Nytt försök på tvåan efter misslyckad kur på första barnet

[annawahlgren]

:thumbsup:

[Hanna1012]

ja nu tar jag nya tag, och försöker släppa rädslan att överanvända verktygen och ha mer fokus på att lillan ska vara lugn.

men jag skulle verkligen vilja ha svar på min fråga, är jag inne för länge om jag buffar vidare på en tystnad liten tills hon tar emot solfjädern i fem sekunder? eller är det en bedömningssak? jag tänker om det är en gråzon eller om det är glasklart att det bara ska buffas för att få tyst på skrik och frågor.

jag funderar också på om det kan vara så att lillan fortfarande har behov av att snutta på något, eftersom jag kan höra ibland att ho suger ljudligt på handen - men napp gillas väl inte? jag tror att om jag gav henne nappen skulle hon slockna på en sekund.

[TorsMamma]

Hej,

Om du gör buffningen genom att buffa så där i flera dagar, ja då är det dags att dra öronen åt sig. Då har du genast skapat en ny vana.

Läs krönikan Säkerhet är trygghet:http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... r-trygghet

Ang. napp rekommenderas det inte då kommer du snart vara i "Stoppa i Nappträsket" mycket värren än alla buffträsk i världen.

Så försök nu ha en plan på hur ni skall nå mål! Som jag sa, inte skapa och leta "Nya vanor" utan ha målet i sikte och gör hela tiden mindre och mindre. Ge mera och mera förtroende till barnets förmåga att lugna och somna själv.

Metoden är inte "skrikfri" utan man skall ha svar på sina frågor.

Läs i boken igen om safrain, säkerhet är trygghet och sist njutningen.

[Hanna1012]

Säkerheten! Vad roligt att du tog upp den, för precis innan jag läste ditt inlägg hade jag kommit fram till att det nog är där jag brister. Åtminstone så känner jag att jag inte riktigt greppar hur den ska förmedlas - att den är extremt viktig och grundläggande är jag väl medveten om, det var nog därför jag tyckte att jag hade koll på den. Men hur jag än läser och läser så tycker jag mig bara finna betoningar på hur viktig säkerheten är, men hur förmedlar jag den till Astrid?

Jag gjorde faktiskt ett försök med nappen i natt (aj aj, jag vet [-X ) men hon verkade faktiskt föredra handen - så där fick jag. Natten till idag var överlag ett riktigt lågvattenmärke och i morse övervägde jag verkligen att ge upp alltihop, men inte riktigt än... skulle jag kunna få lite hjälp med en förklaring på hur jag förmedlar säkerheten till Astrid utan att backa för tidigt och lämna henne "olugnad"?

Jag har ju fått lov att släppa allt vad "natt ett och två osv" heter, så istället skulle jag behöva veta hur jag kan märka på Astrid att det är dags för nästa steg. Nu försöker jag i största möjliga utsträckning lugna, men så kan jag ju inte hålla på för alltid, även om hon just nu verkar sova bra på det.

[TorsMamma]

Hej,

jag är ledsen, men du måste verkligen läsa boken igen. Det jag skrev om innan.

Detta är säkerhet: http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... ember-2006

Allt står i boken!

Du har fastnat här:

Om och när du bestämmer dig för att genomföra Sova hela natten-kuren, kommer du att se att det inte är särskilt svårt att lugna ens ett hysteriskt skrikande spädbarn - när du bara vet hur du ska göra.

När du lyckas med det, då växer självkänslan!

Och då kan du frestas att slå dig till ro, för nu har du ju kommit på knepet. Nu vet du hur man ska göra: inte ta upp barnet, utan lugna det där det ligger. Och titta så bra det går! Du kan!

Ja, det kan du. Men du får inte stanna där, säger jag, glädjedödaren. Du måste gå vidare. Du måste, utöver lugnet, också förmedla säkerheten. Lilla barnet kommer inte att nöja sig med mindre.

Läs igen: http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... r-trygghet

Det finns liksom inget recept på hur man gör för att någon skall känna sig trygg och lugn, detta är något man förmedlar!

Tänk ambulanspersonal om de kommer till en som är i chock och i en olycka, då måste man ju agera säkert och lugnt oavsett hur personen man kommer till känner sig, visst? Säkerheten kommer innifrån och den måste du hitta själv.

Hon kommer aldrig säga: NU mamma NU är jag redo, nu kan du sluta buffa. Utan hon kommer snarare säga, BUFFA MERA! Så som jag sagt innan du måste göra baksteg för att hon skall göra framsteg. Det är bara med utmaningar vi utvecklas och tar steg framåt. Utveckling. Fastna inte i buffen, utan gör hela tiden mindre och mindre.

Denna är också bra som inspiration. LÄS, LÄS, LÄS!!

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?p=91777

Läs också igenom de vanligaste frågorna och trådarna. Här gäller att du faktiskt tar fram en Plan A! och en Plan B! Så du vet vad du gör och varför!

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =7&t=20621

Nu ger jag dig ett par dagar att jobba med detta och ser hur det går för dig då. Det finns igen som kan säga exakt hur man skall göra utan det är bättre att du gör tveklöst fel än att du gör tveksamt rätt. 8)

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252

Ser fram emot en superrapport om ett par dagar.

[Hanna1012]

ok, då ska jag läsa läsa läsa och fundera tills hjärncellerna koagulerar så vore det väl själva *** om jag inte skulle hitta fram till slut! tänk, man tycker att man kan något...

jag skulle bara vilja lugna mig med en sista fråga: är det, generellt sett, värre att dra sig tillbaka för hastigt eller dröja sig kvar för länge? i själva processen alltså. alltså att ge barnet lite "för mycket förtroende" eller riskera att fastna i diverse träsk. eller är det också en sån sak som varierar med ungen?

[TorsMamma]

Min erfarenhet är att om man hamnar i "träsk" så skriker barnet ÄN mer när man slutar med det och sen är alla verktyg förbrukade. Så som vi svenskar säger, lagom är bäst!

Gör man något i över 1-2 dygn så är risken stor att man fastnar i träsk eller skapar ett nytt "Mönster" man måste upprätthålla för att slippa skrik.

[sara carlsson]

Hej Hanna

Jag har besvarat ditt mail men är osäker på om du fått det då dem hamnar i min utkorg hela tiden om du inte fått det så kan jag skicka det på den här tråden!

Kramar Sara

[Manfred10]

Hej Sara c!
Vill bara inflika och säga att alla pm ligger i utkorgen tills mottagaren läst dem. Om det är forumets pm du använder...

[sara carlsson]

tack då förstår jag!!

[Manfred10]

hur går det här?

[Hanna1012]

Tack, det går bra! Efter de första framstegen trädde den stora frustrationen in på banan, och efter ett tag justerade jag förfarandet efter eget huvud när jag tyckte att vi inte kom vidare på ett tillfredställande sätt.

Schemat med dess marginalkvartar är en välsignad stomme att utgå ifrån, och tesen att barnet (vid behov och endast då) ska lugnas i sängen har en självklar tyngd och logik i sig själv. Jag försöker också att i största möjliga utsträckning lämna rummet innan hon faktiskt sover och då annonsera klart och tydligt att jag gör så, just för att hon ska kunna somna och somna om för egen maskin.

I skrivande stund ligger hon och sover efter kanske 30 sekunders läggning och knappt en minut av protester/gnäll. Jg har goda skäl att förvänta mig att få väcka henne när 45 minuter gått, och skulle hon vakna innan tiden är inne får hon hållas. Antingen somnar hon om eller så roar hon sig själv. Det är ytterst sällan hon faktiskt låter ledsen i sängen nu, även om hon kan vara nog så högljudd... Som regel somnar hon på 5-10 minuter, ibland kortare och ibland lite längre. "Aldrig" (undantag finns ju) längre än 20 minuter. De senaste dagarna har hon vaknat mitt i middagsluren men somnat om efter en stund. Likaså på natten vaknar hon fortfarande en eller ett par gånger, vanligtvis vid tretiden, men somnar igen om jag låter henne hållas. I början gick jag upp och lyssnade och klockade när hon vaknade, och endast i undantagsfall tog det längre tid än 20 minuter (och de gångerna kan det mycket väl tänkas att hon varit hungrig, om jag ser bakåt och framåt utifrån nätterna i fråga). Numera ligger jag kvar i sängen och försöker att inte lyssna när hon låter, för jag vet att hon hanterar det bra själv.

De nattliga uppvaken blir färre och färre, de har snarare bytts ut mot tidiga morgonvakningar, men liksom på nätterna så somnar hon om bara hon får vara ifred. Detta gäller oavsett om hon skriker eller småpratar.

Hon har precis börjat vända sig från rygg till mage och griper efter saker, ledordet för stunden är frustration - hon verkar brås på mamma och vill kunna allt med en gång...

Det enda problemet som egentligen kvarstår har mycket lite med Astrid att göra utan är storebrors nyfunna/återupptäckta vana att göra morgon tidigare än vad han mår bra av. Ibland väcks han av oss, ibland av Astrid (som ju själv somnar om, men inte Emil tyvärr) och ibland vaknar han själv. Väckarklockan finns och ställs varje kväll, han får stort beröm varje gång han sover/ligger kvar tills den piper men har han väl vaknat får han som regel komma upp för att vi ska slippa börja dagen med kalabalik och tårar (och förstås, väcka lillasyster som nu sköter sig så fint).

[mumintrollet]

Underbart att höra att det går så bra för er!!! Så glad jag blir för er skull!!!

Det låter som om du ger Astrid fint förtroende att klara av uppvaken själv, och som du sa så fixar hon det mesta bara man själv inte springer där och stör

Flyttade ni in barnen i samma rum redan? Störs Emil av Astrid på morgonen eller vad är det som väcker honom måntro? Jag förstår om ni inte vill börja ha trafik i barnkammaren om illasyster sover i samma rum..

Kanske genomföra en liten skild kur på Emil nu då Astrid sköter sig så fint! Ha henne i skilt rum så länge tills Emil fattat galoppen??

Jag har själv lite erfarenhet om att kura äldre barn, så kanske de på äldre barnens kurforum har kloka råd att komma med. Jag vet bara att det är glest med hjärtebarnskontrollanter där just nu så det är därför det dröjer med svar.. Men kanske du kan får bra tips om du läser i trådar där?? Eller hos Säkra sovare med fnurra på sömntråden - där finns många som sovit bra men i samband med totsen börjat tralla om mornarna