Men vet du, det beror inte på att din kille är seg utan för att han börjar känna sig trygg i sängen. Han har ingen anledning till hysteriskt skrikande, gråtande eller annan oro utan han är rätt lugn med situationen. Sängen känns trygg, vara själv i mörkret med snutten var inte så läskigt som han först trodde.Det braiga med Oliver är att han är riktigt seg på att gå igång, så han ligger bara och pratar, gnäller kanske lite och vi kan alltid vänta tills halv sju som är tiden.. så egentligen kanske inte klocka är superviktigt men tänkte att det kan hjälpa på traven kanske
Olivers enda problem just nu är att han inte vet hur han ska somna och komma till ro. Det kan du tyvärr, hur mycket du än vill inte hjälpa honom med. Du ger förutsättningarna men att sova måste han göra själv. Du kan ge honom lugnet (ramsa och trösta på plats istället för att ta upp). Du kan ge honom rutinerna/schemat (som gör honom trött på rätt ställen). Du kan ge honom utomhusaktivitet (som ger honom den välbehövliga solljuset som stimulerar nu är det dag och sen blir det natt och då kommer sovhormonet igång). Du kan ge honom social delaktighet (som gör att han känner sig glad in i hjärtat då han är sååå behövd). Du kan ge kärlek (som gör honom älskad). Du kan ge honom skrattet till gonattet (som han sen kan ligga och känna sig nöjd och glad över själv i sin säng).
Om inte alltför länge kommer han även att kunna somna snabbt och lätt både dag och natt och även sist men inte minst i vargtimmarna.
Du är ju fasligt nära målet nu