Läggningsrutiner, kvällspigg, närhetstörstande 9-åring.

[Åsa36]

Vi har en kvällspigg kille som inte vill somna själv. Han behöver ligga ihopslingrad nära, nära med någon för att han ska slappna av tillräckligt för att somna. Vi har börjat med att sitta bredvid sängen och i samma rum. Så fort han håller på att somna in så sätter han sig upp och meddelar att han inte är trött och att det inte går. Lägger sig sen ned igen, men är ledsen och protesterar. Ett av problemen är att han alltid har tagit lång tid på sig innan han somnar, han är en utpräglad kvällsmänniska.Det ta upp till två timmar innan han somnar "själv" och jag själv eller min man får göra kväll. Jag får själv ingen tid alls på kvällarna. I övrigt en trygg och glad kille. Varannan vecka bor han hos sin pappa och då ser ju rutinerna lite annorlunda ut, pappa sitter och jobbar i samma rum och det gör inget om han somnar sent.
Hur ska jag/vi göra för att hjälpa vår kille att kunna somna själv och att lära sig att slappna av tillräckligt för att somna själv även om det tar en halvtimme för honom?

[Vinga]

Hej Åsa!
Jag är inte på något sätt expert på ämnet, min son är dryga året bara. men jag har gift mig till tre bonusbarn, som alla periodvis haft svårt att komma till ro.
Vad säger din son själv? Tycker han att det är jobbigt att somna, och i så fall varför? Har han haft mardrömmar, eller vaknar han ofta på natten och tycker det är läskigt att vara ensam i rummet? Kanske vill han inte missa det som händer efter han har somnat och du och din sambo fortfarande är vakna? Kan det ha med svartsjuka att göra, att han inte vill att du ska vara ensam med din sambo? Det kan också vara så att han inte själv är medveten om varför. En av mina bonusbarn skulle, när hon var ca 6 år tror jag, genomgå en (liten, riskfri och ofarlig) operation. Vi förklarade allt för henne, och det var hur lugnt som helst, hon verkade inte orolig alls, det var mest roligt och spännande! Men så började kvällarna bli jobbiga, hon var ledsen och orolig, det kliade överallt, hon mådde illa osv. Vi försökte prata med henne, och hon sa att hon var orolig för att morfar skulle dö, eller för att det skulle börja brinna eller bli krig osv osv. Efter operationen släppte det helt, och allt blev som vanligt! Men hon själv hade alltså ingen aning om att det var detta som oroat henne, det låg i det undermedvetna på nåt sätt.Kan du prata med din son? Kanske vet han inte själv, men om ni pratar om allt möjligt kanske du kan få en ledtråd?
Ingen vidare hjälp, kanske, men jag önskar dig och din son lycka till!

[annawahlgren]

Välkommen är du

Han behöver ligga ihopslingrad nära, nära med någon för att han ska slappna av tillräckligt för att somna. ?

Om inte annat så är det där lite opraktiskt för honom... Han lär inte kunna "ligga ihopslingrad nära, nära med någon" i alla evigheter. Möjligen som lyckligt gift men alla åren till dess

Vill du hjälpa honom kan du kura honom.

Då är poängen att han ska kunna - våga - somna och somna om trygg i sig själv. Och med tiden och erfarenheten lära sig inte bara att han kan göra det, tryggt, utan också att det är väldigt skönt och trevligt att sova så gott.

Nu har ni fastnat i ett mönster där allting löper på enligt förbestämda negativa förväntningar. Han är "kvällspigg och närhetstörstande" - hugget i sten - och kan inte "slappna av" - också hugget i sten. Han behöver "ligga ihopslingrad" - ett faktum Han lever ju upp till allt detta och tror på det själv. Om det var hönan eller ägget som kom först, är ointressant i sammanhanget tycker jag. Det viktiga är om du verkligen vill och anser det nödvändigt att hjälpa honom eller inte. Vill du det och bestämmer dig för det, måste du överge dina förutfattade meningar här (så gör han det också).

Återkom när du har funderat och möjligen fattat Beslutet

[Åsa36]

Hej igen

Du har så rätt!! Klart han känner hur jag känner inför detta.

Bestämt mig har jag redan, klart jag vill hjälpa honom, vet bara inte hur vi ska bryta detta mönster.

Nyfiken - vad är kura?

Stort tack för ditt svar, ser med spänd förväntan fram emot nästa.

//Åsa

[miar70]

Hej Åsa

Nu är jag inte AW, men jag hoppar in ändå, om det går bra!!!

Nyfiken - vad är kura?

Oj - du har massor att läsa nu Kura är att hjälpa sitt barn att somna själv, sova gott och tryggt hela natten i sin egen säng (ensam!)! Det finns jättemycket att läsa om kurning på förstasidan:
http://www.annawahlgren.com/forum/
så det är väl egentligen bara att sätta igång

Hör av dig om det är något du undrar över, men som sagt; börja med att läsa om kurning, och framförallt det som står av kurning av äldre barn!

Kram!!!

[annawahlgren]

Tack, miar 70

Ja, nu har du att läsa

Till inspiration (från "Livet efter kuren - en uppmintran") citerar jag sign. Annelie, som berättar å det härligaste:

"Jag måste bara få berätta... Har precis ramsat min tolvåring... '

Han har varit borta hela helgen och besökt en god vän, vilket innebär att rutinerna självklart inte följts... Av erfarenhet VET jag att kvällen (när han sovit borta) blir strulig, och det blev den. Brukar ligga steget före men i kväll brast jag och började fundera FEBRILT hur jag kunde bryta.

Han grät över en tappad autograf... Grät över livet, drack vatten ur flaska så syster blev tokig... Förbannade sig över denna oförstående mamma... Jag kände vansinnet sakta komma krypande... PLING!!!!! säger det i huvudet, och jag börjar ramsa.

"Godnatt, sov gott, vi ses i morgon."

"MAMMA DET KRYPER I MITT HÅÅÅÅÅÅR!"

"Godnatt, sov gott, vi ses i morgon."

"JAG HATAR SKOLAN!"

"Godnatt, sov gott, vi ses imorgon"... etc etc...

Vad händer...Jo, det blir TYST! Det tog FEM minuter!!

Alltså, funkar det på en 12-åring så funkar det med all säkerhet även på president Bush.

Det finns hopp, det finns en AW som delar med sig... och alla andra oxå...

JAG KÄNNER MIG LYCKLIG just nu. Men det bästa av allt: Oliver är lugn, känner att vargen hålls borta och somnar nu in lugnt och tryggt.

Vad mer finns att säga? Tänker kura mitt nästa barn redan i magen... (skämt) - - - (kommer självklart att kolla hans hår i morgon).

Kan tillägga att vanligtvis en sådan här kväll så springer han upp och ned, skriker och tjafsar, kommer på det ena med det tredje att diskutera och somnar utmattad, oftast efter både 11 och 12. ÄVEN om vi hållit oss lugna men bestämda."

[miar70]

[Åsa36]

Har dock en sista fråga - hur adresserar jag detta till Rasmus på bästa sätt tycker ni?

Krävs någon förklaring eller bara att kavla upp ärmarna och köra igång?

Dialogen om att han vill lära sig somna själv har vi ju redan.

Återigen - stort tack!

[miar70]

Hej igen Åsa!

Nu har jag aldrig kurat så här stora barn, men jag skulle nog berätta för Rasmus att fr o m ikväll (den kväll du bestämmer) så får han sova själv, i sin egen säng, hela natten!
Berätta det rakt och utan krusiduller, inte frågande (tror du att du kan sova... vad tycker du... vill du sova själv...) ja, du förstår!
Och sen när han lägger sig så följ med, natta, skratta och stoppa om, inte nåt väldans långdraget!
Sen går du ut och gör nåt HEMSKT viktigt; diskar, pratar i telefon... Alla diskussioner och frågor besvaras så som AW beskriver här ovan! Stiger han upp så leder du tillbaka, han får lägga sig och ut med ramsan!

Så skulle jag ha gjort, hoppas det var till nån hjälp!

Kram Mia

[Fjällfolket]

Hej!

Du har fått så bra svar

Jag vill bara skutta in och tala om att jag skulle gjort precis som Mia beskriver. Och har gjort nyligen härhemma. Storbarna våra fick sig en rejäl fnurra på nattningen efter en del tragiska händelser i vår omgivning. När vi landat i detta så tog vi tag i nattningen precis som beskrivits ovan...
Det tog ett par kvällar så var det klart
- va' skönt att kunna somna lugnt igen, mamma! sa dottern Fjällfolk

Kärlek, omtanke, närhet och alla andra behov sköts på vakentid

Lycka till
/Fjällmor