Hela vår familj njuter av livet efter att ha genomfört SHN-kuren. Åter tusen tack till dig Anna!
Vi har en liten prins som blir sju månader om drygt en vecka och han sover så gott om nätterna! (och vi med)
Det var en minst sagt turbulent tid när vi blev föräldrar! Vi skulle få vårat nya hus i slutet på augusti men det blev så försenat att vi inte fick nycklarna förrän två dagar innan vattnet gick.
Den sista månaden som höggravid bodde vi hos mina föräldrar i deras gästrum. Det var på sätt och vis skönt att bli bortskämd, men vi saknade ett hem och att kunna boa inför att vi två skulle bli tre. Vi hann in i huset med allt vi äger och har, hann montera ihop spjälsäng och skötbord och vår säng innan vi lade ner huvudet på kudden i vår egen säng, i VÅRT eget hus. Min mor och jag diskade ur allt i köket och ställde in i skåpen andra dagen vi hade huset. Vi var till IKEA den dagen, för att i nybyggda hus är det något brist på förvaringsutrymmen, så jag, min mamma och svärmor var där till sen em. När vi kom hem så tackade vi alla för all hjälp den dagen och la oss på sängen för att vila lite och prata. Efter 10 min utsträckt på sängen så gick vattnet. Vår lille prins väntade verkligen på att vi skulle ha vårt hus innan han kom! Han föddes åtta dagar efter bf. Den 1 november blev vi stolta föräldrar åt en liten prins som vi hade svårt att inse att vi skapat, helt underbar! Förlossningen gick bra, tog 18 timmar dock, men det var det värt!
När vi fick åka hem så åkte vi till vårt hus där det stod kartonger i alla vrår. Den första veckan då han sov så mycket och länge körde vi stenhårt och hann packa upp ALLT! Om jag hade vetat vad som "väntade" hade jag passat på att vila (vilket många tjatade att man skulle göra).. man kan alltid vara efterklok
Andra veckan i livet började magen låta mycket efter varje amning och han knöt ihop sig som en boll och sparkade ut och skrek/grät 
vad hade jag gjort för fel? Jag var så ledsen över att inte kunna trösta när han vissa dagar skrek många timmar i sträck. Många dagar ska jag erkänna att jag var arg/sur/trött på honom och orkade inte bära runt, daska stjärt, vagna fram och tillbaka.. det var så tufft! Han skrek alltid innan han somnade och vaknade alltid skrikandes 
det gjorde så ont i våra hjärtan att höra! Vi körde med minifom och semper-droppar, de sistnämnda tyckte vi hjälpte något mot magknipen, men vi ville ju att han skulle känna sig trygg och somna lugnt. När han väl somnade så sov han mycket bra tills nästa amning. När jag hade ammat så började magen låta igen och då fick man vara uppe ca en timme åt gången innan han kom till ro i famnen och somnade om. Jag fick med andra ord sova max 2-3 sammanhängande timmar i sträck under första månaderna På dagarna fick jag ont i magen så fort han hade somnat, frågorna ploppade upp (vargflockar!!!) -undra hur länge han kommer sova nu? kommer han skrika när han vaknar? hur länge ska jag behöva bära runt/vara ute och gå med honom? kommer jag hinna äta? Jag var så spänd i hela kroppen och "rädd" för att han skulle vakna så vissa dagar kunde jag sitta i 1,5 h och gunga på babysittern (som har liggläge) om han somnade där bara för att han skulle få sin dyrbara sömn. Jag vågade inte röra på mig för att inte väcka honom! Min svärmor såg hur sliten jag var, men att jag läste artiklar och i böcker vi hade från bvc om det fanns tips på vad man kunde göra, så hon frågade en dag om det var ok ifall hon gav mig en bok som de har på sin förskola där hon jobbar. Den heter Barnaboken sa hon, och författaren Anna Wahlgren har skrivit den. Hon har fått mycket kritik, men hennes idéer är så självklara sa hon! (och jag instämmer) Min första tanke var att hon måste tycka jag är en dålig mamma om jag behöver fler böcker att läsa för att lära mig något om föräldraskapet. 
När jag började läsa barnaboken skrattade jag och njöt av innehållet, den är toppen! Jag kom till SHN och tyckte att det kanske skulle vara något för oss!? Jag beställde SHN boken och plöjde den på två dagar. Jag var såååå glad att inse att vi inte var ensamma! och jag är inte en dålig mamma! Jag berättade för min man och han tyckte att vi skulle "testa" det. Jag sa att om vi ska genomföra kuren så ska vi KÖRA PÅ ALLVAR, inte testa hit och dit. Under en veckas tid skickade jag länkar till forumet till honom så han kunde läsa mer om SHN och han blev allt mer övertygad. Vår kursstart blev något försenat pga kräksjuka, men den 18 mars gick startskottet! Vi bestämde oss för att kura på rygg, och det har gått toppen! Redan den tredje natten sova han från 20.52-6.13 utan ett pip O:) Vi var så stolta och så glada över att få sova, alla tre! Sedan en månad tillbaka har jag inte fört ner i anteckningsboken hur nätterna har sett ut, för det finns inget att skriva mer än 
Det som strular än idag är den långa middagsluren, men vi oroar oss inte för det! Vissa dagar är han nöjd efter en timmes middagslur, vissa efter 40 min. Han har i alla fall förutsättningarna, och ligger annars nöjd och pratar i vagnen. På kvällen skrattar han som en tok åt att man slår med en sked på burk, eller gör pruttljud
Han gnäller och ibland t om är ilsken efter vi sagt god natt till lampan, men efter 10 min är det tyst och då får man gå in och vända honom från kortsidan (som verkar vara favoritsovställningen). På morgonen möts man av en glad och utvilad kille som ler stort med hela ansiktet och man kan inget annat än besvara den Om vi kunde så kan du/ni!! Tro på er och odla en rejäl attityd av självklarhet så kommer både ni och era änglar sova underbart gott tack vara Anna och SHN-kuren!
Nu ska jag krypa ner under täcket. Lilleman sover gott sedan 19.50. Blev tidig läggning, tror att vi har tänder på gång.
Tack alla ni som peppat och svarat i min tråd. Ni är helt underbara!
Varma kramar till er som står i startgroparna, kämpa på!!
*Jag vill bara berätta för hela världen hur underbar SHN-kuren är.