SM från början

[LaQ]

Nästa rapport kommer här! Dag 2 på schemaändringen gick bättre. Bjöd ingen lur på eftermiddagen genom att lägga ner i vagnen och hänga för skynke. Han fick sitta upp och jag hade lutat ryggstödet lite, lagt dit kudde och snutte. Hade han velat sova hade han kunnat men det gjorde han inte. Lutade sig tillbaka i korta stunder (några sekunder åt gången) och tuggade på bitring så det blev iaf lite vila.

Junior är inte speciellt road av att åka vagn längre har jag märkt. Särskilt inte i skogen där det inte finns något kul att titta på. Vi har ju gått där varenda dag sedan han var yttepytteliten. Stadspromenader går bättre, då händer det iaf något verkar han tycka. Hundarna måste ju ut så det är lite trist att ha en tjurig unge i vagnen. Har mutat med en skorpa och det funkar en stund. Till han matar hundarna med den eller slänger den över bord. Bitringar har han tillgång till i vagnen men de är förankrade i ett band.

Dagen flöt ändå på bra igår även om det var lite krångel vid maten med lille snorkillen... Sen är det lite praktiska bekymmer. Har börjat ge honom lite plockmat och det är populärt men det är också populärt att slänga sked, mat och tallrik på golvet. Har en plasttallrik från Bambino (vanlig man köper på ICA Maxi typ) med suggkopp men den sitter inte fast ordentligt på vårt köksbord. Tips?

Junior åt bara en halv burk mat till middag igår innan han började kasta majskorn på golvet. Ett och ett, metodiskt och fint. Munnen var helt stängd och det gick inte att lura honom med egen sked eller liknande. Någon kvällsmat ville han heller inte ha! Bara vatten att dricka. Fanns inte mycket att göra än att lägga honom som vanligt. Trots detta har han sovit gott inatt. Hörde honom tjoa lite runt 20 men han tystnade med husljud. Sen vaknade han nåra minuter i 7 och låg och pratade.

Vet inte vad jag ska säga om den här dagen bara. (Med Junior har det gått ganska bra. Förutom samma visa med maten som ovan. Lyckades iaf sleva i honom drygt 1 burk mat.)

När Junior ätit sin välling imorse så hörde vi ett brak nere i vardagsrummet. Jag blev förvånad och Junior blev rädd. Jag kikade ner i trappan och ser att taket har rasat ner. Vi har ett innertak bestående av träpanel som förra ägarna satt upp. Ljudet av glaskross och två vettskrämda hundar som kom rusandes upp för trappan. Pappan är i huvfudstaden över dagen på jobb och kommer hem med tåget sent ikväll. Baaaah! Fick ringt en byggfirma som kom hit och satte upp reglar för att stötta upp taket. Junior anade inget ont och hade kul på ensamleken som vanligt. Hur länge han sov har jag ingen aning om för jag hade inte fokus på honom för fem öre under tiden! Sedan blev det promenad i med vagnen och hundarna medan jag ringde alla möjliga telefonsamtal på mobilen.

Att taket ramlat ner berodde på att han som satt upp det (den förre ägaren) använt små (alldeles för) korta spik. Byggkillarna var förvånade över att det hållt så pass länge som det gjort ändå. Vi har bott här i knappt ett år.

Puh... Idag kämpar jag med attityden mitt upp i allt vill jag lova! Skicka mig lite kraft.

Junior den Snorige nanar middag, han sover gott och allt är lugnt. Själv ska jag försöka ta det lugnt en liten stund nu innan han ska upp. Känner på mig att vi kommer att tillbringa mestadelen av eftermiddagen ute idag!

[TorsMamma]

OJOJ... Vilken tur att ni inte var UNDER taket när det rasade. Hämska tanke.

Jo, Tor har också en förkärlek till att kasta mat på golvet. Det finns ett kapitel i BB om barn som kastar smörgås på golvet. Man kan tillsammans konstatera gravitationslagen och jag har som personlig grej att jag plockar INTE upp, utan gör detta kanske 1 gång mitt i måltiden och sen när den är slut.

Om det bara kastas och ingen mat äts ja då är i alla fall vår måltid avslutad. En sak att tänka på kan vara att så här stora snabbt kan tröttna på en och samma smak. Då är just plockmat av olika sorter lite bra, typ 3 olika små högar. Ett tag gav jag bara 2-3 saker att plocka med då åkte inte lika mycket på golvet. Många små trick finns.

Ang. tallriken vet jag inte, vi har samma problem.

Snart blir skogen poppis igen när man kan gå i den själv!!! Tor klarade skogen TIDIGT då han kunde skjuta vagnen själv och därmed ha stöd.

[LaQ]

Nu har vi kört nya schemat i nästan två veckor. Det fungerar bra på så vis att Junior inte vaknar så tidigt och ligger och snackar utan att kunna somna om. Oftast sover han till morgon kl 7 även om pappa är uppe tidigare och stökar i köket utanför Juniors rum.

Han har börjat somna tidigare på ensamleken och tar oftast 45 min där. Det har fått vara så. Rätt eller fel?

Första veckan på schemaändringen funkade kanon. Mitt i allt stök som varit här hemma när taket rasade, en massa gubbar som varit här och byggt och rivit å haft sig. I helgen som var fick vi iaf upp ett nytt tak. Junior somnade och sov gott på kvällen trots att det sågades och borrades i taket precis under hans säng. Ensamleken fungerade också finfint trots allt stök.

Som om det inte var nog så brann det inne hos grannen (vägg i vägg, radhus) i söndags förmiddag. Ingen kom till skada som tur var. Det var rökfyllt och de har sanerat den här veckan. (Tanten hade mat på spisen som hon glömt bort då hon såg på TV. Ingen brandvarnare hade hon heller. Puh...)

Det har varit ganska turbulent i vårt liv men jag tycker att jag lyckats hålla attityden uppe rätt bra ändå. Pappan har varit lite knäckt och är fortfarande lite slutkörd.

Den här veckan har det gått bakåt för Junior. Han har börjat vakna på långlurarna i 45-minskarven och skrika sådär som han gjorde tidigare. Kvällarna och nätterna har funkat bra trots det, trodde jag. Tills igår kväll då han vaknade och skrek vid 22.15. Lite husljud på det och han lugnade sig och somnade om efter några minuter.

Alltså JAG har ont av att han gör såhär. VARFÖR gör han det? Hur ska vi komma tillrätta med det?

För övrigt verkar han vara ganska trygg. Vi var på öppna förskolan för första gången nu i veckan. Vi hann inte få av oss ytterkläderna förrän Junior smet ifrån mig och kröp i full fart före mig in i lekhallen bland alla livliga barn och leksaker. Han ägnade mig inte mycket uppmärksamhet och var bara nyfiken och trygg! Verkligen härligt att se!

Sen undrar jag lite hur jag ska hantera honom när han blir besviken över något. Imorse stod han t.ex. och hängde på fönsterbrädan i sitt rum och ville se ut. (Han har nyligen upptäckt fönstrena och tycker det är jättekul att titta ut där bara det att han inte når själv och det gör honom förbaskad.) Han stod där och hängde och tjurade. Jag lyfte upp honom så att han skulle se. Då grejade han med handtaget på fönstret och hade nog kunnat sitta på fönsterbrädan hur länge som helst. Men efter en stund lyfte jag ner honom (vi kunde ju inte stå där hela dagen, det finns ju annat man ska göra) och då bröt han ihop fullständigt. Liknande händelser händer då och då när han inte "får som han vill".

När han blir ledsen för att han slår sig eller vid en besvikelse såhär så är det svårt att trösta honom. Han vill inte alls kramas och gullas med och det hjälper inte vad jag gör för att lugna honom. Skriket får helt enkelt klinga ut av sig själv, vilket det gör inom en eller ett par min. Sedan verkar han mest sur och vill på't igen så att säga. (Försöka igen med det han höll på med om han t.ex. ramlade och slog sig när han skulle resa sig mot något.)

Jag kan inte uppleva att han haft någon tydlig 8 mån-ångest med främlingsrädsla osv. Möjligen hade han en period tidigt i somras när han var runt 6 mån då han blev rädd och skrek. Oavsett så borde väl den tiden vara förbi? Han är ju dryga 9 månader nu och född 16 dar "för sent" därtill.

Lite frustration över att han vill lära sig gå kanske det är fråga om. Han har varit gnällig och klängig på mig på dagarna ett par dagar nu. Han har precis börjat acceptera att hålla i mina fingrar/händer när han går. Tidigare har han velat göra allt själv med hjälp av gåvagn, barnvagn eller hålla sig i möbler för att gå.

[TorsMamma]

Hej,

Alltså JAG har ont av att han gör såhär. VARFÖR gör han det? Hur ska vi komma tillrätta med det?

Jag tror att DU skulle vara riktigt betjänt av att lära dig se dessa små fnurror som "frågor" och inte leta anledning till allt. Det är nämnligen så här att fnurror kommer fnurror går och det mesta ÄR frågor. Det kan vara så att han frågar... Jag kan inte gå än, när får jag öva på det??? Svaret är fortfarande en ramsa och husljud precis som du nu gör.

Så se till att hålla ramsan och husljuden som svar på frågor så skall du se.

Ang. fönster tittandet. Här kan man göra så att man "paktar", ja, jag vill också stå här hela dagen, MEN vi måste nu göra disken och då se till att ni är sysselsatta med något annat särledes viktigt. Snabbt där ifrån och snabbt sättas i arbete så är besvikelsen så kort som möjligt, samt lite paktande på det är oftast lösningen.
MEN, försök också att någon gång ta ALL tid som krävs för att faktiskt FÅ kolla detta klart, jag menar ingen av oss vill bli avbrutna mitt i allt som är viktigt och någon gång måste man ju faktiskt få kolla klart också.

Tor vill inte heller bli tröstad när han ramlar eller så, jag har märkt att han är egentligen inte SÅ ledsen utan mest frusterad och arg, då brukar jag låta honom vara, men erbjudandet om famnen finns och det vet han, utan att jag klistar mig på honom. Ibland får han en hejarramsa istället som säger: DU KAN!

Sista tipset, kan du inte förlägga det mesta av dina sysslor på golvet ett tag? Typ skala potatis, morötter m.m. görs med fördel på golvet. Kanske torka skåpsluckorna på den undre raden ett tag osv... Jag gjorde det mesta på golvet runt denna tiden och resten av tiden satt tor i slasken/diskhon och var med. Jag kan inte bära och orkar inte bära, min rygg pallar inte det.

[LaQ]

TACK för ditt svar TorsMamma! Det kom i rättan tid!

Jag behöver ändra mitt synsätt här, helt klart. Mitt hjärta slår dubbla slag varje gång han tjuter och jag undrar hela tiden vad JAG gör för fel. Funderar över om han är otrygg när han ska sova osv. Har såå svårt att höra honom ligga därinne och skrika även om det bara tar några min för honom att somna om.

Har som sagt inte hanterat det med ramsa utan bara med husljud (telefonsamtal, dammsugning) när det äntligen löste sig med långluren efter semestern. Uppvaken som vi haft hela tiden ibland på kvällarna har vi hanterat med husljud enbart (köksslammer, prat, gå i trappan, rörelse här hemma osv).

Kan vi fortsätta såhär eller ska vi ramsa också? Han tystnar inte på ramsan utan efter ett tag och då får han bekräftelse x 1.

Han somnar alltid gott om än inte alltid tyst. Det behöver man inte vara heller! Han kan ligga och böka eller prata för sig själv och till och med skratta nån gång. Han känns ju inte otrygg i det läget. Det är som sagt när han vaknar i skarvarna. På långluren vid 45 min. På kvällen antingen vid 45 min eller 2.5 eller 3 h.

Jag har liksom tänkt att när de små slutat fråga efter vargen (vilket jag ju trott att Junior gjort) så är saken klar liksom. Det är därför jag blir så störd över detta. Förstår du hur jag tänker?

Jag försöker göra så mycket jag kan av den sociala delaktigheten på golvet så att Junior kan vara med. Det fungerar inte att ha honom på diskbänken eller i vasken eftersom han inte är still en sekund utan ska klättra och krypa omkring där överallt.

Det kommer en följdfråga här ang. den sociala delaktigheten. Hur mycket ska jag styra honom här? Idag t.ex. när jag dammsög så ville Junior förstås vara med och det är klart att han får. Men han kryper efter munstycket och vänder på det och stoppar fingrarna där det suger. Vill utforska och kolla. Jag tar honom i knät, visar hur han ska hålla och drar dammsugaren fram och tillbaka. Men han vill inte! Blir hysterisk och skriker så att tårarna sprutar och jagar efter munstycket. Han vill göra på sitt sätt och blir sur/besviken när han inte får det.

[TorsMamma]

Hej, du får själv bestämma antingen kör du på husljud som funkar, men annars är det nog dags att sätta ramsan igen så det verkligen fungerar som det verktyg den är till för. BArnet skall tystna på ramsan, DEN skall HA sista ordet. så är det bara. Mamma har 100% koll på läget. Även om de bara tystnar en kort sekund för att lyssna så vet man att man når fram. Sen kan han gott få gaffla på som han vill och då till husljud eller mozart för allt i världen.

Jag använder ramsan ibland (alltid vid läggning, men sen också som svar på frågor) och då tar jag i rejält med magstöd för att ha sista ordet, JAG VET vad jag gör.

Läs gärna igen i BB om utforskaren, fllirtisen och arbetaren. Det hela går ju ut på att inte hindra om inte fara uppstår. Låt honom få utforska den där dammsugaren en gång för alla, man vet ju faktiskt inte exakt HUR den funkar där det suger. Lite tålamod får vi nog lov att be om här.

(typ lite samma svar som med fönstret)

[LaQ]

TorsMamma! Du har förmodligen HELT rätt. Vi behöver sätta ramsan ordentligt! Jag har aldrig upplevt att den har den definitivt tystande effekten.

Vi använder också alltid ramsan vid läggning. x 4 i en rätt hurtig ton där fjärde versen tonar ner i tempo och volym. Ibland ligger han ju och tjattrar men skriker absolut inte utan är glad. Borde vi ändra vårt sätt att arbeta med ramsan här också?

När du skriver så låter det som att det är en ganska bestämd och lite småarg ramsa du säger? Jag är rädd att låta arg när jag ramsar högt.

Om jag ska ramsa uppvak under långlur och på kvällen. Är det då OK att göra det nerifrån vardagsrummet eller inifrån sovrummet vägg i vägg eller måste jag först springa upp och stå utanför dörren?

Är det bara vid beskedet vid läggning som man ska tänka på att röra sig bort från dörren när man ramsar?

Trodde att jag läst på men jag behöver tydligen friska upp minnet.

Jag är på det klara med att man inte ska hindra en liten forskare och det försöker jag verkligen att leva efter. Men när det handlar om den sociala delaktigheten i det här läget så kändes det som att jag borde visa hur man gör med dammsugaren. Ska han sitta och bedriva forskning blir det ju inget arbete gjort menar jag. Vad ska jag göra under tiden? Sitta och titta på när han forskar och vänta?

Idag på morgonen har Junior och jag haft 20 minuter fönstertittning. Himla spännande! Man kan titta på träd och lyssna efter bilar ute på vägen. Men framför allt kan man testa att öppna och stänga fönstret femtioelva gånger. Inkl. att klämma fingrarna (lite sura ord på det och sen på't igen). Eller resa sig upp på fönsterbrädan, dra i rullgardinen. Titta på figurerna på gardinerna. And so on... Det tar aldrig slut som ni säkert förstår. Mitt upp i allt fick jag lite ömma kärleksförklaringar från Junior i form av "luta huvudet mot och gosa en sekund" samt en stor bebispuss a la "öppen mun med tungan ut som blöter ner hela mammas kind". Naturligtvis heeelt underbart. Kanske han sa "tack mamma för att jag fick titta i fönstret"? 8)

Nu ska jag fixa lite frukost till Pappan som har fått sovmorgon idag. Junior är nöjd och glad på ensamleken och livet rätt bra, egentligen. TACK för alla svar här som peppar mig! Kram till er underbara forummänniskor som bemödar sig att läsa och svara på mina inlägg!

[TorsMamma]

Hej, OK, lite ramsa...

Jag ger ramsan x4 när jag lägger Tor. Han tystnar under ramsan men sen kör han gärna "disko, party, och allmänt joller i sängen" Jag låter idag honom hållas i ca 20 min, sen är det en REJÄL bastant punktsättande ramsa som ges och jag ger den från nerevåningen så den hörs i HELA huset. Kan man det så gör det tycker jag.

Jag "smygramsade" Tor även där från undervåningen, ingen överkoncentration här inte!

Nu för tiden då han har sitt "hola balo" om kvällen innan han somnar har jg tänkt att ibland gör HAN husljud för mina är inte höga nog. Så sista tiden är det ramsa och sen klämmer jag på TVn HÖGT! Då tystnar han mycket fortare och somnar inom 10 min för det mesta. Eller också ligger han i alla fall tyst och lyssnar och kör inte sitt eget race, det är ju liksom inte upp till honom tänker jag.

Ramsan ges ju i olika toner i förhållande till behov. Eftersom Tor inte är nämnvärt ledsen utan mest vill ha "adekvata svar" på sina frågor så ges ramsan ganska punktsättande här hemma. Men har man en ledsen en, ja då är ramsan lugnande och trygg. Man lyssnar av och ger svar därefter.

Jag rusar inte till dörren, men vill du kan du gå "förbi" och ge ramsan. Jag är noga med att visst kan första och andra versen vara i närheten, men sen är vers 3 och 4 bort från rummet, livet pågår ju utanför, långt utanför.

Här kommer ramsan från SHN boken

Rara människa Här får du en kram också och en massa pris och beröm {|= för att du VILL det lilla barnets goda - utgångspunkten för alltsammans var ju att du insåg att hon sov alldeles för lite sammantaget. Det insåg du och ville åtgärda O:)

Nu ska du "bara" flytta fokus från dig själv och vad du gör och inte gör - vad du gör som är "rätt" och inte "rätt" - till lilla barnet och hennes reaktioner

Där ligger hemligheten.

Jag citerar här det som står om ramsan i nya, Internationella Sova hela natten. Det kanske kan tända ett ljus, rassla igång en pollett, lyfta på förlåten



"Ramsan är en godnattramsa, som upprepas fyra gånger efter varandra med ytterst kort paus emellan, ungefär som ett fyrfaldigt leve.

En ramsa består alltså av fyra verser. Ibland får man ta till sex i ett svep för att hinna få barnets uppmärksamhet, ibland till och med åtta.

Ramsan du gör till din bör vara rytmisk, sångbar, tillåta alla möjliga sorters tonfall, inte vara för kort och inte för lång. Den bör inte innehålla barnets namn, även om det är frestande – det är ju inte meningen att du ska kalla på barnet. Med ramsan du ger är det SÖMNEN som kallar på barnet!

Godnattramsan ska vara ständigt densamma. För dagslurarna modifierar du den, så att den inte innehåller ordet natt.

Din partner i kurandet kan välja sig en annan ramsa, även på ett annat språk, bara den i sin tur ständigt är densamma för henne / honom.

Min egen godnattramsa lyder i all enkelhet: ”Go’natti med sig, sov så gott”. Jag säger den med tydlig rytm och betoning: ”Go’NATT-i- MED-sig, SOV-så-GOTT!” På dagen säger jag: ”Sov så skönt, liten stund.” Också med rytm i lugnt tempo: ”SOOV så SKÖNT, LIten stund.”

Också ramsan måste övas grundligen i förväg av er båda kurare! Man kan öva i duschen, ute, till musik, överallt där det finns ljud. Och ni kan öva på varandra: den ena krånglar, gnäller, protesterar och skriker – den andra ramsar tyst på henne / honom med ett magstöd och en övertygelse som kunde försätta berg.

Initialt går man ut starkt i första versen med en såkallad pangramsa. Tänk på vagnen, som du högg i sista ögonblicket, just när den skulle falla över stupet! Där fanns inte plats för några frågor eller någon försiktighet. På bråkdelen av en sekund tog du greppet om situationen. Med samma tveklöshet sätter du in ramsan och överröstar barnet.

För att ramsan ska kunna överrösta och verkligen lugna barnet, krävs, som du förstår, att du övat in den riktigt högt och rejält, innan du startar kuren – högre än du tror!

Spädbarn måste överröstas också av den anledningen att de blir vettskrämda av sitt eget skrikande.

Ramsan kan både sjungas och sägas. I båda fallen krävs ett magstöd som skulle anstå en operasångare. Den ska kunna låta bestämd (”det här är vad som gäller”), glad (”allting är fullkomligt underbart toppenbra”), hurtig (”tjohej tjohopp, vad det är härligt att leva”), rar (”man skulle kunna äta upp dig, så gullig är du, men det får jag göra i morgon”), småarg (”nu får det vara nog, nu räcker det!”) etc. Se där, nu fick du fem variationer att börja träna på!

Allra första kvällen på Sova hela natten-kuren, när du lägger barnet i sängen, kan du introducera ramsan som ett vanligt, vänligt god natt (gånger fyra), medan eller strax innan du lägger tillrätta inför buffning eller vagning. På så vis får sig barnet en första bekantskap med ramsan. Men det gäller bara denna enda gång.

I fortsättningen ska ramsan eskortera dig ut.

På första versen är du redan på väg ut, bortvänd från sängen och med siktet inställt på dörren; på andra versen är du igenom dörren och utanför; på tredje versen står du osedd på andra sidan dörren (som står på glänt); på fjärde och sista versen, som går ner i tonfallet, starkt punktsättande, är du bortvänd också från dörren, som om du vore på väg därifrån.

Sedan gäller det att lyssna. Mer därom i Lathunden!

Liksom vad gäller både vagning och buffning är en god regel att låta det gå betydligt längre tid som du inte ramsar än det tog dig att ramsa nyss.

Under andra natten av Sova hela natten-kuren ska du kunna erfara en dialog med barnet. Du hör och känner hur ramsan ”tar”, tack vare ditt idoga arbete med att nå fram till barnet. Du kan allt säkrare avpassa tonfall och röststyrka efter den kommunikation som pågår (där inte minst tystnaden talar sitt tydliga språk).

Det blir då alldeles tydligt att Sova hela natten-kuren är en process. Det går alltså inte att en gång för alla hitta ett och samma sätt att säga / sjunga ramsan som i alla lägen alltid fungerar, oförändrat likadant varje gång, lika lite som det går att en gång för alla hitta ett och samma sätt att vagna eller buffa som i alla lägen fungerar, oförändrat likadant varje gång. Inte heller går det att en gång för alla stipulera hur länge man ska buffa respektive vagna respektive ramsa varje gång, eller, än värre, hur länge barnet ”får” skrika i minuter räknat mellan varje gång. Vi talar här process och kommunikation. Du har en euforisk upplevelse att se fram emot, när du själv får uppleva detta med ditt barn!

Till sin effekt bygger ramsan på ryssen Pavlovs princip om betingade reflexer. Ring i klockan, så dreglar hunden efter mat – därför att maten brukade serveras till ljudet av en klocka. För barnet associerar ramsan mycket snart – betingningen börjar redan första natten av Sova hela natten-kuren – till ligga ner-ligga still-somna-somna om, därför att den alltid följer på tillrättaläggandet, vagningen, buffningen eller solfjädern, vilket eller vilka av kurens rogivande verktyg man nu har låtit föregå den. Snart räcker det med att man ramsar i förbigående, bokstavligen, eller till och med från sin egen avskilda, avlägsna säng, för att barnet ska lägga sig platt ner och somna om.

Den betingade reflexen är dock inte hela hemligheten – i så fall skulle man ju kunna låta den där klockan göra jobbet. Nej, vad ramsan förmedlar, utöver betingning, är ett ”All is well” av först lugn, sedan säkerhet, slutligen njutning.

Bekräftelseramsan är vad som ska följa med barnet in i sömnen. Den är av samma ordalydelse som godnattramsan, men mjuk, uppmuntrande och just bekräftande till sitt tonfall: ”Just så, man ligger ner så skönt, och så somnar man så gott. Precis så gör man, å, så skönt!”

• Godnattramsan ger besked, respektive påminner om att det är dags att sova så gott, lugnt och tryggt - vargen är jagad på porten, bössan är laddad och säkerheten garanterad.
• Bekräftelseramsan avslutar det hela, när allt är klart: barnet är på väg att somna, eller har kanske till och med redan somnat. Den ska ändå ha sista ordet. Bekräftelseramsan smyger sig med in i sömnen och dröjer sig betryggande kvar.

”Men hjälp! Bekräftelseramsan stör! Lille Charlie skulle just till att somna, och så gick han igång igen på bekräftelsen!” Så kan det låta, och så kan det bli.

Det hjälps inte. Lille Charlie ska ha sin bekräftelse på att han gör alldeles rätt i att ligga ner så skönt och vara tyst och känna efter hur tryggt och gott han har det. Det är också ett ”besked” som får upprepas vid behov!

I praktiken betyder det att man får backa bandet en smula och återgå till den kraftfulla godnattramsan för att (än en gång) tala om för lille Charlie vad som gäller. Och sedan lyssna. Och vid behov påminna. Och sedan lyssna igen. Och invänta John Blunds entré. Och servera bekräftelseramsan – igen. Tills den tas emot med nöjd tystnad.

Kanske redan under första natten på Sova hela natten-kuren – i alla händelser under den andra – märker du att barnet tystnar under själva godnattramsan. Då förlänger du de fyra verserna med två till av modell bekräftelseramsa, om du tycker det känns lagom, och bakar på så vis ihop det hela. Då ger du alltså inte bekräftelseramsan separat längre, eftersom det inte behövdes. Barnet tog emot bekräftelsen redan nu.

Det är ett spännande äventyr du begår! Där nyckeln är att lyssna."

O:) O:)

[LaQ]

TorsMamma! Jag har läst och begrundat, tagit till mig och skridit till verket med beslutsamhet. Det SKA fungera! Och se! Jag har lyckats ramsa tyst på Junior när det behövts!

Jag har varit lite sån "meen varför gör han såhär, är han inte trygg, men det funkade ju nyss, vad har jag gjort för fel nu" och analyserat mycket. Du har helt rätt i att jag är betjänt av att inte analysera och ta det så allvarligt. Utan mer lägga min fantasi och mina tankar på vilka frågor han kan tänkas ställa som t.ex. "det gör ont i munnen, vad är det som händer" eller som du sa "jag kan inte gå, när får jag träna på det".

Men alltid är det nåt... det krånglar med maten och det luktar lite överkoncentration och sömnvargar i samband med det. Det känns som att det är en kombination av att Junior tycker att han kan själv (och ja, han kan till viss del men han får ju inte i sig sådana mängder som när jag matar) och att han har ont i tänderna. Mat som varit favoriter förut fungerar inte ens. Han bryter ihop och skriker och blir jätteledsen. Det enda som funkar är att han får pilla i sig mat som han gillar (nudlar, makaroner och nåra saker till) själv. Men det blir liksom inga mängder att tala om. Vad göra? Ska jag ta frågan på matforum istället?

[TorsMamma]

Hej, bra att du tagit tag i ramsan.

Ang. maten, eftersom ni är inne i "Kan helv" ge en hel buffé! Lägg upp små högar och erbjud, Jag matade på lite undertiden med en sked barnmat här och en sked där. Det konstiga med Tor var att han gillade plockmat, men inte barnmat med bitar i så jag matade med slät (mixade extra) mat och sen plockade han själv.

När tänder kom så levde han i princip på frukt! Kall barnmat gick också bra. så kanske kylskåskall mat, (även välling ibland) kan fungera just med tänderna. Ge en alvedon till natten om du känner att du vill (Ipren är också bra)

Nu är Tor förkyld och då lever han på frukt, men de klarar det några dagar, så släpp nu matvargarna och njut lite av att äta själv samtidigt.

HÄr kommer massa bra mattips!

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=

Tack fjällan!

[LaQ]

Junior är precis som din Tor i det avseendet! Burkmat med bitar i får han kväljningar av men det går bra att stoppa stora bitar plockmat i munnen och äta själv. Nåja, det är ju bara att glädjas åt att han inte fegar med plockmaten!

Har gjort som du sa, mata under tiden med nån sked här och där. Det har fungerat sådär ett tag nu. Serverade plockmat och värmde helt utan förväntningar en halv barnmatsburk med en favoritsort. Tror jag fick i tre skedar allt som allt under både lunch och middag. Men nu har det varit tvärstopp senaste dagarna. Jag ska väl erkänna att jag kände lite som med uppvaken och ramsan. "Näe nu får det vara nog, jag orkar inte hålla på och truga!" Junior blev uppenbarligen bara sur och satt och tjöt i stolen alternativt försökte klättra ur. Så... nu har jag serverat plockmat och inte ens värmt nån annan mat. Han äter det han äter och får en halvtimme på sig sålänge han verkar intresserad av att stoppa mat i munnen. Det går inte fort men det går i lite då och lite då. Till lunchen får han fortfarande en liten flaska gröt (sittandes i stolen vid bordet precis innan tallriken med plockmaten dukas fram). Till middagen har vi struntat i gröten i två dagar nu. Han får ju ändå kvällsslurken sen. Den har han vägrat länge men nu vill han gärna ha den igen. 280 ml gick i igår! Inte konstigt mtp att han kanske inte får i sig lika mkt till middag som när jag, under protester, trugade i honom barnmaten.

Fruktpuré har det varit än mer stopp på än vanliga maten. Han har egentligen aldrig varit nån godisråtta på det sättet som gillat fruktpuré och banan mm. Har börjat ge honom hela äpplen med skal som muta i vagnen och det smaskar han gladeligen i sig med sina fyra små tänder. Helt underbart, han är såå duktig! Han gillar frukt, i bitar, men inte i mosad form. Har varit så med banan länge. Avocado likaså. Inget mosat på sked, bitar ska det vara!

Gav faktiskt som du sa Alvedon till natten när det var som värst med tänderna. Andra framtanden uppe han fick har nog varit värst. Den första och de två därnere hade han inte alls lika ont av.

Nu gäller det bara att ha lite fantasi i plockmatsdjungeln. Provade Duggans fisklimpa och den har Junior ätit till middag två dar i rad nu. Spaghetti, nudlar, makaroner, avocado, ärtor, glada kon-ost, vanlig hårdost i skivor, sånt går i. En kikärta gick i men sen var det stopp på det. Får prova igen.

Det är svårt att äta samtidigt som Junior för han klänger och klättrar upp på bordet, vill åt våra tallrikar, bestick osv. Hur ska man hantera det? Han får ju smaka bitar av vår mat från tallriken om han vill det. Men vill gärna ha våra bestick. Han är mycket för att ta skedar/gafflar och röra i tallrikar för att träna på hur man gör. Har satt fast honom i sele i stolen nu så kan jag avslappnat sitta vid bordet även om han börjar klänga och klättra. Då känner han naturligtvis av att jag inte är nervös (för att han ska ramla) när han börjar klättra.

Det hade varit käckt om han kunde dricka ersättning (kall) till maten men den spottar han bara ut. Vatten ska det tydligen vara!

[TorsMamma]

Hej Jag tycker det låter strålande. Han får i sig det han behöver och resten som du märker kommer i som kvällsslurk.

[LaQ]

Dags för en ny rapport här!

Maten - Junior dricker en stooor flaska välling (vi är uppe i 330 ml 8 mån mild fullkornsvälling) till frukost vid halv åtta. Får ett halv äpple eller en skorpa att smaska på i vagnen på hundpromenaden vid 10. Vid lunchdags har han varit hysteriskt hungrig (och trött) de dagar han inte fått nån frukt och innan vi ökade på vällingmängden. Till lunch får han lös gröt i flaska, 100 ml, till förrätt. Sedan plockmat. Han har kommit på att han vill hålla flaskan själv och det funkar inte att sitta vid bordet och äta den längre. Ligger han i mitt knä och håller flaskan själv kan jag luta honom så att han får i sig eftersom han inte förstått att han måste hålla upp flaskan själv. Jag får oftast inte hålla i den. Det är lite halvsvårt med fantasin för plockmaten men vi experimenterar lite och det är rätt kul. Kastas det bara på golvet utan att ätas så är det tack för maten! Till mellis får han välling 220 ml och lite frukt efter det. Till middag är det bara plockmat. Oftast sitter han en halvtimme och plockar och äter. Har märkt att det fungerar bäst om man lägger fram lite och fyller på varefter han ätit upp istället för att ta stor portion direkt. Till kvällsslurk sedan erbjuds 280 ml välling. Oftast dricker han upp allt. Häromkvällen tog han fyra klunkar och vägrade sedan. Nåja han sov hela natten ändå. Jag har börjat lära mig att frikoppla matmängden och sömnkvaliteten. Att inte sitta och hoppas att han ska äta så mycket som det bara är möjligt för att sedan sitta och hoppas att han ska sova. Nä, han äter det han äter (även om vi förstås försöker få honom att äta så mkt det går men mer avslappnat liksom). Uppenbarligen kan han sova hela långluren och hela natten trots att han ätit dåligt nån gång.

Sömnen - Uppvaken med skrik har minskat, framförallt på kvällarna! Det händer kanske 1 gång i veckan att han vaknar och skriker. Då har jag lyckats ramsa tyst på honom. Ibland x4 och ibland fler. Vilken känsla! 8) Vi har konsekvent använt väckarklocka senaste tiden för att markera morgon. Jag upplever att det har fungerat väldigt bra! Tidigare vaknade Junior ofta när pappans klocka ringde vid 6 och kunde inte alltid somna om när Pappan stökade i köket utanför hans rum. Nu vet Junior att han kan lyssna på Pappas husljud, somna om när pappa går till jobbet och sedan ringer klockan och dåå kommer mamma och det är morgon. Ofta har han sovit till 7 utan ett ljud. Men ibland, som imorse, vaknade han och låg och tjattrade lite (aldrig ledsen). Det gör vi inget åt. Ja förutom husljudet som Pappan liksom gör oavsett.
Långluren har fungerat fint för det mesta. Nåt uppvak med skrik per vecka här också. Använder mig av ramsan och radio/tv som husljud. Känner mig tryggare för varje gång ramsan funkar och det ger mig mer attityd till nästa gång. Positiv spiral så att säga.

Ensamleken - har verkligen fått sig en nytändning. Junior sov ju bra länge där ett tag, upp till 45 min. Sedan började han vara missnöjd vilket han aldrig varit förut. Fick illa kvickt ta tag i det och införskaffade massor nya leksaker och har preparerat med överraskningar i form av 4-5 russin. Nu leker han heeelt nöjd i 1.5 timme utan ett missnöjt ljud. Efter morgonmys, bajs, ny blöja, nya kläder, välling och tandborstning står han vid spjälsängen och skakar galler och klänger och vill upp och leka! "Problemet" är att han leker 1.5 timme innan han somnar. Så nu somnar han oftast runt 9.30. Har gett honom 5 minuter och sedan tagit upp honom. Det funkar men jag känner på mig att det är lite lite för honom att bara sova 5 min. Särskilt om man ska hitta på något på förmiddagen innan lunch. På sikt verkar det ju kanon för den luren ska ju bort om nån månad.

Borde jag låta honom sova 20 min på förmiddagen när han väl somnar på ensamleken? Han är ju 10 månader nu och schemat säger egentligen 20 min fm-lur. Då blir luren 9.30-9.50 ca. Det blir inte för sent? Somnar han tidigare får han naturligtvis 20 min men det har han inte gjort nu.

[TorsMamma]

Hej, visst är det en härlig känsla när ramsan sitter!

Lite beroende på när du har långluren men jag tycker gott du kan ha 20 min 9.30 till 9.50 och sen kanske då ha långluren 12.30 (12.45) i 1,5 tim. Jag hade 2 lurar tills Tor var ca. 15 mån så den första fm luren kan ofta hänga kvar ett tag.

[LaQ]

Sitter å sitter. Den har ju uppenbarligen funkat "tagit" några gånger iaf. Det är så att jag inte riktigt vågar tro det. 8)

Jag har långluren 12.30 som det är idag. Låter jag honom få en förmiddagslur 9.30-9.50 ca (inbakad i ensamleken) så borde det funka. Om han bara somnade då förstås. Idag har han t.ex. inte sovit nånting på ensamleken. Iaf inte vad jag märkt. Förmiddagen har gått fint ändå. Men det finns nog inte direkt utrymme för att gå till öppna förskolan eller några andra aktiviteter om han ska orka ända fram till lunch en sådan dag.