utredning

Mata · Inlägg av **Mata** » tor 30 aug 2007, 12:50

Hej igen alla!
Det var jag en gång i tiden med dotter som jag inte visste om jag skulle oroa mig över eller ej.
Den här sommaren har en hel del lossnat och det har gått framåt snabbare än tidigare. Trots det ska har vi nu fått tid för utredning om var hon ligger på för nivå mentalt/kroppsligt och om det finns något som kan hjälpa henne i utvecklingen. Vi har även fått tid till logoped.
Allt detta i statlig regi.(eller hur man ska uttrycka sig.

Jag har läst "how to...read" och "What to do about your brain-injured child" och läs-metoden har i anammatg och det funkar så bra! Tyvärr så hinner jag inte så ofta eftersom vi fått ett tredje barn nyligen, men nu har vi börjat mer igen. Kul att upptäcka att hon kom ihåg de ord hon läst sig läsa tidigare (som brokiris, kalv, hiss och andra favorit-ord).

Att resa till Amerika och besöka Doman-institutet är inte ett alternativ för oss. Hennes utvecklings-störning känns inte så allvarlig och med en man som är egenföretagare och två små-skrutt i familjen lär det inte bli verklighet.

Vi får väl se vad som kommer ur detta, men jag har inte särskilt höga förväntningar. Logopeden har vi fått tid till en liten halv-timme i veckan bara och bara eftersom vi efterfrågade det.

Någon som vet vad för mer träning samhället kan erbjuda en 4-åring med sen motorisk utveckling? (Hon är sen på alla områden.)

Inlägg av **TorsMamma** » sön 02 sep 2007, 19:26

Hej Mata,

Jag försöker hålla ett litet

-öga på denna tråden för jag har själv med egna ögon sett vad ålning och krypning har för betydelse på utvecklingen, och då menar jag inte bara den fysiska utan även ögonen vid vindögdhet, toleransnivåer, inlärning, språk och psyke.

Har du läst månadens krönika? Kan varmt rekommenderas.

Jag har även hittat denna boken från denna tråden, vet inte om du sett den? Har inte själv läst boken eller tittat i den men om du köper/lånar får du gärna skriva hur den är, jag är supernyfiken

How To Teach Your Baby To Be Physically Superb - Glenn Doman

http://www.bokus.com/b/9780757001925.html

Här är tråden det kommer ifrån om du vill läsa...
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=13028

Jag tror ju aldrig det är för sent att "backa" bandet och inte skall du väl åka till USA för att göra detta nödvändigtvis. Som du säkert redan vet så är det ju det "korsvisa" eller "diagonala" rörelser som vi vill komma åt

Hur har ni gjort med ålning och krypning? Berätta gärna mera!

Alexander · Inlägg av **Alexander** » mån 03 sep 2007, 10:21

Hej,

Vill bara tipsa om att man inte måste åka till USA för att få doman träning. IAHP åker 2 månader omåret till Italien för att hålla kurs och träffa barn. Sedan så har 2 avhoppare från IAHP bildat något som de kallar Family Hope Center (FHC). Känner några som har varit på deras kurs och deras utvärdering och de är mycket nöjda så det kan kollas upp som alternativ. Det är vad jag förstår inte riktigt lika intensivt (5.5 - 6 dagar träning i veckan) plus att de åker till Danmark regelbundet.

Här kan man läsa om både IAHP och FHC http://www.hjernebarnet.dk/maalrettet_t ... aeningsdag

Mvh Per pappa till Alexander

Mata · Inlägg av **Mata** » mån 03 sep 2007, 12:29

Italien har jag ju hört om, men att det kostar lika mkt ändå i slutändan (kommer ej ihåg varför, men läste det här.) Danmark är närmare ska kolla upp det, tack för tipset.

Min dotter ålade och kröp väldgt länge som bebis, hon ålade i flera månader och kröp i mer än ett halvår innan hon som 1 1/2-åring började gå.
Idag är hon 4 år och 4 mån, hon springer och går lite stelt. Hennes ben är ganska smala, särskilt höfterna som alla byxor hasar ned för. Hon kan inte hoppa jämfota, men går bra i trappor.
Hur är det är med vår ålning och krypning? Tyvärr har jag aldrig riktigt orkat ta itu med det där.
Skulle behöva praktisk hjälp, stöd, inspiration för att få till det. Nu har jag även en två-åring och en två-månaders. Ingen av dem går på dagis, och min man jobbar mycket, så jag har sällan avlastning.

Ska nog t de där böckerna. I boken "What to do about your brain.." så säger Doman att han ska ta upp de praktiska övningarna och vad föräldrarna kan göra själva i en framtida bok. Skulle det kunna vara så att han skrivit de övriga övriga böckerna med detta i åtanke?

Jag undrar igen om någon vet vad det är vi kan ha att vänta oss från samhället för hjälp om de bedömer att hon behöver någon. Jag menar, hur brukar man hjälpa barn som är sena i utvecklingen?

Alexander · Inlägg av **Alexander** » mån 03 sep 2007, 13:52

Hej,

Tyvärr, förvänta dig ingen hjälp av samhället. Det utreds och det är massor med möten och i slutänden så kommer det inte hjälpa. Det kanske blir något hjälpmedel men det är allt. Den svenska metoden fungerar inte tyvärr.

Det är mina erfarenheter och jag har verkligen gärna fel men tyvärr så tror jag inte det.

Mvh Per

Gablex · Inlägg av **Gablex** » tis 04 sep 2007, 14:08

Alexander skrev: Tyvärr, förvänta dig ingen hjälp av samhället. Det utreds och det är massor med möten och i slutänden så kommer det inte hjälpa. Det kanske blir något hjälpmedel men det är allt. Den svenska metoden fungerar inte tyvärr.

Det är mina erfarenheter och jag har verkligen gärna fel men tyvärr så tror jag inte det.

Min erfarenhet är den samma, tyvärr. Den diagnos barnet får är lika med det fack barnet stoppas in i och som används som förklaringsmodell till allt som rör barnet. Förvänta dig ingen hjälp om du vill gå utanför ramarna och prova alternativa metoder. Föräldrar till funktionshindrade barn får dra ett tungt lass om man inte väljer att köpa den förpackning som habiliteringen säljer. MEN! Det finns mycket man kan göra själv, om man bara orkar!

Mata · Inlägg av **Mata** » fre 07 sep 2007, 04:51

Jo , jag har ju förstått att de inte har så mycket att hänga i julgranen, men någonting har de väl? Eller vad har man att förvänta sig?

Gablex · Inlägg av **Gablex** » fre 07 sep 2007, 09:17

När vår Storprins fick sin diagnos var de faktiskt ganska snabba med att ta in honom på utredning. Den bestod i ett samtal med en psykatriker för oss föräldrar och en 2 timmars observation av gossen. Därefter ställdes diagnosen. Efter det har vi haft vad de kallar uppföljningar med personal från habiliteringen och personal från förskola och sedermera skola. Både vi föräldrar och skolpersonalen satte dock ner foten för ett par år sedan och kände att det inte ledde till något med de där mötena. Vi fick ingen hjälp med det vi ville ha tips om utan mötena var mer till för habiliteringens uppföljning.

Vi har varit med i två projekt under sju års tid. En gympagrupp för autistiska pojkar, som höll på i tio veckor. Prinsen tyckte det var kul men det "gav" inget i fråga om vårt bemötande av honom (som är det man i första hand behöver hjälp med). Vi var också med i något projekt som gick ut på att vi tillsammans med personal på habiliteringen skulle försöka komma på Prinsens styrkor och arbeta vidare på dem. Eftersom vi redan kände till Prinsens styrkor blev det snarare fråga om att vi fick berätta för personalen.

Som synes är jag ganska negativt inställd till habiliteringen. Jag skulle vilja säga att 99,9 % av allt som har underlättat i vår vardag är saker som vi själva har läst eller blivit tipsade om av andra föräldrar på Internet. Säkert är det olika vilken typ av problem barnet har och var man bor i landet.

Så för att svara på din fråga (allt enligt min erfarenhet av neuropsykiatriska funktionshinder): man kan kanske förvänta sig en utredning och eventuellt en diagnos, men i fråga om praktiskt stöd bör man nog inte förvänta sig alltför mycket.

Mata · Inlägg av **Mata** » fre 07 sep 2007, 20:45

Har nu läst lite på FHC-sidan. Oj, vad jobbigt med danska...lite av en djungel av information där.
Ringde idag Habiliterings-centret dit vi fått remiss för att fråga hur lång tid det kan ta. De sa att det är 15 barn i kö så vi får nog vänta till efter jul...