Kurning av R, 5 mån

[annawahlgren]

Hur är det med kurade barn efter några år? --- Behöver de också ha det helt kolsvart för att kunna sova? --- Eller är det bara när de är så här små som det måste vara kolsvart?

Nej, vänd på steken: de behöver ha kolsvart för att inte VAKNA (för tidigt).

Som sagt, jag vill ha NJUTNINGEN! Jag vill inte ha ledsna hulkningar eller arga svordomar ens i några sekunder. Jag vill ha en suck av lättnad eller glatt småprat. Hur kommer man dit?

Tålamod är en dygd. Du kan ine hoppa direkt från LUGNET till NJUTNINGEN. Någonting kommer däremellan, som heter SÄKERHETEN Det är när den infinner sig, som barnet sover hel natt, natt efter natt, tryggt i sig självt (och i förvissningen att inga vargar finns inom räckhåll eftersom de skjuts i hallen, natt efter natt - se "Safarin").

Så fortsätt övertyga. Fortsätt betrygga. Fortsätt arbetet lugnt och fint. Barnet ska börja sova sina 12 tim i lugn och ro först och främst - sedan kan du invänta, och avnjuta, den underbara Njutningen Som blir bestående.


O:)

[emla]

Nu har jag lyckats få till mörkläggningen bättre. Får se om det ger resultat på morgonen.

Dagarna har börjat bli riktigt dåliga nu. Han är ömsom arg som ett bi, ömsom riktigt ledsen och jag börjar nästan fundera på om jag gör honom mer skada än nytta...
Vi har i perioder haft jättebra dagar med bra läggningar, andra perioder har det varit dåligt. Egentligen har det väl varit så här dåligt innan också ibland men det känns så mycket tyngre nu under kurningen av någon anledning. Han har börjat skarva på lunchvilan och det är då helvetet brakar lös. Jag lyckas inte få honom lugn hur jag än försöker. Att avvakta mer känns inte bra heller. Suck, idag är ingen bra dag...

Är det alltså så att han måste sova hela nätter ett tag innan njutningen kommer? Finns det någon gyllene regel om ungefär hur många nätter i så fall? Brukar njutningen på dagen komma samtidigt som på natten eller kan det skilja sig åt? Jag har läst boken en massa, ibland behöver jag bara höra andra ord för att förstå.

Jag önskar att någon jag kände och litade på hade gjort detta och kunde vara med mig. Ta inte illa upp, ni är till stor hjälp, men någon man känner IRL är ju alltid bättre.

[miar70]

Jag önskar att någon jag kände och litade på hade gjort detta och kunde vara med mig. Ta inte illa upp, ni är till stor hjälp, men någon man känner IRL är ju alltid bättre.

Kanske bor du i närheten av någon kurare? Kolla listan på dipplade och se om det finns nån nära dig som du kanske kan ringa/träffa!

Och du: njutningen kommer. Exakt när är såklart svårt att säga, men den kommer jag lovar!

[emla]

Att kura var nog inget för mig. Kuren fick mig att falla ner i en djup nedstämdhet så att allt, inklusive min underbare son blev meningslöst och fyllt av ångest. Därför var jag tvungen att avbryta kuren och sluta skriva här. För mig/oss var SM mycket bättre så nu är vi tillbaka i det tänket istället vilket känns väldigt bra. Jag har stundvis fortfarande ångest men det blir bättre för varje dag och nu har det gått 3 dagar sedan min mamma fick samtal från en storgråtande dotter som undrade om hon misshandlade sitt barn.

Jag har nu verkligen förstått det här med att man inte ska överfokusera under kuren. Det var precis vad jag gjorde och det var det som gav mig ångest. När jag avbröt kurandet (i huvudet, vi fortsatte lugnt och metodiskt med den egentligen) så kom jag tillbaka till tänket jag hade före kuren vilket var att det är ok att gå två steg fram och ett tillbaka.

Så var är vi nu? Sonen sover nu i eget rum, utan napp, hela nätterna. Eller nästan i alla fall. Han vaknar så gott som varje morgon 30 min före utsatt tid och gråter. De senaste tre nätterna har det räckt med en ramsa för att han ska somna om. Dessförinnan krävdes det även Mozart. Tills ikväll ska jag förbättra mörkläggningen ytterligare och se om det ger resultat.
Läggningarna går bättre och bättre. Det är fortfarande lite gråtande ibland men inte alltid och vissa gånger är det argt skrikande istället. Vissa kvällar behöver vi inte ingripa alls, andra får vi ramsa lite men sällan så mycket. Han lyssnar definitivt på ramsan och han tror på den.

Dagarna är det mer problem. Det var de som gav mig ångest innan. De är inte bättre nu men jag förhåller mig annorlunda till dem.

Vårt schema ser ut så här:

7.30 God morgon. Frukost (bröstmjölk)
8.45 - 10.15 Vila 1
10.30 Lunch (bröstmjölk om han vill ha, puré, efterrätt)
12.15-14.15 Vila 2
14.30 Mellanmål (bröstmjölk om han vill ha, gröt)
16.15-17 Vila 3
17.30 Middag (bröstmjölk om han vill ha, puré, efterrätt)
20.00 Kvällslurk (välling + bröstmjölk)
20.30 God natt

Det är knappt att han klarar hålla sig vaken till första vilan trots att det bara är 1 h 15 min vakentid sedan morgonen. Ibland somnar han nästan i luften på väg ner i vagnen. Andra gånger är det en del protester och frågor men det brukar inte vara några större pix att få honom att somna. Han brukar vakna av sig själv när jag precis ska väcka honom så den här vilan sitter som ett smäck.

Vid lunchen är han sällan så värst hungrig så det brukar vara svårt att få i honom mat. Jag har provat att ge honom mat senare men det är ingen skillnad. (Tidigare fick han en andra frukost men den är borta nu.) Med mycket trugande brukar han trots allt äta så mycket som jag önskar.

När det är dags för vila 2 är han trött men har ändå svårt att sova. Efter 20-60 min brukar han somna. Under denna tid är han inte så värst missnöjd utan ligger långa stunder och myspyser, smågnäller och/eller gymnastiserar. Han sover 30-45 min sedan vaknar han. Och nu kommer dagens jobbigaste tid. Den senaste veckan har vi i det här läget inte lyckats få honom att somna om. Det känns som om jag har provat allt.

Eftersom det blir alldeles för lite vila mitt på dagen så är han sedan jättetrött och ibland gnällig på eftermiddagen.

Sista vilan fungerar ibland bra och ibland inte.

Han sover i vagn dagtid. Eftersom det fungerar på förmiddagen och han då trots allt sover 1,5 h känns det inte som om det är vagnens fel att han inte kan sova vid lunch.

Jag vill gärna ha lite tips och råd kring lunchvilan. Hur bör jag agera? Bör schemat ändras? Jag har haft funderingar på att flytta både lunch och lunchvila lite men är inte säker. Det här schemat har fungerat klockrent tidigare (men då åt han fortfarande på natten så det kan ju vara orsaken).

[emla]

Måste bara tillägga att jag ser njutningen vid horisonten nu.

De senaste tre läggningarna (igår kväll, och nu idag vid båda vilorna hittills) har jag inte behövt göra något alls. Och vid båda vilorna idag har han somnat lungt och skönt, trygg och nöjd utan minsta protest eller fråga. I morse var han vaken helt tyst i ca 10 min, nu låg han och pratade lite med snutten i 5 min. Sedan



Tänka sig, även vi kommer kanske till riket vid regnbågens slut till sist...

[annawahlgren]

Underbart Fortsätt nu bara arbetet lugnt och fint. Njutningen är inom räckhåll. Hemfall inte åt otålighet, osäkerhet eller orosvargar - det skulle inte betjäna honom det minsta, och det förstår du nu. Håll målet för ögonen: din lille gosses goda, sköna, sammanhängande, livgivande, njutningsfyllda sömn Som är en gåva för livet :-({|=


O:)

[emla]

Självklart fortsätter vi lugnt och metodiskt. Det får ta den tid det tar. Vi har det ju betydligt bättre nu innan vi började med kuren även om vi har en bit kvar.

Men jag undrar fortfarande om jag bör göra någon schemaförändring eller om det finns några andra tips på hur jag ska få lunchvilan att fungera? Övrigt är på väg att falla på plats även om det är två steg fram och ett tillbaka hela tiden.

[Luvisen]

Skriver lite snabbt. Jag tycker du ska vända på matordningen och ge riktig MAT först och sedan toppa med bröstmjölken. Mat och mer mat är ju en nyckel till riktig god sömn.

I övrigt undrar jag om lillen får åla mkt på maggen. Väldigt viktigt för hjärnans utveckling och fysisk aktivitet är ju ngt som tröttar på ett bra sätt så man kan sova gött.

Om ingen annan hinner före så kikar jag på ditt schema ikväll.

Värme! Luvisen

[emla]

Jag har den matordning jag har eftersom han tidigare bara grät i stolen om han inte fått bröstmjölk först. När jag vände på steken så gick det plötsligt ner mycket mer mat eftersom han då inte var så vrålhungrig att han började gråta. Dessutom tycker jag att det känns bra att han får i sig så mycket bröstmjölk som möjligt när han ännu är så liten.

Men det redar snart till sig av sig självt. Förutom till frukost och kvällsslurk är han inte så intresserad av bröstmjölk längre. Han vägrar ofta bröstet till förmån för puré, gröt eller välling. Och om han tar mitt på dagen så är det bara en liten slurk innan han tappar intresset för bröstet.

Om inte bröstmjölken faller bort ännu mer inom det närmaste kommer jag att byta ordning igen och se om det fungerar. Problemet med att ge puré först och bröstmjölk sedan är ju att man mer eller mindre måste bada honom däremellan för att få bort all mat (som ibland sprider sig ända ner på fötterna) vilket gör att måltiden blir så utdragen.

Japp han får åla. Än så länge är det mest baklänges dock... Men han kanske borde göra det mer på förmiddagen. Eftersom det är så mycket sovande, ätande och egenlek på förmiddagen är det svårt att hinna med så mycket annat. Ska försöka få in ännu mer just på förmiddagen.

[Luvisen]

Så, nu har jag tittat på schemat och det ser bra ut. Kanske kan du skjuta fram lunch 30 min och likaså middagen och se om inte matlusten ökar på.

Värme/Luvisen

[emla]

Ok, tack Luvisen!

Jag har lyckats få till mörkläggningen i R's rum så att det verkligen är kolmörkt. Trots det vaknar han så gott som varje morgon ca 30 min för tidigt. Mha ramsa och Mozart går det att få honom att somna om. Men finns det något jag kan göra för att få honom att fortsätta sova den sista stunden utan att vakna? Än så länge har vi bara haft en enda natt där han inte vaknade över huvud taget förrän jag väckte honom.

Njutningen har försvunnit bortom horisonten igen men vi fortsätter och hoppas på att åtminstone någon gång nå den.
Sista dagarna har vi haft lite vändningscirkus och jag tror att det kan vara det som stört lite. Vår bakvände son vaknar när han hamnar på mage och klarar inte somna om. Jag som trodde att han skulle sova ännu bättre om han började vända sig. Men han vänjer sig nog snart. I natt har han i alla fall inte vaknat (förrän nu på morgonen) när/om han vänt sig.

[annawahlgren]

Jag har lyckats få till mörkläggningen i R's rum så att det verkligen är kolmörkt.

Utmärkt =D> (Det kommer inte att behöva vara så för evigheten.)

Trots det vaknar han så gott som varje morgon ca 30 min för tidigt. Mha ramsa och Mozart går det att få honom att somna om. Men finns det något jag kan göra för att få honom att fortsätta sova den sista stunden utan att vakna?

Ja! Låt honom vara i fred

Här kan du välja mellan det halvfulla glaset och det halvtomma 8) Är det inte fantastiskt att han sover ända till NÄSTAN morgontime? En halvtimme tidigare är ingenting att väsnas för. Med marginalkvarten kan du ta upp honom kvart i medan han ännu är glad, om du vill. Men du ska INTE härja med ramsa och/eller Mozart så nära morgonen, inte så här långt gånget på kuren Du måste börja känna förtroende för honom, mycket mycket mer än du gör nu, och ägna den där morgonhalvtimmen åt att mobilisera all den glädje - DIN njutning - som du har - borde ha - inom dig. Glaset är ju DRYGT halvfullt, alldeles nästan fullt

Sista dagarna har vi haft lite vändningscirkus och jag tror att det kan vara det som stört lite. Vår bakvände son vaknar när han hamnar på mage och klarar inte somna om.

Det gör han visst det. Varför tror du inte det Se ovan - mer förtroende för lilla barnet, pelase Finessen med att föredra ryggläget är att det är hundra gånger lättare att vända sig (tillbaka) från mage till rygg än tvärtom. Så applådera och gå och lägg dig, dvs TRO PÅ GOSSEN OCH LÅT HONOM VARA I FRED =D>


O:)

[emla]

Men det känns ju så galet att liksom inte göra något. Sätter man på musiken så känns det att man gör något. Nu har jag redan hunnit sätta på musiken idag men från och med imorgon blir det inte det.

Du har rätt i att vi nog borde backa lite till nu. Det gäller nog även dagtid och vid kvällsläggningen egentligen. Men som sagt, backar vi mer så börjar det kännas som att vi överger honom. Det är därför det är svårt. Är det ok att hålla på med husljud då? Jag märker att han blir lugn av det samt om jag går med tunga, lugna steg i hallen utanför hans sovrum då och då.

Och vi är visst överlyckliga över att ha en son som sover 10,5 h varje natt! Det är helt fantastiskt! Nattetid är det bara några droppar som fattas i glaset. Men R förtjänar de dropparna också.

[emla]

Måste bara fråga, innebär "låt honom vara ifred" att jag inte ens ska ge en endaste ramsa på morgonkvisten?

Några ytterligare tips för hur vi ska komma förbi problemet med att han vaknar för tidigt på lunchvilan? I två dagar sov han hela tiden utan problem men idag blev det strul igen. Tyvärr var han hos farmor då och hon har knappast rätt attityd. Ibland kan man undra hur hon lyckades uppfostra tre söner med så lyckat resultat. Får se hur det går imorgon. Jag har hoppet om att det är på rätt väg i alla fall.

Nu känner jag att jag måste ta lite paus härifrån igen, efter att ha läst era svar så klart, annars hamnar jag nog i överkoncentrationsträsket igen med tillhörande ångest.

[annawahlgren]

Ja, nu har vi halkat ifrån varandra

Sådant händer. Då får man ta paus, precis som du säger.

Vill bara för både dig och andra som ev. läser här betona att "lämna ifred" osv naturligtvis INTE betyder en knapp att trycka på det heller, någon sorts patentknapp av modell "gör ingenting - lämna barnet därhän - överge ungen - ignorera - strunta i barnets frågor" - etc, etc.

Det handlar ALLTID om att lyssna, till såväl barnet som till sig själv - medan det är barnet som har ensamrätt till frågorna. Som givetvis ska ha svar. För barnet nöjaktiga svar. Tystnad är också - kan vara - ett svar. Kommunikation är sannerligen inte bara ord. (Eller kanske alls ord )

Det är en konst att lära sig låta små barn vara i fred, brukar jag säga. Och det är det. Ett vanligt exempel kan illustrera:

Mamma/pappa vagnar. Barnet tystnar. Mamma/pappa fortsätter vagna. Och stirrar på barnet. I (fullt förståelig, men likafullt störande) överkoncentration. Då säger jag GÅ Då förflyttar sig mamma/pappa en liten bit ifrån vagnen och fortsätter stirra på vagnen/barnet, så gott det går. Då säger jag GÅ BORT, GÅ IVÄG, flera steg, många steg, vänd ryggen till, låt barnet VARA I FRED Och mamma/pappa kommer på sig, och så skrattar alla

Går skillnaden mot att ÖVERGE att förstå

Kära emla, vad dig beträffar önskar jag - nu när jag förstår lite bättre - att du i lugn och ro hade fortsatt med Standardmodellen Varför gjorde du inte det

Du hade ju aldrig behövt kura då.

Standardmodellen, sådan den står beskriven i BB - vackert exemplifierad också i femte delen under Bekymmer? Sömn av "Marie och Samuel - en mailkorrespondens" (Marie satt i Förenade Arabemiraten under kuren, vill jag minnas, och hade inte ens en riktig barnvagn) - följer man ju, som du vet och har märkt, ganska enkelt. Finessen är att fortsätta framåt Barnet förblir ju inte nyfött månad efter månad. (Faktiskt bara i knappt tre veckor.)

Ett litet barn, som sköts enligt SM, sover 6 tim vid månadsgränsen, 8 tim vid tvåmånadersgränsen, 10 tim vid tre månader och 12 tim vid fyra månader. Och voilà (SHN-kur, vad är det )

Och emla Det GÅR att backa bandet (se t ex sid 310 i BB 2008).

Barnaboken säger: "Gör så här, så slipper du problem." Typ

Men har man - barnet - redan dragit på sig (sömn)problem, då finns botemedlet: SHN-kuren. Som alltså inte är någon metod - det är SM mycket mera i så fall - utan just en KUR :thumbsup:

Den är en kur som lugnt och metodiskt ( ) hjälper barnet komma tillbaka till - eller komma in på - det som var, och är, just Standardmodellens goda spår =D>


O:)