Hej!
Jag är ny här på detta forum! Jag är mamma till 3 underbara barn, Emilia 4 år Wilmer 10 månader och vår änglason Lukas som dog 26 juni 2005, 1 dygn gammal.
Jag, såhär 2 år senare, har väl kommit in i livet som änglamamma och är enormt stolt över mina 3 barn. Det som jag tampas med varje dag verje minut varje sekund är denna otroliga oro att det ska hända mina 2 andra barn något.
Jag har sett ett barn dö, jag kan bara inte vara med om det en gång till.
Detta är ett problem som nu har gått över styr känner jag själv. Har jag inte stenkoll på vad barnen gör kan jag inte slappna av.
Emilia som är precis som en 4 åring ska vara, busig, hoppig, studsig och med massor av energi men jag fixar inte det. Jag är livrädd att det ska hända henne ngt. Jag litar inte på någon och jag låter inte henne att vara den hon är.
Hjälp mig någon, vad ska jag göra
Kramar från Catarina
Hur ska jag bli av med denna ständiga oro
-
- Inlägg: 7
- Blev medlem: mån 10 sep 2007, 13:37
- Ort: Kristianstad
Hej och välkommen hit !
Jag beklagar din sorg, och kan nog inte riktigt förstå hur det känns. Men oro vet jag vad det är . Jag hade en tråd för snart ett år sedan, som handlade om just hur man hanterar överdriven oro. I den tråden finns beskrivet några verktyg som jag använde/fortfarande använder när det behövs. Kanske finns det något där som du kan anväda dig av?
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=9426
I många situationer brukar jag fråga mig vad som är det värsta som kan hända. Vet inte hur effektivt det är i ditt fall, eftersom det värsta som kan hända är så pass välbekant för dig.
Vad tänker du om att prata med någon samtalsterapeut? Jag tror att det skulle kunna hjälpa dig. Har du pratat med någon "profesionell" efter din sons död? I så fall, hur hjälpte det?
Återkom!
Kram jenny
Jag beklagar din sorg, och kan nog inte riktigt förstå hur det känns. Men oro vet jag vad det är . Jag hade en tråd för snart ett år sedan, som handlade om just hur man hanterar överdriven oro. I den tråden finns beskrivet några verktyg som jag använde/fortfarande använder när det behövs. Kanske finns det något där som du kan anväda dig av?
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=9426
I många situationer brukar jag fråga mig vad som är det värsta som kan hända. Vet inte hur effektivt det är i ditt fall, eftersom det värsta som kan hända är så pass välbekant för dig.
Vad tänker du om att prata med någon samtalsterapeut? Jag tror att det skulle kunna hjälpa dig. Har du pratat med någon "profesionell" efter din sons död? I så fall, hur hjälpte det?
Återkom!
Kram jenny
Hej!
Jag har själv inte förlorat något barn, men väl en far, själv då som barn. Så jag förstår din oro. Jag gick själv med den när sonen var sådär halvåret gammal - jag såg framför mig en massa ÄCKLIGA scener och vid det laget som jag inte längre kunde läsa dagstidningen eller titta på nyheterna (där fanns alldeles för många artiklar/inslag om barn som for illa, och min hjärna omvandlade alla dessa till MITT BARN ), ja DÅ kontaktade jag en psykolog via MVC/BVC Det var väldigt, väldigt, bra, och jag fick snabb hjälp med mina hjärnspöken. De har varit borta sedan dess, trots födelse av ny liten parvel.
Det kostar inget heller.
Sedan har du oss. Det kostar inget det heller...
Jag har själv inte förlorat något barn, men väl en far, själv då som barn. Så jag förstår din oro. Jag gick själv med den när sonen var sådär halvåret gammal - jag såg framför mig en massa ÄCKLIGA scener och vid det laget som jag inte längre kunde läsa dagstidningen eller titta på nyheterna (där fanns alldeles för många artiklar/inslag om barn som for illa, och min hjärna omvandlade alla dessa till MITT BARN ), ja DÅ kontaktade jag en psykolog via MVC/BVC Det var väldigt, väldigt, bra, och jag fick snabb hjälp med mina hjärnspöken. De har varit borta sedan dess, trots födelse av ny liten parvel.
Det kostar inget heller.
Sedan har du oss. Det kostar inget det heller...
-
- Inlägg: 7
- Blev medlem: mån 10 sep 2007, 13:37
- Ort: Kristianstad
tack för svaren
Vi har gått både hos kurator och i samtalsgrupp.
Jag går fortfarande i samtalsgruppen men det är svårt där för ingen annan familj har stora barn sedan innan och de flesta paren har förlorat sina barn i psd i magen, vilket inte vi har gjort och skillnaden är ganska stor även om sorgen är den samma.
Som du säger Jenny H så kan jag inte tänka så, att fråga mig vad det värsta är för det värsta är att de kan dö och det föreställer jag mig hela tiden.
Jag känner att jag hämmar hennes utveckling och hennes rätt att vara en 4 åring.
Jag ska ta ett snack med vår BVC sköterska och höra om de har ngt brapsykolog och om hon tror att det skulle hjälpa!
Jag går fortfarande i samtalsgruppen men det är svårt där för ingen annan familj har stora barn sedan innan och de flesta paren har förlorat sina barn i psd i magen, vilket inte vi har gjort och skillnaden är ganska stor även om sorgen är den samma.
Som du säger Jenny H så kan jag inte tänka så, att fråga mig vad det värsta är för det värsta är att de kan dö och det föreställer jag mig hela tiden.
Jag känner att jag hämmar hennes utveckling och hennes rätt att vara en 4 åring.
Jag ska ta ett snack med vår BVC sköterska och höra om de har ngt brapsykolog och om hon tror att det skulle hjälpa!
hej
det var ett tag sen du skrev här men jag vill ändå komma med ett råd.
men först vill jag beklaga din sorg, så fruktansvärt.
sen vill jag rekommendera den terapiform som jag tycker är nästan läskigt effektiv, den kognitiva terapin.
http://www.kbt.nu gå in där och läs, och där kan du även hitta en psykolog i din stad. det kostar en del, för det mesta. men jag gick på 6 besök, från förfärlig panikångest, med konstiga tankar och bilder i huvudet, till relativt "normal" på ynka 6 veckor!
Så jag rekommenderar det varmt
Ta hand om dig/ cecilia
det var ett tag sen du skrev här men jag vill ändå komma med ett råd.
men först vill jag beklaga din sorg, så fruktansvärt.
sen vill jag rekommendera den terapiform som jag tycker är nästan läskigt effektiv, den kognitiva terapin.
http://www.kbt.nu gå in där och läs, och där kan du även hitta en psykolog i din stad. det kostar en del, för det mesta. men jag gick på 6 besök, från förfärlig panikångest, med konstiga tankar och bilder i huvudet, till relativt "normal" på ynka 6 veckor!
Så jag rekommenderar det varmt
Ta hand om dig/ cecilia
Celeste 061208 -
Världens Bästa Barn
Världens Bästa Barn