Hej Novas mamma,
jag undrar hur det går för dig? Hur du mår och hur du tacklar tillvaron?
Tänker på dig.
Kram Susan
Depression hos mamma - finns fler som jag?
-
Novas mamma
- Inlägg: 239
- Blev medlem: mån 09 jan 2006, 10:19
- Ort: Link?ping
Tackar och bugar för omtanken 
Jo, det går allt bättre. Nu vaknar jag oftast glad även på morgonen, något som var omöjligt för några veckor sedan.
Ångesten är många gånger starkare än vad man kan tro.
Men jag upplevde något fantastiskt igår - jag har så länge tryckt undan mina känslor och inte kännt något alls utan varit totalt likgiltig för det mesta inkl min dotter.
Men igår när hon leende kröp efter mig hela dagen kunde jag känna hur hela hjärtat fyldes av kärlek till denna lilla underbara människa.
Man kan inte annat än smittas av hennes livslust och att ständigt se hennes glädje för så enkla ting som en plastburk gör att man bara blir så LYCKLIG:
Det gör mig ledsen att det tagit så lång tid att verkligen känna denna kärlek men den kom till slut och var starkare än jag väntat mig och ångesten var som bortblåst!
De är verkligen en gåva de små barnen
Tänk vad kärleken kan göra med ens välmående bara man vågar känna efter.
Visst kan jag gråta ofta fortfarande- men oftare av glädje och översvallande känslor än av vanmakt.
Kram till Er alla och särskilt mitt lilla ljus - Nova
Jo, det går allt bättre. Nu vaknar jag oftast glad även på morgonen, något som var omöjligt för några veckor sedan.
Ångesten är många gånger starkare än vad man kan tro.
Men jag upplevde något fantastiskt igår - jag har så länge tryckt undan mina känslor och inte kännt något alls utan varit totalt likgiltig för det mesta inkl min dotter.
Men igår när hon leende kröp efter mig hela dagen kunde jag känna hur hela hjärtat fyldes av kärlek till denna lilla underbara människa.
Man kan inte annat än smittas av hennes livslust och att ständigt se hennes glädje för så enkla ting som en plastburk gör att man bara blir så LYCKLIG:
Det gör mig ledsen att det tagit så lång tid att verkligen känna denna kärlek men den kom till slut och var starkare än jag väntat mig och ångesten var som bortblåst!
De är verkligen en gåva de små barnen
Tänk vad kärleken kan göra med ens välmående bara man vågar känna efter.
Visst kan jag gråta ofta fortfarande- men oftare av glädje och översvallande känslor än av vanmakt.
Kram till Er alla och särskilt mitt lilla ljus - Nova
Alexandra - mamma till
Nova - född 24 september 2005
Kelwin - född 6 oktober 2007 , 2 veckor tidig
Nova "kurad" vid 2,5 månader, 12 tim natt
Kelwin - standardmodell från start - 11,5 tim natt
Nova - född 24 september 2005
Kelwin - född 6 oktober 2007 , 2 veckor tidig
Nova "kurad" vid 2,5 månader, 12 tim natt
Kelwin - standardmodell från start - 11,5 tim natt
Var inte ledsen över något du missat 
Det som har varit har varit, nu är nu och det är bara att suga i sig alla lyckliga ögonblick man kan. Är bra att ha några på lager när livet är lite strängt.
Och du, det är ju tillåtet att gråta när man är ledsen och deppig, bättre det än att hålla kvar allting inom sig, det ska ju ut och det känns skönare efteråt.
Massor av goa varma kramar till dig Kämpa på och njut av Nova och allt som livet ger.
Kram Susan
Det som har varit har varit, nu är nu och det är bara att suga i sig alla lyckliga ögonblick man kan. Är bra att ha några på lager när livet är lite strängt. Och du, det är ju tillåtet att gråta när man är ledsen och deppig, bättre det än att hålla kvar allting inom sig, det ska ju ut och det känns skönare efteråt.
Massor av goa varma kramar till dig
Kämpa på och njut av Nova och allt som livet ger. Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Lovis skriver:
Jag har läst att i Japan ses depression som en mognad/utveckling och därmed är det något positivt. I ju med detta är det total acceptans både hos den som drabbas och hos omgivningen. Den som drabbas behöver inte skämmas eller vara rädd för att bli "knäpp". Att acceptera och att inte skämmas är absolut ett led i rätt riktning.
Det här är SÅ viktigt!
Jag har haft mina "resor" upp och ner som definitivt tog fart när jag blev mamma. Amning, ny roll, prestigekrav, stress mm mm. Inte blev det bättre när min man fick problem på sin arbetsplats och själv höll på att gå i väggen... När vi hade det som värst bubblade sorgen efter min pappa upp efter 32 år!!!
Men jag har lärt mig en sak och det är att detta hör livet till!
Jag brukar tänka på alla kloka ordspråk och talesätt (ofta från Bibeln) som på ett bra sätt illusterar det. Tänk bara på:
- Alla har sina bördor att bära
Eller som min favorit:
Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker under himlen
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa
[---]
Mitt i min senaste "svacka" kunde jag faktiskt acceptera att det var tid för gråt och sorg och tänka: -Det kommer andra tider!
Sen har jag också lärt mig att det finns acceptans i min omgivning! Jag har gråtit och gråtit för att jag helt enkelt inte kunnat kontrollera tårflödet... Eftersom att tårarna trillat nonstop ibland så har jag blivit tvungen att berätta för människor i min omgivning om vad jag går igenom. Vad tror ni jag fann? Ingenting annat än STÖD, FÖRSTÅELSE och ACCEPTANS! Och insikt om att man INTE är ensam! Ingen kan gå genom livet utan att få sina törnar både här och där!
Jag börjar mer och mer bli tacksam över livet. Tom. livets motgångar! Vem kunde ana det när det var som värst!
Låt oss fortsätta att "kackla" om detta viktiga ämne så att ingen behöver känna sig helt ensam med sina svarta känslor!
Jag har läst att i Japan ses depression som en mognad/utveckling och därmed är det något positivt. I ju med detta är det total acceptans både hos den som drabbas och hos omgivningen. Den som drabbas behöver inte skämmas eller vara rädd för att bli "knäpp". Att acceptera och att inte skämmas är absolut ett led i rätt riktning.
Det här är SÅ viktigt!
Jag har haft mina "resor" upp och ner som definitivt tog fart när jag blev mamma. Amning, ny roll, prestigekrav, stress mm mm. Inte blev det bättre när min man fick problem på sin arbetsplats och själv höll på att gå i väggen... När vi hade det som värst bubblade sorgen efter min pappa upp efter 32 år!!!
Men jag har lärt mig en sak och det är att detta hör livet till! Jag brukar tänka på alla kloka ordspråk och talesätt (ofta från Bibeln) som på ett bra sätt illusterar det. Tänk bara på:
- Alla har sina bördor att bära
Eller som min favorit:
Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker under himlen
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa
[---]
Mitt i min senaste "svacka" kunde jag faktiskt acceptera att det var tid för gråt och sorg och tänka: -Det kommer andra tider!
Sen har jag också lärt mig att det finns acceptans i min omgivning! Jag har gråtit och gråtit för att jag helt enkelt inte kunnat kontrollera tårflödet... Eftersom att tårarna trillat nonstop ibland så har jag blivit tvungen att berätta för människor i min omgivning om vad jag går igenom. Vad tror ni jag fann? Ingenting annat än STÖD, FÖRSTÅELSE och ACCEPTANS! Och insikt om att man INTE är ensam! Ingen kan gå genom livet utan att få sina törnar både här och där!
Jag börjar mer och mer bli tacksam över livet. Tom. livets motgångar!
Vem kunde ana det när det var som värst! Låt oss fortsätta att "kackla" om detta viktiga ämne så att ingen behöver känna sig helt ensam med sina svarta känslor!
Mamma till två pojkar.
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Hej Novas mamma!
Blev så glad när jag läste att du känner livslust igen!!
K-ina, vad fint skrivet, det ska jag spara och ta fram när tillvaron ibland känns lite mörkare. För det gör den ju ibland!
Kramar till er alla!
Blev så glad när jag läste att du känner livslust igen!!
K-ina, vad fint skrivet, det ska jag spara och ta fram när tillvaron ibland känns lite mörkare. För det gör den ju ibland!
Kramar till er alla!
---------------------------------------------------------------------
Mor till två små tjejer födda -05 och -07. De är båda Barnaboksbarn.
Mor till två små tjejer födda -05 och -07. De är båda Barnaboksbarn.
-
Gäst
Hej Novas mamma!
Jag tycker också att detta var en jättebra och viktig tråd! Jag tror säkert att många här på forumet känner igen sig i att ha genomgått en dipp av större eller mindre slag! Det kan ju vara en anledning till att man söker sig hit, om saker och ting gått snett och man söker med ljus och lykta efter hjälp, som inte alltid är så lätt att få.
Jag kan lätt säga att jag var inte allvarligt, men tillräckligt, deprimerad efter min andra sons födelse, pga av olika saker som hände både före och efter hans ankomst till oss. Sedan länge mår jag jättebra igen, men det har varit en resa och en helvetes massa arbete faktiskt. Jag tycker att det som du skriver om att du kan vara här och nu med din dotter och njuta av henne, verkar jättebra! Jag pratar gärna mera, men kanske hellre i pm-form om du vill, för lite med "details"...
kram från Åsa
Jag tycker också att detta var en jättebra och viktig tråd! Jag tror säkert att många här på forumet känner igen sig i att ha genomgått en dipp av större eller mindre slag! Det kan ju vara en anledning till att man söker sig hit, om saker och ting gått snett och man söker med ljus och lykta efter hjälp, som inte alltid är så lätt att få.
Jag kan lätt säga att jag var inte allvarligt, men tillräckligt, deprimerad efter min andra sons födelse, pga av olika saker som hände både före och efter hans ankomst till oss. Sedan länge mår jag jättebra igen, men det har varit en resa och en helvetes massa arbete faktiskt. Jag tycker att det som du skriver om att du kan vara här och nu med din dotter och njuta av henne, verkar jättebra! Jag pratar gärna mera, men kanske hellre i pm-form om du vill, för lite med "details"...
kram från Åsa