Från sorg till barnaväntan. Nu börjar resan!

[mari.g]

Härligt att höra!
Forsätt gärna att rapportera hur ni har det...

//Mari

[Fjällfolket]

ÅH!
Vilken underbar läsning!!!

{|= \:D/

Stor varm kram, länge

/Fjällmor

[blivandemamma]

Hej,
idag var vi och tittade på lilla kakan . Jättehäftigt! En liten frisk bebis fanns i min mage. Bm tyckte sig kunna se pung och snopp på det lilla livet men var väldigt osäker eftersom navelsträngen var ivägen en del och könet kan vara väldigt svullet på bebisar i de här veckorna. Det viktigaste är ju att bebisen är frisk! Det tackar jag Gud för! [-o< Jag som varit så nervös inför det här. Moderkakan låg i bakvägg den här gången, hade den i framvägg med Arvid så jag tycker att jag känner bebisen mycket mer den här gången! Kan ju ha att göra med att jag är omföderska med, så jag vet ju hur det skall kännas men bebisen buffar på flera gånger om dagen! Otroligt!

Jag har själv räknat efter att jag skulle vara i v 18+3 idag men fick BF till 26 november. UL visade 18+3 men BF 27 november? Aja, är inte flyttad alls egentligen men lite skumt! är väl jag som inte kan räkna 8) jag blev inte flyttad alls med Arvid heller, lite häftigt.

Jag har inte alls smält allt. Jag känner mig förvirrad och luften gick ur mig när jag kom hem. Blev yr, skakig och illamående. Känner mig ledsen??? Antar att det beror på lättnad egentligen. Men Jag måste nog hämta mig liten. Känns ju superfånigt. Det är ju ett underbart besked! Jag är ju glad!

Kram, Anna

[ilindstrom]

Vad härligt att allt var bra med lilla kakan

hälsningar
Ida

[Fjällfolket]

kram!
/Fjällmor

[Gäst]

Hej blivandemamma!

Måste bara slänga mig in här och skicka varmaste kramen till dig och det lilla livet i magen. Saknar dig på kackel...

Kram Tinis

[Emma80]

Vad skönt att allt såg bra ut!

Kram Emma

[miar70]

Å, så skönt att ultraljudet var bra Hoppas du hunnit landa ordenligt nu efter den upplevelsen!
Kram och grattis igen
Mia

[Elle]

Härligt att Kakan mår bra! Hur mår du?

Elle

[blivandemamma]

Hej och tack för alla kramar och grattis

Jag mår väl sisådär. Går upp och ner. Hade laddat så otroligt för ultraljudet så det blev så märkligt tomt när det var över och ingen riktig lycka. skäms nästan att säga det. Allt var över så fort. Fick bara ett foto och inte veta om det var en flicka eller pojke. Konstigt det där, det spelar egentligen ingen roll. Men jag en så underbar känsla av samhörighet med Arvid i magen, när jag fick veta att han var en pojke. Ville uppleva det igen och känslan uteblev. Har nu bokat tid för köns-UL på en jättefin klinik där man får både dvd-film, massa bilder och se bebisen på en stor skärm dessutom skall min och makens mödrar få följa med, en jättemysig händelse tycker jag.

Kakan hoppar massor! Det är roligt tycker jag men jag får sån kniiiip i magen så fort jag anstränger mig. Och det fysiska, att få jobba i trädgården med kroppen, behöver mitt mentala för att må bra. Knivigt det där En fin liten kula har jag också. Eller inte så liten kanske 8) syntes knappt att jag var gravid vid den här tiden med Arvid. Nu kan man inte missa det Men vikten står still på minus 2-3 kilo men jag oroar mig inte, bebisen tar ju vad den behöver

Kramar, Anna

[blivandemamma]

min och makens mödrar? 8) vi har bara en var såklart

[Nancy]

Jag mår väl sisådär. Går upp och ner. Hade laddat så otroligt för ultraljudet så det blev så märkligt tomt när det var över och ingen riktig lycka. skäms nästan att säga det. Allt var över så fort.

Nej, skäms inte I så fall får jag skämmas jag med för jag laddar inte ens för ul, tycker det är obehagligt bara. Vill helst blunda tills allt är över för det enda jag är intresserad av är att få höra läkarens utlåtande. Min käre make däremot sitter och tindrar för oss båda

Vilken vecka är du i nu

Nyfiken blir jag på när det är dags för nytt ul

Kram och grattis från Nancy

[blivandemamma]

Äh, skall väl inte skämmas, jag vet. Men jag ville få det där lyckoruset, men som sagt, det uteblev. Det är väl som med allt annat, har man höga förväntingar är det lätt att få dem omkullkastade...

Vecka 20 är jag i och Ul:et är 21:e juli 8)

Tack för dina rader, Nancy

Kram, Anna

[Sidda75]

Hej Blivandemamma!

Jag har en dotter som blir två i september och vi ska få en till i november så vi är ju nästan i samma sits

Håller med dig om att man inte alls tänker så mycket på denna graviditeten som den första. Denna gång tänker jag knappt alls på det och sist fanns det i mina tankar säkert 99% av tiden! Tycker det känns mycket mer overkligt denna gången och fattar inte riktigt att vi faktiskt snart ska få en bebis Går bara inte att få in i mitt huvud ännu men det kommer kanske när det börjar närma sig. Denna gången har man ju så mycket annat att tänka på

Jag var på UL den 24 november. Lite nervöst tycker jag det var när hon gick igenom det medicinska men allt såg bra ut och hon konstaterade att det tydligt syntes att det var en pojke Vad spännande med köns-UL som ni ska göra.

Jag har modekakan i framvägg och känner knappt någonting alls så det känns bra att se den lille på skärmen samt gå och lyssna på hjärtljuden. Känner bara väldigt diffusa saker och så var det med min flicka också. Tog länge innan jag kände de riktiga sparkarna.

Visst kan man fundera över hur man ska klara av ett barn till men med detta fantastiska forum och attityden av självklarhet ska det gå galant

Funderar nu på hur vi ska göra med dagisfrågan. Ska Arvid gå något på dagis när syskonet kommer? Alice ska börja på dagis nu i augusti och är då nästan två år. Det blir ju ca två månader hon går och sedan kommer lillebror. Tror att vi komer göra så att hon kommer gå fem timmar per dag tre timmar i veckan om det känns bra Men jag har dock många funderingar här.

[blivandemamma]

Hej på Er!
Nu var det längesedan jag skrev. Läser mycket på forumet men ibland är jag seg på att skriva

Tack för dina tankar Sidda. Alltid roligt att prata med någon som också väntar barn Jag hade ju moderkakan i framvägg med Arvid, tyckte det var lite tråkigt i början eftersom man, som du säger, känner kickar och så rätt svagt. Men på slutet var det skönt Arvid var aktiv in i slutet och det var lite skonsammare mot kroppen att inte känna allt buffande Den här bebisen känner jag mest hela tiden. Är den inte på blåsan så kickar den envist när jag ligger på mage eller har byxor som sitter lite åt

Ang dagis så skall Arvid bara vara hemma. Jag tänker att det är härligt för honom att få vara hemma så länge som möjligt. Han skall börja dagmamma eller liknande, tidigast vid 3 år. Det är då jag tror att han själv har glädje av att träffa andra barn. De leker ju inte ens med varandra i den här åldern. Du har ju allt Alice behöver hemma hos dig, varför känner du att hon behöver dagiset?

Jag tycker jag mår bättre nu. Mitt humör är stabilare och jag kan se lite mer rationellt på situationen och förstå vad i mina känslor som är ångest och lite hur jag skall kanalisera det. Har rensat upp våan trädgård, både på fram- och baksidan, köpt massa blommor, utemöbler och krukor. Det gör gott för själen. Och Arvid skruttar runt med sin spade och hjälper till. Fikar lite i solen också donar vi för oss själva, sen hjälps vi åt med sånt mamma inte klarar själv Nu har jag gått på insidan av huset också blivit en pysselmänniska som handlar på panduro, målar, fixar, handlar på loppis och är helt såld på lantlig stil/shabby. Sånt har jag inte haft ro till innan. Bakar och lagar massa god mat. Jag och maken gör saker tillsammans på kvällarna (för det mesta ) och jag har mer ork, fast jag är tröttare det mentala orkar och lusten finns!

Jag har skov som blir rätt starka av och till. Men eftersom min själ mår bra av att vara igång, får det ibland va det som tar lite stryk. Det står jag ut med!

Jag är lycklig för min lilla kaka i magen! Förra graviditeten hade jag virus på balansnerven och en fruktansvärd yrsel. Var mest hemma och hos mamma. Jag sörjde att jag inte kunde "visa upp" min mage för hela världen. Jag kände mig så fin! Nu tar jag mig tiden och laddar energi genom att träffa vänner, bara fika på kvällskvisten utan barn, gå ut och äta lite och göra saker själv, som jag mår bra av.

Livet är liksom påväg tillbaka. Såhär bra har jag inte mått på många år. Jag tror jag börjar hitta riktiga-Anna. Som varit borta länge, länge.

KRAMAR,
Anna