Mammas lilla, stora tjej

[Bellan]

Pust och phu! Hur orkar man? Hur får jag tålamodet att räcka?
Gnäll, skrik, tjut, prat prat prat och trots!!! Jag orkar bara inte ibland. Och så vet jag att jag gör fel när jag säger ifrån "Nu räcker det. Nu får du faktist ta och klä på dig!" och så blir jag ledsen för jag vet att Lillan inte borde blir bemött på det sättet

Hur hanterar jag det när hon ballar ur och börjar skrika högljutt när vi är och storhandlar? Hon är ju med och plockar varor och lägger i vagnen. Vad mer kan jag göra där? Senast fick jag ta upp henne och ta henne i famnen för att hon skulle lugna ner sig. Och då blev det värre när vi kom hem, ännu mera testa gränserna (inte sitta vid bordet när vi åt, kasta saker...). Det här händer speciellt när det är andra runtomkring eller när vi är borta någonstans eller när vi är och handlar mat. #-o

Och varför alltid saker som är "sen" eller "imorgon"? Hon vill ha en frukt eller ett kex och jag får svara "Ja, det kan du få sen när vi äter mellanmål" eller nått annat som inte går just nu (vad det än nu kan vara) #-o .
Och detta konstanta pratande Jag vet att hon håller på att språkträna för fullt men det är "djä djä djä...", "tit tit tit...", "gla gla gla..." tills jag säger vad det är hon menar med ett "Jaha, sitter fågeln i trädet" . "Mmm" blir svaret tillbaka från Lillan då. Men mina öron trillar nog snart av.

Det funkar att säga "Ja, när..." istället för nej, men så kommer nästa sak och näsa. Och jag märker att tiden vi lägger på att visa bits/matte också gör henne lugnare. Men vad mer kan jag göra? Hur får jag tålamodet att räcka?

Tack för hjälp!
/Bellan

[Tin]

Pust och phu! Hur orkar man? Hur får jag tålamodet att räcka?
Gnäll, skrik, tjut, prat prat prat och trots!!! Jag orkar bara inte ibland. Och så vet jag att jag gör fel när jag säger ifrån "Nu räcker det. Nu får du faktist ta och klä på dig!" och så blir jag ledsen för jag vet att Lillan inte borde blir bemött på det sättet

Hej, kära du, jag ser att våra är nästan lika gamla, min liten är bara 2 månader äldre. Vad roligt! Jag känner igen allt du skriver. Och tålamod, ja var får man det ifrån egentligen...?!?!

Jag brukar försöka zooma ut och tänka, det här är något som liten behöver gå igenom - ett steg på väg att bli stor, det handlar inte om mig eller min man personligen. Jag tänker att eftersom vi är hennes största trygghet så vågar hon trotsa mot just oss för hon vet att vi inte sviker, och hon vågar lita på att vi är "rocksolid" i vårt lugn och raka besked. Jag tänker att jag liksom ser på varje trots incident lite utifrån och analyserar intresserat hennes försök till att sätta sig på tvären och mina försök att komma runt det ... låter märkligt kanske men på så sätt får jag en ocean av tålamod.
Självklart ska man vara här och nu med en liten men om man ser på det lite utifrån så ser man sammanhanget bättre, lite precis som när jag kurade och gav henne trygghet genom svar på alla frågor genom ramsan får jag nu ge trygghet genom att vara lite klurig i svaren till liten. Så fort liten känner tryggheten upplever jag att trotsen klingar av, för denna dag........

Hur hanterar jag det när hon ballar ur och börjar skrika högljutt när vi är och storhandlar? Hon är ju med och plockar varor och lägger i vagnen. Vad mer kan jag göra där? Senast fick jag ta upp henne och ta henne i famnen för att hon skulle lugna ner sig. Och då blev det värre när vi kom hem, ännu mera testa gränserna (inte sitta vid bordet när vi åt, kasta saker...). Det här händer speciellt när det är andra runtomkring eller när vi är borta någonstans eller när vi är och handlar mat. #-o

Faktiskt har min liten en paus från att följa med och handla, inte pga trotsen utan för att hon springer iväg och försvinner. Vaddå mammig, inte ett dugg. Jag tänker att din liten kanske behöver svårare uppgifter på affären: -Hur ser en citron ut nu igen? Kan du hitta någon? Och bananer, herrejösses mamma kan inte hitta bananerna, vet du var bananerna är? Stående inte så långt från bananerna. Med mer ansvar har man inte tid att trotsa upplever jag. Vi brukade även stanna och ta en paus och diskutera grönsakerna en liten stund, kan du se något i vagnen som är rött? Shoppingturerna tog tid, men vi hade kul båda två.
Och såklart hon trotsar mest när det är andra i närheten , det är ju då mammas attityd är annorlunda/svajar - sånt känner man när man är liten. Då gäller det att inte darra på manchetten som mamma.

Och varför alltid saker som är "sen" eller "imorgon"? Hon vill ha en frukt eller ett kex och jag får svara "Ja, det kan du få sen när vi äter mellanmål" eller nått annat som inte går just nu (vad det än nu kan vara) #-o .

Ett utmärkt svar tycker jag, svara med ja i början och dra i med sen. Vem vet när sen är. Här gör du alldeles rätt. Och ibland får man svara på 20 sådana frågor, och sen är det bra. Testa att avleda istället, typ: vad ska vi göra efter mellanmålet då?

Och detta konstanta pratande Jag vet att hon håller på att språkträna för fullt men det är "djä djä djä...", "tit tit tit...", "gla gla gla..." tills jag säger vad det är hon menar med ett "Jaha, sitter fågeln i trädet" . "Mmm" blir svaret tillbaka från Lillan då. Men mina öron trillar nog snart av.

Och vet du, min lilla pratar fulla meningar, men vill ändå att jag ska bekräfta henne, hon säger samma sak tills jag håller med. Även här funkar det bäst att bara ge sig in i samtalet, hon tränar ju. Jag brukar haka på och göra samtalet lite mer spännande, t ex: Ja, fågeln sitter i trädet. Tror du han bor där? Eller jobbar han där kanske? Har du sett många fåglar idag? osv osv Då får man till en konversation och kan få en massa roliga svar som man blir alldeles varm i hjärtat av, istället för bara en massa ordtjat. Så tänker jag.

Lite inspiration hoppas jag.

kram Tin

[Bellan]

Tack Tin! Precis vad jag behövde höra.
Vissa dagar finns tålamodet där men när det har varit en period med mycket trots då blir man trött och tålamodet tryter.

Jag ska zooma ut och se på det utifrån. Bra sätt att se på det. Blir mindre personligt som du säger och då kanske det är lättare att behålla lugnet. Det är ju just det där med trygghet och lugnet som gör mig ledsen, jag märker ju på henne att jag rubbar hennes trygghet när jag tappar tålamodet och säger ifrån så där. Hon blir antingen ledsen och ropar på pappa eller så blir hon bara tyst och gör som jag säger . Inget vidare bra

Avleda trots, samtala för att utveckla språket och ge svårare uppgifter i affären, check Och så ska jag ge samma svar på hennes frågor när vi är borta som när vi är hemma. Kanske ska jag se till att vara hemma lite extra mycket nu och hålla hårt på alla rutiner också.

Tack igen Tin
/Bellan

[Bellan]

Nu var det ett bra teg sen jag skrev här. Lillan har kommit ur förtrotsen och vidare in i trotsåldern, med besked!
Inget konstigt med det och jag hat läst bb så jag tycker att jag har lite koll på hur jag ska hantera det hela...hmm nästan i alla fall. Skriver mest för att höja ett varningens finger till mig själv. Helt enkelt för att jag vet vad som händer när man inte följer rutinerna är man har ett trotsbarn #-o
Min ursäkter till mig själv är att vi haft inskolning av barn (jag har blivit dagmamma) och då har jag haft föräldrar här och varit för upptagen av annat [-X Så vad händer när jag inte håller mattider, skjuter på vilan en hel timme flera dagar i rad, inte har någon social delaktighet ....jo, Lillan mår dåligt (hon hinner bli för trött och för hungrig) och hon trotsar (frågar: ska det vara så här) och hon blir sur och vresig av att inte vara delaktig i matlagning, tvätt och liknande... Både min sambo och jag undrar vad som hänt med vår härliga tjej. Ett stort förlåt Lillan för att din mamma har ställt till det och nu ska vi på en gång gå tillbaka till det som vi vet funkar!!!!

Men jag har en fundering också. Lillan får ju dela uppmärksamhet med dem andra barnen på dagarna nu, hur kan jag göra för att det ska bli bra för henne också? Det krävs mycket tid och uppmärksamhet på de andra barnen speciellt nu i början och min Lillan är ganska försiktig och tar inte för sig så mycket. Tar gärna emot tips
/Bellan

[Tin]

Hej Bellan,
vad fint ni jobbar, och utmärkt ide att skriva ner en påminnelse till sig själv vad som händer om man släpper på rutiner och den ack så viktiga sociala delaktigheten..... här behövs det inga tips, du har koll. Attityden kan behövas ytterligare en sträckning, tro på dig själv, du kan - jag lovar. Liten behöver din trygghet. Det funkar ju redan som du märker.

Vad gäller din fråga angående din lilla tjej bland alla dagbarnen. Jag gör alltid så att jag vill har samarbete, sätt dom två och två på uppgifterna. Då blir ingen utanför och man får lära sig att samsas och hjälpas åt. Två kan skala morötter medans två dukar bordet osv beroende på hur många dagbarn du har. Det är en av de viktigaste lektionerna man kan få i livet att dela med sig, samsas och vänta på den andra. Så jag hade parat ihop dom och låtit alla dagbarnen göra sysslor, tvätta, dammsuga, skotta snö etc..... vad tror du om det?

Här hemma tränar vi mycket på detta med min 3 åring och kusinen som är 4a. "Hur kan vi göra detta tillsammans?" frågar jag dom. Beroende på ålder får de räkna ut det själv eller få hjälp på traven av mig.

kram Tin

[Bellan]

Tack Tin för dina tips!
Det är en bra idé att para ihop dem. Två av dem skulle verkligen behöva träna på att göra tillsammans (Lillan är en av dem), dela med sig och hjälpas åt. Så städning, skottning, matlagning och dukning får det blir (tvätten känns för privat för att dagbarnen ska hålla på med , det får de göra hemma)

Klart jag fixade den där fnurran vi hade attityden på plats

Sen har vi lite strul med pottan, men det får jag ta en annan gång... om jag inte reda fått ordning på det om någon dag

Tack ingen Tin!

/Bellan