Hej igen allihopa!
Tack snälla Sarisparis för dina tankar och ord. Jag ska verkligen försöka få dit attityden igen och våga tro på att vi snart ska komma på rätt spår. Men det här med att hon kräks har verkligen skapat bekymmer. Hon har inte varit magsjuk, utan hon har helt enkelt börjat skrika upp sig så mycket att hon kräks. Det känns jättekonstigt och händer inte alls varje gång såklart, men tillräckligt ofta för att det under den senaste veckan varit nödvändigt att ta upp henne. Jag kan heller inte riktigt lugna henne ens med buffningen just nu, eftersom att hon vänder sig om till rygg HELA TIDEN!
Det verkar inte som att det handlar om att hon är rädd för sängen, för på dagarna går det oftast fortfarande bra att bara lägga ner henne och ramsa ut. Oftast. Däremot vid kvällsläggning och när hon vaknar på natten (som hon ju börjat göra varje natt flera gånger nu under den senaste veckan!!!) så funkar ingenting. Hon gråter och låter jätteolycklig och det enda som funkar är att ta upp henne och amma, vilket jag ju hade slutat med för snart två månader sedan. Inte kul. Och framförallt synd för lilla Sigrid som ju har sovit 12 timmars nätter ett bra tag och verkade gilla det skarpt.
Kan det vara en kombi av vändningscirkus och att hon plötsligt blivit mer hungrig på natten? Jag har aldrig upplevt henne hysterisk på natten innan. Aldrig. Nu vaknar hon typ vid midnatt och sen igen vid 3-4 tiden. Vid midnatt somnar hon fort om efter mat men vid 3-4 tiden har hon de senaste två nätterna varit vaken i nästan en timma. Hon verkar jättepigg och sjunger och gråter olyckligt omvartannat. Världens konstigaste nya vana. Jag försöker naturligtvis avvakta så mycket det bara går - och tro mig, jag har blivit bra på det - MEN icke - tillslut så gråter hon så att hon nästan kräks och det enda som funkar är amning.
Jag vet att jag har läst nånstans i bb att man kan backa tidenoch liksom starta om, ifall det krisar. Är det en dålig ide att JAG börjar ta upp henne och amma henne INNAN hon vaknar, så att hon igen börjar lita på att mamma har koll och samtidigt försöker jobba vidare med massa mat på dagen, så att vi om ett tag förhoppningsvis kan sova över nattmålen igen?
Det verkar ju helknäppt att hon ska börja äta två gånger på natten?? Det är ju hundra år sen hon gjorde det. Allt har ju gått så bra i flera månader.
Hon har som sagt varit sjuk (tre dagarsfeber tror jag), haft tandsprickning och fått vaccination - inom de senaste veckorna, så kanske har tryggheten störts.
Men ja, jag hade gärna hört vad ni tror om att jag tar upp henne? Är det dumt? Det känns bara som att alternativet är att hon vaknar och är helt hysterisk och att vi på det sättet liksom kommer in i en otrygg spiral. Hon har ju fattat galoppen innan och aldrig tidigare varit otrygg på natten. Hon har blivit upptagen för mat och somnat om på två röda efteråt. Nu är det rena rama cirkusen på kvällen. Hennes kropp flänger fram och tillbaka. Hon vill sova, men den vänder sig och hon skriker och gråter. Och jag blir bara tröttare och tröttare....
Hon har ätit jättebra länge - men det krånglar också en smula (brukar ju hänga ihop med sömnen). Även fast jag ger henne alla hennes favoriträtter så stänger hon munnen fort och blir sur. Kan jag ha slutat amma för tidigt? Som det är nu ammas hon ju bara på morgon och kväll (förutom natten då....grrrr).
Många frågor här. Hoppas nån kan komma med lite bollande...
Och tack igen Sarisparis för att påminna mig om att jag ska komma ihåg att vi KAN. Jag vågar nästan tro på att allt snart ska kännas bättre.
Kramar!
Mamma till lilla Sigrid född 22 februari, 2012. Bor i Umeå.
Men givetvis kommer vi att få rätsida på detta igen! 
Magläge ALL vakentid ordineras! (bortsett från matstunderna såklart.... 
