Jag mår prima! Har tagit igen den senaste månadens koma nu och fixat och donat som aldrig förr. Bl a bakat världens godaste kanelkaka som jag ska lägga ut receptet på under mat, mage och barnakropp. Men det känns så konstigt att inte veta hur långt gången jag är! Får ju inte veta förrän på ultraljudet i maj, då vi tror att det är runt v 18. Men vi får hålla oss, vad gör egentligen några veckor hit eller dit...
Emil fick en fläskläpp igår av en 2,5-åring som var här på besök. Vi råkade vara ouppmärksamma en sekund och då passade stora killen snabbt som ögat på att knuffa omkull Emil

. Vi mådde så dåligt över det, skulle vilja drämma Barnaboken i huvudet på hans mamma. Han hade varit så glad innan och tyckt det var så roligt med besök och så grusades hans soliga humör på det sättet. Nä, aldrig mer lämna utan koll. Vi har inte träffat så mycket äldre barn, förstår att det kommer bli många situationer framöver där vi måste kliva in. Mamman berättade f.ö. en i hennes tycke rolig liten historia om att hennes son tyckte det var så skönt nu för det hade kommit nya, mindre barn till dagis. De hade precis lärt sig gå och då var killens nöje att putta omkull dem

. Inte min typ av humor i alla fall! Är så jäkla nöjd med vårt liv och våra val. Självklart fick vi även höra "vad lugn han är" och "vilken lyx!" när hon såg hur fort läggningen gick. 1+1=2 är inget hon lärt sig.
Min mage har jag inte gjort ett skvatt för att få ihop igen, hade tänkt fråga dig Ulrika om du hade några tips.
Kram Emma