Hej Linda!
Vi matar med en stor portion gröt halv sex och sedan, vid halv åtta ungefär, får han 150 ml ersättning, ibland mer. Det är inte ofta det är något kvar i flaskan, trots att han ätit massor med gröt två timmar innan. Men så äter han ju som en häst också!

Förresten, han får fortfarande mjölkersättning, inte välling. Än. Men det väntar om hörnet.
Lycklig idag (bortsett från att jag är dööötrött efter att ha gått och lagt mig för sent och är oharmonisk med mig själv): Sonen har sovit i mer än en timme nu på långluren och dessutom sov han till åtta utan uppvak, vilket bara har hänt en gång tidigare. Vi har också uppvak på morgonen, men inte så himla struliga. Igår var han iofs jobbig, vaknade halv sju och var kvart i åtta skitgnällig. Men annars brukar han somna om, så jag har väckt allt oftare vid åtta.
Igår var vi hos mormor och morfar och det var så roligt, tyckte sonen, så han sov så vansinnigt gott på natten. Härligt!
Annars har jag faktiskt "gett upp" lite när det gäller långluren. Jag orkar inte ha honom i sängen i två timmar, om han vaknar efter en halvtimme. Han somnar ibland om, men ofta inte. Han är ju en tempramentsfull kille och blir ofta vrålarg.

Med den ilskan i kroppen är det stört omöjligt att somna om. Och lika omöjligt för mig att må bra och inte bli galen utanför. Så jag plockar upp. Inte med en gång, han får definitivt flera chanser, men när jag känner att jag inte orkar längre, då låtsas jag att han har sovit som en dröm i två timmar. Det är jätteskönt. Nu kan jag lugnt varva ner och hålla vargarna borta, för beslutet är MITT och jag gör som JAG vill. Vill jag ha honom gapandes i en och en halv timme, då har jag det. Annars inte. Så det så!

Regelvidrigt, jag vet, men ibland måste man ta den mentala hälsan i första hand!
