En dag kvar till BF

. Jag är så pirrig på något sätt på nätterna, sover nästan ingenting. Det största som kan hända är på väg när som helst men helt utom min kontroll, så svårt att bara vänta. Men det där känner ni ju till allihop

.
Känner mig lite missmodig för första gången. Emil är nu inne i en period när han vill köra saker; cyklar, vagnar och annat tungt. Han kan ju bara gå bakom och köra framåt, inte svänga samtidigt och han blir så frustrerad när det inte går. Jag är med och styr så han kan fortsätta köra, men jag orkar inte böja mig så länge. Och även om han kommer framåt så blir han ändå så frustrerad till slut att tårarna bara sprutar. Försöker visa hur han ska göra om han fastnar, men han är så genomledsen att ingenting hjälper. Då bryter jag, sätter honom i vagnen eller på cykeln och åker. Lättnaden kommer ofta fort. Men saken är att han letar upp sådana situationer så fort vi kommer ut och om vi inte går ut så blir han såklart inte nöjd heller. Så jag är osäker på hur jag bäst kan hjälpa honom, uppenbart att han inte mår bra av det men ändå känner han att han måste dit och lära sig verkar det som.
Vi har köpt en billig inomhusvagn på Blocket och jag är rädd att det blir samma där, att han kommer vilja köra omkring med den hemma och gå in i saker och fullständigt bryta ihop. Men den är ju svår att ställa på en plats där han inte kommer åt. Tips någon? Om jag lyckats göra mig förstådd

.
Idag var vi alla tillsammans på utflykt vid en underbar allé upp till ett slott. Marken var helt täckt av gula, orange och röda löv. Framför slottet står ett finklätt gäng och väntar. Så dyker ett brudpar upp och skrider uppför allén med en violinist som spelar framför.

{|= . Vackert!
Kram Emma