PS Lilltjejen om du läser det här, det är såå synd att ni ska flytta, hoppas ni kommer tillbaka!
Att inte ha det som alla andra...
Åh vad bra ni skriver allihop! Jag vill bara säga att det är så skönt att läsa så välformulerade och kloka inlägg som precis beskriver hur det är! Vad underbart det är iallafall att det här forumet finns så man inte behöver känna sig helt ensam...
PS Lilltjejen om du läser det här, det är såå synd att ni ska flytta, hoppas ni kommer tillbaka!
PS Lilltjejen om du läser det här, det är såå synd att ni ska flytta, hoppas ni kommer tillbaka!
Mamma till lilla prinsessan, 17 Februari 2005 och lilla prinsen, 27 Juli 2007. Har följt standardmodellen från start med båda.
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Aquarius skrev:- - bokförslaget till Anna lät som en utmärkt ide, håller med, läser folk hur andra haft det så tror jag det är lättare för folk att förstå. Tänk bara på Camilla Läckberg - -Så Anna; ngt du tänkt på, vad ser du för fördelar och nackdelar med en sådan bok?
Vacker tanke, och jag är då den första att kasta mig över vartenda ord av Camilla L på temat Barnaboken-räddade-mitt-liv 
Hon är rena PR-byrån, den underbara människan. Och skickade mig f ö Isprinsessan där hon berättar om BB och vad den betydde 
\:D/ Men en sådan bok är inte jag rätt person att skriva. Det får andra göra (och det skulle jag älska
=D> ). Gjorde jag det skulle jag bara bli skälld för 1) fake, 2) personlig PR, dvs skryt 
Jag behöver inte mera misstro. Är TRÖTT på att ta sk-t, helt enkelt 8-[ Det här forumet skapade jag faktiskt - som en mötesplats i Barnabokens anda. Och i tråden "Livet efter kuren - en uppmuntran" ges ju underbara rappporter - många av dem citerar jag i nya, internationella Sova hela natten-boken som är under arbete. Så jag tycker här finns hur mycket som helst att hämta av berättelser kring BB-tänk och BB-praktik
LIksom SHN.Men visst vore en sådan bok världens läckraste lektyr för mig
{|= västsverige, kära du - om "sätta ner foten" och "ta makten" verkligen fungerade, i all enkelhet, skulle bägaren inte rinna över så att du behövde "explodera inför publik". Du vet att du är på fel spår, och du lider av det. Törs jag påstå. Som mamma är du en självklar auktoritet för dina barn, men att vara en auktoritet är inte detsamma som att vara auktoritär. Det förra handlar om att
leda visa lära hjälpa,allt byggt på ömsesidigt förtroende. Det senare handlar om maktkamp.
Att få medlidande och sympatiförståelse för att du (och så många med dig) har det så jobbigt med barnen, hjälper bara för stunden, och knappt det. Och det vet du ju också, egentligen.
Kanske skulle det inspirera dig till nya förhållningssätt att läsa på Barnafostran
Dår finns underbara berättelser om hur uppgivna föräldrar verkligen lyckats vända skutan - och se, vilken lättad och tacksam hjälp de får av sina barn, som ingenting hellre vill än detsamma som du, innerst inne: leva i lugn, glädje och samarbete med varandra Jag vill förstås också rekommendera Barnaboken. Krypbarnet (ja, faktiskt), Fostran, Kärlekens gåva...
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
-
Gäst
Härlig, inspirerande tråd. Måste också få vara med
). Men de flesta har helt missat resten av filosofin i Barnaboken: Kärleken, respekten för barnen, den sociala delaktigheten. Och om jag vågar mig på en liten lekmannatolkning, Anna, så är det så att rutinera egentligen är sekundära. Viktiga, nödvändiga- ja, men egentligen "bara" stödjande till det grundläggande i ditt budskap: kärleken, gemenskapen, glädjen. Att barn ska njuta och njutas.
Anna Wahlgren-filosofin blir ofta felaktigt tolkad som hård och sträng mot barnen, en filosofi som skulle gå ut på att få dem att störa så lite som möjligt i de vuxnas liv (jodå, den tolkningen fick jag ta ur min egen mamma.. ). De flesta belackare har bara en helt lösryckt åsikt om det här med sömnen: "Ja, hon är ju emot att barnen ska sova i föräldrarnas säng. Stackars barn som ska ligga där övergivna och ledsna bara för att föräldrarna ska få vara ifred". De har helt missat att SHN-kuren är en del av en helhetstanke som kräver sin insatthet och sin tankemöda, sitt genomtänkta och engagerade föräldraskap. Och de har helt missat att det är barnens väl som står i fokus - inte föräldrarnas.
När jag "missionerar" handlar det därför mindre om sömn och mer om den underbara Barnaboksfilosofin i sin helhet. Och ärligt talat, inte är det maglägets vara eller inte vara som är det verkligt viktiga i den?!
västsverige: Ja, visst är det provocerande !!! I början av min föräldrakarriär blev jag oerhört störd av att någon utan att blinka sa "så här är det" och "så här gör du". Men sen blev jag så underbart berörd och så utmanad! Insikten om att det handlar om MIG och vad JAG gör - inte om vad barnet vill och inte vill, hur det är och inte är - var en enda stor aha-upplevelse! Jag gick från att vara en kaffelatte-på-stan-mamma med passiv bebis i vagn (och som undrade varför han inte sov om nätterna ), till att verkligen ta mitt föräldraskap på allvar och ta barnet i bruk i vardagen. På köpet fick vi manglade lakan här hemma .
Och det handlar verkligen inte om att vara perfekt! Självklart tappar vi alla sans och förnuft ibland. Självklart misslyckas vi och känner oss usla då och då. Men det hjälps inte. Likt förbenat är det vårt ansvar. Och det fantastiska med det här forumet är att ingen backar för detta faktum, men att här finns det mest konstruktiva, icke-dömande, engagerade, kärleksfulla stöd man kan tänka sig. Om man nu är villig att anta utmaningen...
Just det! Här har vi det! Eftersom du, Anna, tar så tydlig ledning i rutinfrågorna och framförallt i dagens kontroversiella barnafråga nr 1 - SÖMNEN, och dessutom gör det utan ett uns av osäkerhet eller ursäktande (och Gud vet så underbart välgörande och unikt det är dagens "å-ena-sidan-å-andra-sidan-samhälle"), så är det DET människor vet om dig (i alla fall bland dagens föräldrar som inte var med om den politiska Anna...annawahlgren skrev: Det lustiga ( ) är att folk fullständigt missar, när det gäller mig, att det är i RUTINERNA, och i rutinerna enbart, som jag pekar med hela handen, tar tveklös ledning och bestämmer hur det ska vara.
(...)
Alla som träffat mig och sett mig med små (eller inte så små) barn, vet hur jag närmar mig ytterligt försiktigt, upprättar kontakt på barnets villkor, väntar in och bekräftar, möter och besvarar, söker och lyssnar, trevar efter det mänskligt gemensamma och alltid rör vid dem, så som vi alla vill bli rörda vid, med värme, glädje och ömhet.
). Men de flesta har helt missat resten av filosofin i Barnaboken: Kärleken, respekten för barnen, den sociala delaktigheten. Och om jag vågar mig på en liten lekmannatolkning, Anna, så är det så att rutinera egentligen är sekundära. Viktiga, nödvändiga- ja, men egentligen "bara" stödjande till det grundläggande i ditt budskap: kärleken, gemenskapen, glädjen. Att barn ska njuta och njutas. Anna Wahlgren-filosofin blir ofta felaktigt tolkad som hård och sträng mot barnen, en filosofi som skulle gå ut på att få dem att störa så lite som möjligt i de vuxnas liv (jodå, den tolkningen fick jag ta ur min egen mamma..
). De flesta belackare har bara en helt lösryckt åsikt om det här med sömnen: "Ja, hon är ju emot att barnen ska sova i föräldrarnas säng. Stackars barn som ska ligga där övergivna och ledsna bara för att föräldrarna ska få vara ifred". De har helt missat att SHN-kuren är en del av en helhetstanke som kräver sin insatthet och sin tankemöda, sitt genomtänkta och engagerade föräldraskap. Och de har helt missat att det är barnens väl som står i fokus - inte föräldrarnas. När jag "missionerar" handlar det därför mindre om sömn och mer om den underbara Barnaboksfilosofin i sin helhet. Och ärligt talat, inte är det maglägets vara eller inte vara som är det verkligt viktiga i den?!
västsverige: Ja, visst är det provocerande
!!! I början av min föräldrakarriär blev jag oerhört störd av att någon utan att blinka sa "så här är det" och "så här gör du". Men sen blev jag så underbart berörd och så utmanad! Insikten om att det handlar om MIG och vad JAG gör - inte om vad barnet vill och inte vill, hur det är och inte är - var en enda stor aha-upplevelse! Jag gick från att vara en kaffelatte-på-stan-mamma med passiv bebis i vagn (och som undrade varför han inte sov om nätterna ), till att verkligen ta mitt föräldraskap på allvar och ta barnet i bruk i vardagen. På köpet fick vi manglade lakan här hemma .Och det handlar verkligen inte om att vara perfekt! Självklart tappar vi alla sans och förnuft ibland. Självklart misslyckas vi och känner oss usla då och då. Men det hjälps inte. Likt förbenat är det vårt ansvar. Och det fantastiska med det här forumet är att ingen backar för detta faktum, men att här finns det mest konstruktiva, icke-dömande, engagerade, kärleksfulla stöd man kan tänka sig. Om man nu är villig att anta utmaningen...
-
Gäst
Allvarligt talat: Vi kanske ska göra en sådan????Sköldis skrev:Jag har en idé till dig Anna. Kan man inte skriva en bok om några familjer som valt att följa din Sova hela natten kur samt Banaboken. Det kanske är en knasig idé men jag hade köpt boken rakt av
Det skulle vara fantastiskt om vi som valt att ta del av Barnaboken öppnar våra munnar och ger en nyanserad bild, eller en motvikt till allt prat om hur jobbigt det är med barn. Jag ser en bild framför mig att vi går ut hur våra hus/lägenheter möts upp på gatorna och varför inte, håller varandra i hand. Anna Wahlgren får ta så fruktansvärt mycket skit från barnkåren (stavning???) så man vill ju liksom hjälpa till.
Jag skulle älska att vara "redaktör" för en samling berättelser av den här typen... Man kan ju börja med att göra en elektronisk bok och publicera här på forumet. /Tinis, med blygsamma författarambitioner men med Jante tungt på axeln...
-
Lua
-
blivandemamma
- Rådgivare/advisor
- Inlägg: 1573
- Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03
hej,
ja såhär känner vi verkligen allihop Man får höra vilka "problem" vänner och bekanta har med sina små, ibland kan man nästan tro att barnet i sig är ett problem Å ja, man vill frälsa hela världen! Självklart, jag har ju fått mitt liv tillbaka, en NÖJD herre som sover och äter som han skall! Livet är ju härligt igen. Jag led av en förlossningsdepression och inte förrän vi kurade och fick ordning och reda, försvann den på riktigt. Men det är VI föräldrar som tagit vårt ansvar, jag och min man, att styra upp det hela. Vi får höra "vad duktig han är, er son", "mitt barn VILL inte sova" mm. Visst är min son duktig, han är ju mitt barn och visst är det jobbigt med sömnlösa nätter, men varför VARFÖR tar inte föräldrar sitt ansvar och ser till att barnen får sin nattsömn, tillräckligt med mat och får VARA MED i verkliga livet?! Duktig eller inte, vi hade kaos innan vi kurade, det känner väl de flesta igen. Grin, gnäll och skrik. Ingen sömn och snuttande men det är ju så att alla verkar ha RÄTT att skaffa barn, men inga skyldigheter som föräldrar att se till att barnen sen får vad de behöver. Och då pratar vi givetvis inte om leksaker i det oändliga, för det finns det gott om.... 
Ja, vad ville jag säga då!? Det handlar om max ett par veckors hårt arbete, sen är man imål. Och ändå lockar det så få människor att styra upp familjens liv Att få fungerade liv för familjen i år framöver
Jag är övertygad om att Anna Wahlgren räddat mig från ett enormt svart hål som jag var på väg ner i. Jag minns inte första tiden av min sons liv. Jag minns bara att jag satt i köket och såg ut över träden och som i trans tänkte att jag skulle kunna sätta mina fötter i skorna och bara gå härifrån. Nu. Det är obehagligt att tänka på. Men ack så tvunget för att förstå vad jag hade och vad jag nu har.
Så ja, det är svårt att inte frälsa. Många vänner har kommit hit, förundrats och frågat. Och jag har svarat. Insprierade har de skyndat hem och läst, men inte många har fullföljt barnabokens tanke. Konstigt tycker jag. Själv är jag ett barnaboksbarn i själ och hjärta. Så behöver jag prata av mig har jag alltid min egen mamma, som uppfostrat tre barn med barnaboken som bibel [-o<
Att skriva en bok är inget dåligt förslag inte! Något jag skulle nappa på direkt. Och vi som har rutin och ordning på våra små, har ju tiden dessutom Så här är en till med goda författardrömmar. Skall vi slå våra kloka huvud ihop och se hur långt vi kan komma?!
ja såhär känner vi verkligen allihop
Man får höra vilka "problem" vänner och bekanta har med sina små, ibland kan man nästan tro att barnet i sig är ett problem Å ja, man vill frälsa hela världen! Självklart, jag har ju fått mitt liv tillbaka, en NÖJD herre som sover och äter som han skall! Livet är ju härligt igen. Jag led av en förlossningsdepression och inte förrän vi kurade och fick ordning och reda, försvann den på riktigt. Men det är VI föräldrar som tagit vårt ansvar, jag och min man, att styra upp det hela. Vi får höra "vad duktig han är, er son", "mitt barn VILL inte sova" mm. Visst är min son duktig, han är ju mitt barn och visst är det jobbigt med sömnlösa nätter, men varför VARFÖR tar inte föräldrar sitt ansvar och ser till att barnen får sin nattsömn, tillräckligt med mat och får VARA MED i verkliga livet?! Duktig eller inte, vi hade kaos innan vi kurade, det känner väl de flesta igen. Grin, gnäll och skrik. Ingen sömn och snuttande men det är ju så att alla verkar ha RÄTT att skaffa barn, men inga skyldigheter som föräldrar att se till att barnen sen får vad de behöver. Och då pratar vi givetvis inte om leksaker i det oändliga, för det finns det gott om.... Ja, vad ville jag säga då!? Det handlar om max ett par veckors hårt arbete, sen är man imål. Och ändå lockar det så få människor att styra upp familjens liv
Att få fungerade liv för familjen i år framöver Jag är övertygad om att Anna Wahlgren räddat mig från ett enormt svart hål som jag var på väg ner i. Jag minns inte första tiden av min sons liv. Jag minns bara att jag satt i köket och såg ut över träden och som i trans tänkte att jag skulle kunna sätta mina fötter i skorna och bara gå härifrån. Nu. Det är obehagligt att tänka på. Men ack så tvunget för att förstå vad jag hade och vad jag nu har.
Så ja, det är svårt att inte frälsa. Många vänner har kommit hit, förundrats och frågat. Och jag har svarat. Insprierade har de skyndat hem och läst, men inte många har fullföljt barnabokens tanke. Konstigt tycker jag. Själv är jag ett barnaboksbarn i själ och hjärta. Så behöver jag prata av mig har jag alltid min egen mamma, som uppfostrat tre barn med barnaboken som bibel
[-o< Att skriva en bok är inget dåligt förslag inte! Något jag skulle nappa på direkt. Och vi som har rutin och ordning på våra små, har ju tiden dessutom
Så här är en till med goda författardrömmar. Skall vi slå våra kloka huvud ihop och se hur långt vi kan komma?! Gammalt barnaboksbarn och mamma till
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
Anna!!!
Kan vi starta ett BOK-forum. Där de som vill vara med och skriva kan få röja själva...
Jag gissar att det är bra att vara några stycken, men inte för många.
Jag är gärna kritisk granskare i efterhand Men jag kan inte skriva. Och det har inte med Jante och göra!
/LO
Kan vi starta ett BOK-forum. Där de som vill vara med och skriva kan få röja själva...
Jag gissar att det är bra att vara några stycken, men inte för många.
Jag är gärna kritisk granskare i efterhand
Men jag kan inte skriva. Och det har inte med Jante och göra!/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
Känns verkligen som vi var många som behövde "prata" av oss om vad vi stöter på i det dagliga livet...för det är inte lätt alla gånger. Tack för alla era inlägg och särskilt till dig Anna
Kul också att ni börjat funderar kring ett "bokforum", lät som en jätte bra ide. Behövs det så kan jag gärna vara med, kanske inte den mest erfarna men lite har man nog lärt sig...
Bara en tanke, vet inte om det är rätt, men kanske skulle denna tråden kunna "klistras" då jag tror den skulle hjälpa många där ute.
Hej hopp!
Kul också att ni börjat funderar kring ett "bokforum", lät som en jätte bra ide. Behövs det så kan jag gärna vara med, kanske inte den mest erfarna men lite har man nog lärt sig...
Bara en tanke, vet inte om det är rätt, men kanske skulle denna tråden kunna "klistras" då jag tror den skulle hjälpa många där ute.
Hej hopp!
Storasyster, feb 07, SM sedan start.
Lillasyster nov 09, SM sedan start
Lillasyster nov 09, SM sedan start
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
NI är ju bara FÖR fantastiska Tack, LO, som redan nu erbjuder sig att granska
(Var har du fått ifrån att du inte kan skriva )En alldeles strålande idé, tycker jag (peståss
). Det skulle kunna bli en alldeles underbar bok Så SHOOT, babies \:D/
\:D/ Jag ber Sagomamma klistra tråden
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
-
Lua
-
blivandemamma
- Rådgivare/advisor
- Inlägg: 1573
- Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03