Min älskade lilla Zigge e sjuk å jag, jag e inte på topp skulle jag väl kunna formulera det.
Just nu ser jag bara allt jobb som kommer, hur ska jag kunna göra ett lika bra jobb, eller ännu hellre, ännu bättre jobb en gång till? Magen växer och det är världens fart där inne...
... vill bara gråta men Zigge behöver mig så jag passar på när han ligger å sover.Varför måste det vara så tungt ibland, för det är ju just det, imogron kanske jag e på topp sånt går inte att förutsäga, inte för mig iallafall.
Jag sover uruselt och när jag väl kommer till ro ordentligt vaknar Zigge, för det är morgon.
Jag försöker att tänka rationellt, att allt kommer å bli bra, att vi hjälps åt här hemma, att jag älskar mina barn och min man, ... mm bla bla bla.
Men jag måste erkänna att jag blir föga uppmuntrad av mina egna taffliga försök till pepptalk.
Nej det måste inte alltid var babylycka och man måste inte alltid älska att vara gravid.
