Följ med en bit på vägen
-
Nancy
Stort tack ännu en gång alla ni rara, fantastiska människor Nu tänkte jag gnälla lite och varnar därför gnällkänsliga läsare så de raskt kan hoppa över detta inlägg
8) Tillvaron är ganska tung just nu i dubbel bemärkelse. Dessa veckor fram till Värnamoäventyret var tänkt att vara en fin semester där vi skulle ta det lugnt, förbereda för lillasysters ankomst och åka på små trevliga utflykter.
Visst, vi har ju hela tiden vetat att vi inte kan räkna med att lillasyster håller sig i magen till v.38 men de senaste veckornas lugn har fått oss ganska säkra på att det blir så trots allt.
Har varit lite kämpigt med halsbränna, värk i ryggen och svullen kropp men mest glädje och förväntan förstås.
Av nån anledning går det troll i slutet på graviditeterna här hos oss
Vi funderar på vilken slags läxa universum tycker att vi behöver lära oss :-k Vår troligaste gissning är att vi måste sluta spara "njutandet" och ta vara på varje dag istället. Känner mig lika graciös som ett kylskåp
Får inte belasta gipsade foten alls och svårt att stödja på andra foten eftersom den tog stryk av fallet i stentrappan 
Händerna är svullna och fortfarande i dåligt skick efter förra årets operationer. Att ta sig till toaletten (eller datorn) är ett företag som kräver planering i form av vila och smärtstillande innan. Men som jag skrivit innan finns det ju glädjeämnen trots allt. Fantastiskt att se hur Leia utvecklas framför våra ögon och hur hon med sådan lätthet accepterat att mamma har ont i benet. Hon hjälper till så gott hon kan och vi skulle i inte klara oss utan henne. Mannen min har mycket att göra och anstränger sig för att ro tillvaron iland. Ofta skäms jag över hur lätt det är att smärta/frustration avspeglas i min röst och hur gnällig jag låter ibland 
Förlåt Leias pappa, jag älskar dig gränslöst och vet att du kämpar dig blå för att ta hand om alla dina tjejer. Lillasyster har förhoppningsvis den goda smaken att i lugn och ro växa till sig i magen ett tag till. Torsdagen 19/7 skall jag till sjukhuset och få av det tunga gipset. Istället skall jag få en "ortos" (vet inte exakt men tror det är ett slags stöd man kan ta på och av) och eventuellt börja få stödja försiktigt på foten. Vore inte helt fel inför avresa till Värnamo 23/7. Kram från NancyHej gulle du! Jag skriver lite här också...
Jag tror att det är en läxa många av oss behöver träna på. Tänk att det ska vara så himla svårt!
Vi fick två väldigt tydliga läxor förra månaden. Först fick vi punka på nya bilen och sedan laddade batteriet ur (luften gick ur oss och vi behövde ladda batterierna) med allt praktiskt knöl det innebär. Då höll vi på och ordnade och fixade in absurdum med allt som skulle hinnas med I.B. (innan bebi). Speciellt darlingen höll alldeles på att ta ut sig istället för att njuta av att vi kunde vara hemma hela familjen samtidigt. Visst är det typiskt!
23/7! Det är bara 17 dagar kvar! Och grattis lillasyster på namnsdagen i efterskott fast i förskott, liksom...:lol:
Kram Jannika
Jag skriver lite här också...(Observerade du att jag fick till det med citatet! Första gången!)att vi måste sluta spara "njutandet" och ta vara på varje dag istället.
Jag tror att det är en läxa många av oss behöver träna på. Tänk att det ska vara så himla svårt!
Vi fick två väldigt tydliga läxor förra månaden. Först fick vi punka på nya bilen och sedan laddade batteriet ur (luften gick ur oss och vi behövde ladda batterierna) med allt praktiskt knöl det innebär. Då höll vi på och ordnade och fixade in absurdum med allt som skulle hinnas med I.B. (innan bebi). Speciellt darlingen höll alldeles på att ta ut sig istället för att njuta av att vi kunde vara hemma hela familjen samtidigt. Visst är det typiskt!
23/7! Det är bara 17 dagar kvar! Och grattis lillasyster på namnsdagen i efterskott fast i förskott, liksom...
:lol:Kram Jannika
Åh, Nancy, du är så tapper
Nu har nedräkningen vekligen börjat, nu hoppas jag att din fot läker fint och att du slipper ha ont!
Tänker på dig, jag vet ju vilket elände det kan var på slutet UTAN bruten fot... ujujuj, själv hade jag "bara" eländiga fogar att dras med...
Må nu så gott det bara går, lova mig att du försöker vila och hämta kraft
Kram Mia
Nu har nedräkningen vekligen börjat, nu hoppas jag att din fot läker fint och att du slipper ha ont!
Tänker på dig, jag vet ju vilket elände det kan var på slutet UTAN bruten fot... ujujuj, själv hade jag "bara" eländiga fogar att dras med...
Må nu så gott det bara går, lova mig att du försöker vila och hämta kraft
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)-
Nancy
Åh tack hjelena , tack Jannika , tack Mia
Era rara ord värmer skall ni veta. Är ganska låg idag med och redan hjärtligt trött på vad den brutna foten ställer till med. Egentligen gör det inte alls speciellt ont längre men jag måste ta smärtstillande just för att övriga kroppen inte orkar med situationen.
Har precis fått hjälp av make och Leia att duscha. Benet inlindat i plastfolie och sittandes på en liten trappstege i duschen. Leia blev lite ledsen för det var mycket som inte alls stämde. Kom på först efteråt att vi borde ha involverat henne mer med att ex hålla schampo och sånt men det får bli nästa gång. En stund i mammas famn efteråt hjälpte att plåstra på i alla fall. För att inte tala om en stunds Teletubbies...
Får ändå lite perspektiv på tillvaron och hur många andra har det dagligen och jämt utan tidsbegränsning. Här sitter jag och brister i gråt över att inte få på mig trosorna själv och behöva ropa efter hjälp. Ändå har jag på egen hand lyckats med att både raka benen (benet ), smörja in kroppen med bodylotion, borsta hår och tänder, ta på bh och linne och linda stukade foten 
Så lipar jag ändå för trosorna, får dåligt samvete över att jag lipar och sen lipar jag en skvätt till för det...
Två läxor ur universums läxbank alltså:
gläds åt det som fungerar istället för att sörja det som inte gör det
spar aldrig på njutandet utan ta vara på glädjen i varje stund
Kram och tack från Nancy
ps. Jannika, tack å lillasysters vägnar för grattiset i efterskott ds.
, tack Jannika , tack Mia Era rara ord värmer skall ni veta. Är ganska låg idag med och redan hjärtligt trött på vad den brutna foten ställer till med. Egentligen gör det inte alls speciellt ont längre men jag måste ta smärtstillande just för att övriga kroppen inte orkar med situationen.
Har precis fått hjälp av make och Leia att duscha. Benet inlindat i plastfolie och sittandes på en liten trappstege i duschen. Leia blev lite ledsen för det var mycket som inte alls stämde. Kom på först efteråt att vi borde ha involverat henne mer med att ex hålla schampo och sånt men det får bli nästa gång. En stund i mammas famn efteråt hjälpte att plåstra på i alla fall. För att inte tala om en stunds Teletubbies...
Får ändå lite perspektiv på tillvaron och hur många andra har det dagligen och jämt utan tidsbegränsning. Här sitter jag och brister i gråt över att inte få på mig trosorna själv och behöva ropa efter hjälp. Ändå har jag på egen hand lyckats med att både raka benen (benet
), smörja in kroppen med bodylotion, borsta hår och tänder, ta på bh och linne och linda stukade foten 
Så lipar jag ändå för trosorna, får dåligt samvete över att jag lipar och sen lipar jag en skvätt till för det...Två läxor ur universums läxbank alltså:
gläds åt det som fungerar istället för att sörja det som inte gör det spar aldrig på njutandet utan ta vara på glädjen i varje stund Kram och tack från Nancyps. Jannika, tack å lillasysters vägnar för grattiset i efterskott
ds.-
Nancy
Hej Jannika
Klipper in mitt inlägg från din tråd mest för att ha graviditetens alla turer på ett ställe 8)
Ja nu är det snart bara 2 veckor till "Tour Värnamo"
Fast innan dess har vi en annan nedräkningsetapp: 19/7 då jag ev skall få bli av med gipset och få en annan variant på benet istället.
Kram från Nancy
Klipper in mitt inlägg från din tråd
mest för att ha graviditetens alla turer på ett ställe 8) Skall ringa direkt imorgon bitti. Vet att de har möjlighet att göra hembesök så jag skall försöka få till det så.Nancy skrev:Anekdot från idag då jag ringde till sjukhuset för att i desperation fråga om det inte fanns ytterligare hjälpmedel till hemmet att tillgå som kunde underlätta vardagen:
"Jo jag har brutit foten och den är gipsad till knäet. Den andra foten är stukad och händerna sköra efter operationer förra hösten. Hur skall jag kunna förflytta mig när jag inte har en enda frisk kroppsdel "
Sköterskan funderade och mumlade en stund (verkade inte helt övertygad om min ynklighet) innan jag utbrast: "jo, jag glömde ju, jag är gravid i snart nionde månaden också... "
.........
ps. Fick precis samtal från sjukhuset och sköterskan gav mig nytt hopp i tillvaron. Hon tyckte att jag skulle kontakta arbetsterapin på måndag för att ev få hembesök men även kunna få låna en rullstol. Hade underlättat enormt ds.
Ja nu är det snart bara 2 veckor till "Tour Värnamo"
Fast innan dess har vi en annan nedräkningsetapp: 19/7 då jag ev skall få bli av med gipset och få en annan variant på benet istället. Kram från Nancy-
Gäst
-
*frieda*
-
Nancy
Tack för hälsning *frieda*
Tack kära Elle för förfågan
Välkommen hem Päivi
Äh, blogg-gnäll på bara
Vill ju läsa
Det finns gnäll och det finns gnäll. Jag försöker sträva efter konstruktivt gnäll i min tråd just nu och hoppas att jag inte misslyckas helt 8)
8) Här kommer lite mer gnäll (skäll ):
Det är då f*n vad frisk och talför man måste vara för att få adekvat vård om man är sjuk
Först ville de skicka hem mig mitt i natten med bruten fot i provosoriskt gips, ett par kryckor samt återbesök efter 5 dagar då de skulle gipsa ordentligt. Fick som väl var stopp på detta och fick utlåtande av ortoped dagen därpå istället. Han tyckte att de visst kunde gipsa redan då.
Sen låg jag nästan ett dygn utan mat, smärtstillande eller ens dropp innan jag fick sjunka in i ljuvlig medvetslöshet en stund då de gipsade...
Väl hemma upptäckte jag att det jag befarat stämde. Min kropp orkar inte kompensera för det gipsade benet och all förflyttning via kryckor är mycket plågsam eftersom handlederna är så sköra.
Ringde till sjukhuset och sköterskan pratade med en läkare som hänvisade mig till arbetsterapin där det gick att få hembesök och hjälp med rullstol.
Ringde idag till arbetsterapin.
"Nej, vi gör inga hembesök om det inte skrivits så och nej, man får inte låna rullstol utan remiss... Men du kan komma hit så kan du hyra en rullstol om du vill"
Ok, då sätter jag på mig mina änglavingar och flyger iväg så hyr jag mig en rullstol jag äckligt värdkrävande, gravida kvinna...
Visst, jag kan få hjälp av maken min att ta mig till arbetsterapin men med tanke på att det krävdes två karlar för att få mig upp för trappan till huset så är det inte bara att åka iväg.
Var trött på allt och tänkte att ”då hyr jag väl rullstol då” men min älskade make fick mig på andra tankar: ”du skall väl för sjutton inte behöva hyra rullstol så som du har det just nu, kom igen och stå på dig ”.
Vilket jag gjorde. Med gott resultat Fick nyss samtal från arbetsterapin att de fått remiss från läkare att jag har rätt att prova ut och låna rullstol.
Jag är nöjd med denna halva seger och tänker inte bråka om hembesök så skicka mig en tanke på onsdag förmiddag är ni snälla… Då skall vi på liten rundresa till både arbetsterapi och barnmorska.
Dagens glädjeämne: min underbara lilla dotter som lärt sig innebörden av ordet ”paus” och numera inte bryter samman om man behöver göra tillfälliga avbrott i aktiviteter. Kan varmt rekommendera!
Är också så innerligt lycklig över att lillasyster sköter sig så fint. Hon sparkar som ivrigast var fjärde timma dygnet runt så vi kallar henne vår lilla Standardmodell Man måste ju tänka positivt eller hur
Tack kära Elle för förfågan
Välkommen hem Päivi
Äh, blogg-gnäll på bara
Vill ju läsa Det finns gnäll och det finns gnäll. Jag försöker sträva efter konstruktivt gnäll i min tråd just nu och hoppas att jag inte misslyckas helt 8)
8) Här kommer lite mer gnäll (skäll
): Det är då f*n vad frisk och talför man måste vara för att få adekvat vård om man är sjuk Först ville de skicka hem mig mitt i natten med bruten fot i provosoriskt gips, ett par kryckor samt återbesök efter 5 dagar då de skulle gipsa ordentligt. Fick som väl var stopp på detta och fick utlåtande av ortoped dagen därpå istället. Han tyckte att de visst kunde gipsa redan då. Sen låg jag nästan ett dygn utan mat, smärtstillande eller ens dropp innan jag fick sjunka in i ljuvlig medvetslöshet en stund då de gipsade...Väl hemma upptäckte jag att det jag befarat stämde. Min kropp orkar inte kompensera för det gipsade benet och all förflyttning via kryckor är mycket plågsam eftersom handlederna är så sköra.
Ringde till sjukhuset och sköterskan pratade med en läkare som hänvisade mig till arbetsterapin där det gick att få hembesök och hjälp med rullstol.
Ringde idag till arbetsterapin.
"Nej, vi gör inga hembesök om det inte skrivits så och nej, man får inte låna rullstol utan remiss... Men du kan komma hit så kan du hyra en rullstol om du vill"
Ok, då sätter jag på mig mina änglavingar och flyger iväg så hyr jag mig en rullstol jag äckligt värdkrävande, gravida kvinna...Visst, jag kan få hjälp av maken min att ta mig till arbetsterapin men med tanke på att det krävdes två karlar för att få mig upp för trappan till huset så är det inte bara att åka iväg.
Var trött på allt och tänkte att ”då hyr jag väl rullstol då” men min älskade make
fick mig på andra tankar: ”du skall väl för sjutton inte behöva hyra rullstol så som du har det just nu, kom igen och stå på dig ”.Vilket jag gjorde. Med gott resultat
Fick nyss samtal från arbetsterapin att de fått remiss från läkare att jag har rätt att prova ut och låna rullstol. Jag är nöjd med denna halva seger och tänker inte bråka om hembesök så skicka mig en tanke på onsdag förmiddag är ni snälla… Då skall vi på liten rundresa till både arbetsterapi och barnmorska.
Dagens glädjeämne: min underbara lilla dotter som lärt sig innebörden av ordet ”paus” och numera inte bryter samman om man behöver göra tillfälliga avbrott i aktiviteter. Kan varmt rekommendera! Är också så innerligt lycklig över att lillasyster sköter sig så fint. Hon sparkar som ivrigast var fjärde timma dygnet runt så vi kallar henne vår lilla Standardmodell Man måste ju tänka positivt eller hur Heja Nancy !
BRA att du står på dig! Synd att det ska behövas. Jag tycker de kunde leverera den där rullstolen inslagen i guldpapper i en rolls-royce (stavas det så?) efter din pärs.
Paus, det är funkis! Smart av Leia att snappa det.
Och vilken alldeles utomordentligt ordningsam dotter ni har begåvats med redan! Impad. Little Miss SM! Min bebbe är inte ens i närheten av att kunna klockan. Hur har ni lagt upp den träningen?
Ni måste helt enkelt vara överbegåvade föräldrar.
Kram Jannika
!BRA att du står på dig!
Synd att det ska behövas. Jag tycker de kunde leverera den där rullstolen inslagen i guldpapper i en rolls-royce (stavas det så?) efter din pärs.Paus, det är funkis! Smart av Leia att snappa det.
Och vilken alldeles utomordentligt ordningsam dotter ni har begåvats med redan!
Impad. Little Miss SM! Min bebbe är inte ens i närheten av att kunna klockan. Hur har ni lagt upp den träningen?Ni måste helt enkelt vara överbegåvade föräldrar.
Kram Jannika