Äntligen vår tur att få besök av storken!
-
Kantarella
Herreminje. Tittar i min "gamla" tråd och inser att det är två månader sedan jag skrev i den sist. Jösses vad två månader går fort.
Går in i v.17 imorgon och allt är bara bra. Humörssvängningarna och tröttheten la sig efter ganska exakt tre månader - det tackar vi för. Kläderna är för små så mammabyxor är nödvändigt. Ytterligare ett tack till modet just nu med dessa stora och väl tilltagna tunikor som kommer att räcka tiden ut.
Ultraljudet är inte bokat förrän 19 oktober men om två veckor börjar profylaxkursen vilket vi ser fram emot.
Träffade en förlossningsläkare häromveckan för att diskutera igenom kommande förlossning med tanke på att den förra inte satte några positiva spår i mig direkt. Vi kom överens om att inte sätta något dropp om det inte var absolut nödvändigt av nån anledning. När hon läste min förlossningsjournal kunde hon mycket väl förstå att jag bokstavligen känt mig överkörd av tåget samt våldtagen på alla plan. Den hyggliga barnmorskan ökade dropptakten ju mer jag skrek och jag öppnade mig de sista sju centimetrarna på 3 timmar. Det kanske var lite onödigt snabbt - som läkaren uttryckte det så fint.
Vi pratade också igenom bedövningar och kom fram till att EDA kanske inte alltid är det bästa utan möjligen en bäckenbottenbedövning, spinalbedövning eller liknande. Och även om jag hoppas att jag med profylaxens hjälp ska kunna klara mig utan bedövning så vill jag inte stänga de dörrarna. I nuläget är jag beredd att göra vad som helst för att slippa att uppleva en liknande förlossning igen som jag hade med Ella.
Så profylaxen känns riktigt bra.
Och ni kan aldrig gissa vilken bok jag hittade i gömmorna här hemma. Fick låna den av svärmor när jag var gravid med Ella och hon lämnade äver den med varma rekommendationer då hon själv fött sina barn med denna "metod" på 70-talet och upplevt det jättepositivt. Jag blev nästan lite förbannad på mig själv att jag inte tagit till mig det hon sagt och läst bokskrället inför Ellas förlossning istället för att ha skuffat in den längst in i bokhyllan då jag tyckte den såg så "tråkig" ut.
Nu har jag förstått att just den boken -"Att föda barn utan smärta" av Pierre och Aline Vellay -är nådigt eftertraktad.
Nu ska jag minsann ta mig igenom den. Bara jag hittar den, för den kröp tillbaka i gömmorna nyligen och vill inte bli hittad igen........
De paranoida dragen har lagt sig och ännu så länge har jag inte märkt av någon aktivitet "därinne". Risken är väl kanske att det slår över åt andra hållet och att jag inte kommer att reagera förräns Humlan tar i med storsläggan.
/Åsa
Går in i v.17 imorgon och allt är bara bra. Humörssvängningarna och tröttheten la sig efter ganska exakt tre månader - det tackar vi för. Kläderna är för små så mammabyxor är nödvändigt. Ytterligare ett tack till modet just nu med dessa stora och väl tilltagna tunikor som kommer att räcka tiden ut.
Ultraljudet är inte bokat förrän 19 oktober men om två veckor börjar profylaxkursen vilket vi ser fram emot.
Träffade en förlossningsläkare häromveckan för att diskutera igenom kommande förlossning med tanke på att den förra inte satte några positiva spår i mig direkt. Vi kom överens om att inte sätta något dropp om det inte var absolut nödvändigt av nån anledning. När hon läste min förlossningsjournal kunde hon mycket väl förstå att jag bokstavligen känt mig överkörd av tåget samt våldtagen på alla plan. Den hyggliga barnmorskan ökade dropptakten ju mer jag skrek och jag öppnade mig de sista sju centimetrarna på 3 timmar. Det kanske var lite onödigt snabbt - som läkaren uttryckte det så fint.
Vi pratade också igenom bedövningar och kom fram till att EDA kanske inte alltid är det bästa utan möjligen en bäckenbottenbedövning, spinalbedövning eller liknande. Och även om jag hoppas att jag med profylaxens hjälp ska kunna klara mig utan bedövning så vill jag inte stänga de dörrarna. I nuläget är jag beredd att göra vad som helst för att slippa att uppleva en liknande förlossning igen som jag hade med Ella.
Så profylaxen känns riktigt bra.
Och ni kan aldrig gissa vilken bok jag hittade i gömmorna här hemma. Fick låna den av svärmor när jag var gravid med Ella och hon lämnade äver den med varma rekommendationer då hon själv fött sina barn med denna "metod" på 70-talet och upplevt det jättepositivt. Jag blev nästan lite förbannad på mig själv att jag inte tagit till mig det hon sagt och läst bokskrället inför Ellas förlossning istället för att ha skuffat in den längst in i bokhyllan då jag tyckte den såg så "tråkig" ut.
Nu har jag förstått att just den boken -"Att föda barn utan smärta" av Pierre och Aline Vellay -är nådigt eftertraktad.
Nu ska jag minsann ta mig igenom den. Bara jag hittar den, för den kröp tillbaka i gömmorna nyligen och vill inte bli hittad igen........
De paranoida dragen har lagt sig och ännu så länge har jag inte märkt av någon aktivitet "därinne". Risken är väl kanske att det slår över åt andra hållet och att jag inte kommer att reagera förräns Humlan tar i med storsläggan.
/Åsa
-
Kantarella
Hej Elle.
Jag går in i v.20 imorgon. HALVTID!!
Och nej, jag hinner knappt räkna. Ultraljud på fredag - det ska bli så himla spännande. Fick UL-tiden lite senare än normalt eftersom det var som det var i början - ja du minns väl........
Men igår tordes jag lita på att det verkligen var fosterrörelser jag kände. Det har fortsatt idag. På jobbet säger "magen" ifrån om jag inte tar det lugnt. Magen växer och det går inte att ta miste på att jag är gravid. Men ännu så länge är den inte så stor att den är i vägen alltför mycket, även om det är långt ner till golvet och ännu längre upp igen. Jag ser redan framför mig mitt i mörkaste och kallaste vintern, jag höggravid och Ella med full fart i som ska kläs på alla ytterkläder och så av med dem en stund senare. Och blöjbyten som vi efter att ha kastat ut skötbordet sköter på "badumattan" - där Ella absolut ska ligga för att bytas på. Men hon är redan en höjdare på att störta till mammas undsättning när något ska bäras, lyftas, plockas upp.
- Ella, kan du ge mamma strumpan som ligger dääär!? Jag når inte riktigt.
-Okej
I helgen som var gick vi Anna Wilsbys Profylaxkurs. Vilken grej. Jag tror verkligen att detta kommer att hjälpa mig enormt. Håkan nöp mig på insidan av benet tills jag sa "AJ" - ni vet där i fläsket där det gör riktigt ont! Sen la han "nypet" på minnet och vi simulerade en värk och jag mellanandades. I 20 sekunder nöp han på och jag upplevde inte känslan som smärta. Det var en helt fantasktisk aha-upplevelse. En mängd olika andningar, och avslappningsövningar gicks igenom och vi fick se Gudrun Schymans dokumentärfilmade förlossning från 70-talet. Jag såg den i högstadiet men var inte riktigt mottaglig då
Men i detta samband la den sig som bomull runt hjärtat. Jag är inte ett dugg rädd längre. Jag har en hel verktygslåda att ta med mig till förlossningen nu och precis som med SHN-kuren och de verktygen, så kommer man inte långt utan övning. Så jag planerar att lägga mig i hårdträning så småningom.
Hur mår ni och lilla stora magen? 39+1! Det är inte klokt. Vilken dag som helst nu..... Jisses vad spännande. Hörs vi inte förr så önskar jag dig och Pappan stort lycka till vid nedkomst. Jag är djupt avundssjuk på er som får träffa er lill* alldeles snart.
Kramar
/Åsa
Jag går in i v.20 imorgon. HALVTID!!
Och nej, jag hinner knappt räkna. Ultraljud på fredag - det ska bli så himla spännande. Fick UL-tiden lite senare än normalt eftersom det var som det var i början - ja du minns väl........
Men igår tordes jag lita på att det verkligen var fosterrörelser jag kände. Det har fortsatt idag. På jobbet säger "magen" ifrån om jag inte tar det lugnt. Magen växer och det går inte att ta miste på att jag är gravid. Men ännu så länge är den inte så stor att den är i vägen alltför mycket, även om det är långt ner till golvet och ännu längre upp igen. Jag ser redan framför mig mitt i mörkaste och kallaste vintern, jag höggravid och Ella med full fart i som ska kläs på alla ytterkläder och så av med dem en stund senare. Och blöjbyten som vi efter att ha kastat ut skötbordet sköter på "badumattan" - där Ella absolut ska ligga för att bytas på. Men hon är redan en höjdare på att störta till mammas undsättning när något ska bäras, lyftas, plockas upp.
- Ella, kan du ge mamma strumpan som ligger dääär!? Jag når inte riktigt.
-Okej
I helgen som var gick vi Anna Wilsbys Profylaxkurs. Vilken grej. Jag tror verkligen att detta kommer att hjälpa mig enormt. Håkan nöp mig på insidan av benet tills jag sa "AJ" - ni vet där i fläsket där det gör riktigt ont! Sen la han "nypet" på minnet och vi simulerade en värk och jag mellanandades. I 20 sekunder nöp han på och jag upplevde inte känslan som smärta. Det var en helt fantasktisk aha-upplevelse. En mängd olika andningar, och avslappningsövningar gicks igenom och vi fick se Gudrun Schymans dokumentärfilmade förlossning från 70-talet. Jag såg den i högstadiet men var inte riktigt mottaglig då
Men i detta samband la den sig som bomull runt hjärtat. Jag är inte ett dugg rädd längre. Jag har en hel verktygslåda att ta med mig till förlossningen nu och precis som med SHN-kuren och de verktygen, så kommer man inte långt utan övning. Så jag planerar att lägga mig i hårdträning så småningom. Hur mår ni och lilla stora magen? 39+1! Det är inte klokt. Vilken dag som helst nu..... Jisses vad spännande. Hörs vi inte förr så önskar jag dig och Pappan stort lycka till vid nedkomst. Jag är djupt avundssjuk på er som får träffa er lill* alldeles snart.
Kramar
/Åsa
Vad skönt att höra att allt är bra Vad spännande med UL, att få tjuvkika på den lill* Det blir så verkligt då. Ska ni kolla vad det är?
Jag var också orolig för hur det skulle gå med en tvååring och höggravid men jag kan lugna dig, det går KANON! De kan betydligt mer än vad man tror och sociala delaktigheten har verkligen blivit en gemensam kamp för överlevnad Dessutom är det nyttigt för alla att sänka tempot och ambitionsnivån och mysa och NJUTA mer. Olle är klok som en bok och kommer och klappar och blåser på magen när jag har sammandragningar.
Vad skönt att du känner dig så lugn med profylaxen i din verktygslådan. Jag håller med dig! Ska bli så spännande att använda den fullt ut. Märkte på förra förlossningen hur andning och avslappning verkligen hjälpte.
Ta hand om dig, magen och dina nära!
Kram Elle
Vad spännande med UL, att få tjuvkika på den lill* Det blir så verkligt då. Ska ni kolla vad det är?Jag var också orolig för hur det skulle gå med en tvååring och höggravid men jag kan lugna dig, det går KANON! De kan betydligt mer än vad man tror och sociala delaktigheten har verkligen blivit en gemensam kamp för överlevnad
Dessutom är det nyttigt för alla att sänka tempot och ambitionsnivån och mysa och NJUTA mer. Olle är klok som en bok och kommer och klappar och blåser på magen när jag har sammandragningar.Vad skönt att du känner dig så lugn med profylaxen i din verktygslådan. Jag håller med dig! Ska bli så spännande att använda den fullt ut. Märkte på förra förlossningen hur andning och avslappning verkligen hjälpte.
Ta hand om dig, magen och dina nära!
Kram Elle
Storebror född -05 kurad feb-06 Lillasyster född -07 SM från start-
Kantarella
Hej allihop
Jaa, det var ett tag sedan jag var här och som jag läste på forumet. TACK alla som skrivit PM och hört sig för hur jag har det. Det betyder jättemycket!!!
Hösten har varit tung som attan - sjukdomar, dödsfall, jag själv har mått väldigt dåligt psykiskt och lite annat smått och gott. Men nu är jag på banan igen tack vare en underbar överläkare inom Mödravården som tyckte att det var helt galet att min vårdcentralsdoktor ordinerat mig att sluta med mina antidepressiva när jag blev gravid. Nu äter jag dem igen med lugnande besked från honom om att de inte utgör någon större fara.
Nu ser jag ljuset i tunneln igen och inte bara kolsvart mörker..... Och det känns helt underbart att kunna skratta igen.
Jag är nu inne i v. 34 och magen växer så det knakar. Jag har slutat jobba och går på havandeskapspenning. Det är så skönt att kunna ta dagen i sin egen takt (även om Ella förstås har ett finger med i spelet där ). Sista tiden på jobbet kom jag hem till Ella och la mig på mattan i hennes rum och somnade när hon lekte loss med alla sina grejor runtomkring mig. Man kände sig inte som den allra bästa mamman då.....
Sova tycker jag fortfarande om att göra men under lite mer kontrollerade former Tack gode Gud för att Ella inte är större än att hon fortfarande sover mitt på dagen.
Vi tränar profylax - även om vi kunde vara lite mer ihärdiga där - och jag känner att jag denna gång verkligen ser fram emot förlossningen. Att få vara med på tåget istället för under det. Och jag längtar tills Ella får träffa den lilla krabaten och tills vi kommer in i vardagen med en liten till i familjen. Det ska bli så spännande. Och vilken lycka för Ella att få ett syskon, för att inte tala om den lycka skräpet har i en sån fantastisk storasyster.
Kramar
/Åsa
Jaa, det var ett tag sedan jag var här och som jag läste på forumet. TACK alla
som skrivit PM och hört sig för hur jag har det. Det betyder jättemycket!!!Hösten har varit tung som attan - sjukdomar, dödsfall, jag själv har mått väldigt dåligt psykiskt och lite annat smått och gott. Men nu är jag på banan igen tack vare en underbar överläkare inom Mödravården som tyckte att det var helt galet att min vårdcentralsdoktor ordinerat mig att sluta med mina antidepressiva när jag blev gravid. Nu äter jag dem igen med lugnande besked från honom om att de inte utgör någon större fara.
Nu ser jag ljuset i tunneln igen och inte bara kolsvart mörker..... Och det känns helt underbart att kunna skratta igen.
Jag är nu inne i v. 34 och magen växer så det knakar. Jag har slutat jobba och går på havandeskapspenning. Det är så skönt att kunna ta dagen i sin egen takt (även om Ella förstås har ett finger med i spelet där
). Sista tiden på jobbet kom jag hem till Ella och la mig på mattan i hennes rum och somnade när hon lekte loss med alla sina grejor runtomkring mig. Man kände sig inte som den allra bästa mamman då.....Sova tycker jag fortfarande om att göra men under lite mer kontrollerade former
Tack gode Gud för att Ella inte är större än att hon fortfarande sover mitt på dagen.Vi tränar profylax - även om vi kunde vara lite mer ihärdiga där - och jag känner att jag denna gång verkligen ser fram emot förlossningen. Att få vara med på tåget istället för under det. Och jag längtar tills Ella får träffa den lilla krabaten och tills vi kommer in i vardagen med en liten till i familjen. Det ska bli så spännande. Och vilken lycka för Ella att få ett syskon, för att inte tala om den lycka skräpet har i en sån fantastisk storasyster.
Kramar
/Åsa
-
Lua
Hej Åsa!
Välkommen tillbaka
Underbart skönt med läkare som begriper...
Jo det där med stora barn eller inte. Förstår din tanke och jag har också funderat på vila, nu när Vera är så stor. Men jag säger att jag måste vila och att hon antingen får vara med - men då ska hon vara tyst - eller så får hon leka själv. Det går ju inte i 1,5 timme, men det funkar. Även med lite större. De vet och förstår
Ta hand om dig! Lycka till med bebis. Snart får du snuffa och snusa på en liten goding. Själv får jag vänta ett halvår till
/LO
Välkommen tillbaka
Underbart skönt med läkare som begriper...
Jo det där med stora barn eller inte. Förstår din tanke och jag har också funderat på vila, nu när Vera är så stor. Men jag säger att jag måste vila och att hon antingen får vara med - men då ska hon vara tyst - eller så får hon leka själv. Det går ju inte i 1,5 timme, men det funkar. Även med lite större. De vet och förstår
Ta hand om dig! Lycka till med bebis. Snart får du snuffa och snusa på en liten goding. Själv får jag vänta ett halvår till
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
-
ms Sophie
Vad härligt att höra från dig Åsa Har tänkt på dig ofta! Vad skönt att du får vara hemma nu och vila och NJUTA av dagarna med Ella. Åh, jag är lite avundsjuk på dig som snart ska föda.. Förlossningnen med Lilly var helt fantastisk och profylaxen var enorm hjälp Så öva på! Snart har ni en liten att snusa på och Ella kommer bli världens bästa storasyster! Olle berättar för alla som frågar att han numera heter Storebror och att Lilly är HANS lillasyter Det är underbart när man ser kärleken växa fram
Varma stora kramar
/Elle
Har tänkt på dig ofta! Vad skönt att du får vara hemma nu och vila och NJUTA av dagarna med Ella. Åh, jag är lite avundsjuk på dig som snart ska föda.. Förlossningnen med Lilly var helt fantastisk och profylaxen var enorm hjälp Så öva på! Snart har ni en liten att snusa på och Ella kommer bli världens bästa storasyster! Olle berättar för alla som frågar att han numera heter Storebror och att Lilly är HANS lillasyter Det är underbart när man ser kärleken växa fram Varma stora kramar
/Elle
Storebror född -05 kurad feb-06 Lillasyster född -07 SM från start-
Kantarella
Hej alla
En månad kvar till BF. Huva..... vad spännande. Sambon och jag tränar profylax varje kväll. Kunde väl vara mer ihärdig med krystträningen, men kommer jag väl dit utan att ha gått åt så är jag tacksam . Dessutom tycker inte Humlan riktigt om att jag krysttränar. Det blir ett väldans liv därinne och det gör ju det hela ännu svårare då koncentrationen förloras av att hela magen vänder sig uppochner.
Men jag ser verkligen fram emot den här förlossningen. Den ska bli min revansch Och jag är peppad upp till tänderna. Positivt tänkande gör mycket med inställningen. Det ska f**n gå bra denna gång och även om det gör förbaskat ont så ska jag kunna möta smärtan utan rädsla och faktiskt njuta av att föda barn. Så det så 8)
Var hos barnmorskan i veckan. Endast träffat henne tre gånger under hela graviditeten hittills. Alla värden var bra, slipper äta järn fortfarande och har bara gått upp 10 kilo. Humlan har lagt sig tillrätta men inte fixerat sig. Hon hjälpte mig att få känna det lilla huvudet.
Imorgon ska jag börja på vattengympa för gravida. Bättre sent än aldrig. Den hålls av två barnmorskor och fokus ligger på andning och avslappning. Förhoppningsvis hinner jag gå åtminstone ett par gånger innan det är dags.
Ella bekantar sig med alla nya saker som kommit in i huset. Liggvagnen funkar utmärkt för hennes stora docka. Att själv lägga sig däri går också bra, så länge insatsen står på golvet. Babyskyddet är också inspekterat, prövat och godkänt. Skötbordet används till blöjbyten redan nu - av Ellas docka. Hon är en hejjare på att byta blöjor så där har jag en rejäl hjälp sedan. Babykläder är tvättade, ihopvikta, utröjda och ihopvikta igen. Spjälsängen provlågs idag och kudden fick klart godkänt, även om man var tvungen att vända på den först. Täcket var dock lite litet. Hon "vet" att det finns en bebis i mammas mage så tillvida att hon svarar så när folk frågar. Men vad det innebär är en annan femma. Läste på om annekteringen häromveckan och skrattade gott åt hur syskonet bär sig åt vid första mötet med bebisen. Ella kommer att göra PRECIS så. Jag ser det framför mig, hända på en filt på vardagsrumsgolvet, och när hon är färdig går hon raskt vidare till nåt annat som om inget hänt. Jag har det som min målbild inför förlossningen.
Vi träffade just en liten treveckors bebis och Ella var snart framme och pillade just i ögat.
Jaa, det var en liten rapport från mig. Läser med spänning om alla andra som går i väntans tider här på forumet. Jisses vad spännande
Kram Åsa
En månad kvar till BF. Huva..... vad spännande. Sambon och jag tränar profylax varje kväll. Kunde väl vara mer ihärdig med krystträningen, men kommer jag väl dit utan att ha gått åt så är jag tacksam
. Dessutom tycker inte Humlan riktigt om att jag krysttränar. Det blir ett väldans liv därinne och det gör ju det hela ännu svårare då koncentrationen förloras av att hela magen vänder sig uppochner. Men jag ser verkligen fram emot den här förlossningen. Den ska bli min revansch
Och jag är peppad upp till tänderna. Positivt tänkande gör mycket med inställningen. Det ska f**n gå bra denna gång och även om det gör förbaskat ont så ska jag kunna möta smärtan utan rädsla och faktiskt njuta av att föda barn. Så det så 8) Var hos barnmorskan i veckan. Endast träffat henne tre gånger under hela graviditeten hittills. Alla värden var bra, slipper äta järn fortfarande och har bara gått upp 10 kilo. Humlan har lagt sig tillrätta men inte fixerat sig. Hon hjälpte mig att få känna det lilla huvudet.
Imorgon ska jag börja på vattengympa för gravida. Bättre sent än aldrig. Den hålls av två barnmorskor och fokus ligger på andning och avslappning. Förhoppningsvis hinner jag gå åtminstone ett par gånger innan det är dags.
Ella bekantar sig med alla nya saker som kommit in i huset. Liggvagnen funkar utmärkt för hennes stora docka. Att själv lägga sig däri går också bra, så länge insatsen står på golvet. Babyskyddet är också inspekterat, prövat och godkänt. Skötbordet används till blöjbyten redan nu - av Ellas docka. Hon är en hejjare på att byta blöjor så där har jag en rejäl hjälp sedan. Babykläder är tvättade, ihopvikta, utröjda och ihopvikta igen. Spjälsängen provlågs idag och kudden fick klart godkänt, även om man var tvungen att vända på den först. Täcket var dock lite litet. Hon "vet" att det finns en bebis i mammas mage så tillvida att hon svarar så när folk frågar. Men vad det innebär är en annan femma. Läste på om annekteringen häromveckan och skrattade gott åt hur syskonet bär sig åt vid första mötet med bebisen. Ella kommer att göra PRECIS så. Jag ser det framför mig, hända på en filt på vardagsrumsgolvet, och när hon är färdig går hon raskt vidare till nåt annat som om inget hänt. Jag har det som min målbild inför förlossningen.
Vi träffade just en liten treveckors bebis och Ella var snart framme och pillade just i ögat.
Jaa, det var en liten rapport från mig. Läser med spänning om alla andra som går i väntans tider här på forumet. Jisses vad spännande
Kram Åsa
Heeeeej vännen!
Du tappra, nu är det inte mycket kvar. Olidligt spännande!
Med all den träning du lagt ner hittills och din inställning vet jag att du kommer få en drömförlossning.
Själv tränade jag intensivt inför min tredje "revanschförlossning" men lyckades aldrig riktigt få till känslan av att det skulle gå bra. Darlingen var dock en klippa och lugnade mig med sin fasta övertygelse om att det skulle gå utmärkt, Det kände han. Jag lutade mig mot hans målbild mellan varven när tvivlet tog över. Ibland tänkte jag att det skulle skita sig bara för att jag inte kunde hitta det där självklara känslan av att det skulle gå bra hela vägen. Men si det gjorde det inte! Det blev precis en så underbar upplevelse som jag hade föreställt mig andra gången men definitivt inte fick. När Milo kommit ut hade jag en härlig blandning av glädje över vår feta men fina bebis OCH den där revanschkänslan, DÄR SATT DEN! liksom. Det gick trots mina tidigare tvivel.
Kram Jannika
Du tappra, nu är det inte mycket kvar. Olidligt spännande!
Med all den träning du lagt ner hittills och din inställning vet jag att du kommer få en drömförlossning.
Själv tränade jag intensivt inför min tredje "revanschförlossning" men lyckades aldrig riktigt få till känslan av att det skulle gå bra. Darlingen var dock en klippa och lugnade mig med sin fasta övertygelse om att det skulle gå utmärkt, Det kände han. Jag lutade mig mot hans målbild mellan varven när tvivlet tog över. Ibland tänkte jag att det skulle skita sig bara för att jag inte kunde hitta det där självklara känslan av att det skulle gå bra hela vägen. Men si det gjorde det inte!
Det blev precis en så underbar upplevelse som jag hade föreställt mig andra gången men definitivt inte fick. När Milo kommit ut hade jag en härlig blandning av glädje över vår feta men fina bebis OCH den där revanschkänslan, DÄR SATT DEN! liksom. Det gick trots mina tidigare tvivel.Kram Jannika
-
ms Sophie