Elise Claeson på Expressen Debatt i dag

Forum för nygamla barntillsynstankar, konstruktiva förslagsalternativ och samarbete under personligt ansvar.
Skriv svar
Fd Medlem

Inlägg av Fd Medlem »

Oj, det har hänt mycket i den här tråden idag - när jag har varit på jobbet...

Spännande inlägg om breda trottoarer. Hur det nu än är med trottoarerna - visst katten måste det vara bra att män och kvinnor är aktiva på olika arenor i samhället? Om det sedan leder till bredare trottoarer eller en mer familjevänlig politik eller att kvinnor får rösträtt (för där var vi ju för inte så länge sedan!), eller att barnaga förbjuds, så nog sjutton är det bra.

Ang. pension - jo, pensionsrätten under barnaår täcker upp pensionsinbetaningarna delvis. Men det är ju som du marie-d skriver, ett begränsat antal år. Och lite oförutsägbar att räkna ut, eftersom F-kassan avgör om tidigare inkomst ska ligga till grund, eller om man ska få en viss procent av medellönen i Sverige. Och i det senare fallet blir det alltså mindre än den lönearbetande parten i familjen får. Fullt av fällor...

Vårdnadsbidraget har varit igång här i vissa kommuner i Stockholms län. Nacka har kört, redan före förra valet. Sollentuna också tror jag, men de lägger nog ned nu, om jag minns rätt. För ännu har inte regeringen klubbat beslutet och de kommuner som redan kör gör det alltså lite vilda western-aktigt :lol:

Jag ser nu att det inte är klart vilka belopp som ska gälla, eller om det ska beskattas. Tidigare var det tal om 4000 skattefritt och ett högre belopp om man ville skatta.

J och Å - du undrar varför man skaffar barn om man inte vill vara med dem. Som en framtida pensionsförsäkring, kanske? Ungen kan ju bli tennisproffs...8) Skämt å sido, jag tror inte att folk i gemen skaffar barn och tänker att de inte vill vara med dem. Jag tror att inskolning på dagis efter 1-1,5 är är så vedertaget, att det görs av bara farten. Personligen vill jag umgås massor med min son. Det gör jag också. Men hans pappa vill OCKSÅ umgås massor med honom, så vi måste/vill turas om att dra in stålarna/vara med sonen, länge, länge.
Min stora frågeställning är väl snarare: VARFÖR ÄR DET FORTFARANDE SÅ MÅNGA MÄN SOM SKAFFAR BARN, TROTS ATT DE INTE VILL VARA HEMMA OCH TA HAND OM DEM, UTAN ÖVERLÅTER DET PÅ BARNETS MOR?

Och självständigheten, ja... Jag menar inte att man nödvändigtvis behöver vara osälvständig bara för att man stannar hemma ett visst antal år. Men jag tror att om man som mor och far till ett barn stannar hemma ungefär lika mycket - och lönearbetar ungefär lika mycket - så är man mer jämlika. OCh i förlängningen mer självständig som kvinna, än om man har en ytterst liten taxerad inkomst. För som jag tidigare påpekat; det är den F-kassan, banken och a-kassan utgår ifrån om något skulle hända. (Och shit happens, tyvärr.)

Jag märker att jag börjar upprepa mig själv i mina inlägg nu, så jag tror att jag får säga tack för spännande diskussion snart, men jag vill bara understryka: Alla gör sina egna val och alla blir lyckliga av olika saker. (Tack och lov!) Det förbryllar mig bara att det fortfarande är så pass mycket vanligare att kvinnor tycker att inkomst är värdsligt, bara man får vara med barnen, och så många män tycker att barn är viktiga, men jobbet är viktigare. (För det kan vi väl enas om, mödrar tar ut väldigt mycket större andel föräldradagar än män, fortfarande.)
Jag tror dock att många gör sina val ganska omedvetet. Man gör som alla andra, typ. Ungefär som att man skolar in på dagis vid 18 månader, för det gör alla andra...
Och jag är en jobbig och ivrig förespråkare av genomtänkta, medvetna, ifrågasatta val. Är det här det bästa, för alla inblandade? Det vet jag inte om jag kan svara på ens för egen del, men jag det är nog så bra det kan bli just nu i alla fall.

Suss gott!
K-ina
Inlägg: 1485
Blev medlem: tor 09 dec 2004, 10:15
Ort: Närke

Inlägg av K-ina »

J och Å skrev:Detta kan säkert uppfattas som väldigt provocerande, men det är inte min mening. Men jag tänker som så. Varför "skaffar" man sig barn om man inte vill vara med dem? Varför sätta i väg dem på dagis efter 1½ år och för att man längtar till sitt roliga jobb. För tyvärr är det ju faktiskt många resonerar. Känner en person som satte barnet på dagis efter 1 år för att de inte hade råd att vara hemma mer. Och i samma veva köpte de, sprillans nya cheva cruiser, vedeldad badtunna, platt tv och lite till. Och så har det fortsatt, med konsumerande och ett infektionskänsligt barn som nästan jämt är sjuk. Var i ligger logiken? I och för sig tror jag ju inte att det är så många som resonerar så här på forumet. Men, ni fattar va?
Ja... Det är faktiskt litet provocerande, fast det inte är det du vill och menar... Och det är det som gör mig litet matt. Det blir ofta så svart och vitt. Om jag hårddrar det: Antingen "får" man barn och väljer att prioritera för att göra ett viktigt jobb som fostrare och vägledare. Eller så är man fullkomligt hjärntvättad och lurad av storebror Staten... Man "skaffar" barn och "sätter" dem på dagis och låter någon annan uppfostra och vägleda dem.

Jag känner mig inte lurad av någon stat. Jag har valt att utbilda mig till ett yrke som jag vet att jag utför bra. Jag utvecklas där - och hemma tillsammans med min familj. Jag har fått barn - den största gudagåva - och jag fostrar dem och vägleder dem tillsammans med barnens pappa och med hjälp av klok och kunnig förskolepersonal. Det är mitt val. Precis som det är mångas val hä på forumet att vara hemma med sina barn på heltid.

Dagis måste inte vara en hård och ovänlig miljö där barn institutionaliseras tidigt. Vi har ett underbart stöd på vår förskola och det är i den miljön, i mötet med andra barn, föräldrar och personal, som vi byggt vårt sociala nätverk när vi kom hitflyttande. Jag var bra på att vara hemmamamma också -men jag är bättre på att vara mamma när jag kombinerar det med att yrkesarbeta. Gudarna ska veta att jag inte gör det för att ha råd att införskaffa någon platt-tv. Utomlands har vi inte varit sedan vi bildade familj. Vi unnar oss ett bra boende i ett område där jag anser att mina barn får en trygg uppväxt. Och om det är statusjakt - så OK då!!!

Jag hade bestämt att jag skulle hålla klaffen - det blir lätt så fel när jag försöker uttrycka mitt hjärtas mening i den här frågan, men snor och feber gör mig groggy i skallen så jag "högg direkt". :lol: :wink:
Mamma till två pojkar.
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
K-ina
Inlägg: 1485
Blev medlem: tor 09 dec 2004, 10:15
Ort: Närke

Inlägg av K-ina »

:D Oj! Nu var vi många som skrev samtidigt...

Vill bara tillägga att jag hade noll koll på dagis innan barnen började där. Själv har jag en mor som arbetat inom vården i hela sitt liv och försörjt mig själv efter min fars död. Min mormor och morfar tog hand om mig eftersom att jag är så hiskeligt gammal att dagis inte fanns i vår lilla avkrok. :lol: För övrigt har min mormor också arbetat sig genom sitt liv. Hon var piga, hushållerska, sömmerska, sk. hemsömmerska under kriget, kokerska under 50-talet och köksbiträde tills pensionen. Antar att jag faktiskt aldrig funderat över annat än att jag själv också vill lönearbeta... :roll: Visst har man sina förebilder här i livet - och min mormor är en sådan. :heart:
Mamma till två pojkar.
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
lillys
Inlägg: 57
Blev medlem: tor 24 maj 2007, 11:38

Inlägg av lillys »

Jag ska åter igen klargöra vad jag menar.
Artikeln och debatten på forumet lägger ansvaret allena å kvinnan. Man pratar om hur svårt det är för kvinnan att lämna sina barn och i artikeln stod det att vi kvinnor ska förlita oss på våra män. Ganska löjligt när det gällde Ulrica M som har pengar så att hon kan bada i dem, men ändå.

Och jag säger det igen. Alla vuxna är fria att göra sina val, man som kvinna, om man gillar att sylta och baka bullar är man inte en sämre feminist eller om man väljer att vara hemma med sina barn. Dock anser jag att man bör försäkra sig på olika sätt (precis som man annars gör i livet-för säker kan man aldrig vara på något) så att man inte sitter dä med skruttig pension (maken kan ju dessutom avlida)

Men vad jag menar att artikeln som jag reagerade starkt på och vad jag tycker återkommande i detta forum är att man lägger ansvaret på kvinnan.

Det stod i denna första inlägget att "det finns ingen kvinna som vill lämna sin ettåring på dagis"...vi kvinnor som vågar förlita oss på våra män osv....och då säger jag;

VAR ÄR PAPPORNA?

Ingen här behöver försvara att de valt att stanna hemma-men i dagisdebatten så återkommer hela tiden detta med hemmafruar och hur svårt det är för just kvinnan att lämna sina barn.

Barn, allas våra barn, angår oss alla, mammorna och papporna. Föräldraransvaret är gemensamt, lika stort och lika viktigt för båda föräldrarna. Hemmafruar och hemmamakar bör man tala om.

Jag anser att vi kommit långt i Sverige. Vi kan göra val som få medsystrar kan göra. Och att som vissa inte förstå vidden av vad jämlikheten faktiskt ÄR tycker jag är lite att glömma hur mycket kvinnor innan oss kämpat.

I ett jämlikt land (relativt) så har mamman och pappan samma ansvar för barn och familjens försörjning. När man vill debattera om barns rätt att få vara barn och vara hemma de första åren så måste man vända sig till båda föräldrarna, inte endast till modern.

Varför inkluderas inte män på samma sätt?

Jag har aldrig reagerat på att man VÄLJER att vara hemma. Jag reagerar på att det oftast förväntas av modern att hon är hemma, att hon lider när hon lämnar sina små.

En far som varit med från början, på riktigt, känner detsamma för sina barn, på alla sätt. Det finns ingen skillnad alls.

Här hemma så hjälps vi åt. Sambon lagar mat och skurar golv. Jag städar badrum och ger husdjuren mat. Vi är BÅDA hemma med barnen. Vi arbetar BÅDA TVÅ. Ingen är beroende av den andra. Vi klarar oss på varsitt håll, men familjen sköts enklast tillsammans.

Nu kan inte vi leva tillsammans pga orsaker (som de flesta känner till vid det här laget :) )......men jag tycker att detta sammarbete är ett föredömme faktiskt.

Det visar att det går med gemensamma krafter att tillsammans sköta barn och hem. Vi kan båda vara med våra barn, träffa vänner (sambon träffar dock andra än vänner med ändå... :D , det är en annan historia),arbeta och vila-lika mycket. Barnen ha tillgång till oss båda, och till det gemesamma hemmet.

Det vill jag se. Att man på detta forum inte tillåter pappan slippa något så underbart som sina egna barn! För de missar mycket när de arbetar hela dagarna och bara kommer hem till middagen.

Alla föräldrar missar så mycket när de låter sina barns småbarnår skötas av andra!

Vi måste dock alla se om vårt. Kvinna som man. Att tro att hemmafruarna på femtiotalet och deras barn var ständigt lyckliga...ja, är en dröm.

Att leva ett liv man tycker om är A och O för varje människa. För de flesta innebär det att vara fri och oberoende-är vi inte det så bestämmer andra våra liv. Att vara tillsammans med dem vi älskar mest.

Sedan hur de enskilda familjerna lägger upp sina liv är så olika.

Jag har nog allt mött människor som tycker att jag "kör" med min sambo för att han tar lika stort ansvar när det gäller barn och hem (!!!) så det är inte bara ni som är hemma med era barn som för höra det. Har även hört att jag är "för självständig" :shock: och de av sk traditionella kvinnor.

Men jag lever mitt liv som jag vet är bäst för mig och barnen. Och jag tycker det är underbart att män alltmer börjar inse att de har samma del i sina barns liv, att de, ska och bör, vara med sina barn, precis som modern.

Barnen behöver båda sina föräldrar. Föräldrarna behöver sina barn. Föräldrar behöver också vara ekonomiskt oberoende.

Åter igen; MAMMOR OCH PAPPOR, LEV MED ERA BARN, ÄLSKA DEM, TIDEN MED DE RIKTIGT SMÅ ÄR SÅ KORT.

De är så ljuvliga de små. Mina barn säger hela tiden "mamma och pappa och vi ska åka till Skansen ...mamma och pappa och vi ska till..." det är alltid mamma och pappa. Det är så fint. (synd att det snart inte är så längre)
mamma till två älskade busfrön och matte till världens bästa kompis!
lillys
Inlägg: 57
Blev medlem: tor 24 maj 2007, 11:38

Inlägg av lillys »

Måste bara rätta mig själv, skriver så snabbt att hälften glöms bort..

Jag får kritik ibland av traditionella kvinnor-(som ni kvinnor som valt att stanna hemma känner att ni får för att ni är hemma)-pga de tycker att min sambo blir "överkörd" för att han arbetar deltid och tar ansvar för hus och hem :shock: . Det finns alltid de som kritiserar.
mamma till två älskade busfrön och matte till världens bästa kompis!
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Du skriver så sant och engagerande, lillys, jag förstår precis hur du menar - MEN :wink: det behöver inte nödvändigtvist vara så, att det är arbete utanför hemmet som är nyckeln till jämställdhet! Många kvinnor dubbelarbetar i dag, TROTS att de delat 50-50 på föräldraledigheten...
Och om vi, i vår familj, varit tvungna att dela 50-50 på vår föräldraledighet (tack gode Gud att det inte är så [-o< ) hade det varit omöjligt att ha barnen hemma under småbarnsåren! Så ekonomiskt ÄR det så här, att mannen tjänar mer, men det har helt och hållet med att göra att han redan från sin första yrkesverksamma dag, vetat vad han skulle göra - och inte på min bekostnad!

Tack vare att vi själva kan välja, så har vi också räddat de här åren :D
Och jag VET att OM det skulle hända mig något, så skulle min sambo styra skutan här hemma lika bra som jag! Och jag ser ju faktiskt det gör jag gör som mitt JOBB! Som sagt, skitlön är det, men allt kan inte värderas i pengar...

Jag tycker nödvändigtvis inte att största vinsten för kvinnor (och män, men nu talar vi kvinnor så...) är att jobba utanför hemmet, utan att vi som väljer att vara hemma skulle få den respekt vi faktiskt förtjänar för det valet! Och så gärna en vårdpeng eller vad man nu vill kalla det!

Valfrihet är jämlikhet :!:

Kram!!!
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Vårdnadsbidraget har varit igång här i vissa kommuner i Stockholms län. Nacka har kört, redan före förra valet. Sollentuna också tror jag, men de lägger nog ned nu, om jag minns rätt. För ännu har inte regeringen klubbat beslutet och de kommuner som redan kör gör det alltså lite vilda western-aktigt
Jo, de har kört "eget", men de föräldrar som valt att gå med, kan det kosta - för senaste nyhetsrapporteringen säger att kommunernas egenintroducerade familjebidrag ej godkänns och familjerna kommer att bli återbetalningsskyldiga.

Det är en svår, men viktig och intressant diskussion, det här. Som egentligen, till syvende och sist, handlar om vi tycker att
1) jämställdheten är det ABSOLUT viktigaste här, och att vi därmed ska kvotera föräldraledigheten rakt av så att samhället får den förändring man vill ha till stånd,
eller
2) familjerna själva ska ha rätt att styra över sin "omsorgssituation", genom att välja/inte välja dagis, välja hemarbete/bortaarbete/studier osv fritt, helt enkelt välja de kombinationer som familjen själv önskar.

Det senare utesluter inte att man är FÖR ett jämställt arbete, men det betyder inte heller att man med nödvändighet ser just barnomsorgsfrågan som den rätta eller viktigaste eller, för den delen, allenarådande för att nå dithän. JAG, personligen, önskar att vi arbetar hårdare för det med andra medel och inom andra områden än just barnomsorgen. INTE för att inte pappor ska ta aktivt ansvar för sina barn. Men för att jag inte trivs i ett samhälle där man inte har någon möjlighet till livsval kring sin egen situation, vare sig det gäller barnomsorg eller annat. För mig handlar inte jämställdhet eller solidaritet (detta i det närmaste tyvärr utdöda begrepp) om att vi alla ska leva exakt likadana liv, ska göra exakt samma val. Det handlar om att ha möjligheten att göra egna, genomtänkta val, som du - Nyamamman pratar om. Och vårt val är i högsta grad genomtänkt. I vårt fall innebär det genomtänkta valet att jag är hemma mer än min man. I min faster och farbrors fall innebar det genomtänkta valet att min farbror var hemma med min kusin under hennes första 4 år.

Jag tackar för den respektfulla tonen i diskussionen men tycker mig ändå ana att synen på papporna och arbetsfördelningen i de familjer som valt att vara hemma längre med barnen är något förlegad/fördomsfull. Min man var hemma 6 mån med vårt första barn. Han har lagt sina arbetstider så att han är hemma 16.30 varje dag. På så vis har han huvudansvaret för dem 2,5 tim varje dag, samt hela helgerna. Även jag skulle, om behovet och lusten fanns, kunna jobba. Men just nu klarar vi oss ändå, tack vare att vi snålar väldeliga. Så småningom blir det säkert aktuellt att deltidsarbeta båda två, men ännu kan vi göra så här - och det fungerar förträffligt för oss alla. Vi delar på arbetet rättvist här hemma (både maken, jag och barnen) och jag ser det inte som att barnen får en uppfattning om att pappor är ute och jobbar och mammor går hemma och lagar mat - om man nu ska hårddra det. Jag gör, för mig, livsviktiga uppgifter som ibland innebär att jag tjänar en hacka (uppdrag hemifrån), ibland bara bidrar till att jag själv mår bra. Det är MINA jobb. Och barnen jobbar också, med sina uppgifter. Jag tycker det är att förenkla diskussionen alltför mycket om man anser att endast lönearbete utanför hemmet kan bidra till att barnen växer upp med insikten om att ALLA, kvinnor såväl som män, arbetar och har viktiga uppgifter. Eller för den delen, får tillgång till olika yrkesval i livet. SÅ enkelt tror jag inte att det är. Och det gäller ju i de flesta fall inte heller hela deras uppväxt. Av mina kanske 40-45 yrkesverksamma år, kommer jag ha lagt 5 på att vara uteslutande hemmaförälder. Så ser mitt perspektiv ut.
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
lillys
Inlägg: 57
Blev medlem: tor 24 maj 2007, 11:38

Inlägg av lillys »

Synen på de kvinnor är från min sida inte ett dugg fördomsfull och har aldrig varit. Men jag har inte fått svar på frågan jag ställde, varför det i debatten är endast kvinnans roll som mor som tas upp?

Det går inte att missuppfatta mig, jag säger det igen och säger det nu; jag dömmer inte någon pga man väljer att vara hemma, jag reagerar på att man när man talar om att barnen bör vara hemma de första åren bara vänder sig till kvinnan, varför är det så.

Jag anser att kvinnans jämställdhet även är barnens frihet och trygghet det hör ihop. Och jag önskar att alla svenska kvinnor kanske bodde i Afrika några år för att få en inblick vad som händer med kvinnor och barn när det inte existerar någon jämställdhet. För det är inte en självklarhet och jag blev upprörd när man i allra första inlägget skrev att "vi ger fingret till den svenska jämställdheten!)

Jag har ju bott utomlands och sett saker som fått mig att på djupet att förstå vad jämlikhet är. Ingen skulle vill tex påstå att rasism är ok? Nej, men konstigt nog så minimeras detta med jämlikhet ganska mycket, som allt som har med kvinnor att göra.

Jag har sett flickor unga gifta sig med dubbelt så gamla män då de inte kunnat försörja sig själva. Jag har sett kvinnor som tvingats att stanna i äktenskap där de blivit misshandlade. Jag har sett kvinnor tvingats acceptera hur deras make tagit sig en ung hustru efter många år tillsammans.

Detta pga ofrihet och ojämlikhet. Kvinnor och flickor som kommit till mig och bönat och bett mig ta dem till Europa för att få en chans till fritt och oberoende liv.

Jag har sett 10 åriga flickor arbeta som slavar i bättre ställda familjer från morgon och kväll, som ätit rester och sovit på smutsiga madrasser på golvet (deras största dröm? Att gå i skolan och arbeta för betalning)

Jag har sett kvinnor gråta pga de blivit våldtagna av sina egna män. När jag bett dem lämna sin män så sa de " men var ska jag ta vägen? Jag har inga pengar inget jobb!"

Så nog är jämställdhet något fundamentalt och oerhört viktigt.

Jag kan aldrig peka finger åt jämställdheten. Då sviker jag varje misshandlat och förnedrad kvinna i tredje världen.

Jag var hos en afrikansk väninna i helgen. Hon är äntligen fri. Fri från en man som tagit sig en hustru till i hemlandet. Som tvingat henne att slava för honom på olika sätt i flera år-här i Sverige. Tills hon gav sig sjutton på att lära sig svenska och då fick en inblick i vårt samhälle. Förvånad förstod hon att hon har samma rättigheter som sin make.

Hon lämnade honom, skaffade ett arbete och egen bostad. "jag är fri nu lillys" sa hon

Detta med jämlikhet handlar inte om en kvinna vill baka bullar eller vara hemma några år med barnen-det är mycket mer än så.

Här har vi lyxen att välja-ja, det är en lyx!!!

Vi kan egentligen få både och. Helt unikt. Helt fantastiskt.

Jag har aldrig sagt att en kvinna inte kan vara jämlik för att hon väljer att vara hemma (också om jag tror att det kan i längden bli svårare), jag har endast sagt att jämlikhet ska värderas för vad det är; en skatt!

Vi kan välja och det är det som är så fantastiskt. välja! Hur många kvinnor kan det?

Det ska inte automatiskt ses som kritik mot de kvinnor som VALT att vara hemma-men vi som valt annorlunda bör få samma respekt.

Och jag betonar att det är konstigt att mannens roll inte tas upp på samma sätt som kvinnans. Vad beror det på?

Min syn på livet och barnen är alltid; sammarbete på jämlika villkor.
mamma till två älskade busfrön och matte till världens bästa kompis!
lillys
Inlägg: 57
Blev medlem: tor 24 maj 2007, 11:38

Inlägg av lillys »

miar70; du skriver att många kvinnor dubbelarbetar trots att de delar föräldrarledighetn 50-50 och då frågar jag; varför accepteras detta? Det gäller att ställa krav och inte gå in i en offeroll!

Om det ligger till så är mannen man lever med ojämdställd i sitt sätt och det får man ta itu med!

Jag har en väninna som lever just så. Hon håller sakta med säkert på att bryta ihop. Hon gör allt. Han gör inte en jota hemma plus att han åker (själv) på semester regelbundet, medan hon är hemma med ungarna.

Hon gråter ofta, är olycklig. Men varför stanna? Hos en karl som inte har mer respekt för henne än att han inte bryr sig om att ta del av ansvaret för sina egna barn och hemmets skötsel.

Men hon KAN lämna honom. Ingen kvinna i Sverige behöver stå med ett sådant förhållande. Det är bara att ställa krav, om detta inte tas på allvar så får man gå helt enkelt.
mamma till två älskade busfrön och matte till världens bästa kompis!
kattklo

Inlägg av kattklo »

Tack lillys!
Du har nu sagt det jag försökt säga med mina återblickar till historien (om än inte en vidare gammal sådan).

Inte heller jag tål uttryck som "peka finger åt jämnställdheten".
Jag har inte sett det du har sett i andra länder, men jag har min familjs historia och många många kvinnors historier före min i hjärtat.
Ingen av dessa kvinnor kunde välja som vi kan välja idag. Och att se ner på deras kamp för tex rösträtt eller rätt till egen inkomst- som dom förde för vår skull!- är inget annat än förj-t.

Barnen lider inte för att vi kvinnor har börjat arbeta "utanför hemmen",

(ett sidospår: vad jag hatar detta uttryck, det låter ungefär som att barnen alltid har fått hänga sina mödrar i hasorna, det har dom INTE, vilka hade råd att vara bara hemmafruar förut? Inte statarna iallafall. Kvinnorna jobbade i andras ladugårdar, hem och pappersbruk, där barn inte var tillåtna, och vad barnen gjorde?! Ja, i bästa fall såg någon efter dom, i sämsta fall fick dom klara sig själva. Små koltbarn kunde sitta i barnhagar dagen lång.)

om barnen lider så är det pga båda föräldrarnas val och det är upp till båda föräldrarna att ändra på situationen så gott det bara går!
Och det går ju nu för tiden!!!
Att pissa på kvinnokampen när vi har wide screen TV-apparater i våra villor får mig att må riktigt riktigt illa.
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

lillys skrev:miar70; du skriver att många kvinnor dubbelarbetar trots att de delar föräldrarledighetn 50-50 och då frågar jag; varför accepteras detta? Det gäller att ställa krav och inte gå in i en offeroll!

Om det ligger till så är mannen man lever med ojämdställd i sitt sätt och det får man ta itu med!
Absolut :!:
Jag menar bara att lösningen på jämställdheten inte nödvändigtvis ligger i att dela föräldraledigheten 50-50! Jämställda kan man vara ändå, trots att en av parterna jobbar utanför hemmet!
Jag skulle själv aldrig nånsin stanna i ett förhållande där jag inte var jämlik!!!


Och SJÄLVKLART tycker jag att ni som väljer att dela 50-50 ska få samma respekt - absolut! Jag hoppas att jag inte uttryckt mig så att det verkar tvärtom!

Och kvacke, såklart lider inte barnen om mamman jobbar och pappan är hemma, men i VÅR familj har vi valt som vi gjort för att vi är överens om det, vi trivs och jag känner en oerhörd uppskattning för mitt jobb :D Lite trist är det när man anses vara bakåtsträvare eller antifeminist för det (OBS!!! inte av er :wink: ) Det är därför jag har lite svårt att släppa ämnet... och nu känner jag att jag har upprepat mig som en papegoja här, så nu tror jag att jag släpper ämnet... tror jag... :lol:

Kram :heart:
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Hej!

Det är så många röster här nu, så jag har svårt att urskilja vilka vissa av frågorna riktar sig till.
Synen på de kvinnor är från min sida inte ett dugg fördomsfull och har aldrig varit. Men jag har inte fått svar på frågan jag ställde, varför det i debatten är endast kvinnans roll som mor som tas upp?
Vet inte om du här syftade på mitt inlägg, Lillys. Jag använde ordet fördomsfull, så kanske var det det du syftade på. Men jag använde det inte om synen på kvinnorna, utan om synen på männen. Och jag tycker också att jag, som du efterfrågar, tog upp även mannens roll.
Så nog är jämställdhet något fundamentalt och oerhört viktigt.

Jag kan aldrig peka finger åt jämställdheten.
Här har jag också missat något väsentligt, uppenbarligen. Både du och Kattklo pratar om att peka finger och pissa på jämställdheten. Jag hittar inte det ni syftar på. Ni får gärna förtydliga! JAG var kritisk till att man använder kvotering som i det närmaste ENDA väg att fortsätta arbetet för jämställdhet på arbetsmarknaden. Men det innebär då RAKT INTE att jag PEKAR FINGER åt någon jämställdhetsdebatt, eller kvinnofrågan :shock:. Så jag hoppas verkligen inte det är mitt inlägg som fått dessa reaktioner, för då missförstår vi varandra något alldeles kolossalt!!!!!! Men kanske var det något alldeles annat, som jag - i denna gigantiska tråd - helt enkelt missat.
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
kattklo

Inlägg av kattklo »

Nej det gör inte du!
Men det gör många hemmafru- hyllare. Bla Elise C vars brev startade hela diskussionen.
Fd Medlem

Inlägg av Fd Medlem »

Lillys! =D> =D>
Dina erfarenheter...! Så viktigt att påminnas om allt det du berättar!
JAG var kritisk till att man använder kvotering som i det närmaste ENDA väg att fortsätta arbetet för jämställdhet på arbetsmarknaden.
Nu har ju samhället försökt att få män att på frivillig väg att ta större plats i sina barns liv, på samma sätt som kvinnor alltid har gjort. Och på alla möjliga sätt jobbat med opinionsbildning, politiska styrmedel och lagstiftning för att öka jämställdheten på arbetsmarknaden, för den delen. Men det händer ju inget!! Och någon kvotering har vi väl inte sett röken av, om man inte räknar det två pappamånaderna som kvotering?

Nu ska jag sätta mig och fundera på varför medlingsinstitutets siffror som presenteras imorgon visar att kvinnors löner ligger i snitt 4300 kronor lägre än mäns. Jag hör ju till dem som menar att saker och ting här i världen hänger ihop...
:wink:

Och varför ursprunget till denna diskussion sätter hemmafruetikett på Messing bara för att hon lämnar ett toppjobb. Varför är det ingen som frågar Thorsten Jansson (Messings nye kärlek) om han ska bli hemmaman? Han lämnade nämligen sitt jobb som vd redan för flera månader sedan. Orsak? Samma som Messing... 8)

Kram på er!
Solglimt
Inlägg: 234
Blev medlem: mån 11 dec 2006, 12:24

Inlägg av Solglimt »

Tack lillys för dina suveräna inlägg! =D> Som så många andra känner jag att jag börjat upprepa mig, så jag tror jag lämnar debatten nu...men jag kommer att följa den! Tack för en givande diskussion :heart:
Lycklig mamma till tvillingar födda i april -06
Skriv svar

Återgå till "I stället för dagis - tankar och idéer"