Vad skönt att allt gick så bra, ser fram emot att höra mer om förlossningen. Bråttom hade han iaf 
NJUT av varandra och snusa
Kramar Elle
Äntligen vår tur att få besök av storken!
-
Kantarella
2 veckor har han hunnit bli våran gosse. Äter, sover och fiser mest hela tiden. Storasyster är glad åt honom, pussar, kramar och håller koll på om han är vaken eller sover. Annars är hon ganska ointresserad..... 8)
Förlossningen då. Hade ju förberett mig rejält mentalt och tränat profylax.
Kvart i tio på kvällen gick vattnet. Låg i sängen och kände hur det brast efter att han bökat runt mer än vanligt därinne. Hann upp på benen och lyckades rädda sängkläderna.
Lite chockad började jag röja runt och torka upp efter mig och glömde i förvirringen först bort att ringa min sambo som var iväg med kompisarna. När han sen kom satte värkarna igång. Lyckorus
Nu jäklar tänkte jag. Håkan hade köpt med sig godis hem och vi låg i sängen och snaskade och försökte vila.
Redan efter nån timme fick jag gå över på mellanandning då det började ta i en del. Vi ringde förlossningen som tyckte att vi skulle ringa in barnvakterna för säkerhets skull men att jag kunde vara hemma en stund till. Klockan 01 kom Ellas farmor och farfar och här flämtandades det för fullt. Farmor hjälpte till - hon födde själv enligt Lamazemetoden på 70-talet. 01.30 hade jag rejält ont och vi bestämde oss för att åka in.
Bilfärden var nog jobbigast under hela förloppet. Det var svårt att sitta upprätt (Ellas bilbarnstol bakom mitt säte) och slappna av. Och så kräktes jag ett par gånger. Blixthalka gjorde det omöjligt att köra mer än 40 km/h. Håkan andades med mig när jag tappade fokus.
Framåt två var vi framme och en en jättegullig barnmorska och undersköterska mötte oss i dörren. In på en förlossningssal, ta några värkar i korridoren först och så fort jag fått lägga mig ner bad jag om lustgas. Håkan sprang iväg och parkerade bilen. Jag kände mig fortfarande på hugget och vid gott mod även om det gjorde rejält ont. Andades på och blev undersökt. Öppen 4 cm - det kändes som ett litet bakslag men barnmorskan uppmuntrade mig och peppade mig att det här kommer att gå fort.
Vi skrevs in 2.17. När Håkan kom tillbaka uppmärksammade han att de glömt sätta på lustgasen så jag låg och drog in luft. Började få krystreflexer - brölade a la Anna Wilsby 
. Håkan blev lite orolig att jag redan krystade och barnmorskan berättade att barnet låg så långt ner i bäckenet att det nog var svårt för mig att hålla emot. Själv koncentrerade jag mig på att försöka andas mig igenom reflexerna men lyckades inte riktigt att slappna av så mycket som jag skulle velat. En kvart senare var jag fullt öppen och när barnmorskan uppmanade mig att krysta blev jag plötsligt lite rädd för det okända och flämtade på för fulla muggar. VIlle också ta det lite lugnt i början men när barnmorskan utmanande frågade om jag inte ville ha upp mitt barn på bröstet så började jag ta i. Krystningen gick i det närmaste av sig självt och 10 minuter senare var han ute vår lilla Ian - med drag under galoscherna. Från inskrivning (och öppen 4 cm) till födelse = 50 minuter. Den välskrivna förlossningsplanen låg fortfarande kvar i väskan.
En liten bristning som inte behövde sys.....
Denna förlossning blev min revansch - precis som jag ville. Och jag rekommenderar ALLA som ska föda att träna psykoprofylax
/Åsa
Förlossningen då. Hade ju förberett mig rejält mentalt och tränat profylax.
Kvart i tio på kvällen gick vattnet. Låg i sängen och kände hur det brast efter att han bökat runt mer än vanligt därinne. Hann upp på benen och lyckades rädda sängkläderna.
Lite chockad började jag röja runt och torka upp efter mig och glömde i förvirringen först bort att ringa min sambo som var iväg med kompisarna. När han sen kom satte värkarna igång. Lyckorus
Nu jäklar tänkte jag. Håkan hade köpt med sig godis hem och vi låg i sängen och snaskade och försökte vila. Redan efter nån timme fick jag gå över på mellanandning då det började ta i en del. Vi ringde förlossningen som tyckte att vi skulle ringa in barnvakterna för säkerhets skull men att jag kunde vara hemma en stund till. Klockan 01 kom Ellas farmor och farfar och här flämtandades det för fullt. Farmor hjälpte till - hon födde själv enligt Lamazemetoden på 70-talet. 01.30 hade jag rejält ont och vi bestämde oss för att åka in.
Bilfärden var nog jobbigast under hela förloppet. Det var svårt att sitta upprätt (Ellas bilbarnstol bakom mitt säte) och slappna av. Och så kräktes jag ett par gånger. Blixthalka gjorde det omöjligt att köra mer än 40 km/h. Håkan andades med mig när jag tappade fokus.
Framåt två var vi framme och en en jättegullig barnmorska och undersköterska mötte oss i dörren. In på en förlossningssal, ta några värkar i korridoren först och så fort jag fått lägga mig ner bad jag om lustgas. Håkan sprang iväg och parkerade bilen. Jag kände mig fortfarande på hugget och vid gott mod även om det gjorde rejält ont. Andades på och blev undersökt. Öppen 4 cm - det kändes som ett litet bakslag men barnmorskan uppmuntrade mig och peppade mig att det här kommer att gå fort.
Vi skrevs in 2.17. När Håkan kom tillbaka uppmärksammade han att de glömt sätta på lustgasen så jag låg och drog in luft.
Började få krystreflexer - brölade a la Anna Wilsby . Håkan blev lite orolig att jag redan krystade och barnmorskan berättade att barnet låg så långt ner i bäckenet att det nog var svårt för mig att hålla emot. Själv koncentrerade jag mig på att försöka andas mig igenom reflexerna men lyckades inte riktigt att slappna av så mycket som jag skulle velat. En kvart senare var jag fullt öppen och när barnmorskan uppmanade mig att krysta blev jag plötsligt lite rädd för det okända och flämtade på för fulla muggar. VIlle också ta det lite lugnt i början men när barnmorskan utmanande frågade om jag inte ville ha upp mitt barn på bröstet så började jag ta i. Krystningen gick i det närmaste av sig självt och 10 minuter senare var han ute vår lilla Ian - med drag under galoscherna. Från inskrivning (och öppen 4 cm) till födelse = 50 minuter. Den välskrivna förlossningsplanen låg fortfarande kvar i väskan. En liten bristning som inte behövde sys.....
Denna förlossning blev min revansch - precis som jag ville. Och jag rekommenderar ALLA som ska föda att träna psykoprofylax
/Åsa
Tänk så härligt att du/ni fick en sån härlig förlossningsupplevelse som motsats från den tidigare. Jag är så glad för din skull.
Kram Susan
Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Här trillar tårarna och gåshuden vandrar...