Hon älskar att krypa och ta sig på golvet, det finns ingen hejd, så det gör hon massor, emellan varven, då det äts, sovs, är med i delaktigheten...ibland känns det lite som att hur ska man hinna med allt??!!!
Vi är ute mycket, jag jobbar annars på fritids och älskar att vistas utomhus, det är njutning. Frisk luft är toppen. Mina barn går på utedagis.
Det har "strulat" lååång tid, över 2 veckor, så det är liksom därför jag känner att jag försöker hitta ett schema som passar, för jag mår inget vidare av att höra henne ligga i sängen o skrika på em, det går bara inte, hon somnar INTE, vad jag än gör, vagn ute, buffning, och då är jag en som inte gärna ger mej i första taget, jag ger henne gärna sovpass, mer än gärna, men när det blir så skrikigt känns det inget vidare.
När jag la henne idag vid långluren, låg hon o snackade (annars mkt frustration o skrik) i 10 min o sen somnade hon gott, vilken skillnad, när vi flyttade fram luren liiiite.
Vila på em låter bra, så kan vi alla gå ut o njuta efter mellis, så kan hon få vila i vagnen o återhämta sig lite inför middag o kvällen!
Tack för feedback, jag vill lova att jag har mkt vetskap o erfarenhet efter mina killar, men repetition är aldrig fel. Man behöver påminnas ibland, om det mest självklara!