lättväckt

[sanna]

Hej! Vi har för någon vecka sedan flyttat lillkillen till eget rum och det har lett till en del haverier. Rummet ligger så nära trapphuset att han vaknar av varje nyckel som sätts i dörrar och varje steg i trappan. Morgontidningens ankomst har dessutom sparkat liv i vargtimmen igen. Han har inga egentliga problem med själva rummet eller att vara ensam där, men har blivit så otroligt lättväckt. Förut sov han dagslurarna inne i vagnen i tystare sovrummet och med suffletten uppfälld.

Vi kan inte byta rum med honom eftersom hans är för litet, men funderar på att flytta tillbaka honom till oss. Det är bara det att någon gång måste han ju lära sig. Vi har hängt ett tjockt tyg för ytterdörren och fixat landningsanordning för post och morgontidning... egentligen har vi inte ens särskilt lyhört. Vi harvar på med ramsan och oftast somnar han ju om men vaknar upp hela tiden igen och schemat blir hackigt. Skulle behöva några råd.

[JH]

Har inget heltäckande råd, men ett litet tips.

Vi skrev en lapp och satte på dörren åt tidningsbudet där vi bad honom/henne att lägga tidningen UTANFÖR dörren istället. Första två morgnarna satte vi lappen över inkastet så att han/hon inte kunde missa det, sen satte vi den ovanför. Hjälper ju inte för posten (som man ju vill ha in i lägenheten), men för oss var morgontidningen värst!

Hoppas att du får fler råd!

[annawahlgren]

Det är lätt att av missriktad hänsyn vänja en liten unge vid tystnad när det är sovdags men det är, som du ser, ingen bra idé på sikt. Små barn ska från början vänjas vid både ljud och tystnad, omväxlande. Däremot ska de slippa synintryck när det är dags att sova natt och/eller när de vaknar till, vilket alla människor gör då och då mer eller mindre medvetet.

Nu låter de små barnen oss backa bandet, tack och lov, generösa som de är. Det som gäller är alltså en liten kur

Ljud och tystnad omväxlande. Musik är ett oslagbart "knep". Högt och lågt och tyst om vartannat. Börja med dagslurarna. Skramla i köket, öppna och stäng dörren själv, visa - även då och då på dagen, när han är vaken - att det inte är vargen som låter därute och inte vargen som dunsar in genom brevlådan. Dunsa själv. Dunsa och spela, dunsa och skramla, dunsa och spola vatten - och så låt det vara knäpptyst. Några minuter bara. Och börja om igen, med ljuden.

Träna honom så under alla dagslurarna nu och, om du orkar, åtminstone en natt också, helst två

[sanna]

Anna- ditt svar var ganska roligt för jag och mannen hade en diskussion om just detta igårkväll. Han ställde sig lite frågande till mina upphängda filtar och att jag muttrade över grannarna som inte hade vett att använda sig av brandtrappan om dom nu tvunget skulle in i huset Och undrade om det här smygandet verkligen hörde till shn-tänket- allting annat verkade ju så vettigtt, tyckte han...

Jaha, så nu går jag här och skramlar Visste väl egentligen att man inte ska vänja vid tystnad som jag har gjort. Speciellt inte som jag själv av samma skäl fortfarande sover som en kratta. Fast jag tror jag ska använda mig av JHs morgontidningstips åtminstone inatt eftersom vi väntar gäster som nog inte uppskattar ramsor i vargtimmen.