gravida. Om de är typen med driv (se nedan), kommer de att försöka hitta lösningar när de stöter på problem eller så försöker de förebygga problemen. Om de då känner till Barnaboken kommer de att läsa den och förhoppningsvis tilltalas av budskapet. Om inte så har jag i alla fall gett dem förutsättningarna!

Jag håller med Aquarius om att det är en viss typ av person som tilltalas av Barnaboken, SM, SHN osv. Det är typen som har det jag kallar för DRIV. Att kunna/våga ta kommandot, att leta efter konkreta lösningar på problem, att vilja förbättra. Som en typisk sådan har jag ibland svårt att föreställa mig att många människor faktiskt inte har denna egeskap. De är kanske missnöjda med sakernas tillstånd, men tuffar på i samma spår och gör inget åt saken. Om någon då kommer och visar på en lösning blir de förnärmade, för innerst inne vill de kanske ha förändring men de har inte driv nog att genomföra den. Försvarsmekanismerna går igång och det blir lätt att skylla barnets sömnproblem på dess personlighet enbart och blunda för sin egen roll i det hela. Klagandet syftar inte till att hitta lösningar utan att få känna samhörighet med andra i samma jobbiga situation.

[Sköldis]

hej västsverige.

skriver med ett barn i knät. allså inga stora bokstäver kan jag få till. tanken är ju inte att du ska känna dig misslyckad. sluta med det.


hämta kreativa lösningar här istället. självklart vill ju barn få ramar/gränser att förhålla sig till. men det finns ju olika sätt att sätta gränser på, eller hur

kram