När det gäller välling tror jag att vi kanske börjar med den tvärt, eftersom Rufus inte har några problem med ersättningen (visar inga tendenser på känslig mage förutom av viss stoppande föda som ger jobbiga pruttar).Tack för tips! Jo, vi har testat att följa AWs råd i BB om att utöka tiden sakta. Det har i omgångar gått bättre och bättre. I nuläget badar jag honom i handfatet i badrummet en kort stund medan han beundrar mina halsband. Han har inget emot vattnet som det verkar men gillar som sagt inte att lutas bakåt. Några olika saker har dessutom satt lite krokben för badet.ulrikaj skrev:Börja försiktigt med badet en kort stund och utöka sedan hela tiden.Han ska vara nöjd och glad när nin tar upp honom.Om han inte vill ligga ner så ha honom upprätt så länge men försök iallafall att "lägga öronen i blöt" lite grann iallafall och utöka sedan.
Till exempel frågade vi på sjukhuset (när Rufus opererades) ungefär vilken temperatur som är lagom och fick rådet 37-38 grader. Efter ganska många dagar insåg vi att det nog är för varmt och nu ligger vi snarare på 35 (eftersom det är ganska korta bad så hinner inte tempen sjunka medan vi badar). Mycket bättre, tycker Rufus.
Hur varmt (ungefär) har ni andra?Jag tror också att ett problem har varit att han inte varit riktigt nöjd just den här tiden på dygnet då jag har haft rätt ont om mjölk till sista målet. Han har alltså varit lite hungrig och trött och det är ju aldrig bra för att få en nöjd bäbis.
En liten bajsning i badkaret tillsammans med pappa
gjorde också att vi (läs: far!) inte varit så sugna på att pröva det igen... Men jag tror nog trots allt att det vore bäst. Stabilt och bra för lilla killen och med nåt roligt att gnaga på medan man väntar på att vattnet ska stiga. Vi testar nog det imorgon kväll (ikväll är det gäster och grillning).Sen måste jag bara säga att jag är såååå kluven när det gäller nappen.
Vår plan är ju att införa 12-timmars natt och välling samtidigt. Det tycker jag känns jättebra. Tanken är ju att ta bort nappen samtidigt men det känns otroligt knepigt. Han (läs: jag!!!) är så beroende av den. I nuläget försöker vi att begränsa användningen så mycket som möjligt i alla fall. Samtidigt är jag sååååå less på den! Inatt (pappas natt) fick Pontus gå till Rufus säkert 10 gånger (ca 7-8 gånger mer än vanligt) och stoppa i nappen. Grrr! Så jag vet att det kommer att bli minst en tung natt om vi tar bort den. Och, ja, bättre sen, jag vet. Men det handlar nog om att våga tro på det...att det verkligen kommer att bli bättre. Vi har ju också tänkt börja ramsa på allvar i samband med allt detta. Och jag är verkligen nervös inför det. Jag tycker det känns svårt! Magstöd och tonfall och glatt och pangramsor och bekräftelse och .... ojoj. Har väl läst in mig väl så jag förstår teorin, men att utföra det i praktiken utan att trassla till det för Rufus... *gulp*(Oj så långt det här blev!!!)
Nåja. Jag är rätt konservativ av mig (saker ska vara lika och som de alltid har varit) på vissa områden så jag håller väl bara på att bearbeta mig själv inför förändringen.
/Ewa
och till goaste tjejen Liw 1/1-07 
När vi tog bort nappen för Allis ropade hon efter den vid första läggningen. Det tog då 7 minuter för henne att somna, istället för de vanliga 3. Efter det: ingenting! Jag kan naturligtvis inte lova att det går lika lätt för er, men så lätt KAN det gå. Som vanligt är attityden av självklarhet a och o. Han glömmer den på en natt, om du gör det!
Tre år gammal och redan begränsad av sitt kön! Hugaligen 
Malte verkar tycka att mat är toppen. 
)