Wifsta - inte visste jag att jag var så bra på att måla 
8) Söta, söta lilla Linus, ja han är verkligen en pärla han med. Så söt så det är svårt att lägga honom på kvällarna, vill bara ha kvar honom i famnen, få titta på, få pussa på, få gosa med, få lukta på, få..... Ja ni fattar va? Jag är kär! Igen. Tänk vilken lycka att få vara kär i världens vackraste och bästa man och dessutom får vara dö-kär i fyra underbara barn. Det hela handlar om så mycket kärlek så man blir yr i huvudet, men det är härligt det med.
Limpan var ju på besiktning på BVC förra veckan och han hade både tjockat till sig och blivit längre än han var tidigare. Men jag kommer inte ihåg de exakta siffrorna och så hade jag förlagt den däringa fina gröna boken så den är oifylld som Nalle Puh skulle ha uttryckt sig. Återkommer med de rätta siffrorna så småningom.
Dagarna går sin gilla gång och tidigare har jag klart och tydligt deklarerat att jag föredrar att få barn på hösten framför våren. Varför? Jo på hösten kan man gå runt i stora mysiga tröjor som dröjer resterna av gravidmagen, man behöver inte vara så alert utan kan hasa runt i sitt eget tempo, någon träning är inte nödvändig då snön ligger tjock utanför huset och när man sen känner lusten att träna återkomma så är det vår och bara att ge sig ut i naturen.
Får man barn på våren måste man var i form alldeles bums för då befinner man sig mer ute bland folk. Men inte känner man för att träna inte, ånej, det gör man senare och då är det höst och mörkt och regnigt ute, blä.
Men nu velar jag lite och tar tillbaka lite av det jag då bestämt deklarerat tidigare. Det hela hänger helt enkelt ihop med hur många barn man har. Ett barn - hösten absolut bästa årstiden att föda på, gäller även andra barnet om det första är relativt litet. När tredje barnet föds är faktiskt våren att föredra för då kan man sitta ute och amma medans syskonen roar sig ute i friska luften. Fjärde barnet - ja jag erkänner, det hade varit bättre med en vårbebis för då skulle det bli mycket mer utevistelse för hela familjen.
Nu är det som det är och vi älskar Linus, han kan ju inte rå för att han är född mitt i värsta vintern.
Han följder samma tider som resten av barnligan gjort och även om vi inte är jättestränga med tidspassningen så ser vi alltid till att få väcka när det är matdags. Det tycker jag är det allra viktigaste för att nå en god sömn för småttingar. De överlämnar på så vis hela ansvaret på väckningen till oss och behöver inte vakna i tid och otid för att kolla om det är dags för käk. Vi kör med väckning klockan sju, det är i princip omöjligt att sova längre i vårt hus för alla andra går upp vid sju och då är tystnaden som bortblåst. Mat, lite hygienisk service och påklädning innan det är dags att sova 9-11, då gäller det att få i resten av familjen frukost och få på alla kläderna. Är Pappan på jobb måste vi hinna ut klockan tio för att Mika ska få en timmes frisk luft, killarna brukar alltid stanna kvar ute när vi går in. Men jag erkänner att vi inte stressar ut om det är dåligt väder eller om vi är upptagna av något spännande projekt inomhus. Istället får Pappan se till att alla kommer ut ordentligt alla dagar han är hemma och det är ju ändå fyra dagar i veckan.
Nästa pass är mellan 11-13 och då ska det ätas och det gäller hela familjen vilket gör att Linus får lite "gående tutte" denna omgång. Men han klagar inte, ånej han dockar fast och sen släpper han inte förrän han är nöjd. Mellan 13-15 sover både Linus och Mika så då kan jag ägna mig åt storkillarna om inte de gått ut igen, då är det mer tråkiga saker som gäller typ tvätt, dammsugning och liknande övningar. När det är dags att ta upp Mika brukar jag fixa en liten tallrik med fruktbitar till henne och så tar jag med hennes täcke och placerar oss i soffan framför tv:n, på vägen hivar jag upp Linus så han får äta han med. Är storgrabbarna inne får de också titta på tv en stund och äta frukt. Känns som en bra lösning just nu, alla är tillsammans och nöjda och glada.
Klockan 17 ska Linus sova igen och då är det dags för matlagning vilket inte är min favoritsyssla. Den här sena luren har inte varit någon favorit lur i det här huset, är det någon lur det ska trasslas på så är det denna. Men nu har jag ju sjalen som jag kan stoppa Linus i om det blir panik, fast jag måste nog säga att jag aldrig kommer bli någon inbiten sjalbärare men i nöden är det en bra lösning.
Klockan 19 är de andra barnen i säng så då tar vi upp Linus för kvällspasset med mat, bad ibland, blöjbyte, mer mat, pyjamas på, mer mat och så avslutas kvällen strax före 21 med så mycket ersättning det går i den unge mannen, det varierar mellan 40 och 100 ml. 21 ska han ligga i vagnen och sova
vilket funkar ibland och ibland inte. Kvällen med Linus är ju så mysig, det är då vi har tid att riktigt mysa och njuta av honom och det vill man ju inte missa. Det kan sluta med att det sovs lite vid bröstet, gosas lite för länge och vips är klockan 23 
och då är det bara att kasta honom i vagnen för några timmars god sömn. I det stora hela så rullar livet på i sakta mak fast i snabb takt. I morgon ska Pappan på jobb igen, vi andra blir hemma för det är inga utflykter inplanerade. På torsdag ska vi lämna Emil på kyrkis och så får vi andra gå till öppna förskolan och roa oss en stund innan vi ska hämta Emil igen. Att åka hem är inte att tänka på, då blir det bara bilresa och det är ju varken roligt eller miljövänligt.
Nu ska jag sova, god natt.
Kram Susan
De allra flesta som känner mig vet att jag är den lataste människan som går i ett par trasiga tofflor. Jag får dagligen kämpa hårt för att hålla latheten stången och framstå som en alert och aktiv kvinna. Sanningen är ju att om jag inte hade några barn och hundar så skulle jag ligga på soffan hela dagarna medans jag vräkte i mig choklad och zappade på tv. 8) 
