3 frågor om 3-åring

[Kristin]

Hej!

Plutten blir 3 år i aug och jag har 3 frågor som rör honom:

1) Han har de senaste 4 kvällarna börjat hoppa ur sin spjälsäng. Kväll 1 hade vi låtit honom sova lur på em vilket gjorde att han var dödspigg kl 19. Vi lät honom vara uppe (HAR ALDRIG NÅGONSIN HÄNT!!!) till 22 och då somnade han sött. Kväll 2 somnade han i bilen och sov kanske 15 min. Han kom upp säkert 20 ggr (tog 1 h innan han somnade) och vi bar tysta tillbaka honom. Sa bara nu skall X sova osv. Kväll 3 somnade han bums (hae inte sovit en minut på dagen). Ikväll hoppade han ur ett antal ggr, men stannade oftast på sitt rum. Vi gick in och lade honom i sängen. Efter ca 20 min var "dramat" över.

Vad göra om han stannar kvar på sitt rum? Kanske dum fråga eftersom vi hanterade honom och det funkade .

2) Han har börjat säga "dumma dig" till oss, förbipasserande och till personer på TV. Hur skall vi hantera detta?

3) Vi märker att han inte riktigt tar in när vi säger åt honom/korrigerar honom (hans beteende). Han typ fånar sig och blundar, skrattar. Vad göra då? Hade vi kört Nanny-metoden hade han fått sitta på the naughty chair...

Tacksam om hjälp

//Kristin och maken

[Kristin]

Hej igen!

Glömde ställa en fjärde fråga: vi har haft sängen som förvisningsplats, men nu hoppar han ju ur sängen... Vad göra? Ta till Tonen kanske?


//Kristin

[father of sons]

Hej!

1) Han har de senaste 4 kvällarna börjat hoppa ur sin spjälsäng. Kväll 1 hade vi låtit honom sova lur på em vilket gjorde att han var dödspigg kl 19. Vi lät honom vara uppe (HAR ALDRIG NÅGONSIN HÄNT!!!) till 22 och då somnade han sött. Kväll 2 somnade han i bilen och sov kanske 15 min. Han kom upp säkert 20 ggr (tog 1 h innan han somnade) och vi bar tysta tillbaka honom. Sa bara nu skall X sova osv. Kväll 3 somnade han bums (hae inte sovit en minut på dagen). Ikväll hoppade han ur ett antal ggr, men stannade oftast på sitt rum. Vi gick in och lade honom i sängen. Efter ca 20 min var "dramat" över.

Vad göra om han stannar kvar på sitt rum? Kanske dum fråga eftersom vi hanterade honom och det funkade .

Finns bra trådar om detta, och forumister som tagit sig ur sådant här.
Jag har ingen erfarenhet (ännu).

2) Han har börjat säga "dumma dig" till oss, förbipasserande och till personer på TV. Hur skall vi hantera detta?

Hur har ni "hanterat" det? Behövs det hanteras?
Barn säger massor av saker som de inte förstår, eller förstår.
Antingen kan man bara låta sånt strunt passera och hoppas att han slutar.
Om folk, människor, vänner, okända tar illa upp så får ni hitta ett lämpligt sätt att slipa bort struntpratet. "Vi säger inte dumma till varandra i den här familjen. Vill du dumma kan du göra det själv. Kom när du är färdig". Eller vad man nu vill säga. Barn snappar upp massor av ord och fraser som de ska lära sig vad det betyder och vilka sammanhang de kan användas. Som vuxen kan man lätt bjuda på, på tok för stora reaktioner, på saker som egentligen inte är något att ta notis om.

3) Vi märker att han inte riktigt tar in när vi säger åt honom/korrigerar honom (hans beteende). Han typ fånar sig och blundar, skrattar. Vad göra då? Hade vi kört Nanny-metoden hade han fått sitta på the naughty chair...

Ja, korrigera, låter väldigt uppfostrande - inte så mycket vägledande.
När barn blundar, "fånar sig" och skrattar är det för mig ett tecken på osäkert (På vad? - Jo, ofta pga av för "ilsket" "uppfostrande". Sakligt bemötande, respektfull bemötande möts sällan av den typen av reaktion).

[Kristin]

Hej o tack för svar.

Jag märker att man måste vara väldigt försiktig HUR man uttrycker sig här på Forumet.... Om det är någonting vi gör så är det att möta vår son med respekt. Vi gormar inte på honom! FÖRSÖKER tala lugnt och sansat och förklara för honom när vi inte tycker något är OK. Vi håller inte på med något "ilsket uppfostrande" varken jag eller maken. Sonen kan skratta/fåna sig trots att vi är lugna....

Uppfostra eller vägleda? Samma sak för mig... Jag känner att jag måste VISA honom att man inte säger "dumma dig" till någon. Det vi har kört med hittills är att säga typ "jag tycker inte om när du säger så till mig eller du får inte kalla mig dum, vi säger inte så till varandra". Att bara ignorera det känns fel.

//Kristin

[father of sons]

Hej o tack för svar.

Jag märker att man måste vara väldigt försiktig HUR man uttrycker sig här på Forumet.... Om det är någonting vi gör så är det att möta vår son med respekt. Vi gormar inte på honom! FÖRSÖKER tala lugnt och sansat och förklara för honom när vi inte tycker något är OK. Vi håller inte på med något "ilsket uppfostrande" varken jag eller maken. Sonen kan skratta/fåna sig trots att vi är lugna....

Uppfostra eller vägleda? Samma sak för mig... Jag känner att jag måste VISA honom att man inte säger "dumma dig" till någon. Det vi har kört med hittills är att säga typ "jag tycker inte om när du säger så till mig eller du får inte kalla mig dum, vi säger inte så till varandra". Att bara ignorera det känns fel.

//Kristin

Jag ska försöka vara tydligare.

Jag tror inte att du måste vara försiktig
Men ord låter väldigt olika i olika öron.
Jag som jobbar med barn kanske är yrkesskadad?
MIN erfarenhet är att barn som skrattar när man "vägleder" på något sätt känner sin osäker inför vägledningen/uppfostrandet (kalla det vad du vill).
Barn som känner sig uppriktigt mötta och förstådda brukar inte tramsa. De brukar lyssna.

Uppfostra för mig handlar väldigt mycket om att med vuxenlogiska argument få småfolk att göra som man vill. Vägleda tycker jag handlar om att försöka hjälpa barn att själv hitta vägar som funkar för alla, inklusive mig själv som förälder.

Jag säger inte att du ska ignorera. Jag menar att du kan avvakta och se om det finns ett problem. ( ).
Hur tänker du dig att du ska VISA att man inte säger "dumma dig"? Folk säger det hela tiden. Eller?

[miar70]

Hej Kristin!

Först och främst vill jag påminna om barnboken och trotskapitlet, det är outstanding Så damma av boken och läs på lite så klarnar nog mycket

Klättring ur sängen kanske erfordrar en liten sitta-utanför-dörren-kur, alltså att du sätter dig på vakt utanför, och direkt vid minsta lilla ansats att kliva upp, går du in och lägger ner och ramsar dig ut! Inget onödigt snack, bara lugnt lägga tillrätta och ut! Det brukar ta några kvällar, så lägrar sig lugnet igen
Sen finns ju även larm att köpa, ska se om jag hittar länken om den...

citat"Här är ett svar om "dumma..." som AW skrev för ett tag sen:
Man kan i all enkelhet se lite lagom förbluffad ut. "Oj då - dumma vadå Jag säger inte dumma dej till dig Kom nu, ska vi göra något klokt. Jag behöver din hjälp."

Skulle det bli seriöst återkommande tjat på detta trista tema får man fråga sig om lilla barnet möjligen känner sig alldeles kolossalt icke-förstått. Vi vill inte odla vanmakt här

En mycket god idé är att ta sig tid, hålla truten på ren svenska och faktiskt lyssna. Gärna också fråga (tillbaka), intresserat - utan att sitta inne med alla (de förmanande) svaren" slut citat

Finns massor med mera om du skriver in "dumma" och söker på sökmotorn

Och tänk på att alltid försöka ge en väg ur ett trist beteende, att ett nej blir ett ja! Så att han får chansen att göra rätt, för det VILL han egentligen! Och glöm inte sociala delaktigheten och paktandet - oumbärligt med en liten trotsare

Den sista frågan förstår jag inte riktigt vad är Tonen

/Mia

[miar70]

Oj, jag såg inte det senaste svaret från fos, är lite sen på tangenterna kanske Nåväl, nu har du lite fler svar...

[Kristin]

Hej o tack för svar!

Klättring ur sängen kanske erfordrar en liten sitta-utanför-dörren-kur, alltså att du sätter dig på vakt utanför, och direkt vid minsta lilla ansats att kliva upp, går du in och lägger ner och ramsar dig ut! Det brukar ta några kvällar, så lägrar sig lugnet igen

SKALL DETTA ALDRIG TA SLUT????? Storebror håller FORTFARANDE på VARJE KVÄLL och hoppar ur sängen !!! Nu har han gjort så här i FJORTON DAGAR !!! Jag säger FJORTON kvällar på raken. Och han gör det med ett glatt humör också. EN kväll blev jag riktigt arg (kan säga att det inte hjälpte..), men annars står jag (och maken - vi turas om) utanför hans dörr och går in så fort jag hör honom studsa ned på golvet. Jag säger bara natti natti och går ut.

Kan det upphöra genom att vi köper en ny, större säng (typ växasäng)? Jag håller på att bli tokig nämligen. Det här är ju killen som nästan somnat på stört (i alla fall sedan middagsluren försvann för någon månad sedan).

Idag har vi varit ute på 2 utflykter och han har gått själv jättemycket. Han borde vara supertrött. Höll på att somna på bussen hem.

Nu hör jag honom skrika MAMMA, MAMMA, MAMMA (maken står utanför dörren). ????????????????????????????????????? Nu har han hoppat ur sängen i 35 min ...



Hjälp!!

//Kristin

[Kristin]

Hej o tack för svar!

Klättring ur sängen kanske erfordrar en liten sitta-utanför-dörren-kur, alltså att du sätter dig på vakt utanför, och direkt vid minsta lilla ansats att kliva upp, går du in och lägger ner och ramsar dig ut! Det brukar ta några kvällar, så lägrar sig lugnet igen

SKALL DETTA ALDRIG TA SLUT????? Storebror håller FORTFARANDE på VARJE KVÄLL och hoppar ur sängen !!! Nu har han gjort så här i FJORTON DAGAR !!! Jag säger FJORTON kvällar på raken. Och han gör det med ett glatt humör också. EN kväll blev jag riktigt arg (kan säga att det inte hjälpte..), men annars står jag (och maken - vi turas om) utanför hans dörr och går in så fort jag hör honom studsa ned på golvet. Jag säger bara natti natti och går ut.

Kan det upphöra genom att vi köper en ny, större säng (typ växasäng)? Jag håller på att bli tokig nämligen. Det här är ju killen som nästan somnat på stört (i alla fall sedan middagsluren försvann för någon månad sedan).

Idag har vi varit ute på 2 utflykter och han har gått själv jättemycket. Han borde vara supertrött. Höll på att somna på bussen hem.

Nu hör jag honom skrika MAMMA, MAMMA, MAMMA (maken står utanför dörren). ????????????????????????????????????? Nu har han hoppat ur sängen i 35 min ...



Hjälp!!

//Kristin

[J och Å]

Vi hade en riktig vända med Karl då han va runt 2 år. Jag var helt slut och så fruktansvärt arg

Trådarna har jag kvar om du är intresserad. Fick nämligen en "hoppa ur sängen kur" av Mammut.

Anna hade massa tips också. Vi höll på betydligt längre än 14 dagar. Och jag gravid med tvillingar. Hivade honom i säng så många gånger en dag att jag fick en blödning. Kände då att nu får det vara nog. Vi passade också utanför dörren, körde även med pass med öppen dörr osv osv. Men inget hjälpte.

AW och Mammut menade att han inte skulle ens få chansen att hoppa ur, utan att man skulle dyka på direkt. Men det funkade inte för oss. Och de menade även att han skulle ledas tillbaka i handen och ta sig i själv. Men han kunde ej komma i sängen själv, så vi var ju tvungna att hjälpa och i och med detta var det ju en underhållning.

Så vi funderade och funderade och kom på att enda gångerna vi kunde ramsa osv var när vi råkat lämna hans lilla stol vid sängen. Så vi körde på det. Ställde en stol brevid sängen så han kunde ramsas tillbaka. Det tog ett tag ändå, men det löste sig med detta. Det blev en liten minikur.

åsa

[Kristin]

Hej Åsa och tack för att du svarar!

Idag höll showen på i ca EN TIMME ! Maken var inte glad när jag kom hem från träningen om jag säger så.....

Nog är det underhållning allt . Han skrattar varenda gång vi kommer in och lyfter tillbaka honom i sängen. Jag blir sååååå provocerad. Man är ju inte så pigg 19.00 och då fortsätta "jobba" med sådant här bus det orkar man bara inte.

Jag skall kolla upp de trådar du hänvisar till. Känns ändå lite tryggt att veta att vår son inte är den första som envisas med såntt här maraton.... Skall han aldrig ge sig??

Vi går som sagt var in så fort vi hör honom studsa ned på golvet. Det borde väl ändå vara att ta honom så fort det går??

Igår och idag har vi haft en pall brevid sängen (maken har nackproblem och bör inte lyfta om det ej är kris) och låtit honom klättra tillbaka själv. Han kan inte heller komma i sängen på egen hand.

Om vi inte går in och lägger ned honom är jag "rädd" att han glatt sysselsätter sig där i mörkret... Å andra sidan har vi ännu inte provat att inte gå in när han studsat ned och ramsat utanför .....Vem vet, han kanske blir uttråkad att sitta där i mörkret och väljer att hoppa tillbaka till sängen på egen hand..?? Han blir ju glad när vi kommer in och det kanske är det han VILL.....

DET PROVAR VI IMORGON KVÄLL !!! Skam den som ger sig!

Vi får besök med nattgäster nästa vecka och jag vill ju att det här skall ha ordnat sig tills dess....

Kram
Kristin

[Kristin]

Hej Åsa och tack för att du svarar!

Idag höll showen på i ca EN TIMME ! Maken var inte glad när jag kom hem från träningen om jag säger så.....

Nog är det underhållning allt . Han skrattar varenda gång vi kommer in och lyfter tillbaka honom i sängen. Jag blir sååååå provocerad. Man är ju inte så pigg 19.00 och då fortsätta "jobba" med sådant här bus det orkar man bara inte.

Jag skall kolla upp de trådar du hänvisar till. Känns ändå lite tryggt att veta att vår son inte är den första som envisas med såntt här maraton.... Skall han aldrig ge sig??

Vi går som sagt var in så fort vi hör honom studsa ned på golvet. Det borde väl ändå vara att ta honom så fort det går??

Igår och idag har vi haft en pall brevid sängen (maken har nackproblem och bör inte lyfta om det ej är kris) och låtit honom klättra tillbaka själv. Han kan inte heller komma i sängen på egen hand.

Om vi inte går in och lägger ned honom är jag "rädd" att han glatt sysselsätter sig där i mörkret... Å andra sidan har vi ännu inte provat att inte gå in när han studsat ned och ramsat utanför .....Vem vet, han kanske blir uttråkad att sitta där i mörkret och väljer att hoppa tillbaka till sängen på egen hand..?? Han blir ju glad när vi kommer in och det kanske är det han VILL.....

DET PROVAR VI IMORGON KVÄLL !!! Skam den som ger sig!

Vi får besök med nattgäster nästa vecka och jag vill ju att det här skall ha ordnat sig tills dess....

Kram
Kristin

[annawahlgren]

Det vi har kört med hittills är att säga typ "jag tycker inte om när du säger så till mig eller du får inte kalla mig dum, vi säger inte så till varandra". Att bara ignorera det känns fel.

"Jag tycker inte om" Dt finns en väldig massa saker som er lille pojke inte heller tycker om. Men det ska han göra, eller hur, om ni tycker det Däremot ska han respektera det NI inte tycker om

Det är ingen särskilt gångbar väg, i praktiken. Jag tycker du i all enkelhet ska köra med: "Du säger inte så till mig. Jag säger inte så till dig."

Alla konstigheter, otrevligheter, mysterier som uppstår, plötsligt som tillsynes ur tomma intet - kan man se som antingen ordbajs, som Father of Sons är inne på, eller, om barnet envisas, som frågor. ("Vad händer om jag kastar smörgåsen på golvet?")

Det första man bör ha i kallen då är, anser jag, ett simpelt OJ DÅ. Sedan hinner man tänka efter. Innan

[annawahlgren]

Jag märker att man måste vara väldigt försiktig HUR man uttrycker sig här på Forumet....

Välkommen i gänget

[Bassebus]

Hej!

Vi har haft problem med vår 2,5-åring i några omgångar med att han gått upp ur sängen. Senast testade jag en ny variant som funkade mycket bra.

När jag nattade honnom berättade jag att alla ska sova nu och att det är tråkigt att vara uppe själv på natten. När jag stängt dörren om honnom skyndade jag mig att släcka alla lampor och gick och la mig. När han efter någon minut öppnade dörre och kom ut låg jag bara kvar och lyssnade. Först gick han runt i huset, sedan kom han in i sovrummet och såg att jag sov. Han tassade sedan ut och satte sig utanför sitt rum och läste en bok. När han varit uppe i ung tio minuter och jag förstod att han inte skulle gå och lägga sig själv gick jag upp. Jag såg mycket nyvaken ut och konstaterade mycket förvånat att han var vaken fast det var mitt i natten. Jag sa att jag var mycket trött och skulle gå och lägga mig igen. Jag frågade om han ville vara uppe själv när det var så tråkigt och alla andra sov eller om han ville gå och lägga sig med en gång så att jag kunde få stoppa om honnom och lägga på täcket. Han ville gärna sova.

Det tog bara några dagar. Första dagarna kom han upp igen ett par gånger men eftersom jag fortfarande sov så var det inte så kul att vara uppe. Varje gång fick jag gå upp och lägga honnom igen men det hann vara riktigt tråkigt ett tag innan jag råkande vakna.

En stor risk med den här metoden är dock att man somnar själv.