Hur lugna en stående?

[fransson]

Igårkväll lugnade hon sig väldigt fort vid första ramsandet (1930), och somnade inom 5-10 minuter. Vi är förbluffade. Hon sov jättebra hela natten tills vi väckte henne kl 7. Och ikväll somnade hon lätt också.

Vi är nöjda nu, men jag vill ändå ge lite mer feedback på det problem *jag* upplevde med SHN-andet.

Mammamy: Det låter jättebra att skilja på reaktion och ledset skrik. Vi har tolkat det mesta skriket, utom möjligen lite skrik i början av läggningen, som ledsna skrik. Hon har verkligen låtit som hon tror hon är övergiven, nästan tappat andan, gråtit massor etc. Men jag har kanske svårt att skilja skriksorterna...

Anna:
Visst kan du gräla på mig. Jag tror säkert att SHN funkar enligt skolboken i många fall, men inte i den situation vi var i. Min fråga har varit vad man ska göra då man står i situationen, att barnet ställer sig upp och skriker ledset, och man inte lyckas lugna det med ramsande, hur mycket attityd man än öser på med. I teorin skall man inte hamna i den situationen, men i verkligheten gjorde vi det. I teorin skall man både se till att lugna barnet, och se till att dra sig tillbaka, men *vi* klarade inte att göra både och. Vi sprang in rätt ofta och lade dottern, som bara blev mycket tillfälligt lugnad, om ens det. Inte förrän vi blev uppmanade här på forumet att stanna utanför rummet, och nöja oss med att *försöka* lugna genom ramsande, så vågade vi prova det. Och, efter två kvällar med en del skrik (60 resp 15 minuter), så verkar det ju funka. Och ramsan har börjat fungera mycket bättre.
Jag antar att det vi gjort ändå inte är misshandel av shn-kuren....(?)

Tack för all hjälp genom lathundar och forumtips! Vi är jätteglada att dottern numera inte bara sover på natten, utan också somnar bra på kvällen!

[JH]

Vill bara säga att jag just satt och läste hela denna låååånga tråd och fick en hel del aha-upplevelser!

Elsa somnar visserligen nästan alltid väldigt fort, men vi har problem när hon vaknar tidigare än hon ska (både i vargtimmen och under dagslurar ibland ). Jag har svårt att anamma den rätta attityden vid dessa tillfällen, framförallt under dagslurarna då hon är så pigg när hon vaknar. Har varit inkonsekvent och vagnat/buffat för ofta vid dessa tillfällen eftersom det hjälper så snabbt . Eftersom problemet kvarstår så inser jag ju dock att detta INTE är bra, framförallt inte för stackars Elsa

Diskussionen kring ramsan i tråden har fått mig att genast vilja ta nya tag och INTE ge mig nu! Går sällan in till Elsa när hon skriker, men har (som fransson tidigare) väldigt svårt att få ramsan att ta. Nu känns det som att jag förstår lite mer - ska spara denna tråd och läsa och läsa om!

Vill också säga att ni/du verkligen har jobbat på bra fransson!! Fortsätt så!

[mammamy]

Hej Fransson och än en gång GRATTIS och STORT BERÖM!!
Ni är i mycket gott sällskap när det gäller svårigheterna att tolka barnets skrik, DET ÄR SKITSVÅRT tycker jag med! Jättebra att du ger lite feedback också, de här trådarna läses ju av många andra som kan ha liknande svårigheter och därmed får hjälp.
Jag skulle bara vilja ge ett litet råd till, på vägen sas. Minns den här resan noga, för det kommer att dyka upp nätter när hon ställer frågor igen och dä ör det SUPERVIKTIGT att ni minns er läxa: lugna barnet med ramsan utanför rummet! Det är så lätt att man tas på sängen när det oväntade inträffar (och för oss sovande föräldrar är alla barnens uppvaknanden oväntade verkar det som här på forumet ) och barnet vaknar och FRÅGAR att man då plötsligt glömmer allt man lärt sig och störtar in till barnet med ett helt koppel av vargar i hasorna. Låt inte det hända utan var rädda om det fantastiska ni uppnått!
Sov gott!