Frågor inför kurstart på 4,5 månaders!

[shan]

Hej

Ja det är becksvart, fast solen går upp vid våra sovrum så på morgonkvisten är det något ljusare. Vi har persienner och mörkläggningsgardiner och så har jag täckt för upptill men kanske det glipar lite här och där. Ska kolla det och åtgärda så gott det går.
Men jag tror inte att det är det som är det stora problemet eftersom han vaknar även på kvällarna och nätterna och då är det verkligen kolsvart...

[shan]

Ska ju tillägga också att vi är ute både på förmiddagen och eftermiddagen då han sover ute i vagnen. Långluren sover han inne i sin säng samtidigt som storebror sover i sin säng.

[ilindstrom]

med utetid tror jag att Torpsara mena i vaket tillstånd på mage på marken eller sittandes i mammas/pappas famn och utforska världen

hälsningar
Ida

[shan]

Ja det blir att han får hänga med storebror ut. Så han får vakentid ute både före och en stund efter sin lur. Då sitter han i vagnen och tittar eller så får lilla hjärtat vara i min famn då det inte alltid är så populärt att sitta i vagnen.

[shan]

En fråga också. När han vaknar på kvällen eller natten och ligger och pratar lite lågmält för sig själv, ska jag inte ens påminnelseramsa då??
Hittills har jag alltid gjort det och låtit honom vara sen tills han blir ledsen.
Nu har han vaknat igen men den här gången har jag inte gett någon påminnelse alls. Vad är rätt att göra i det läget?

[annawahlgren]

Välkommen är du

Då sitter han i vagnen och tittar eller så får lilla hjärtat vara i min famn då det inte alltid är så populärt att sitta i vagnen.

Nja, nu finns det fler alternativ, som sagt. Ner med honom på marken

Odla hans rörelsefrihet. Även och inte minst i det lilla.

Ska han absolut sitta i din famn ska han göra det utåtvänd mot något som är värt att titta på och studera, OCH ha något i händerna, något som har anknytning till Världen ni begår, inte till dig. Men försök verkligen lämpa honom av dig! Bättre att storebror släpar än att du bär

Du är av förklarliga skäl missnöjd med nätterna (precis som han, följaktligen, är missnöjd med dagarna, därför att han är för trött). Försök vända på steken och se till dig själv: "Nu har JAG fått NOG." Sönderanalysera inte vad du borde gjort och inte borde gjort utifrån hans - hm - perspektiv Han har fastnat i ett mönster som måste brytas. Och det har du också. Ni bekräftar varandra i en nattcirkus som inte gör någon människa glad.

Ta alltså fasta på det du redan känner: att DU inte orkar ha det så här. Honom går det ingen nöd på, han har bara inte fattat galoppen - dvs han har fattat fel galopp. På natten är man vaken evinnerligen, nöjd och belåten eller inte nöjd och belåten. FEL På natten sover man

Och hur demonstrerar man då den saken? Jo, helt brutalt genom att faktiskt parkera den lilla kroppen med hjälp av solfjädern så att den blir absolut orörlig, efter ett snabbt, mycket bestämt tillrättaläggande. Detta tillrättaläggande, som ska vara distinkt, steg för steg distinkt med tydligt eftertryck för varje moment, meddelar till lilla barnahjärnan att nu är det slut med alla aktiviteter. "Aha", konstaterar hjärnan, "jag har tydligen bestämt att kroppen ska ligga still, så då är det väl dags att sova, då, tydligen." Därefter bekräftar solfjädern den saken. Poff, precis plafs platt ska lilla kroppen ligga, orörlig. Så ligger man när man sover, nämligen. Still. Orörlig. Avslappnad. Sömntung. Kan inte mycket annat göra, och varför skulle man det På natten sover man

Sedan går du ut med ramsan, och den ska vara lika bestämd. Verkligen sätta punkt.

Du har hållit på i en månad, och nu får det bli ordning på torpet. De långa vakenperioderna ska brytas. Du bryter dem så här. Det är alltså ingenting jag säger att alla ska göra alltid och varje natt under kuren, men i det här fallet skulle kuren ha varit färdig och finito och det är den inte. Alltså tar vi till bryta-den-onda-cirkeln-medicinen. Har man kört med vissa saker i x antal evigheter och de uppenbarligen inte leder vidare och framåt mot det mål man har för ögonen, måste man köra en helt annan strategi. Det är inte konstigare än med en dator som hänger sig eller vägrar bete sig som den ska Man får stänga av och starta om och fortsätta på ett annat vis

Jag hoppas du förstår vad jag far efter att du ska förstå

Tillrättaläggandet och solfjädern - enligt modell raka puckar - ska alltså praktiseras när DU har fått nog. "Nu banne mig ska här sovas!! Nu RÄCKER det!" Och denna solfjäder kan, första gången och några följande, ta vad som helst mellan 20 och 45 minuter. Det får man ta. Somnar han, fine. Det gör inget, det är dit vi vill komma. Han ska SOVA. Du ramsar ändå när du barskt går ut som för att sätta punkt: "OM du skulle komma på idén att vakna om tio minuter och tro att du ska vara vaken i två timmar, GLÖM DET " Typ.

[shan]

Hej och tack för svar!!

Jag vill passa på att tacka dig Anna av hela mitt hjärta för det arbete du gjort och fortfarande gör för att hjäla de små barnen och deras familjer! Jag vet inte vad jag hade gjort utan dig, din barnabok och det här forumet. Storebror är en säker sovare och en mycket glad och nöjd kille. Det hade jag aldrig klarat utan dig!!

Jo det är klart lillemannen ska få komma ned på marken, det har du så rätt i. Har liksom tänkt att han varit för liten i kylan men så är det ju inte förstås.
Men han brukar vara med och "putta på" gungan åt storebror och så sitter han i mitt knä i sandlådan med en egen spade i handen som han suger febrilt på.

Sovandet, ja, jag ska erkänna att det känns väldigt tungt nu i mig. Vet att vi hamnat i en ond cirkel men det är så svårt att bryta och komma ur. Har hållit på så länge med kuren nu och känner mig så totalt trött, misslyckad och uppgiven. Jag vet också att dom känslorna inte leder nåt vart och att jag måste försöka "börja om" i mig själv. Vet bara inte hur jag ska hitta tillbaka till attityden och självklarheten som jag hade de första veckorna. Det hjälpte ju inte då ändå fast jag var så extra noga med allting. Eller så missade jag det där med att buffa/solfjädra tills han blev helt sömntung.

För att bryta detta sömnmönster ska jag alltså solfjädra.
1. Ska jag gå in och lägga tillrätta och solfjädra så fort han vaknar som man gör natt ett? och ska jag göra det varje gång han vaknar? eller är det bara när jag "fått nog" alltså när han legat vaken en timma och fortfarande inte kommer till ro.

2. Hur länge/många nätter ska jag hålla på så med solfjädern? Kan jag sen backa igen som man normalt gör i kuren?

3.Jag är samtidigt så rädd och förstöra det vi ändå hittills åstadkommit. Hittills har jag ju varit så noga med att inte ha någon trafik, det är väldigt sällan jag gått in.Ibland somnar han ju om på ramsan och det visar väl ändå att han förstått vad den betyder? Om jag går in ibland och ramsar ibland hur blir det då i hans hjärna. Då kanske ramsan slutar fungera helt och han förväntar sig att jag ska komma in varje gång han vaknar. Kan jag förstöra hela kuren då? jag behöver få klarhet i exakt hur jag ska gå tillväga nu så jag kan förmedla klarhet till honom och också för att jag själv inte ska brista i attityd och självklarhet.. om du förstår vad jag menar

I natt vaknade han vid fyra som han grejade själv och somnade om utan ramsa eller någonting. Sen vaknade han igen vid sex-tiden. Ramsan och musik tog inte, tillslut så gick jag faktiskt in när jag kände att jag fått nog och la tillrätta och solfjädrade- som jag inte alls lyckades få till. Buffade istället och han lugnade sig så småningom och när jag kände att han var helt lugn då kunde jag gå över till solfjädern som han då tog emot. Är det ok att göra så, att kombinera med buffning för att få den att funka? Har aldrig lyckats solfjädra honom direkt, han blir så upprörd.Och då har jag verkligen försökt länge, länge. Det slutar alltid med att jag känner mig hemsk som stått och pressat med hela min tyngd och han blir så ledsen. Det är så svårt att få honom att ligga still, han vill gärna ligga på sidan med benen uppdragna.
Hur som helst så somnade han om då bara för att vakna igen efter en kvart då ramsade jag direkt, ramsade en gång till, argt denna gång och satte på musik. Han somnade om så jag fick väcka honom halvåtta med klockan. Det var ju ändå ganska bra jobbat av honom tycker jag, inte så långa uppvak den här gången och att somna om ganska fort ändå. Vi har haft några fler sådana nätter sista tiden. Med risk för att jag låter väl optimistisk, vi har haft rejäla bakslag också nästkommande natt...

Jag vill verkligen få dt här att funka så jag hoppas på en stretegi att hålla mig till som hjälper och för att jag själv ska få upp modet igen...

KRAM

[Ummusab]

Hej Shan!
Jag har inte läst hela tråden, men jag tar mig friheten att säga en liten sak:

Det är så svårt att få honom att ligga still, han vill gärna ligga på sidan med benen uppdragna

Min lille (11 mån) vill absolut inte att jag lägger honom på mage, Han vill läggas på sidan m benen uppdragna. Innan kurning har han alltid sovit på sida lr rygg, så jag lägger ned så, solfjädrar så. Jag brukar försöka lägga ena handen om lilla rumpan, liksom som om han satt i den om du förstår, o den andra handens fingrar går upp över hans arm/axel o själva handflatan och nedersta leden av mina fingrar över hans rygg. Sen ramsar jag mig ut o han bökar o stökar o lägger sig på mage o somnar så.
(Nu har ju inte jag riktigt lyckats få honom att somna supernabbt om man säger så.... men det beror nog på annat.. Men de gånger JAG försökt lägga honom på mage har han protesterat högljutt m panikskrik o gråt, så jag låter honom vända sig t magläge på egen hand.)
Som sagt är min son 11 månader, o det är kanske skillnad på de riktigt små, det vet jag inget om, men välj ETT sätt o håll dig till det.
Om du bestämmer dig för att iaf lägga på mage: gör det med attityd! 8) Håll fast så han fattar. Du behöver inte lägga hela din tyngd på honom, utan håll bara stadigt! (m tryck om så behövs)
Om du lägger på sidan o han sen vänder sig, låt honom. Men om du lägger på sidan och han inte vänder sig, kan du försöka stoppa om en filt så inte armarna "flaxar" så han vaknar av det.
Lycka till!
/Ummusab

[shan]

Hej och tack för ditt svar!

Jag menar ju förstås med hela min tyngd när han kämpar emot och vill resa lilla rumpan upp
annars håller jag bara med en lätt tyngd över ryggen. Det är bara det att jag aldrig får honomatt ligga stilla om jag inte buffar först. Men annars har jag ju gjort så som du Ummusab, att jag lägger bara tillrätta med tre markeringsbuff på kvällen och så låter jag honom göra som han vill och själv byta ställning.
Men om jag nu ska använda mig utav solfjädern för att bryta hans mönster, eftersom han inte verkat fattat galoppen, så kommer det att bli tufft. därför min fråga innan...

[shan]

Grannarna kan ju inte tro att jag är riltigt klok som står och skriker på min lilla bebis. Det här är ju helt hopplöst, jag blir så trött! Mitt tålamod ärverkligen slut nu och jag blir så f-bnnad rent ut sagt. Står inte ut längre!!!
Jag har vid några tillfällen några nätter nu gått in och buffat och solfjädrat och då har han somnat om och sovit ganska bra ändå men samtidigt har jag kännt att ramsan tar mindre och mindre. Så nu vid detta uppvak, han vaknade tolv och klagade. Tänkte att nu måste jag få ramsan att fungera igen så jag har ramsat, i sex-sju omgångar. Hurtigt,bestämt alla möjliga varianter och tillslut de sista gångerna argt och argare. Det känns hemskt och inte hjälpte det ett dugg.
Tillslut var jag tvungen att gå in ändå, bara det känns som ett misslyckande igen. Nu har jag stått där inne i en timma- solfjädrat,buffat om vartannat. han kämpar emot och vrider och ålar sig och försöker resa sig hela tiden. Ibland var han på väg att bli lugn för att plötsligt börja kämpa emot igen. Han kämpar in idet sista. Tillslut kände jag att detta leder inge vart alls, han tar det inte helt enkelt. Han blir bara ledsen och upprörd, började skrika mer och mer. Det slutade med att jag återigen lade tillrätta med "greppen" sade ramsan några gånger med låg,mjuk ton samtidigt som jag höll över ryggen och sen klappade jag honom på huvudet och strök några gånger över ryggen och gick ut med ramsan. När jag gjorde det här låg han blickstilla. Jag tror att han sover nu.
Vet inte vad jag håller på med längre, nu känns det som inga verktyg fungerar längre. Jag har nog förstört allting och vet inte alls vad jag ska göra härnäst.

Jag är jätte förvirrad nu och vet inte vad jag ska ta mig till längre. Känner mig så ledsen och en dålig mamma som tappar tålamodet och blir arg på min fina älskling. Känndes som jag stormade in med ett stort ilsket moln omkring mig och det känns hemskt! Orkar inte ha det så här längre, min kropp orkar inte längre heller. Vet att jag kommer hamna på sjukhus om detta fortsätter men jag vet inte hur jag ska få honom att sova längre, har tappat allt självförtroende. Jag är bara känslor just nu och antagligen förmedlar jag inget vettigt åt honom alls, han tar ju inte ens min buffning längre.
Jag har säkert gjort fel dom här nätterna, jag förstod ju inte riktigt heller Anna, hur du menade att jag skulle göra och jag förstår ju att det inte funkar när jag själv inte har klarhet i hur jag ska gå tillväga. Det blir ju bara lite hattande hit och dit känns det som.

[duggan]

Hejsan Vännen så tokigt det kan bli. Men som en klok person sa så är det aldrig försent att backa bandet.

Först vill jag att du läser på igen om kuren, verkligen objektivt, läs verkligen tills ögonen blöder, du kommer att hitta seker du glömde fanns, och sedan när du känner dig så pass säker på vad som ska ske, då tar du nya tag och backar ba och kurar om. Glöm inte att det finns flera diplomerade kurare som kan hjälpa dig, antingen via livemötet, telefonsamtal etc, kolla i listan och se om du har någon i grann bygden!

Be gubben din att han ska ta hand om trollen idag och tillåt dig själv att sova ut och börja sedan läsa på när du är utvilad.

Kram!

[shan]

Hej Duggan, tack!

Ja jag får väl kura om. Menar du då från kurnatt ett och in vid minsta första pip?
Trodde verkligen att jag gjorde så rätt, har varit så noga med allting. Förstår inte vad jag gjort fel. Jag läser på varje kväll men jag ska fortsätta läsa och hoppas att jag kommer till klarhet så jag lyckas denna gång. Ska samla ihop mig och försöka hitta tillbaka till styrkan och sätta igång så fort som möjligt.
Det jobbiga är bara att sambon reser bort igen...

Kanske vore en bra ide´ ändå om jag kunde få hjälp av någon kurare, men kostar det och hur mycket?

Kram

[kiki]

Kanske vore en bra ide´ ändå om jag kunde få hjälp av någon kurare, men kostar det och hur mycket?

Hej shan

Som duggan sa, så kolla igenom listan med kurare och se om det är någon du känner att du vill kontakta, sen kontaktar du, via PM eller mail. Därifrån kommer du och kuraren överens om vad du behöver hjälp med och vad/om det kommer att kosta. Ibland kan det räcka med ett telefonsamtal och då behöver det ju inte bli så dyrt. Alla som är diplomerade lägger ner jättemycket tid, gratis, här på forumet och privatcoaching innebär ju ett annat engagemang.

Lycka till
Kram Kristina

[ilindstrom]

Shan du har PM

hälsningar
Ida

[shan]

Åh tack!
Ringer dig lite senare, småprinsarna ska vakna snart och jag måste förbereda lite.

Måste bara säga att andan på det här forumet är fantastisk! Ni är underbara!!
Jag hade aldrig klarat mig utan det här forumet och Annas bok. Och det gäller även hela tiden med storebror från början, även om jag själv inte skrev så mycket här då har jag blivit så stärkt av denna positiva attityd, alla fina människor och goda råd här!