Snalla snalla hjalp!

[Adams mamma]

När vi har nattmål idag... när har vi INTE nattmål? Har haft för vekt hjärta.


Men natten till annandagen ska de börja vagnas bort. Och sen blir Adis piggare på dagarna hoppas jag.

Adis sover nu sin andra dagslur för dagen och har somnat efter arga protester båda gångerna, men det fungerar ju faktiskt! Gör mig så glad.

Igår läste jag om livet efter kuren på klistrade favoriter... längtar tills vi har det så!

Det här med att ramsa in baklänges - hur gammal ska bebisen vara när man börjar? Så att man har något att ta till om det strular när han vuxit ur vagnen tänker jag.


Tack tack igen för all snabb hjälp!

[ElinN]

Du kan börja smyga in ramsan bakvägen som bekräftelseramsa redan nu! Men baklänges vet jag inte!!!

Så här skrev TorsMamma till mig om det, så så gör vi:

Barn under tre och en halv månad/fyra månader kan ”bekräftelseramsas” mer eller mindre sovande.

Jag sade ramsan precis när Tor höll på att somna precis som du skrev i ditt citat nedan! Mera i förbifarten som personliga husljud. Detta hör man i bakgrunden utanför dörren när man håller på att somna, med tonen som säger, precis så här mysigt är det när man sover och mamma VET precis vad hon gör.

Go Natti med sig, Sov så gott! Alltid x4!

Det är "pavlos hundar vi talar om här". Kan du den principen?

Han ringde i en klocka i "bakgrunden" NÄR hundarna åt. Och när han gjort detta under en tid så när han ringde i klockan började hundarna dräggla... Det triggade altså deras ÄT reflexer.
Samma sak gjorde jag med ramsan, jag sade den mera i bakgrunden när Tor somnade och den blev en "tingad reflex" och sen dess har jag faktiskt aldrig "kurat, minikurat, halvkurat, omkurat eller någonkurat" Tor. Jag har väl då kanske "bekräftelsekurat" honom kan man säga. Har vi någonsin problem med läggningar numera ser jag till att det är JAG som har sista ordet! ALLTID! Diskussion avslutad typ. 8)

Lycka till!

[Adams mamma]

Men tänk vilken utmaning att dessutom säga den baklänges !

[Nancy]

Men tänk vilken utmaning att dessutom säga den baklänges !

God Jul från Nancy som passar på att önska lycka till med ramsandet

[ElinN]

Men tänk vilken utmaning att dessutom säga den baklänges !

HAHA! Ja varför göra det enkelt för sig! GOD JUL! :santa:

[Adams mamma]

Ja god jul pa er allihop ocksa o tack for alla tips o rad! Gott nytt ar ar det ingen ide att onska annu, for innan dess hors vi sakert maaanga ganger...

[TorsMamma]

Kram! :santa:

[Adams mamma]

Hej o gott nytt ar pa er allihopa!

Sa... Nu ar alla extranattmal "borta" o - ater bara kl 4, natt kl 8. Forst gick det sadar, sen gick det jattebra, i natt valdigt daligt. A vaknade fler ggr an vad han gjorde ens nar han ammades fritt o det blev valdigt mkt skrik.

Jag maste fraga: Det har vagningstrasket o att ta sig ur det - gor vi ratt?

A vaknar, vi vantar tills det star klart att han inte kommer att somna om sjalv, dvs tills han borjat skrika men inte gallskrika. Vagnar, han slutar skrika nastan direkt men det tar ca en minut tills han ar helt tyst o lugn. Vi gar, han hamtar andan o borjar skrika. Han far skrika tills han borjar lata hysterisk, mer vagning. Sammma sak igen, o sa fortsatter det. Efter nagra el manga upprepningar skriker han inte nar man gar utan gnaller bara lite o somnar sen.

Det jag undrar ar:

Later det som om vi gar dit i ratt tid? Borde vi vara dar snabbare el borde vi vanta langre?

Nar han protesterar nar vi gar darifran - jag tycker det ar svart att veta nar det ar dags att ga dit igen. Dels tanker jag att man ska svara innan barnet blivit "hysteriskt", eftersom det inte forstar att skriket konmer fran det sjalv o blir radd for ljudet o jagar upp sag annu mer. A andra sidan later A tamligen hysterisk ganska omgaende. Sen tanker jag pa radet i thaimassage- traden om att barnet kunde fa sta upp o "skrika skallen av sig", att man anda
inte gar dit forran det later ledset o ber om hjalp. Men det barnet var ju sa gammalt att det kunde sta o forstar kanske mer att skriket kommer fran henne sjalv? Har aldrig vantat ut Adams gallskrik o sett vart det leder eftersom jag tanker att han skrammer upp sig sjalv - borde jag det? Som langst har vi vantat i fem minuter.

Kort sagt - gor vi ratt nu? Ar det skrik o upprepning som galler?

Vore sa snallt om nan kunde svara for det gor ju trots allt ont i hjartat nar han skriker sa... Vill veta att vi inte gor saker samre istallet for battre...

[Adams mamma]

Hej igen.

Igar kvall blev det valdigt mkt skrik fran en ilsken A. For forsta gangen vantade vi ut skriket - han skrek o lugnade sig, skrek o lugnade sig. Gick dit o vagnade nagra ganger och han borjade skrika direkt nar vi gick darifran. Till slut fick han skrika tills han lat ledsen, vi vagnade o han somnade. Pa natten vaknade han vid tre, jag vagnade, han skrek upp sig igen, vi vantade ut det, han somnade om.

Ar det har ratt? For det blir ganska mkt skrik... Arga visserligen. "Far" man strunta i arga skrik nar man ar fast i vagningstrask? Eller ska man ga dit o vagna kort under protestskriken?

Och nar han val lugnat ner sig efter att ha skrikit o ligger o bara later lite -inte ska man val ga dit o vagna da..? Pa ett satt kanns det ju som att han da har skrikit sig till somns, men a andra sidan ar han ju inte i behov av att lugnas om han redan har lugnat ner sig?






Ursakta att jag ar trog...

Vill bara gora ratt sa att A inte far motstridiga budskap.

[Elle]

Ar det har ratt? For det blir ganska mkt skrik... Arga visserligen. "Far" man strunta i arga skrik nar man ar fast i vagningstrask? Eller ska man ga dit o vagna kort under protestskriken?

Och nar han val lugnat ner sig efter att ha skrikit o ligger o bara later lite -inte ska man val ga dit o vagna da..? Pa ett satt kanns det ju som att han da har skrikit sig till somns, men a andra sidan ar han ju inte i behov av att lugnas om han redan har lugnat ner sig?.

Arg är fullt tillåtet att vara och på en arg unge biter inga verktyg. Låt honom reagera klart och lyssna av. Det är bara om han blir ledsen eller om han fastnat i ett klagande som ni ska vagna. Ni är på helt rätt väg! Lyssna av, avvakta och besluta sedan om ev vektygande. Jag kan varmt rekommendera höga husljud runt honom så han hör att ni är där.

Ni jobbar på jättebra!

Elle

[Johanna w.]

Hej Adams mamma!
Inte är du trög heller, det är bra att du frågar
Bättre det än att stå och undra eller ännu värre fråga barnet.

Jag tycker nu gör HELT rätt. Ni ska bara hjälpa honom när och om han behöver det. Är han ledsen på riktigt eller inte lugnar sig alls, då och inte förr kan du påminna.

Visst kan det bli protester i början, men det är vad jag kallar frågor 8)

När dom inte längre frågar har dom förstått.

Klistrar in ett kanon svar som AW gav en annan mamma om en liknande situation:

Sedan lägger man tillrätta, distinkt, vagnar några tag, som rogivande, extremt tydligt besked, skakar i handtaget några bestämda tag och GÅR. Och ser vad som händer Man kanske får gå tillbaka och "påminna", med några enstaka bastanta tag och sedan skak, men man går därifrån hela tiden. Man måste överlåta åt barnet att smälta det faktum att det sitter fint med lite avskild vila efter så pass lång vakentid med så många (obegripliga) upplevelser. Det kan visst bli skrik, precis som det efter beskedet i SHN kan bli reaktioner, innan man påminner, och det kan bli skrik efter det också; det får man leva med, även om det inte är roligt. Man kan bekräfta mot slutet med enbart lite skak i handtaget - eller strunta i det. Det lilla månadsbarn som fått allt han behöver somnar. Förr eller senare. Titta på klockan - det tar sällan så lång tid som det låter

[Adams mamma]

Ah tack tack snalla ni for svaren.

Da fortsatter vi sa har o hoppas att lilla A snart haller med om att det har ar ratt satt.

Forresten sa har jag ganska stora valkar i handerna efter allt vagnande under dessa fem veckor... Ett tecken pa att det ar hog tid att backa .


Tack tack igen!

[kiki]

[quote="Adams mamma"]
Forresten sa har jag ganska stora valkar i handerna efter allt vagnande under dessa fem veckor... Ett tecken pa att det ar hog tid att backa .

quote]

Tack för skrattet backa på du.

Kristina

[Adams mamma]

Hej allihop, hoppas det är bra med er! Det var ju ett tag sen.

Tänkte höra om nån har nåt att säga om det här...

Vi flyttade Adis till spjälsängen för ca tre veckor sen, jag var skeptisk men pappa insisterade och det gick jättebra. Adam sover mycket bättre o vaknar inte lika ofta som innan, det är väl svalare och mer utrymme att röra sig på antar jag. Plus att det var det ultimata sättet att komma ur vagningsträsket på - helt omöjligt att vagna . Vi buffar/klappar honom vid behov men oftast är det bara arga protestskrik. Redan första natten i spjälsängen vände han sig från mage till rygg två gånger, vilket han aldrig gjort innan. Nu vänder han sig obehindrat från mage till rygg o tvärt om.

Men... den senaste veckan har varit rätt jobbig. Adam är liksom ganska missnöjd på ett sätt han inte varit förut. När han var yngre kunde han absolut ligga själv o leka i åtminstone tjugo minuter, likaså ligga nöjd på golvet när jag lagar mat etc. Idag var rekordet för ensamlek typ tre minuter, sen gallskriker han. Han blir liksom så frustrerad, vill väl kunna krypa tror jag, och blir så arg o trött när det inte går. Om man lägger honom på rygg så att han ska kunna vila lite o titta på nån rolig mobil vänder han sig direkt tillbaka till mage. Att sitta med på diskbänken i bumbostol är kul ett litet tag, även där är orken kortare än förut. Lugn o nöjd har han den här veckan nästan bara varit när vi går ut i babybjörnen o han får se sig omkring, det älskar han. Babybjörn hemma är också kul ett tag, inte så länge.

Undrar liksom hur jag ska få till dagarna igen..? Vi är ute så han får se sig omkring minst en gång om dan, men man orkar ju inte gå med sjukilosbebis på magen jämt. Är det nån som har tips på vad man gör med en frusterad bebis?

Även läggningarna på dagen strular mer på sistone, han skriker mycket mer än innan tyvärr. Det verkar liksom vara lite jobbigt att vara Adam för tillfället. Är det här vanligt när man är snart fyra månader??

Sen undrar jag om schemat... Vi har natt åtta till åtta, mat fyra. Då sover han i princip alltid, jag väcker honom o ammar, han somnar om bra. Sen vaknar han tyvärr nästan alltid vid sju eller halv åtta, gruffar o låter o vill komma upp. Även fast han inte får komma upp förrän tidigast kvart i åtta blir morgonen på grund av det här alldeles för lång, när han väl får komma upp har han ju varit vaken ett bra tag med Adam-mått mätt. Han är inte så värst hungrig, äter så mkt vid fyra, vill komma upp bara.

Så... jag undrar, kan det vara idé att göra om schemat? Vi har 12-45-2-45 nu, har i så fall tänkt ändra till natt på 11 tim o 15 min, lurar 1,5-2-45. Eller är det risk att han bara börjar vakna sex istället om han får komma upp vid sju?

Idag har jag fått lägga in tre fem-minutare för att han varit så skriktrött, men tyvärr tar det längre tid att få till själva luren än vad den sen varar. Och när jag tar upp honom är han fortfarande trött o inte märkbart gladare.

Ja... hoppas att nån har åsikter, tas tacksamt emot!

...och annars är han såklart den bästa o härligaste bebisen med mycket vilja och humor.

Kram!

[Adams mamma]

Ja, just det... han har även gråtit ett flertal gånger vid åsynen av "främlingar" (ex stackars morfar) den senaste tiden, också det ett helt nytt fenomen. Trodde sånt mest hände vid åtta-nio månader?