Min syster blev ju mamma för en månad sedan och hon klagade på trötthet under hela graviditeten. Jag kommer inte ihåg att jag var så trött när jag väntade Walle, men så var jag student då och hade ett exjobb att jobba med (vilket jag inte gjorde så bra
), så jag minns livet som ganska lätt och enkelt. Kan bero på att man kunde sova länge på morgonen! Samtidigt tror jag inte att jag hade varit lika trött om jag hade jobbat heller, för man var ju ledig när man kom hem! Det är man ju inte nu på samma sätt. Man har ju nummer ett att fokusera på! Och även om det är det underbaraste jobb som finns, så blir man ju trött! Försök bara att gå och lägga dig tidigt så mycket som möjligt. Man är skittråkig, men hur kul är man när man somnar i soffan eller gäspar sönder vilket umgänge som helst? Kanske kan du få en liten sovmorgon iallafall en av dagarna på helgen? Kanske en liten lur när Emil sover? Annars tror jag mycket på att försöka ta det lugnt. Man blir ju ännu tröttare av aktiviteter och "måsten". Försök att inte dra iväg för mycket med en massa program och sånt!
Sedan är väl den bistra sanningen den att det kommer att bli tufft i början, när nyskräpet fortfarande är nytt. Men bit ihop - du om någon vet ju att det går över! Två månader, sedan kan man börja styra upp saker och ting och skruttet kommer att vara en helt annan skrutt än för bara någon månad sedan!
Fortsätt att hålla oss underrättade!
Kramar// Din rumskamrat från Gastsjön (som slapp möss i ansiktet!
)
, är att barnet verkligen ligger till rätt, och Frida hade problem att få till tekniken och jag var väl inte så noga - tyvärr...
