
Det här är en liten hobby alla små älsklingar ägnar sig åt ett tag

Spjälsängen är ju som gjord för att resa sig i! (Det är däremot inte vagnen.) Mycket intressant! Och sedan kommer mamma eller pappa och lägger en ner, och då kan man resa sig igen när de har gått och hojta på dem när man tröttnat på att stå (för den gången), och så kommer de igen, och så har man hur trevligt som helst både länge och väl
Nu är ju inte barn så där beräknande som det kanske låter av vad jag säger. Enkla fakta i målet är att små barn
måste resa sig.
Meningen är att de ska börja gå på sina två ben, och för det måste man resa sig och stå först. Och stå lull. Och släppa taget om vad det nu är man rest sig mot, och börja röra sig framåt. Det är människans, det upprättgående djurets, imperativa programmering. Hon kan alltså resa sig i sömnen till och med, utan att vara medveten om det - förrän hon vaknar av det därför att hon blivit trött av att stå upp i sängen och inte
vill stå utan
vill sova!
Vill ni inte delta i denna nya hobby, måste ni helt enkelt låta henne stå, tills hon lägger sig ner själv. Det tror hon inte att hon kan ännu. Eller hon vågar inte, rakt av. Men det kan hon, och det kommer hon att göra till slut. Nöden har ingen lag. Då lär hon sig att det ingenting är att vara rädd för. Då vågar hon hur bra som helst i fortsättningen.
Sedan kan man gå in efter tio minuter - inte tjugo - och lägga det sovande barnet rätt, t o m lyfta och vända hela paketet, samt lägga på täcke eller filt, utan att hon märker det.
Beänk Maria Montessoris ord:
All onödig hjälp hindrar barnen i deras utveckling.
Översatt till praktiksvenska: så länge man gör jobbet åt en liten unge, vad det än gälla må, behöver barnet inte göra det själv och gör det inte. Människan är ett bekvämt djur
O:)
Till alla med tack på förhand: Skrammelbössan kvider 8-[ Det kostar att driva ett reklamfritt föräldraforum. Bidra gärna med en liten peng! PG 59 65 80-1