Godmorgon!
I natt körde jag en matoffensiv samt felsökte för att utröna vad som fattas damen.
Jag ber er härmed om inputs för min hjärna (och hjärta som tänker alldeles för mycket) är smått ömma nu.
Jag ställde klockan och tog ledningen; 22.00, 01.00 och 04.15 skulle Smulan matas.
Jag lyckades med 22.00 och 01.00.
Hon fick i sig maten lagom lugnt och det mesta utav 135ml både 22.00 och 01.00.
04.00 prickpronto vaknade hon själv men jag var snabb. Hon fick mat och hade därefter lite nattdisco så jag passade på att byta blöjan.
Eftersom det var natt ännu 04.40 då vi var klara med alla bestyr så la jag oss på soffan för att vara dötråkig och spana in henne. Det tog sina vanliga ett-par-tre-minuter så kom SKRIIIET
Jag satte oss upp och hon lugnade sig. Proppsade på mer mat och glupskt som om någon skulle sno flaska ifrån henne svalde hon ner lite till.
Här var det tydligt att det var något med att lägga sig ner för att eventuellt somna som spökade samt att det ÄR något när hon beter sig som om ngn skall sno maten ifrån henne.
05.30 ca lyckades jag övertyga henne om att hon vågar släppa taget och vi sov till 07.00 när nästa mål gavs.
Jag hann felsöka ett gäng faktorer.
-Har hon ont i öronen/huvudet t.ex. och vill därför inte ligga, ens på sidan? Nej, hon kan ligga på sidan och mage dagtid.
-Har hon ont av att svälja maten? Nej, hon svalde stora portioner 22.00 och 01.00.
-Luft i magen? Tja nja inte så troligt då jag var om möjligt ännu mer nitisk-noga med att rapa henne samtliga mål.
Så det ÄR banne mig något med ångest inför att somna samt en tro om att hon inte kan somna själv trots att hon blundar
Nu i morse var det första morgonen solo där Klimp skulle lämnas på dagis och allt skulle klaffa.
Smulan fick sin första omgång mat 07.00, åt hälften och släppte taget. Jag rapade och sen måste jag in och göra morgon för Klimp. Ner med Smulan på babysittern med div extremt färgglada hängisar, so far so good. Knappa 10 minuter därpå kommer protester från hennes sida.
Vad göra?? Jag var ensam och Klimp måste kläs på osv, så jag lät henne protestera tills vi var klara. Tänkte på Nancy med Lucine och alla kor och barn, jag är bara en.
Tokigt, galet? Rätt, fel?
Nästa etapp, fortsätta att mata Smulan, maten gick ner i lugn behaglig takt, hon lämnar 20ml av 135. Därefter blöjbyte och klädbyte på henne och sen var det dags att klä på mig, borsta mina och Klimps tänder osv osv. Ner med Smulan till sin station där hon får fördriva 20 dryga minuter. Proootester...
Åter igen, 28 kor, 19 andra barn, Nancy i åtanke osv osv.
Jag gav ALLA förutsättningar för ett nöjt barn, för överlevnad. Men, och det är denna MEN som ställer till det i min hjärna, jag lät henne skrika medans jag klädde på Klimp och mig för att bege oss till dagis. Rätt fel? Kan tilläggas att skriken nu var av Jag-vill-sovatypen. Bilturen fick hjälpa henne med det.
Här gör ju våra föhållanden det enkelt för mig att lattja 45 andra barn och 19 kor, jag hinner inte dutta och ha mig, jag ges inte tid till överkoncentration och ändå känns det fel att låta henne skrika
Jag känner mig allvarligt som en helt lost 1a- gångsförälder! En del av mig VET att jag ger alla förutsättningar, hon får och kommer att få skrika många gånger framöver då jag inte kan dela mig i två. Ändå säger den andra ambivalenta delen i mig att det är tokigt.
Så bring it on görls, era tankar och åsikter! Peka med hela handen bara för den här trötta mammahjärnan (mammahjärtat) behöver sig en uppgasking!
Tack och
Det övergår mitt förstånd hur så små Skräpisar kan ha så mycket snor 
Då SM'ade vi inte heller.
