Hej!
Nu sitter jag här med dagisblanketten i handen. Lillan fyller fyra nästa sommar och nästa höst måste hon väl börja lite på dagis, antar jag. Hon har börjat tycka att det är roligt att leka med andra barn nu och jag känner nog på mig att hon måste få gå iväg nästa år. Jag eller min man kommer dock att vara hemma med lillebror, som då kommer vara två år.
En tanke som slog mig var att jag kanske kan nöja mig med att lämna henne till kyrkans barntimma två gånger i veckan. De har en verksamhet för barn i 3,5-5 års ålder. Men då lär hon inte känna de barn hon ska gå i skola med sen.
Hon träffar två andra barn en gång i veckan nu, och det kommer hon fortsätta med nästa år. Flickan är ett år äldre och pojken ett år yngre än henne.
Vad tycker ni? Ska jag ställa henne i dagiskö?
Hälsningar Carola, mamma till Selma (04) och Waldemar (06)
Blanketten i handen -usch!
Hej Carola 
!
Ja, vi går själva i olika funderingar inför nästa höst, då vår kille kommer vara drygt 4. Vi HAR redan ställt oss i kö. Men det betyder ju inte att man TAR platsen om man blir erbjuden. Så visst kan man ställa sig i kö - och sen fundera vidare. Resonerar jag.
Vilket av alternativen (dagis eller kyrkans barntimma) som är bäst kan ju bara du/ni avgöra efter besök där. Antalet tim kan du ju också själv bestämma. Hon kan ju gå på dagis bara 1 dag i veckan också, om ni vill ha det så. Huruvida man ska välja dagis för att få samma skolkamrater eller ej... Det ligger förstås en poäng i det, men det allra viktigaste är nog ändå att ni tycker att det är ett riktigt, riktigt bra ställe för henne att vara på. Så tänker iaf jag. Dagisen häromkring är många, men vi har inte hittat något som känns ens hyfsat bra. Och då är frågan om jag inte hellre tar ett riktigt bra ett, något längre bort. Och framtida klasskamrater kanske flyttar... Ja, så resonerar iaf jag.
Lycka till!
!Ja, vi går själva i olika funderingar inför nästa höst, då vår kille kommer vara drygt 4. Vi HAR redan ställt oss i kö. Men det betyder ju inte att man TAR platsen om man blir erbjuden. Så visst kan man ställa sig i kö - och sen fundera vidare. Resonerar jag.
Vilket av alternativen (dagis eller kyrkans barntimma) som är bäst kan ju bara du/ni avgöra efter besök där. Antalet tim kan du ju också själv bestämma. Hon kan ju gå på dagis bara 1 dag i veckan också, om ni vill ha det så. Huruvida man ska välja dagis för att få samma skolkamrater eller ej... Det ligger förstås en poäng i det, men det allra viktigaste är nog ändå att ni tycker att det är ett riktigt, riktigt bra ställe för henne att vara på. Så tänker iaf jag. Dagisen häromkring är många, men vi har inte hittat något som känns ens hyfsat bra. Och då är frågan om jag inte hellre tar ett riktigt bra ett, något längre bort. Och framtida klasskamrater kanske flyttar... Ja, så resonerar iaf jag.
Lycka till!
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 
& Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 Tack för ditt svar, Ewa! Jag undrar lite , har du varit runt på olika dagis och tittat? Hur gjorde du det i så fall? Ringde du och frågade om du fick komma först? När gick du dit? Det där med en gång/vecka på riktigt bra dagis kanske inte är så dumt! Jag skulle helst vilja ha henne på ett bra Montessoridagis, men det närmaste ligger 2,5 mil bort, tyvärr. Men en gång/vecka skulle det nog fungera, kanske.
Hälsningar Carola
Hälsningar Carola
Hej!
Ja, jag har varit runt. Fat lot of good that did me
, när det jag först fastnade för visade sig vara det MEST usla. Utedag och andra trevigheter lockades med, men de är knappt ute 1 tim om dagen, så det var bara vackra ord. Nåväl, jag har ringt innan, och sen kommit dit och tittat och ställt alla dumma frågor jag kan tänka mig. Men sen har jag också kört förbi då och då, vid olika tider på fm för att se om barnen verkligen får vara ute. Men det är just för att JAG tycker det är superviktigt med just utevistelsen. Spalta upp för dig själv vad som känns viktigast, och ställ sedan frågor kring det, tycker jag.
Ja, jag har varit runt. Fat lot of good that did me
, när det jag först fastnade för visade sig vara det MEST usla. Utedag och andra trevigheter lockades med, men de är knappt ute 1 tim om dagen, så det var bara vackra ord. Nåväl, jag har ringt innan, och sen kommit dit och tittat och ställt alla dumma frågor jag kan tänka mig. Men sen har jag också kört förbi då och då, vid olika tider på fm för att se om barnen verkligen får vara ute. Men det är just för att JAG tycker det är superviktigt med just utevistelsen. Spalta upp för dig själv vad som känns viktigast, och ställ sedan frågor kring det, tycker jag.Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 -
ms Sophie
En kollega till mig har berättat att hon och en kompis besökte olika dagis när det var dags för att välja.
Det dagis hon från början inte velat ha visade sig bli det hon valde! Och varför?
Jo, för hon sa att när de var runt på de olika dagisen så var det vissa ställen som inte visste att de skulle komma (de hade ringt och bokat tid), de fick söka efter "rätt" personal etc. Men när de kom till detta dagis hon från början ratat så välkomnades de direkt när de kom av personal som var ute. De visste vilka de var och vem de sökte och hämtade direkt rätt person som de skulle träffa. Hon sa att då insåg hon att där pratar de med varandra! Personalen kommunicerar med varandra och mellan avdelningarna.
Det avgjorde för henne
Sedan var hon där några veckor innan den riktiga inskolningen och var med ute på förmiddagarna med dottern. Som en öppna förskola fast ute. När de andra gick in gick de hem.
Så när inskolningen väl skulle börja kände dottern både utemiljö, de andra barnen och fröknarna och såg det som mycket spännande och speciellt att få följa med in!
Det dagis hon från början inte velat ha visade sig bli det hon valde! Och varför?
Jo, för hon sa att när de var runt på de olika dagisen så var det vissa ställen som inte visste att de skulle komma (de hade ringt och bokat tid), de fick söka efter "rätt" personal etc. Men när de kom till detta dagis hon från början ratat så välkomnades de direkt när de kom av personal som var ute. De visste vilka de var och vem de sökte och hämtade direkt rätt person som de skulle träffa. Hon sa att då insåg hon att där pratar de med varandra! Personalen kommunicerar med varandra och mellan avdelningarna.
Det avgjorde för henne
Sedan var hon där några veckor innan den riktiga inskolningen och var med ute på förmiddagarna med dottern. Som en öppna förskola fast ute. När de andra gick in gick de hem.
Så när inskolningen väl skulle börja kände dottern både utemiljö, de andra barnen och fröknarna och såg det som mycket spännande och speciellt att få följa med in!