Nytt schema - vaknar oftast efter 30 min...

[Kristin]

Hej!

För 3 dagar sedan införde vi nytt sovschema för plutten då det schema vi hade innan vi flyttade till Japan inte fungerade efter tidsomställningen.

Så här ser det nu ut:
09.00-09.45
11.30-13.00
15.15-16.00

Det har fungerat "ok". Alla fm-lurar har sovits hemma i spjälsäng. Middagsluren ute "på väg" någonstans och em-luren 2 ggr hemma och en gång "på väg" ute.

Första dagen fungerade lurarna jättebra. Därfefter har det varit lite si och så. Bl a så sover han bara drygt 30 min av fm-luren. Han "hojtar" alltid resten av tiden. Vi ramsar då ända fram till 45 min har gått och han svarar rätt bra på ramsan men somnar inte om. Jag vet att det är för tidigt att säga något om schemat än och inga ändringar kommer att göras förstås.

Är detta "vanligt" när man ändrar schemat?
Hur skall tonfallet vara på ramsan när han vaknar? Jag har mjukt till glatt tonfall.
Skall jag "PANGRAMSA" så fort han vaknar? (Skall jag pangramsa när han vaknar tidigare på morgonkvisten också eller vänta tills han protesterar?)

Igår var vi ute fr 10-19.00 (jag VET, det blev för mycket ) och han vaknade till mitt i långluren (på tunnelbanan), men somnade om efter protester OCH han vaknade efter bara 30 min av em-luren (han vakande´med ett "skräckskrik" när vi åkte hiss med en guide som talade i mikrofon på väg upp i ett torn).

Han har de senaste dagarna verkat tröttare än vanligt och det måste ju bero på att han inte sover tillräckligt. Dessutom måste jag erkänna att det kanske är lite för mycket aktivitet och transport på dagen ... Speciellt på helgen då sambon är hemma och vi gärna vill göra en massa saker ihop. Idag söndag beslutade vi oss för att stanna hemma och inte göra något speciellt.

Nätter och insomning inför natten fungerar BRA !

Kram
Kristin

[mammamy]

Hej Kristin!
Jag tror att han får för mycket intryck, precis som du misstänker. Lille E blir fullständigt slut av en liten tur till mataffären och det verkar ju som om ni gjort lite drygt det, hehe. Iallafall för oss så blir allt på tok om jag utsatt lille E för alltför intensiva stimuli och då äter han dålikgt, sover oroligt och gnäller mer än vanligt. Ni får kanske begränsa er lite och bara tillbringa halva dagen hemifrån tills han blir lite äldre. (Kanske kan det räcka med några veckor, vad vet jag?)

[Kristin]

Hej!

Jag VET att ni alla sover, men jag MÅSTE bara få skriva av mig ...

Plutten somnade som vanligt 11.30 på sin middagslur, men vakande efter bara 40 min (hans lur är 1,5 h). Han har ni skrikit sedan dess och jag ramsar och ramsar. Ramsar mjukt, glatt, bestämt. Han har resurser han... Om några minuter får jag ta upp honom. Jag känner mig som ett VRAK! Jag är så ovan vid sådana här situationer. Det gör ont i hela kroppen... .

Jag har bestämt mig för att vara hemma i lägenheten några dagar denna vecka för att ge plutten den lugn och ro han behöver. Dagslurarna sitter ju inte än efter omkurningen i Japan. Att somna in är inga problem men han sover inte full längd. Dock sov han full längd imorse på fm-luren. Fick t o m väcka honom..

Nu har han snart ingen röst kvar .

Och NEJ det är inte synd om MIG, men jag lider med plutten...

Nåväl, sov sött ni. Nu skall jag ta upp honom och hoppas att det blir bättre för var dag som går.

Kram
Kristin

[Kristin]

Vet ni vad?? Nu får Mammut, ANNA och alla ni andra "hårdingar" säga precis vad ni vill, men just nu mår jag ättedåligt för att inte tala om min son !!

Jag tog precis upp plutten och jag har aldrig sett honom så upprörd!!! Jag började faktiskt gråta!!! Vad gick snett denna gång?? Skall man inte bara ramsa när de har blivit kurade? Skulle jag ha solfjädrat? Buffat? Jag kände mig som en barnmisshandlare! Jag kände mig dock rätt "cool" under de flesta av de 50 min som han grät/protesterade, men mot slutet.......

Jag behöver råd och peppning för det här vill jag inte göra mot honom igen!

Nu sitter han i mitt knä och verkar till synes må bra.

Kram
Kristin

[Kristin]

Vet ni vad?? Nu får Mammut, ANNA och alla ni andra "hårdingar" säga precis vad ni vill, men just nu mår jag ättedåligt för att inte tala om min son !!

Hej igen!

Nu har jag lugnat ned mig ... Vill ju inte hänga ut just er två... Men, någonting gick jättesnett idag och jag skulle behöva ha feed back på det som hände.

Kram
Kristin

[mammamy]

Käraste Kristin.
Vet inte om du räknar mig till katergorin hårdingar, men jag tror nog jag ändå tillhör dem som har lite mer attityd än du, så jag tänker delge dig hur min dag varit idag så får du lite perspektiv kanske.
Dagen började med att lille E vaknade vid 06.30 (som alltid i princip sedan han var förkyld, morgon 07) och började skrika direkt. Jag - öm moder - vaknar numera alltid strax innan honom och ligger och lyssnar efter när han börjar röra sig inne i biblioteket för att hinna störta in och göra gomorrron FÖRST! (Försöker få honom att vakna senare).
Jag ramsade en gång och till min stora förvåning bet den direkt och han var tyst fram till fem över sju då jag väckte honom, jag somnade aldrig förstås, lyssnandet var ju tvunget fortsätta. ( : oops: )
Förmiddagsluren vaknade han efter 45 minuter (har gjort så några dar nu) och var arg och ledsen och gnölade och skrek med korta tysta intervaller emellan under minst 20 minuter. Jag ramsade några gånger och kickade uppenbarligen igång honom flera gånger med bekräftelsen också - vill alltid få med den när han skrikit en del - men efter 25 minuter stod JAG inte ut längre utan gick en promenad med vagnen för att han skulle somna om igen. Han var tyst under rullandet men skrek så fort vagnen stannade. Tog upp honom prick på tiden därför att jag då kommit fram till kyrkis. Var på stor&liten under hans vakentid och han var jättenöjd.
Somnade genast på minuten vid nästa lur men vaknar efter 45 minuter, arg. Skrikit stötvis med mutter och tystnad om vart annat i nästan tjugo minuter och nu först har han somnat om, ska sova 1,5h. Ramsade några gånger väsentligen utan effekt (han lät mest arg) men han tog bekräftelseramsan sedan han fått tystna på egen hand.
Själv mår jag inte bra när det blir så här, det skär i hjärtat när han skriker, men jag vet ju att jag bara ska göra som jag alltid gör, att ta upp honom gagnar absolut inte varken honom eller mig, eftersom han då blir trött och grinig och schemat går alldeles på sned. Själv blir jag som tokig av att avvakta medan han hojtar, kan bara inte koncentrera mig på nåt annat överhuvudtaget, men det är ju faktiskt MITT PROBLEM och dom får jag lösa själv. Jag tror egentligen inte att lille E verkligen BAD om hjälp en enda gång idag utan han lät mest arg, men jag ramsade för att jag själv behövde det, alltså känna att jag gjorde nåt. Det är säkert fel men vi är ju alla människor.
Jag har vid det här laget insett att ju mer jag själv står ut med att backa och avvakta, desto snabbare lugnar han ner sig, vissa dagar står jag bara inte ut men jag motstår mina egna impulser att göra nåt dumt.
Vad vill jag då ha sagt med denna svada? Jo, att jag har full förståelse för att DU mår uselt men jag tror inte att våra söner gör det. De frågar mer vissa dagar och som bra mödrar så svarar vi på samma sätt som vi alltid gör och det ger tryggheten så att de efter några dar slutar fråga igen. Det tror jag iallafall! Uppehåll attityden du, det fixar du!

[Stockholmsmor]

Men. Ska man inte alltid ha ett kristilldelningsverktyg med sig i bakfickan, ifall så verkligen krävs? Om det nu är buff eller solfjäder får man välja? Eller så har jag fått allt om bakfoten??
Däremot så får man väl se till att man inte hamnar i "träsket".
Fungerar det verkligen inte att lugna barnet med ramsan, måste väl kristilldelning vara svaret, oavsett om barnet är så att säga färdigkurat eller inte. Om ni dessutom har fått köra en liten nykurning pga flytt, så kanske det är extra relevant? Men å andra sidan är jag inte "proffs" (ännu ), men så tänker jag ivarjefall!

[/LO]

Hej på er.

Stockholmsmor:
Jo vid kris kan man ta till buff eller solfjäder, men som mammamy skriver är det lätt att ta till även om det inte är kris.

...jag ramsar och ramsar. Ramsar mjukt, glatt, bestämt... Vad gick snett denna gång?? Skall man inte bara ramsa när de har blivit kurade? Skulle jag ha solfjädrat? Buffat?

Jag är inte heller Anna eller Mammut, men säga till på skarpen kan jag
Vad sägs om lite olika budskap. Du väntar på att han ska tala om för dig när du gör rätt - det kommer han inte att göra och det ska han inte behöva göra.

Ge honom ETT budskap, mjukt, glatt ELLER bestämt. Buffa och solfjädra om det PÅ INGA ANDRA SÄTT går att få honom lugn. Men även då måste du vara HELT säker på att rätt budskap går fram.

Tänk på vad du ska göra INNAN du gör det!

/LO

[mammamy]

Stockholmsmor:
Jo, det är ju nu som det blir riktigt pinsamt , vi har aldrig behövt någon solfjäder eller buff eftersom lille E reagerade så fint på införd ramsa, schema och magläge, att vi inte behövt kura. Han svarade med pur lättnad och vi har inte övat upp någon annan färdighet så vi behärskar helt enkelt varken buff eller solfjäder. Jag vet, jag skäms lite, men lille E är ytterligt sällan ledsen utan han är ARG när han skriker och då har jag förstått det som att det är tämnligen meningslöst att vare sig buffa, ramsa eller solfjädra, han måste få reagera och vara arg tills han är färdig eller övergår till att vara ledsen och DÅ biter ramsan direkt.
Rätta mig om jag missförstått?!
När han verkligen blir ledsen framgår det med all önskvärd tydlighet att det är ledsen han är. Han gråter faktiskt otroligt sällan med tårar också, har funderat över det, faktiskt aldrig sett det ännu.
Jag vet å andra sidan inte om det vore så lyckat att ha några andra verktyg att tillgå för min del, eftersom jag skulle ta till dem för att få honom tyst (svårt tåla när han skriker, gråter i lilla mammahjärtat då). Men han måste ju få vara arg och ilsken om han är det, är en liten argbigga själv och vet hur förödande det är att bli styrd till andra emotioner när det är arg jag är (fundera på varför vi kvinnor oftast börjar gråta när vi blir riktigt arga!?!).
I vårt fall har det alltså inte behövts men jag är säker på att jag om behovet uppstå skulle kunna hålla en solfjäder tills den hade effekt, argbigga och envis till råga på allt, hehe! Finfina egenskaper!
Sä berätta nu alla andra kloka forumister, är deet lönt att försöka få tyst på argskriket och bör man göra det?

[Kristin]

RAPPORT

Först vill jag också erkänna att vi heller aldrig behövt att buffa och solfjädra tidigare och det är därför jag inte behärskar dessa verktyg. Lillen var ju så liten när vi började och då var vagningen vårt redskap.

Och nu till min rapport....

Lur nr 1 = fick väcka plutten då 45 min gått !
Lur nr 2 (långluren) = Han vaknade precis som igår efter ca 40 min och scenariot var nästan likadant som igår förutom att min attityd var desto bättre . Jag bröt inte ihop en enda gång ... Så här hanterade jag plutten:
*Börjar att ta på mig öronproppar o börjar diska och slamra .
*Ramsade GLATT, höll mig till det tonläget hela tiden!
*Gick in 2 ggr och lade tillrätta a la Kristin, dvs lade min hand på hans mage och ramsade glatt. Detta fick honom att coola ned sig. Dock skrek han upp sig så fort jag lämnade rummet.
*Ramsade vidare. Avvaktade en hel del och tro det eller ej, men det hjälpte .....i hela 4 min . Lillen går igång igen. Jag går in då han låter "konstig". Han hade snurrat runt på mage (sover alltid på rygg). Jag vänder på honom och går ut.

Han somnar inte om. Det enda som händer är att det blir mer paus i skrikandet mot slutet. När jag tar upp honom har han återigen hamnat på mage...

Lur nr 3 gick idag strålande. Fick även här väcka honom. Inför denna lur hade jag lagt en stor kudde brevid hans kudde så att han inte ska snurra runt. Kanske var det det som gjorde saken?

Han ligger fortfarande minus på sovkontot. Skall jag fortsätta lägga honom en halvtimme tidigare varje kväll tills daglurarna sitter?

Hans humör under vakenpassen är lite si och så. Upplever honom som onöjd. Jäspar en hel del mellan passen gör han också...

Kram
Kristin

[Stockholmsmor]

Hej Mammamy!
Det är väl toppen om man aldrig behövt/kännt behovet av att kristilldela! Det är väl så det ska vara.
Jag ställde mest frågan för att få svar på om jag själv är helt ute och cyklar. Jag förstår att det är enkelt att kanske ta till det för ofta, istället för att avvakta och låta barnet reagera.
Min dotter blir båder arg och ledsen. Och tårar kommer det oavsett. Hon är jätteduktig på att fälla stora tårar , och har varit ända sen hon var en liten liten bebis. Trodde inte så små pluttebäbisar kunde fälla såna tårar Men det gick visst och går fortfarande bra, fast det går bra att skratta också.

[Gäst]

Man ska ALLTID ha en väl uppövad kristilldelning i beredskap!

[Kristin]

RAPPORT

\:D/ =D>

Fm-lur = vaknade efter 33 min (av 45 ) men låg kvar utan protester
Middagslur = sov 1 h 25 min (av 1 h 30 min)
Em-lur = vaknade en minut före lurslut

Som ni kan förstå har både plutten och jag mått bra idag ...

Lade honom för natten på ord. tid 19.00 - inte ett pip.

Nu skall jag fortsätta vara hemma imorgon och på fredag är min sambo ledig (visste ni om att japanerna har en helgdag ledigt varje månad utöver lör och sön?? \:D/) och då skall vi också ta det lugnt för pluttens skull. Även lör och sön har vi tänkt att det bara blir EN utflykt. ALLT för att sovtiderna skall sitta och plutten skall må bra.

KRAM
En som höll på att ge upp (nja, kanske inte riktigt ändå )
Kristin

[Kristin]

Hej!

Plutten började i dag skrika efter 30 min av långluren och kunde inte somna om. Det var inte lika "farligt" som för några dagar sedan, men han var ändå rejält upprörd när min sambo plockade upp honom. Jag ramsade som vanligt och kände inte att det var kris. Jag kände att jag blev mer och mer irriterad då han gick omkring i lägenheten och sa SKA DET VARA SÅ HÄR?????? Jag måste säga att det känns FEL i hela kroppen när man plockar upp plutten efter 60 min rödgråtandes. Det har ju gått bra i 2 dgr nu med alla lurarna så jag blev så förvånad när han vaknade med ett skrik och inte lugnades av ramsan. 60 min!!! Kan inte någon klok motivera det? Japanska soc är väl redan på väg....

Jag har börjat kolla upp det här med andningslarm. Plutten har "hittats" på mage vid 2 nätter nu och kanske är det så han egentligen vill sova. Det skulle ju underlätta solfjäder och buffning också.

Likväl, varför lugnar inte ramsan?

Min sambo sa - jag kommer aldrig att låta honom ligga i 60 min utan att lugna honom! Jag känner mig ju då skitskyldig. Som att jag gör plutten något ont. Det är väl KLART att han inte skall ligga och skrika i 60 min!!!!!!!!FEL, FEL, FEL!

Kram
Kristin utan-attityd-igen

[Gäst]

Sover han inte på mage? Det är ungefär som att baka sockerkaka utan bakpulver....

Jaha, om det är på det viset så förklarar det ju saken! Magsömnen är nyckeln till hela kuren nämligen. Då kommer de i den djupsömn som minskar risken för uppvaknanden - på rygg är det svårare.

Du ska inte låta honom ligga och skrika i en timme... Du ska lugna honom på 2 minuter med ramsa eller kristilldelning. Det kan då visserligen gå i vågor men lugnas ska han! Solfjäder och buffning kan endast utföras på mage. Det underlättar inte - det är en förutsättning!

Du ska inte "förvånas" om han vaknar och skriker - du ska HANDLA i en attityd av självklarhet!

Du låter barnet ta ledningen här och hänger efter i svansen. Om han är "duktig"och sover så är du glad. Om han inte är "duktig" så havererar du istället för att ta ledningen och visa hur det ska vara. Det är ju DÅ som din insats behövs och du ska ta dej an uppgiften med en attityd av självklarhet!

Det fungerar bara om du är påläst och vet VAD du ska göra och VARFÖR du gör det. Det är då man får attityden! Dessutom måste du ha en väl fungerande kristilldelning att ta till! Allt detta har vi "pratat" om innan - varför har du inte tagit det till dej?