"Men mitt dilemma just nu är att någonting måste jag göra när ungen står upp i sängen och skriker huvet av sig. Ramsan gör henne ännu mer förbannad, och det enda hon nöjer sig med är att någon av mina kroppsdelar befinner sig i hennes rum! När jag solfjädrar blir hon lugn som en filbunke, blundar och slappnar av. Jag släpper trycket gradvis, viskar ramsan långsamt samtidigt som jag backar ut. - Och hinner inte ens lämna rummet förrän hon är fullständigt vansinnig igen..."Anna svarade:
"Det här kallas för att lilla barnet skriker dig till sig, inte ifrån sig. Med det senare menar jag att du kanske kommer, men bara för att gå igen. Du stannar inte. Du fastnar inte. Barnet har fått allt hon behöver och nattsömnen är en tillgång och en välsignelse. 
Tänk dig lite skön, thailändsk massage. Någon masserar dig tills du somnar. Underbart! Och du har inte ens betalat för det. Du har bara bett så vackert (eftersom du är vuxen skriker du ju inte), och vips har det kommit en bedårande människa som duttat med dig så att du åkt till himmelska höjder av salighet. Och så GÅR människan
'Jag har andra kunder', förklarar hon / han på bruten engelska. 'Nu blir det inte mer massage.' Du blir naturligtvis skitförbannad. Inte för att du direkt har rätt till det, eftersom du inte har betalat dyra pengar för att få massage i evighet, men ändå. Du vill ha MER
Så du gapar och skriker och är förbannad, frustrerad och ilsken. God Svensk Äkta Turist, tycker du, har väl för bövelen RÄTT till massage hela natten! Fattar inte hela världen det? Eller åtminstone den där massösen / massören som faktiskt har som jobb att massera folk
Hon / han borde väl dessutom vara förb-t lycklig och tacksam över att FÅ massera en god, svensk turist Så du tjatar. Och vrålar så att hela massageinstitutet störs. För det finns fler som behöver masseras - behöver på riktigt, inte bara som lyx - för diverse krämpor och obehag. Sjutton stycken, närmare bestämt, och arton till som står på kö.
Men nej, det bryr du dig inte om. Om du bara gapar och skriker tillräckligt, kommer säkert din massös / massör tillbaka, och skäms dessutom för att hon / han övergav dig, där du låg och krävde din rätt som God Svensk Turist. Du som till och med hade kunnat tänka dig att faktiskt ge lite dricks O:) Åtminstone ett uppskattande 'tack', möjligen. I morgon.
Lite får man ju fjäska för att kunna utkräva samma favör nästa natt, om man säger
Och massösen / massören kom mycket riktigt, därför att hon / han av någon för de andra outgrundlig anledning tyckte synd om dig.
Men var det synd om dig?
Tyckte du verkligen det på allvar själv?
Eller vad var du ute efter
Du var inte rädd för vargen. Du ville bara ockupera en annan människa för ditt fysiska välbefinnande. Det hade du annars fått fixa själv, utan massös / massör. Och det är ju jobbigt
Människan är ett bekvämt djur. Det behöver inte ditt lilla barn lära sig redan nu. Rättare sagt, du behöver inte lära henne det och ska inte lära henne det
1. Om 'ungen står upp i sängen och skriker huvet av sig' ber hon knappast uppriktigt och behövande, verkligt behövande, om hjälp. Låt henne 'skrika huvet av sig' tills hon tröttnar. Då hör du att hon ber om hjälp. Då låter hon trött och ledsen. Då gör henne ramsan inte 'ännu mer förbannad' utan ger ett besked hon behöver få, att nu är det natt och på natten sover man så gott, och det kan man göra alldeles tryggt och lugnt och skönt, för här kommer inga vargar ens i närheten av en
2. Du 'viskar ramsan långsamt'. Läs på i Verktygslådan1 Ramsan ger besked, se ovan. Långsamt viskande är lika med fikande efter barnets bekräftelse och därmed dömt att misslyckas.
Det är inte lilla barnets uppgift att nicka godkännande och prisa och berömma dig. 'Fint, mamma, du ramsade jättegulligt och bra, nu kommer jag att sova så gott 
' Lilla ungen undrar vad du står för. Och det här låter raljerande men är blodigt allvar. Du ska föreställa hennes betryggande överlevnadsgarant, den som håller vargen stången och säkrar livhanken (vilket hon verkligen inte kan själv). Då viskar man inte. Då ger man ett så övertygande besked att barnet verkligen känner sig övertygat säkert. 'Mamma vet vad hon gör. Hon har stenkoll och bössan laddad. Jag kan sova lugnt.'
3. När det skriks och vrålas och svärs - 'hinner inte ens lämna rummet förrän hon är fullständigt vansinnig igen' - rannsaka dina njurar
Sluta tycka synd om dig själv och ditt egosvidande modershjärta. I vems intresse arbetar du, handen på hjärtat Lilla älsklingen behöver sova. Hjälp henne till det. Tänk: 'Fan, det här går ju inte. Det låter som femminutersmetoden.' Få NOG. Gå in utan prat, snabbt och effektivt, lägg tillrätta, distinkt, och solfjädra tills barnet är sömntungt, tyst och lugnt. Tryck till och vänd dig sedan genast mot dörren och glöm allt vad viskande heter. Gå ut med raska steg medan du ramsar rytmiskt x4 ut och bort och sätt punkt för hela saken. End of story
Ska barnet bryta samman igen är det hennes problem. Det är nu du gör andra ljud i huset, och de ljuden, de verksamheterna, få förhoppningsvis dig själv på andra tankar, så att du slutar bombardera det arma barnet med överkoncentrationens ängsliga orosvargar.
Mer förtroende
för lilla barnet " 