Nattarbete-ökad risk för missfall?

Mamma J · Inlägg av **Mamma J** » fre 20 mar 2009, 18:50

uppdatering...

Är nu i v 35 och magen växer och växer. Jag känner mig allt mer trött och orkeslös. Värk i magen och i leder.
yr och andfådd. Känner mig så frustrerad över att inte orka med det jag vill. Boandet, städ, förberedelser, matlagning etc.

Hur orkar ni andra? Vill ju ha ett fint och väl förberett hem till bebben. Det skulle ju underlätta för hela familjen......

Piggelin · Inlägg av **Piggelin** » fre 20 mar 2009, 20:31

Skickar en styrkekram

. Läser ofta, tänker på dej. Vecka 35! Det är nära nu. Ta hjälp av maken, det är mitt råd. Gravid är man trots allt inte särskilt många dagar här i livet, han kan gott ta hand om dig/er och vardagen lite extra. Och du, att vila är ett sätt att förbereda sej.

/P

Mamma J · Inlägg av **Mamma J** » lör 21 mar 2009, 11:35

Jag har så svårt att få den hjälp jag behöver av min man. Har försökt förklara för honom att jag skulle må så mycket bättre av att ha honom hemma, att känna trygghet för att inte hamna i ångest och depression som jag hela tiden är rädd för att göra. Han prioriterar istället sin "orden" med långa middagssittninar och diverse övninvgar. Jag säger till honom att det är en så kort tid var av graviditeten, att den uppoffringen inte borde vara för stor att finnas till för oss under helger och kvällar en månad till?

Ensamheten gör mig livrädd.

Känner mig ensam och låst.

vet ingen som kan komma och hjälpa mig annars. Familjen bor långt bort. Vännerna är upptagna med annat.

Hur skall jag göra?

Mamma J · Inlägg av **Mamma J** » lör 21 mar 2009, 11:35

Jag har så svårt att få den hjälp jag behöver av min man. Har försökt förklara för honom att jag skulle må så mycket bättre av att ha honom hemma, att känna trygghet för att inte hamna i ångest och depression som jag hela tiden är rädd för att göra. Han prioriterar istället sin "orden" med långa middagssittninar och diverse övninvgar. Jag säger till honom att det är en så kort tid var av graviditeten, att den uppoffringen inte borde vara för stor att finnas till för oss under helger och kvällar en månad till?

Ensamheten gör mig livrädd.

Känner mig ensam och låst.

vet ingen som kan komma och hjälpa mig annars. Familjen bor långt bort. Vännerna är upptagna med annat.

Hur skall jag göra?