Ååå ni underbara omtänksamma människor, TACK så hjärtinnerligt för era gratulationer

Tänk att ni tar er tid att kolla min tråd fast jag inte rapporterat nästan någonting...
Jaaa, det var en liten gosse minsann, du hade så rätt Mia

Det trodde jag INTE kan jag erkänna! Sannerligen lär det vara första gången som min intuition bedragit mig

Fast det var ju i och för sig tur, för Hugo är den sötaste gossen som finns...
Japp, det blir en Hugo som ni ser i signaturen. Det är ett släktnamn och vi har haft det klart ända sedan jag väntade Saga. Själv tvivlade jag på att vi skulle få användning för det... Vet inte varför, men jag har alltid haft så svårt att föreställa mig som pojkmamma. När jag läste era gratulationer ovan hade någon skrivit "hälsa mamman och sonen" och för en halv sekund tänkte jag "vilken son?" Min hjärna har ännu inte helt fattat att jag har en SON. Jag ska kanske bli FAMMO. Och jag ska möjligen få tampas med olovlig mopedkörning, tjuvrökning och svordomar... För sånt sysslar ju inte flickor med

Hah! Snacka om ta ut saker och ting i förskott, som en god väninna skrattande påpekade
Jaa, antar att ni vill höra om förlossningen som gick i raketfart. Tack Antonias mamma för att du var inne här och rapporterade!
Jag vaknade 6.15 av en lätt sammandragning som brukligt var. Steg upp och skulle gå på toaletten. Då gick vattnet. Och jag fattade inte det. Trodde att det var jag som inte kunde kontrollera urinblåsan, för det sipprade sakta ut. Jag satt på toan och funderade på om urinblåsan aldrig skulle bli tom då det bara droppade och rann

Och så fort det slutade och jag steg upp började det igen, och jag fick börja torka golvet. Och så började sammandragningarna och slemproppen gick och så ett tu tre kissade jag på riktigt och DÅ fattade jag att det var vattnet som gått... Och då visste jag att nu är det bråttom. Sigrid kom snabbt till världen nämligen. Men när jag tagit mig ner för trappan med en halv toapappersrulle mellan benen så satt sammandragningarna i ett. Jag blev nästan handlingsförlamad. Visste inte hur jag skulle få min toalettväska packad.
Vi satt i bilen på väg till BB en knapp timme senare, och klockan 7.30 kom vi in till BB. Klockan 7.40 undersöktes jag och barnmorskan sa: Japp, det är bara att börja krysta

Jag var helt öppen! Klockan 7.48 är Hugo född... Så det var 18 min på BB sist och slutligen. Min första tanke var "SHIT, nu kan vi inte skaffa fler barn för vi hinner inte till BB fler gånger!" Min man menade att jag inte behövde tänka på det ännu...
Jag sprack inte det minsta, och mådde hur bra som helst efteråt och på fredag (han är född en onsdag) åkte jag hem. Nu njuter jag i så fulla drag att jag nästan skäms, jag har nämligen struntat blankt i alla mina vardagliga förpliktelser. Helt stängt ute omvärlden. Detta är första gången jag är inne på forumet sedan Hugo föddes...

Ja jag skäms, speciellt som jag är hjärtebarnskontrollant. Men nu får jag ta och skärpa mig, livet måste fortsätta!
Antonias mamma köpte underbara turkosa kläder, och flera andra har kommit med gåvor åt Hugo som bara en halv natt varit tvungen att sova i rosa velour

Förut tyckte jag att pojkkläder var trista men då hade jag inte sett världens sötaste prins iklädd dem
Imorgon väntar vi besök så nu ska jag städa lite! Prinsen sover snällt
