Hej!
M har sovit bra hela nätterna bra länge nu, känns det som i alla fall

Förutom läggningarna
Vet inte om jag skall fortsätta i den här tråden eller flytta över till "Säkra sovare..."?
I alla fall så fortsätter kvällsstrulet som jag bad om råd med för tre veckor sedan, det är inte många kvällar som M somnat utan högljudda protester.
På dagtid har vi mycket social delaktighet, dagsömnen funkar bra med några få undantag och innan sängdags har vi ett ordentligt buskalas i vår säng med hela familjen

Barnens sovrum är också kolsvart.
När vi sedan kommer in i barnens rum så börjar tonläget att ändras så fort mörkläggningsgardinen dras för. Vi busar hela vägen till sängen men det mottas med gråt och tandagnisslan. När vi sedan ramsat oss ut så kommer svordomar, gråt och joller om vartannat. Blir det gråt brukar hon få en ramsa och har hon riktigt arbetat upp ilskan får hon ett tillrättaläggande. De senaste dagarna ställer hon sig också upp och är riktigt arg. Sömnen kommer efter 5-25 minuter.
Någon enstaka kväll vaknar hon efter exakt 45 minuter men somnar om med ramsa.
Detta har hållit på så länge nu så det känns som om attityden börjar naggas och vargarna börjar närma sig huset. Åttamånadersångesten har vi inte märkt av alls på dagtid, kan detta vara hennes sätt att reagera på den?
Har ni några andra funderingar på hur vi kan komma ur detta?
//Helen